Zdruzena Levica

Jag vaknar av att jag får ett sms. Det är min pressekreterare som hör av sig. TT vill göra en intervju om EUs planer på att sätta in militär för att hindra flyktingströmmen över Medelhavet genom att förstöra smugglarnas båtar. Det är planer som har fått tydlig kritik från FN och en insats som skulle sakna FN-mandat. Jag drar undan gardinerna på mitt hotellrum och ser ut över Ljubljana när jag svarar. När jag kom igår vid midnatt var det mörkt, nu ser jag hur vackert staden ligger med de snötäckta alperna i fjärran.

I hotellets matsal sitter turister och amerikanska soldater i uniform, Slovenien är Natomedlem. Efter frukost går in mot gamla stan och ställer mig i morgonsolen på ett litet torg med stora kastanjer när jag talar med TT. Jag pratar om risken att flyktingar hamnar i skottlinjen, om bristen på lagliga vägar till EU för asylsökanden och om att flyktingkrisen inte har en militär lösning.

Efter intervjun får jag en ledig stund. Jag vandrar runt i Ljubljana, upptäcker kaféer och marknader. Det grönskar överallt och jag går upp mot borgen med en kaffe i handen. Jag är svag för de historiska gamla städerna i Centraleuropa. Jag möter min riksdagskollega Jens Holm på ett av torgen. Vi är här för att möta den slovenska vänster som har vuxit fram på bara och blivit en kraft att räkna med på bara något år.

Luka Luka Mesec

Vi möter företrädare för Zdruzena Levica, den förenade vänstern, i Sloveniens parlament. Först bjuds vi på en rundtur. Kvinnan som guidar oss lutar mer åt höger, och när en stor fresk över landets historia visas upp så är det uppenbart att synen på historien skiljer sig beroende på politisk uppfattning. Slovenien och det mesta av Jugoslavien befriades av kommunistiska partisaner i ett grymt krig mot de tyska ockupanterna under det andra världskriget. Jugoslavien gick en annan väg än de länder som dominerades av Sovjet. Jugoslavien var inte en demokrati, samtidigt var landet mer öppet mot omvärlden än andra kommuniststyrda länder. Den jugoslaviska ledaren Tito bröt med Stalin redan 1948. I Jugoslavien var det direkt arbetarstyre i företagen och alliansfrihet som styrde politiken, inte statligt centralstyre och order från Moskva. Även om de ledande företrädarna för dagens vänster knappt var födda när Slovenien blev självständigt 1991 så är det uppenbart att de har en helt annan bild än den officiella av de privatiseringar, Natomedlemskap och anpassning till EU som blev Sloveniens väg efter självständigheten.

fresk Detalj av fresken i Sloveniens parlament

Länge sågs Slovenien som en mönsterstat i omvandlingen. Landet bröt sig loss från det sönderfallande Jugoslavien snabbt och utan större våldsamheter. Slovenien gick med i EU, anslöts till euron och Nato. De arbetarstyrda och folkägda företagen privatiserades av staten, trots att staten inte var deras ägare. Den ekonomiska utvecklingen var stark i flera år. Men den byggde till stor del på lån och skuldsättning. När finanskrisen slog till brast bubblan även i Slovenien. Precis som i andra krisländer i EU som Irland, Grekland och Spanien, så fick skattebetalarna ta notan för bankernas och kapitalägarnas hybris, eurons misslyckande och finansiell spekulation. Skattebetalarna fick pumpa in 40 miljarder i bankerna och ta över deras dåliga lån. Det är enorma summor för ett land med två miljoner invånare och svag ekonomi. Arbetslösheten steg och inkomsterna föll medan välfärden skars ner. Allra hårdast drabbades de unga. På Ljubljanas gator samlades stora demonstrationer mot högerpolitiken. De möttes av vattenkanoner och kravallpolis. Där föddes Sloveniens nya vänster. Bland unga under 30 är vänstern idag det populäraste partiet. Kritiken mot Euron och högerpolitiken är hård i den generation som fick betala notan. Likheten är slående mellan utvecklingen i Slovenien och andra krisländer i EU. Ur de sociala rörelserna och protesterna växer en ny vänster fram.

Zdruzena Levica är en allians av tre vänsterpartier som bildades i mars 2014 på ett möte med ungefär 500 deltagare. Syrizas Alexis Tsipras var en av de inbjudna talarna. Partierna som ingår i koalitionen är TRS (ekosocialisterna för en hållbar utveckling), IDS (Initiativet för demokratisk socialism) och DSD (Demokratiska arbetarpartiet). Mest drivande är en ny generation socialister som var studenter under protesterna. Bara efter någon månad ställde alliansen upp i val för första gången. Deras ordförande Luka Mesec, nu 27 år gammal, hann inte ens avsluta sina studier innan han kastades ut i valdebatter i TV och intervjuer i de slovenska tidningarna. På några veckor blev han politisk kändis genom sin raka vänsterpolitik. Vänstern växte snabbt och kom in i parlamentet med omkring sex procent av rösterna. Idag skulle de få mellan 15 och 18 procent av rösterna. De är på väg att växa förbi de slovenska socialdemokraterna. I flera av EUs krisländer har socialdemokratiska partier slutit upp bakom privatiseringar, euron och att rädda bankernas ägare istället för välfärden. I länder som Grekland, Irland och Nederländerna är vänsterpartier idag större än socialdemokraterna. I Spanien utmanas socialdemokratiska PSOE av det nya partiet Podemos. I EU föds en ny vänster. I Slovenien har den nya vänstern fullt upp med att organisera folk och starta nya lokalavdelningar.

Vi pratar med varandra i flera timmar runt ett mötesbord. Zdruzena Levica är opposition både i parlamentet och på gatorna. Ibland krävs en kvalificerad majoritet för att kunna ta beslut i parlamentet, det ger vänstern ett visst parlamentariskt inflytande. Bland de framgångar som man har haft under sitt första år i parlamentet finns ett slovenskt erkännande av Palestina och ett beslut om att tillåta samkönade äktenskap. Men viktigast för partiet är att arbeta för välfärd och mot privatiseringar. Välfärden i Slovenien är faktiskt mindre privatiserad än den svenska. Just nu står striden om ifall det statliga telekombolaget Telekom Slovenije ska säljas ut.

Vi pratar om krisen i Grekland. Både jag och Luka var på plats när Syriza vann valet. EU kräver att Grekland ska fortsätta den högerpolitik som skapade fattigdom och massarbetslöshet. Grekland kan inte bära det berg av skulder som krisen, låga skatteintäkter och stödet till bankerna har skapat. Euron spär på bekymren.

-Om Grekland tvingas lämna euron kanske vi också kan göra det, säger Luka.

EU står inte högt i kurs i Slovenien eller i grannlandet Kroatien som ännu mer präglas av ekonomisk tillbakagång och massarbetslöshet. Även i Kroatien formeras en ny vänster, rörelsen Zivi Zid försöker förhindra vräkningar i skuldkrisens spår.

Vi äter lunch tillsammans med flera av parlamentsledamöterna som berättar om hur de olika partierna i alliansen blir allt mer sammansvetsade. Innan vi skiljs åt bjuder vi Sloveniens vänster till Sverige. Vi dricker kaffe under stora träd på ett jazzkafé. Bakom jazzcaféet ligger Sloveniens museum för modern konst. Där pågår en utställningen ”Från Kapitalet till kapital – Sloveniens tio sista år i Jugoslavien”. Det är lite av en sinnebild av landets vägval idag; ska allt släppas fritt för marknaden eller vill man bygga upp en egen modell?

 

 

 

Kommentera