På Newsmill har en intressant debatt uppstått om Forum för levande historia. Debatten visar varför myndigheten bör läggas ner. Innan jag skriver något mer är det några saker jag vill göra klart, för att undvika eventuella missförstånd:
- Ja, jag tycker att det är självklart att skolan ska undervisa både om nazismen/fascismens och stalinismens folkmord och brott mot mänskliga rättigheter
- Jag tycker att historieämnet är viktigt och att forskning och undervisning på området bör stärkas.
- Nej, jag har inget till övers för Jan Myrdals syn på folkmordet i Kambodja.
- Nej, jag anklagar inte Forum för levande historia för att sprida felaktigheter, problemen ligger på ett annat plan.
Den pågående debatten har utlösts av att Forum för levande historia hånar Jan Myrdal för hans besök i Kambodja och hans stöd till Pol Pot regimen. När en statlig myndighet hånar enskilda medborgare för deras politiska åsikter, de kan vara hur tokiga som helst, har något gått riktigt snett. Då har vi plötsligt en statlig politisk smakdomstol. Lika fel hade det varit om en statlig myndighet hade angripit Sverigedemokraterna för deras rasism eller dem som stödde USAs katastrofala krig i Irak för stöd till massmord. Det är helt enkelt inte det statliga myndigheter ska syssla med.
Forum för levande historia arbetar med att bilda opinion. Det bör staten inte göra. Lämna historieämnet till forskare, lärare och den fria debatten. Om det skriver Maria Rankka från Timbro bra (jo faktiskt) på Newsmill.
Ännu värre blir det när chefen på forumet, Eskil Franck, försvarar sig under rubriken ”Vi hänger ut både kommunister och nazister”. Resonemanget ligger snubblande nära de som försöker sätta likhetstecken mellan kommunister och nazister. En uppfattning som både är propagandistisk, felaktig och en farlig förenkling av historien. Det visar på en annan svaghet för forum för levande historia, att de har blivit ett verktyg i en politisk kampanj.
Jag kallar mig inte själv kommunist, men jag anser inte heller att alla kommunister kan dras över en kam. Forum för levande historia fokuserar enbart på brotten i vissa kommuniststyrda länder. Men en annan sida av kommunismens historia som också kan berättas är hur kommunister slogs för demokratin i Spanien, hur kommunister ledde motståndskampen mot nazismen i Europa, har byggt välfärd i Kerala eller hur kommunister har varit avgörande i kampen mot apartheid. Denna del av historien är också sann, men den ingår inte i uppdraget för Forum för levande historia. Inte heller sysslar forumet med att informera om de oerhörda övergrepp som har skett under antikommunismens fana som terrorbombningen av Vietnam, slakten på kanske en miljon kommunister i Indonesien 1965 eller diktaturerna i Latinamerika. Det blir helt enkelt en väldig slagsida i vilken del av historien som ska berättas.
Forum för levande historia informerar om verkliga brott i kommuniststyrda länder på uppdrag av vår borgerliga regering. Med utgångspunkt i det arbetet tar borgerliga opinionsbildare ofta vid och går ett steg längre genom att försöka koppla samman dessa brott med dagens vänster. På så vis har denna statliga myndigheten blivit steg ett i en borgerlig propagandistisk tvåstegsraket.
Läs gärna Åsa Linderborg om samma ämne i bladet. Likaså Håkan Blomqvists lite äldre men lysande analys i samma tidning.
Håller helt med dig. Kunde inte sagt det bättre själv.
Jag tror också du har rätt här. Är inte så insatt man har som lärare förut fått känslan av politisk styrning på något sätt.
Jonas:
När du pratar om ”kommuniststyrda” länder, exakt vad lägger du då i det begrepet? Ska exempelvis Tysklands eller Rumäniens diktatorer under sovjeteran kallas för kommunister enlig den åskådning som Karl Marx lade upp eller är det bara pga slarv?
Tycker du att man exempelvis borde kalla Iran för ett ”muslimstyrt” land pga mullornas nämnda etikett trots övergreppen och på så vis smutsa ned religionen?
Hej Robban,
Jag menar länder där kommunistpartierna de facto har haft den politiska makten, styrt regeringsbildandet och politiken.
Jonas
Hörde intervjuerna om FLH idag, och det var rent otroligt att höra denne Franck säga att man förvisso ägnar sig åt propaganda.
Vad gäller Pol Pot, så är det nog lite svårt för dagens unga människor (varmed jag menar alla under 50 ungefär) att förstå vad som hände då och hur det såg ut den gången, och detta rider högern högt på idag (den höger som stödde Franco och hans mördande, som stödde Apartheid i Sydafrika, inte hade något direkt emot Pinochets massmord heller etc.).
För det första hade vi ingenting som var i närheten av dagens snabba information om alla hörn av världen, för det andra hade Kambojda varit utsatt för attacker från amerikanska bombplan, i samband med Vietnamkriget, och landet led stor nöd,
När vi så nåddes av information om att en tidigare okänd figur vid namn Pol Pot hade tagit makten i Kambodja, och att han hade tvingat ut alla i städerna till landsbygden, för att hjälpa till med försörjningen av landet, så lät det inte alls så galet. Jag tyckte inte det fanns anledning att fördöma denna åtgärd, vid detta tillfälle.
De borgerliga däremot förfasade sig, givetvis, direkt. Det var inte heller konstigt för hur många borgerliga personer i storstäderna i Sverige mådde inte rent illa av att tänka sig att bli tvingade ut på landsbygden för att hjälpa till i jordbruket för den omedelbara försörjningen. Det verkade förstås vara höjden av inhumantitet för dessa människor och väldigt avskräckande. Så deras skrikande mot Pol Pot handlade i början inte om hans mördande, för det visste vi inget om i början, utan om det fullkomligt inhumana i att driva folk ut ur städerna. Det glömmer de borgerliga idag, då de istället framställer saken som att de ”alltid stått på rätt sida, och så även i fallet Pol Pot och hans skräckregemente”, till skillnad från dem hemska vänstern som försvarade Pol Pot i början.
Först en tid senare började det komma information om Pol Pots illdåd, och de flesta, utom några få på yttersta vänsterkanten, tog då avstånd från den nya regimen i Kambodja, så även jag, som tidigare inte sett någon anledning att direkt fördöma honom.
Var man mer kritisk på den tiden, och vänster, så var man alltid på sin vakt mot media och den information man fick där, eftersom den ingalunda var objektiv, även om informationen var mer mångsidig då än idag, och väntade med att ta ställning, tills det började komma ut mer ingående analyser av det som skedde, vilket dels kom i vissa tidskrifter, dels i bokform. Men det senare dröjde ju år ibland.
Jag minns inte riktigt hur lång tid som förflöt mellan den första informationen, om att stadsbor tvingades ut på landet i Kambodja, till dess rapporter om massmördande kom, men jag har en känsla av att det handlade om någon eller några månader och minns också att jag inte visste vad jag skulle tro när dessa rapporter kom, eftersom propagandan mot kommunismen var tämligen massiv, i media, även på den tiden. Men när alltmer pekade på att informationen om massmördande hade fog för sig då tog de flesta, även många inom vänstern, avstånd från Pol Pot-regimen, så ock jag.
Många kommunistiska stater blir totalitära. Och jag tror det har sin förklaring i att dessa folkrörelser (vilket de var i de flesta fallen) var underjordiska organisationer som bekämpade deras ”fiender” som ofta varit fascistiska regimer. När man så vunnit revolutionen blir det svårt att överge den hierarkin som finns inom en motståndsrörelse. Det måste finnas en sådan hierarki i en illegal motståndsrörelse. För att störta den spanska fascismen behövdes folk som kunde spränga Carrero Blanco i luften. För att störta apartheidregimen behövdes också folk som kunde utföra uppdrag som inte alltid var så trevliga. Givetvis skall vi jobba för att samhället skall omvändas på demokratiska manér, men det finns tillfällen då man måste angripa motståndaren me vapen. En kvinna som blir våldtagen skall självklart inte vara pacifist! Och samma sak gäller stater som blir våldtagna av de stora nationerna. Men visst måste strävan vara att förändra med fredliga medel!
Kanske inte mycket som har att göra med din artikel/inlägg, men jag ville ventilera min åsikt!
Hej Kerstin,
Jag har ungefär samma minnesbild som du. Insikten om vad Pol Pot egentligen hade gjort blev ju något av en nådastöt mot den svenska maoismen som politisk kraft.
Efter att Pol Pot hade störtats av Vietnam (tack för det Vietnam, ni borde ha fått medalj av FN)så bedrev hans röda khmerer ett blodigt gerillakrig uppbackade av USA och Kina och med baser vid gränsen mot Thailand. Trots att kunskapen om folkmordet i Kampuchea då var väl känd så hindrade det inte USA att backa upp honom som en bricka i det kalla kriget. Ingen vacker historia.
Jonas
Efter den Vietnamesiska invasionen satt ju de röda Khmererna kvar i FN i ganska många år med USAs och Kinas aktiva och Sveriges passiva stöd, vi lade ner våra röster i omröstningarna. Det var innan humanitära interventioner blev populära.
Den här artikeln med kommentarer ger en betydligt mer allsidig och sansad bild av både Kambodja och FLH än de massiva texterna på Newsmill. Imponerande.
@Jonas:
Vietnam har inte sörtat Kampuchea eftersom de ville stoppa brotten, men (b.a.) eftersom Kampuchea hade attackerat Vietnam flera gånger. David Chandler, den nog viktigaste historiker kring Demokratiska Kampuchea: ”While DK [Democratic Kampuchea] was at war for Cambodian reasons, and Vietnam fought back for reasons of its own, the conflict was also related to the question of whether China and its allies or the Soviet Union and its allies were the legitimate heirs of Marxism-Leninism, and therefore the ”owners” of the global Communist movement and of the laws of history. Not for the first time, Vietnam and Cambodia, as they pursued their national interests, were also pawns in the hands of larger powers.”
Du skriver ”Forum för levande historia arbetar med att bilda opinion. Det bör staten inte göra. Lämna historieämnet till forskare, lärare och den fria debatten.”
Det är ju vad Forumet gör – de skriver historian inte ”själv”. För ”middag med Pol Pot” var just David Chandler den som var ansvarig för historiska fakta. Det är så med alla projekt: Forumet arbetar tillsammans med historiker från universitet – just vad du kräver.
Dessutom heter till exempel kampanjen inte ”Kommunismens brott mot mänskligheten” utan ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Forumet drar alltså inte alla kommunister ”över en kam”.
Jag antar inte att du har sett utställningen (du bor ju I new York). Därför ondrar jag liten hur du kan bedöma den så snabbt. USAs terrorbombningar tematiseras också i utställningen.
För övrigt var det mer anarkister som kämpte mot fascismen i Spanien, inte så många kommunister. Och de misslyckades bland annat därför att Sovejtunionen inte längre stödde deras kamp och ställde i vapenleveranser.
Till Bombadil,
Jag tycker att du argumenterar slarvigt och missar poängen i det jag skriver.
Oavsett Vietnamns motiv för att gå in i Kampuchea, och det fanns som du påpekar flera olika sådana, så menar jag att det var en välgärning att de stoppade folkmordet.
FLH arbetar med att bilda opinion, eller att bedriva politisk propaganda om man så vill. Det ska inte en statlig myndighet göra. Saken blir ju inte bättre för att man använder vissa forskare i sitt arbete.
Min poäng har aldrig varit att FLH sprider rena felaktigheter eller politiska slagord om ”kommunismens brott”. Däremot har ju vår moderatat kulturminister använt just den typen av slagord när hon beskriver FLHs arbete. Det visar ganska tydligt vilket syfte hon har med det. FLH blir därmed lite av ett redskap för den typen av borgelig propaganda.
När det gäller Spanien och kommunisterna har du helt enkelt fel. Självklart fann det fler anarkister än kommunister i Spanien vid tiden. Men kommunisternas styrka växte under inbördeskriget bland annat på grund av deras insatser vid fronten. Merparten av de frivilliga från de flesta andra länder, som Sverige, var kommunister eller sympatisörer. De flesta vapen som republiken kom över kom från Sovjet men flottblockaden gjorde att den importen försvårades ju längre kriget led. Till det kom Stalins minskade intresse av att stödja den spanska republike.
Jonas, du kanske inte har möjligheten att besöka FLH, innan dess är det mer ärligt att inte uttala sig om sakfrågor.
Jag undrar vad du vet men förtiger och om du verkligen tror att kommunister var hjältar i det spanska kriget.
Min mor har haft en gammal vän som var med i Spanien och därefter började samla dokument om KGB:s terror mot ”de egna” kommunister.
Ja, många frivilliga har åkt för att kämpa för folket, kommunister,
anarkister, socialister. Frågan är – och du borde inte förtiga den – hur många av de dödades av politbyrån.
Lenins, Stalins & CO brott har inte riktigt fördöms att Vänsterpartiet. Vad säger du?