Jonas Sjöstedt

Sitter på ett SAS-plan mellan Köpenhamn och Barcelona. Väl framme ska jag hyra en bil och köra till några små orter i Aragonien. Tanken är att reka inför en kommande bok som delvis ska utspela sig runt orter som Caspe, Batea och Gandesa. Många av de frivilliga svenskar som stupade för den spanska republiken, i kamp mot fascismen, dog just vid de här orterna 1938. Jag har aldrig varit där tidigare, men jag har läst och lyssnat på många berättelser från dem som överlevde.

Jag har just varit fem dagar i Sverige. Hela tanken med besöket var att fira min dotter som tog studenten i Umeå. Men det blev mycket politik också, kanske för mycket. Intervjuer om EU-valet på valnatten ledde till fler intervjuer och till att TV4 och Expressen försökte dra igång lite spekulationer om partiledarbyte och olika viljor inom Vänsterpartiet. Det kändes inte så bra. Idag på morgonen blev jag intervjuad av K-G Bergström på morgon-TV om Vänsterpartiets framtid. Det är få politiska journalister som jag har sådan respekt för som honom. Han är väl påläst och ser igenom glidningar och plattityder. Frågorna är ofta raka och ganska tuffa, inga försök görs till falsk gemytlighet. Men så länge alla får utstå samma behandling så är det inget att klaga på. Politiker ska granskas.

Såg i tidningen att socialdemokrater och konservativa har gjort upp om att dela makten i EU-parlamentet när de viktiga posterna ska fördelas inför den nya mandatperioden. Det är inget att förvånas över, det är så det brukar gå till. Den konservativa gruppen ser dessutom ut att spricka när brittiska Tories, och kanske fler partier, ska bilda egen grupp. Effekten av det kan mycket väl bli att även det nära politiska samarbetet mellan socialdemokrater och konservativa fördjupas. I många politiska frågor brukar de göra upp över huvudet på de andra partigrupperna för att säkra majoriteten. De förenas av sin vilja att ge EU och EU-parlamentet mer makt. Fjärran är valrörelsens retorik om blått och rött Europa.