Den här veckan talar jag på valmöten varje dag, nästan bara i Västerbottens inland. Det har varit möten i orter som Sorsele, Vilhemina och Dorotea, snart bär det av till Åsele. Det känns som att valrörelsen faktiskt rullar igång så sakta. Det kommer bra med folk på mötena och stämningen är god. Det ges också möjligheter att tala med folk mellan mötena och fråga dem på tu man hand hur de uppfattar det politiska läget och vart vinden blåser. Det ger en ganska intressant bild av stämningarna.
Uppenbart är att den bild av politiken som man får i Norrlands inland är mycket annorlunda mot den man får i Stockholm, och mediebilden är ofta mycket Stockholmscentrerad. Mellan tummen och pekfingret uppfattar jag läget ungefär så här:
Många av dem som i förra valet röstade på alliansen har ångrat sig. Här uppe är det ingen tvekan om att majoriteten kommer att rösta för regeringsskifte i höst. Inte minst är många besvikna på att regeringen helt verkar strunta i glesbygden och inrikta sig på storstäderna. En stor del av vreden riktas mot Centerpartiet. Här kämpar kommunerna med minskande befolkning, försämrad service och dålig ekonomi. Frågorna är ofta handfasta och kan handla om hur bygden kan utvecklas med satsningar på vindkraft och gruvdrift.
Stödet för det rödgröna samarbetet är stort, det är väl etablerat. Socialdemokrater och Vänsterpartister har som regel inga problem att tala med varandra och samarbeta. Det rödgröna samarbetet på riksnivå har gjort det gemensamma arbetet än mer naturligt. Däremot möts Miljöpartiet med betydande misstro. Partiet finns knappt som organisation i den här delen av landet och ses ofta som ett parti för storstäderna. Dessutom tycker många att MP är orealistiskt i frågor som rör jakt och att människor faktiskt behöver köra bil när de bor i glesbygd. Ryktet säger att borgerliga partier har svårt att få folk till sina valsedlar i flera kommuner, något som inte gäller S och V.
När det gäller de politiska frågorna står arbete, rättvisa och välfärd i centrum. Ingen bryr sig om RUT-avdrag som mest ses som att folk här får subventionera rikas städning i Stockholm.
Det är några ord om mitt helt subjektiva intryck av det politiska läget i Västerbottens inland.
Det blir nog bra möten. Ta med en kamera och lägg upp lite bilder här på bloggen!
Den bild du ger os från Västerbottens inland förvånar mig inte. Folk som bor i glesbygd är sällan ekonomiskt förmögna. Ett borgerligt alternativ kommer aldrig att sätta dessa människors intressen främst. Jag förvånas däremot av, att vi runt om i västvärlden, ser uppemot hälften av alla väljare rösta för höger alternativ. Höger politik, per definition, handlar ju om att låta de som redan har mycket få möjlighet att skaffa ännu mer, oavsett hur det påverkar alla andra. Detta är inte propaganda – det är den kapitalistiska ideologiska grunden för all borgerlig politik. Igen, som inte är höginkomsttagare (eller kalla det överklass för att göra det enkelt) kommer någonsin att tjäna på borgerlig politik, oavsett hur fin the borgerliga retoriken än må vara. Egentligen borde det borgerliga blocket inte ha en chans, ty deras politik gynnar bara en mycket liten del av väljarkåren. Varför har de överhuvudtaget en chans? Varför röstar folk på alternativ som inte gynnar dem?
Tack Jonas, du är unik. Ingen politiker har tidigare besökt de små inlandskommunerna och lyssnat in hur befolkningen upplever regeringens politik, om hur de drabbats på många olika sätt och om hur deras levnadsvillkor så drastigt försämrats. När inlandet är intressasnt för regeringen, så har man en kolonial syn, främsta exemplet är att Reinfeldt anser att det är logiskt med uranbrytning i inlandet, vilket visar på en stor okunskap om fjällkommunerna i Västerbotten. Det är hållbar tillväxt i fjällområdet som är viktigt, och att vi kan erbjuda besökare en attraktiv storslagen ren natur