Har precis läst ut romanen Svart kvark skriven av Annica Wennström. Romanen utspelar sig i Holmsund, den lilla orten vid havet utanför Umeå med hamnen, båtarna och arbetarna ständigt närvarande. Holmsund är också där Wennströms växte upp. Det märks, hon skildrar den lilla bruksorten med kunskap och stor inlevelse. Dofterna, färgerna och blickarna görs levande. Boken tar sin början under 30-talet och kretsar kring några unga personer, Mildred, Nikanor, Sandor och mest av allt Josefa, flickan med sina stora drömmar och sin frihetslängtan. Så småningom förs historien vidare till 80-tal och nutid. Utgångspunkten är de marginaliserade och de utstöttas, de som inte riktigt passar in bland de skötsamma. De som ses över axeln, men också dem som ses med fruktan.
Berättelsen är vacker och drömsk. Den västerbottniska dialekten klingar från karaktärerna. Naturen och havet, vinden och kylan, är ständigt närvarande. Drömmarna och naturen vävs samman med vardagens slit, knapphet och känslomässiga utsatthet. Det blir väldigt vackert. Annica Wennström passar väl in i den fina traditionen av berättare från Västerbotten. Skickligt glider hennes berättelse mellan skröna och näst intill dokumentär över klassamhället och dess baksidor. Revolten ligger och gnager både mot klassorättvisorna och det ständiga förtrycket mot kvinnorna. Personerna längtar och drömmer om att allt skulle kunna vara annorlunda. Men lika brinnande som deras drömmar är, lika svår är deras skam och lika utestängda är de från gemenskapen omkring dem.
Det är vackert, välskrivet och mycket läsvärt.
Låter rätt intressant som du beskriver, ska försöka låna boken. Har redan tidigare tänkt göra det för jag hörde om författaren i ett halvtimmesprogram på radio för en dryg månad sen då hon och en kvinnlig gävleförfattare talade om respektive bruksbygd sett från vuxentillvaron på annan ort. Röda tråden var bruks- och arbetarklassmiljön vill jag minnas, kanske också kvinnosynvinkeln.
Varför skriver nationellt lästa västerbottensförfattare alltid om sin hembygd? Det är okey i och för sig och det kanske värmlänningar, skåningar och smålänningar m fl också gör. Niemi från Norrbotten etc. Kommer bara på Stieg Larsson som stort undantag.