Jonas Sjöstedt

Det är en gammal trist sanning att borgerliga partier ofta har svårt att hålla rågången klar mot högerextrema krafter när de bryter igenom. Vi behöver bara åka till Norge och Danmark för att se hur borgerlighetens principer inför rasisterna bryter ihop när deras egen makt står på spel. De illavarslande tecknen är många även i Sverige. Dit hör allianspartiernas velande fram och åter när de ska besvara frågan om de är beredda på att regera på Sverigedemokraternas nåder efter 2010. Dit hör även oklarheterna i frågan om en alliansregering kan sitta kvar efter valet eller om riksdagen bör ta ställning till en ny regering. I den frågan har jag gillat Reinfeldts ståndpunkt att det är rimligt att riksdagen efter varje val prövar stödet för regeringen. Är inte majoriteten emot den så överlever den.

GPs ledarsida i söndags ger en trist inblick i den borgerliga opportunismen inför Sverigedemokraternas framgångar. GPs ledarsida läser jag så sällan jag kan, den tillhör de mer reaktionära, förutsägbara och beskäftiga bland de borgerliga ledarsidorna och då är ändå konkurrensen knivskarp. När Sverigedemokraterna får 5,8% i Sifo vill GPs sida ”gilla läget”. Så här skriver de:

Att dessutom kräva löften om att inte ta emot passivt stöd av Sverigedemokraterna får absurda konsekvenser. Ingen socialdemokratisk regering har någonsin avgått för att slippa passivt stöd från Vänsterpartiet. Inte ens när detta parti hette kommunisterna och öppet stödde Stalin. På motsvarande sätt kan och bör regeringen Reinfeldt sitta kvar så länge det är parlamentariskt möjligt.

Om valet går som sifo i söndags så blir de rödgröna större än alliansen, men de rödgröna får inte egen majoritet. I ett sådant läge vill alltså GPs ledarsida att de borgerliga ändå ska klamra sig kvar vid makten. Det är ingen vågad gissning att Vänsterpartiet i ett sådant läge kommer att använda riksdagens första arbetsdag till att lämna in en misstroendeförklaring mot den sittande regeringen. Sedan är bollen i praktiken hos Sverigedemokraterna som kan rädda den borgerliga regeringen genom att rösta för den eller lägga ner sina röster. Redan där kommer de att få direkt förhandlingsläge och inflytande över regeringspolitiken. GP är med andra ord beredda att ge rasisterna direkt makt över regeringens politik för att rädda en borgerlig ministär.

För att klara hem ”argumentationen” måste GP jämställa Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna. Det är en bedrövlig argumentation där demokratiska socialister jämställs med rasister. De som står upp för en human flyktingpolitik jämställs med de främlingsfientliga. Det om något legitimerar om normaliserar rasisterna. Dessutom passar ledarsidan på att damma av Stalin som dog för 56 år sedan. Men om nu Sverigedemokraterna kan jämföras med att stödja Stalin, vore inte det ett argument för att hålla dem på armlängds avstånd? Nej, så är det tydligen inte i GPs värld.

Vi kan få mer av den här varan, borgerlig demonisering av vänstern för att möjliggöra beroende av SD. Det kan ge Vänsterpartiet en något oväntad nyckelroll i den kommande valrörelsen. Det är en roll med betydande möjligheter om argumenten läggs fram rätt.