På DN-debatt skriver Gunnar Wetterberg och slår ett slag för den gamla fina tanken på en nordisk union. Själv är jag, det måste jag medge, mycket svag för tanken på ett nära politiskt samarbete och varför inte ett statsförbund mellan de nordiska länderna. Det nära samarbetet i norden i en rad praktiska frågor med en tidig passunion och gemensam arbetsmarknad som tidiga succéer har också präglats av en större pragmatism och respekt för de olika länderna än det kraftigt överstatliga och byråkratiserade EU. Ändå är Wetterbergs tanke helt orealistisk av främst två orsaker.
De andra nordiska länderna vill nog helt enkelt inte ha någon nordisk union. Den gamla skepsisen mot svensk dominans lever kvar mer än man tror i Finland, Norge och Danmark. Norrmännen firar ju fortfarande att de har sluppit ut ur unionen med Sverige 1905. Svenskarnas kärlek till Danmark är till stor del obesvarad och Finland söker sig oftast direkt dit makten i Europa finns, till Berlin och Bryssel.
Den andra huvudorsaken är förstås EU. Norge och Island står fria från EU. Sverige och Danmark är fria från EUs valutaunion. Ändå verkar Wetterberg förorda en nordisk förbundsstat som också är med i EU. Om valutan sägs inget. Jag gissar att det förslaget för dubbelt nej från Island och Norge. En nordisk union är bara meningsfull som alternativ till EU.
Faktum är att mycket av det som en nordisk union skulle kunna göra i form av gemensam utrikespolitik, invandringspolitik (med Danmark, brrrr), ekonomi och arbetsmarknad idag styrs av EU. Det blir inte mycket över för en nordisk union och ännu mindre blir det när/om Lissabonfördraget träder i kraft. Då är vi i stort sett redan delstater – fast i EU.
En fördel, om än liten, är onekligen att vi skulle kunna slippa det svenska kungahuset. Man varför då välja ett annat, det danska, som Wetterberg föreslår? Nä, fram för lite mer demokrati istället, jag röstar på Tarja Halonen som nordisk president. Inte heller faller jag för argumentet att politiker från en nordisk union skulle kunna kapa åt sig fler toppjobb inom EU. Är det inte illa nog att vi får ha Carl Bildt som minister, ska vi nu försöka göra honom till minister för hela EU?
läs mer även i SvD
”gemensam utrikespolitik, invandringspolitik (med Danmark, brrrr)”
Varför har alla hakat upp sig på Danmark? Finland tar lika många och har idag mycket mindre invandrare i befolkningen, ca en tiondel av Sveriges och en femtedel av danmarks.
Ja, de förslag till superledare som föreslås i den nya EU-unionen är så gräsliga att man häpnar, Blair och Bildt. Vet inte vem som är värst av dem?
Stoppa världen, jag vill stiga av.
Nä, fy bubblan för den unkna nordismen. Typiskt att en person som Wetterberg med i praktiken konservativ samhällssyn tar upp detta. Han vill väl själv bli medaljprydd boss för nåt nyuppståndet Götiskt förbund också. Allt den självsäkre Wetterberg säger i media tar jag avstånd ifrån har jag märkt.
Pohjolan liitto saattaisi tietenkin ratkaista tietenkin Suomen idänpolitiikan ongelmat: meidän ei enää tarvitsisi pelätä Venäjää niin paljon, koska olisimme voimakkaampia yhdessä.
(Nordiskt Förbund skulle naturligtvis kunna lösa Finlands problem östpolitiken: vi skulle inte längre vara så rädda för Ryssland, eftersom vi tillsammans skulle vara starkare.)
On turha spekuloida suomalaisten tunteilla ruotsalaisia kohtaan: Ruotsissa asuu yli puoli miljoonaa suomalaista. Suomessa ruotsinkielisillä on erittäin voimakas asema talouselämässä, politiikassa ja kulttuurielämässä. Me olemme kytkettyjä toisiimme miljoonin sitein. Minä toivon, että muut norpot (= pohjoismaalaiset, ruotsinsuomen sana) koettaisivat painostaa Suomea kehittämään sen pakolaispolitiikkaa, joka yhä on aivan liian pienimuotoista.
(Det är ondögit att spekulera om finnarnas känslor mot svenskar: i Sverige bor över en halvmiljon finländare. I Finland har de svensktalande en mycket stark position i ekonomi, politik och i kulturlivet. Vi är ”kättjade” till varandra i miljontals band. Jag hoppas att andra nordbor (”norppo” på sverigefinska) ska föröska trycka på Finland att utveckla dess flyktingpolitik, som fortfarande är alldeles för småskuret.
Själv är jag också mycket svag för det nordiska samarbetet. Främst för att vi har en lång historia av samarbete och länderna liknar varandra i högre grad än länderna i EU. Tyvärr är ett sådant fördjupat samarbete som Wetterberg – och jag själv – vill ha, bara möjligt som ett alternativ till EU.
Förutom att Wetterberg verkar lida av något konservativa visioner, skulle jag säga att det största felet med hans artikel är att han bara fantiserar, istället för att presentera några konkreta och realistiska förslag på hur samarbetet skulle kunna utvecklas och fördjupas.
Mike: För att danskarna är våra arvfiender. Danskar och ryssar…