Jonas Sjöstedt

Jag håller som bäst på och läser boken ”Inte bara Stasi…” skriven av Birgitta Almgren och nyligen utgiven på Carlsson förlag. Det är en bok som sätter fokus på relationen mellan Sverige och DDR. Boken bygger på gedigna arkivstudier, arkiv var de ju duktiga på i DDR, och intervjuer av författaren. Resultatet är ett mycket intressant och gediget verk som trots den grundliga dokumentationen aldrig blir tungläst. Utan att för ett ögonblick ursäkta politisk diktatur ger Almgren en kunnig och mer mångsidig bild av DDR än vad som ofta är fallet när landet beskrivs idag. Om DDR reduceras till enbart Berlinmur och Stasi så blir det samtidigt obegripligt.

DDR spelade länge en speciell roll för svenska kommunister. Det är därför särskilt intressant att läsa Almgrens väl underbyggda skildring av förhållandet mellan DDR och SKP/VPK. Hennes skildring visar med vilken fientlighet DDR såg på CH Hermansson självständiga linje och kritik mot bristen på demokrati i öst. Det var särskilt tydligt i samband med Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien 1968 och Vpks protester mot behandling av oliktänkare som Biermann och Bahro. Det var också CH Hermansson och andra förnyare som såg till att de svenska kommunisternas partiskola i Bad Doberan lades ner på 60-talet.

DDRs ledning och ambassad försökte gång på gång påverka Vpk och det ledde till flera hårda konflikter när partiet och CH Hermansson värnade Vpks oberoende och tanken på demokratisk socialism. Särskilt intressant är det att läsa om hur DDR använde de Moskvatrogna i partiet som sitt lydiga redskap. Urban Karlsson fungerade som en simpel tjallare till Berlin och berättade villigt om interna diskussioner i partiet. Rolf Hagel fick direkta instruktioner från Berlin inför partisprängningen 1977 och sedan finansierades Apk med pengar från Sovjet och allierade. DDR hjälper till och med Apk att begå ekonomiska brott.

Nu i efterhand ser man tydligt vilken nödvändig, avgörande och omfattande omorientering som skedde i Vpk under CHs ledning. Tyvärr bekräftar boken också bilden av att den positiva förnyelsen av partiet stannade upp under Lars Werners ordförandeskap. Werner klarade inte att hålla samma kritiska distans till Sovjet och DDR som Hermansson även om han kraftfullt hade stött den nyorientering av partiet som hade skett under CHs ledning.

En direkt underhållande del av boken är skildringen av hur Stasi utan större framgång försöker analysera och begripa Peter Weiss mångbottnade bok ”Motståndets Estetik”.

För oss kufar som gillar vänsterhistoria är boken ”Inte bara Stasi…” en lite guldgruva och en påminnelse om en annan tid som både är nära och mycket avlägsen.

Jag fick en fråga till bloggen om på vad jag byggde mina uppgifter om kostnaden för svenska soldater på mer än en miljon per år och man. Tydligen hade jag underdrivit. Kostnaden ligger på runt två miljoner per soldat vilket SAK visade på DN-debatt för några dagar sedan. Det är värt att tänka på nu när fler svenska soldater ska sändas. ”Den förstärkning av Isaf-styrkan som nu övervägs motsvarar alltså 6.500 lärarlöner eller 182.000 elever.” citat ur DN.