Så har då kritiken mot att partiledare Ohly på egen hand och via media har börjat lägga om partiets EU-politik kommit fram i ljuset via ekot. Jag tror att det är bra och nyttigt. Det är ett läge där partiledningen bör ta ett djupt andetag, tänka efter och lyssna på kritiken, för den är berättigad. Det handlar inte om att det är fel att utveckla och förändra vår EU-politik, det handlar om att det ska ske av partiets medlemmar i en demokratisk process.
EU är inte vilken fråga som helst Många Vänsterpartister har partiets EU-politik som en viktig grund för att vara med i partiet. Många vänsterpartister har gjort avgörande insatser i arbetet inför folkomröstningarna om EU-medlemskap och EMU. Det kräver respekt för frågans betydelse.
I varje partiledning finns en reflex att det är bäst att sköta och styra saker själv. Det är inte onaturligt. Det finns alltid argument emot att ta en känslig intern debatt som att det är för nära till ett val, kan riva upp interna sår eller, kanske i detta fall, att det kan störa känsliga förhandlingar med andra partier. Jag menar att den interna demokratin och den öppna debatten är särskilt viktig nu när partiet för första gången kan var på väg mot regeringsställning och måste göra långtgående kompromisser.
Jag tycker att Vänsterpartiets partistyrelse ska ta initiativ till en stor intern EU-debatt som avrundas med beslut på kongressen i maj. Uppmuntra och släpp fram alla olika åsikter som finns i partiet. Överväg om vi ska ha en medlemsomröstning i frågan. Ta fram studiematerial och anordna debatter. Jag ser gärna att medlemmarna erbjuds tre olika möjliga strategier som utgångspunkt för diskussionen:
1) Vänsterpartiet svänger och blir för EU-medlemskapet
2) Vänsterpartiet tar utträdesfrågan på allvar, driver den konsekvent och diskuterar konkreta alternativ till medlemskapet i EU
3) Vänsterpartiet klargör att det var rätt att vara emot EU i folkomröstningen 1994, vi har inte ändrat oss. Men medlemskapsfrågan är avgjord för överskådlig framtid. Därför fokuseras vår politik på att demokratisera EU, motsätta oss att unionen får mer makt och angripa dess marknadsstyre. Större tyngd läggs på samarbete med andra vänsterkrafter i EU och på förslag om hur unionen kan förändras.
I en sådan debatt kommer jag att förorda linje 3.
Statsminister Reinfeldt verkar ha satt fart på debatten om uranbrytning i norra Sverige. Se VF och VK. Tack för det Fredrik.
