Published in Alliansen,
Centerpartiet,
Kristdemokraterna,
Maud Olofsson,
Miljöpartiet,
Moderaterna,
Rödgröna,
Socialdemokraterna,
Sverigedemokraterna,
Umeå,
Vänsterpartiet,
Västerbotten and
Västerbottens Kuriren .
Inför valet har jag slagit vad med med Anders Ågren, moderat kandidat till kommunalråd i Umeå, om att staden får en majoritet för S-V-MP i kommunalvalet. Vadet gäller en öl på puben. Enligt opinionsmätningen i dagens VK ser Ågren ut att gå mot en säker förlust av en Staropramen. Även om moderaterna går fram i staden till 17,3 % så har vi rödgröna mer än 60 % av Umeborna med oss. Borgerligheten som helhet backar i Umeå. Om mätningen stämmer och också ger en fingervisning om valet till riksdagen så är målet 2 av 3 röster till de rödgröna i hela länet inom räckhåll. Vi ska leverera vår del av det som krävs för en rödgrön valseger även i riksdagen.
Mätningens resultat är inte så oväntat. MP går bra och får 12,6 %. Men jag delar kommunalrådet Holmlunds analys att det nästan uteslutande beror på den nationella trenden. I kommunen imponerar inte MP. Vs siffra på 9,5 % är visserligen en mindre ökning. Men ett rimligt mål i valspurten är att få mer än 10 % kommunalt och bli kommunens tredje största parti. Socialdemokraterna får en mindre nedgång till 38,2 %, men med ett valutslag som liknar VKs enkät så kan Lennart Holmlund tryggt sitta kvar som idag och vända sig ömsom till höger eller till vänster för att styra kommunen. Lennart Holmlund går för övrigt till val på parollen ”Rösta på Holmlund den 19e så slipper du Ågren den 20e”.
På den borgerliga kanten så är moderaterna på väg att äta upp C och KD. Centerns siffra på 4,5 % är inget mindre än en katastrof för det en gång så stora partiet. Är det kanske en föraning om att Maud Olofsson går mot underkänt i sitt eget hemlän även i valet till riksdagen? SD ser inte ut att kunna ta något mandat i Umeå med 1 % av rösterna. Det finns många skäl att gilla Västerbotten.
Även Rättvisepartiet, RS, backar kraftigt enligt mätningen. Med 1,2 % av rösterna riskerar de att bara få ett mandat eller kanske hamna helt utanför fullmäktige. Det vore ett historiskt bakslag för det lilla vänsterpartiet som har haft sitt verkliga fäste i Umeå. Splitting och interna bråk inom partiet har inte imponerat på väljarna. Umeåavdelningen har numera öppnat eget parti men tydligen finns även en spillra av rikspartiet kvar i Umeå. Inte ens jag som verkligen är intresserad av vänsterpolitik kan hålla riktigt reda på vad som är vad i RS splittring. Hur ska då väljarna kunna göra det?
Debatten om euron och valet går vidare. På Europaportalen skrev jag en text om Alliansens vilja att ansluta oss till krisvalutan under den kommande mandatperiod. EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) svarade och idag hade jag inne en replik på det svaret.
Häromdagen offentliggjorde nätverket ”Eurofrågan i valet” resultatet av sin stora enkät om hur riksdagskandidaterna ser på eurofrågan. Jag skrev om den häromdagen. Här är en liten rapport om hur toppkandidater i Västerbotten ser på euron:
Kandidaterna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till euron och nej till en ny folkomröstning under kommande mandatperiod. De fyra av sex socialdemokratiska toppnamn som har svarat på enkäten svarar också nej på bägge frågorna. Men två socialdemokrater har inte svarat på enkäten. De är Isak Frohm som står trea på listan och Ibrahim Baylan som står först och som var aktiv på ja-sidan vid folkomröstningen 2003. Som helhet visar de rödgrön stor enighet i frågan. Läger är aningen mer oklart hos alliansen.
Centerns Maud Olofsson svarar ”vet inte” på frågan om hon vill införa euron. Ett lite oväntat svar från en partiledare som företräder ett parti som sägs ska vara emot EUs valutaunion. Olofsson motsätter sig dock en ny omröstning i frågan under kommande mandatperiod. Både KDs och FPs toppnamn, Anders Sellström och Maria Lundquist-Brömster svarar att de är för euron och vill ha en ny folkomröstning innan 2014. Detsamma gäller moderaten Edward Reidl som toppar moderaternas lista. Enkäten bekräftar bilden av borgerliga politiker som vill ansluta oss till euron under de närmaste åren.
SVT har lagt ut den regionala debatten på webben och gjort ett nyhetsinslag om uranbrytning baserat på debatten. Idag har jag också ett debattinlägg i Norran om Alliansens planer på privatiseringar.
Det är märkligt hur tyst det är om euron och EMU i valrörelsen. Detta trots att det är en tydlig valfråga. En rad ledande borgerliga politiker har varit ute och propagerat för svenskt inträde i euron under nästa mandatperiod samtidigt som vi rödgröna har lovat att respektera folkets nej från 2003. Ett inträde i euron skulle kunna vara ett direkt hot mot Sveriges ekonomiska stabilitet och våra möjligheter att kunna få ner arbetslösheten.
Nu har nätverket ”Eurofrågan i valet” gjort en mycket intressant enkät om inställning till euron bland partiernas kandidater till riksdagen. Den presenderas idag och resultatet finns redan på nätverkets webbplats. Undersökningen visar att kandidater från V och MP är pålitliga euromotståndare och att euromotståndet ser ut att stärkas inom S även om många ledande socialdemokrater inte har svarat på enkäten. På den borgerliga sidan ser det värre ut. Stödet för att vi ska byta valuta är stort. Centerpartiet som var på nej-sidan i folkomröstningen verkar svaja rejält i frågan. Partiledaren Maud Olofsson ”vet inte” om vi ska avskaffa vår valuta.
När ska alliansen ge besked om euron?
Dagens VF skriver om vår presskonferens om valplattformen i Umeå igår.
Nu stiger valtemperaturen och tonläget höjs i de politiska angreppen. Politik väcker känslor, och det är precis som det ska vara. Ofta blandas person och politik samman. Som politiker personifierar vi vår politik och vi får både sympati och arga blickar för det. Det är nog oundvikligt.
Men det är också viktigt att kunna skilja mellan sak och person. Jag tycker att flera av mina borgerliga politiska motståndare i länet som moderaterna Ulf Grape och Jan Nilsson eller centerpartisten Helena Lindahl verkar vara trevliga prickar som jag gärna skulle ta en kaffe eller öl med. Vi behöver inte tycka illa om varandra för att vi har helt olika värderingar. Det vore sorgligt om vi gjorde det. Vi har nog också en del att lära av varandra om vi lyssnar.
Vi politiker har ett ansvar för att inte angripa personer får hårt, nedsättande eller osakligt i stridens hetta. Risken är annars att vi sprider hat och förakt. Vi kan avsky motståndarens politik utan att avsky dem som personer. I politikens undervegetation finns ofta en obehaglig underström av rykten och förtal. Det som sägs men inte trycks, det som kommer i mejl med oklara avsändare men som inte står i partiernas glättiga foldrar eller de föraktfulla omdömena med anonyma avsändare i tidningarnas kommentarutrymmen på webben. Förtalskampanjen mot Mona Sahlin har flera sådana inslag.
I Västerbotten är nog Maud Olofsson den politiker som väcker mest känslor. Flera gånger per dag hör jag stenhårda negativa omdömen om Maud, ord som inte lämpar sig för tryck. Ibland hajar jag till över hårdheten och avskyn. Jag har inte mycket till övers för Maud Olofsson som politiker och absolut inte för det högerparti som Centerpartiet har blivit. Partiet har övergivit sina traditionella väljare och sålt ut många av sina ideal, sådant har ett pris. Maud Olofsson verkar personifiera den omvandlingen för många. Samtidigt märker jag att jag har börjat undvika att nämna henne för att inte blandas ihop med eller riskera att förstärka avskyn mot personen.
Många centerpartister verkar tro att det handlar om en planerad kampanj från politiska motståndare ungefär som många borgerliga sympatisörer sprider dynga om Mona Sahlin eller Lars Ohly. Jag tror att det i huvudsak är fel. Avskyn mot Maud uttrycks mest av folk som inte är politiker, den har en djup folklig förankring om uttrycket tillåts. I grunden finns en sorts känsla av förräderi. Att hon utger sig för att företräda norra Sverige och glesbygden och sedan bara gynnar storstäderna och de rika. Avskyn mot överlöparen blir större än mot den som man alltid visste var man hade.
Det påminner mig lite om de negativa omdömen man kunde möta om Marit Paulsen i samband med striderna om EU och EMU. Även där fanns en underström av ”hon utger sig för att vara en av oss, men hon tillhör makteliten”. Men känslorna runt Maud Olofsson är ännu starkare. Jag undrar om orden blir så nedsättande för att det handlar om en kvinna, jag är rädd för att det kan vara så ibland.
Nu när det hettar till på allvar har vi alla ett ansvar att vara raka och klara i politiken där tydliga motsättningar hör hemma, men att samtidigt inte spä på avskyn mot våra politiska motståndare som personer.
En gråmulen söndagsmorgon. Det har i alla fall slutat regna. Gårdagskvällens valupptakt i Umeå regnade delvis bort. Lite synd på ett så fint arrangemang med barnaktiviteter, musik, ståupp, tal, mat och bokförsäljning. Det skulle kunna ha dragit ett par hundra personer. Nu var det som mest ett hundratal tappra som höll ut i regnet. Kanske kom det fler senare på kvällen, men då var jag inte kvar. God stämning och välarrangerat var det i alla fall.
Gårdagen började med ett besök i Hörnefors några mil söder om Umeå. Det kändes att orten är ett S-fäste. Det var bara vi och Socialdemokraterna som hade stånd och delade material. Därifrån for jag till Vindeln som är en av de få borgerligt dominerade kommunerna i länet. Alla partier utom MP var på plats på nationalälvsdagen som firades vid den strömmande forsen som aldrig byggdes ut eftersom Vindelälven tillhör en av de orörda levande älvar som räddades undan kraftbolagen efter en lång politisk strid och motstånd i bygden. I Vindeln styr S och C tillsammans och även oppositionen inklusive V kan samarbeta över blockgränsen. Centerpartiet är fortfarande ett starkt parti i den här bygden även om en äldre centerpartist kom fram till mig och beklagade sig över att han inte alls känner igen sitt parti längre. Jag fick också beskedet av en av centerns riksdagskandidater att Maud Olofsson, som kandiderar både här och i Stockholm, inte tackar ja till att debattera med mig i Västerbotten före valet. Det tycker jag är lite synd, det kunde ha blivit en bra debatt.
Våra lokala vänsterpartister i Vindeln arbetar för att åter öppna fritidsgården, för att utveckla turistnäringen och för att kommunen ska dra till sig nya invånare. Överst på vänsterns lista står Mikael, en av de många som har flyttat från Tyskland till Norrlands inland. Invandrare från Tyskland och Holland kommer till många orter i Norrlands inland. Många av dem söker närhet till naturen, lugn och livskvalitet långt från Europas storstäder. Många av dem är driftiga och startar nya småföretag. Många har barn. Den här typen av invandring borde vara en del av framtiden inte minst i delar av Norrland där befolkningen minskar och dessutom domineras av äldre.
Vad ska man då säga om dagens Sifo? De rödgröna backar men Vänsterpartiet går fram om man ska tro mätningen. Problemet är att den säger precis motsatsen mot vad en annan mätning sa i DN häromdagen. Det känns ganska osäkert. Det positiva är dock att rasisterna i SD inte klarar spärren i någon av mätningarna.
Läs mer i SvD, DN, GP, Aftonbladet och Sydsvenskan.
Vi i Vänsterpartiet i Västerbotten utmanar Centerpartiet i länet på debatt. Vänsterpartiet vill att förstanamnen på valsedeln till riksdagen, jag och Maud Olofsson, ska mötas i en duell före valet.
Vi försökte få till stånd en sådan debatt i våras, men då nappade inte Centerpartiet. Nu inför valet borde det vara dags. Vi skulle gärna diskutera viktiga frågor för Västerbotten som Norrbotniabanan, arbetslöshet, arbetsrätt och uranbrytning.
Vänsterpartiet föreslår varken tid eller plats för debatten. Vi vill att debatten ska hållas i Västerbotten och den ska vara öppen för allmänheten. Men vi har förståelse för att en partiledare har ett fullspäckat schema och därför är vi öppna för olika platser och datum. Väljarna har rätt att höra de olika partiernas åsikter inför valet.
Vår borgerliga regering, med ansvarig minister Maud Olofsson, har vanskött statliga Vattenfall grovt. Idag tillhör företaget Europas stora miljöbovar med tvivelaktiga satsningar på smutsig kolkraft och kärnkraft. Regeringen har valt att inte styra upp bolaget. Vattenfall skulle kunna vara en enorm tillgång för att skapa arbetstillfällen i Sverige genom kloka satsningar på förnyelsebar energi och ett moderniserat kraftnät.
Nu vill Centerpartiet, liksom tidiagre KD, inleda en privatisering av Vattenfall. Det är ett mycket ogenomtänkt förslag. Företaget gör enorma vinster, förra året 28 miljarder. Varför ska staten göra sig av med en av sina viktigaste och mest lönsamma tillgångar? Varför ska dessa vinster i ställer gå till privata placerare? Många kommuner som har sålt sina kraftbolag har fått ångra sig bittert. Idag vill Centern och KD göra om samma misstag men på nationell nivå.
Statligt ägande inom energisektorn är viktigt inte bara av ekonomiska orsaker. Ägande ger makt, om man väljer att använda makten. Idag behöver vi långsiktiga kloka investeringar för en trygg och miljövänlig energiförsörjning och rimliga elpriser till konsumenterna. Ett privatiserat Vattenfall skulle innebära att vi tappar ett av våra viktigaste verktyg för att uppnå det.
Istället för ännu en ogenomtänkt privatisering så behöver vi en regering som vågar ge tydliga instruktioner och direktiv till Vattenfalls ledning. Det har den här regeringen inte klarat av.
läs mer i VK, DN och DN och Jens Holm
Gårdagen tillbringade jag med att prata med folk i Vännäs på de välbesökta Vännäsdagarna. Trevligt var det, det känns bra inför valet. Det är svårt att tänka sig att vi är ett 5%-parti med tanke på alla positiva reaktioner man får när man är ute.
Läs mer i VF och VK.
Många av dem jag pratade med bekräftade min egen bild av läget inför valet. Det har vänt igen, nu går det bra för oss rödgröna. Almedalsveckan var faktisk inget mindre än en smärre katastrof för den borgerliga alliansen. Det samtidigt som vi rödgröna har varit samlade och fokuserat på politiken. Inte minst har Mona Sahlin visat att hennes belackare har fel.
Den stora katastrofen för alliansen är förstås Littorinaffären och dagens nyhet från Aftonbladet att han köpte sex, alltså begick brott, hösten 2006. Moderaterna har inte förnekat uppgiften. Vi har alltså, med all sannolikhet, haft en minister som har begått brott. Inte vilket brott som helst heller. Prostitution handlar i grunden om att utnyttja kvinnor i en utsatt situation. Om skälet till Littorins avgång är avslöjade sexköp så framstår försöket att använda omsorgen om sina barn som argument för avgången som ganska märkligt.
se även DN, SvD och GP.
Dessutom är Carl Bildt de facto under utredning för brott mot folkrätten efter sin tid i styrelsen för Lundin Oil. Idag ställer tre socialdemokrater mycket berättigade frågor om Lundinaffären på DN-Debatt om vad Lundin egentligen gjorde i Sudan. För sin egen trovärdighet skull måste Bildt svara på frågorna. Annars bör de ställas igen och igen under valrörelsen. Bäst vore om Bildt insåg hur anklagelsen om folkrättsbrott skadar Sverige och själv avgår.
Almedalsveckan har också varit en katastrof för Centerpartiet. Först kom avgångsryktena om Maud Olofsson som delvis gör henne till en ”lame duck” i valrörelsen. Sedan gick en av partiets veteraner i riksdagen, Solveig Ternström, över till de rödgröna. Det och Littorinskandalen överskuggade Centerns dag i Almedalen. Det kanske var tur eftersom Maud Olofsson mest hade ett lobbyförslag från restaurangbranschen att komma med. Veckan toppade partiet med att sälja alkohol till en minderårig på ett reklamjippo för gårdsförsäljning. Snacka om katastrofal vecka för ett parti.
För oss rödgröna gäller det nu att hålla fokus på politiken och hur vi vill bekämpa arbetslöshet och göra Sverige till ett rättvisare och grönare land. Skandalerna kan alliansen få sköta.
Maud Olofsson har inte haft någon bra start på sin Almedalsvecka. Först kom ryktena om att hon ska avgå efter valet. Nu meddelar Solveig Ternström, riksdagsledamot och veteran för partiet, att hon lämnar Centern och stöder de rödgröna i valet. Bakgrunden är Centerpartiets svek i kärnkraftsfrågan där Ternström röstade emot sitt eget parti i riksdagen.
Avhoppet förstärker bilden av ett parti i djup politisk kris, nästan sönderfall. Ternström ger bilden av ett toppstyrt parti där det inte fanns någon demokratisk process inför kärnkraftssveket. Detta har tidigare beskrivits av Alliansfritt Sverige. Att ett parti tvingas till svåra kompromiss i en koalition är kanske inte så mycket att förvånas över även om centerns svek i kärnkraftsfrågan är oförsvarligt. Men när den interna demokratin sätts ur spel för att de med andra åsikter ska kunna köras över är det riktigt illa.
Även Tage Påhlsson från Ånge, känd centerprofil i Norrland, meddelar att han inte stödjer sitt parti inför valet. Jag träffade på Tage inför folkomröstningarna om EU och EMU och han var mycket respekterad i sin del av Sverige. Nu lämnar de gamla principfasta trotjänarna centerskutan i snabb takt.
läs även: SvD och DN
Första namnet på moderaternas riksdagsvalsedel i Västerbotten, Edward Riedl, har tackat ja till en valduell med mig strax innan valet. Det tror jag kan bli en bra debatt om Västerbottens framtid med tydliga skillnader mellan alternativen. Detaljerna är inte klara än, men jag hoppas att vi kan mötas i Umeå någon vecka före valet.
Jag hade också hoppats få möta förstanamnet på Centerpartiets lista i länet, Maud Olofsson, i en valduell i Västerbotten. När vi försökte i våras kunde/ville hon inte ställa upp. Nu försöker vi igen med en ny inbjudan.
