Jonas Sjöstedt

Idag besöker Lars Ohly Västerbotten. Träffa honom 11.30 på torget i Umeå eller 17.00 på torget i Skellefteå. Inför besöket har vi en text i VK om att utveckla Västerbotten och en i Norran om hur förtaget Trelleborg lägger ner en lönsam fabrik i Ersmark norr om Skellefteå. Texten, skriven av mig, Lars Ohly och LiseLotte Olsson, ur Norran kommer här:

Företaget Trelleborg Sealing Solutions ska flytta hela sin tillverkning från fabriken i Ersmark utanför Skellefteå till andra anläggningar. Omkring 200 personer mister sitt arbete när produktionen upphör. Att företag ibland måste dra ner eller helt lägga ner verksamhet är inget onaturligt. Det går inte att tillverka produkter som saknar köpare eller bedriva företag med förlust under långa tidsperioder. Men nedläggningen i Ersmark handlar inte om det, företaget går med vinst och har fulla orderböcker. Nedläggningen i Ersmark är istället ett klassiskt exempel på hur mäktiga storföretag kan lägga ner lönsamma enheter utan någon som helst hänsyn till alla dem som drabbas.

Är vi maktlösa inför denna typ av företagsnedläggelser? Det kan verka så, men det behöver inte vara så. Samhället måste kunna påverka när lönsamma företag lägger ner.

För att behålla och utveckla företag är det viktigt att vi satsar på utbildning och forskning som gör det attraktivt att etablera sig här. Norra Sverige behöver också bättre kommunikationer. Därför kommer vi i Vänsterpartiet och de rödgröna att börja bygga Norrbotniabanan om vi vinner valet. Banan kan få stor betydelse för att få och behålla industrier i vår region.

Men i Vänsterpartiet vill vi gå längre. Faktum är att löntagarna via sina pensionspengar äger en mycket stor del av börsvärdet och därmed av svenska företag. Men när löntagarnas pengar investeras så tas det ingen hänsyn till hur företagen agerar mot de arbetande. De löntagare som får sparken av ett företag som flyttar sin produktion kan ha sina pensionspengar placerade i just det företaget. Den makt som löntagarnas pensionspengar kan ge används inte. Som vänsterpartister vill vi ändra på det. I Kanada finns regionala pensionsfonder där pengarna investeras i företag som satser i regionen, som behandlar sina anställda väl och som tar sitt miljöansvar. Ibland har dessa fonder köpt upp lönsamma företag som har lagts ner för att sedan starta upp verksamheten igen med nya ägare. Denna modell borde kunna införas även i Sverige.

Vi vill också förstärka möjligheterna för löntagarna själva att ta över och driva vidare lönsam produktion som läggs ner. Sådana exempel finns från en rad länder. Även i Sverige borde fler företag kunna vara direkt ägda av de som arbetar genom direkt löntagarägande eller som kooperativ. Vi vill inte bara göra det enklare att starta ”eget” utan också att starta ”vårat”.

Sist men inte minst bör det kosta mer att lägga ner lönsam produktion i Sverige. Företaget måste ta ett större ekonomiskt och socialt ansvar för dem som sägs upp. Det är billigt och enkelt att sparka folk i Sverige jämfört med ett viktigt konkurrentland som Tyskland där företaget måste ta ett större ansvar för dem som sägs upp. Vi kan inte bara sitta still och se på när företag som gör vinst behandlar de som har arbetat ihop deras vinster som betydelselösa brickor i ett spel.