I dagens GP har jag och Jens Holm skrivit om att det behövs skapas en möjlighet för euroländer att återskapa en nationell valuta:
”Den akuta ekonomiska krisen för flera Euroländer, och därmed för Euron som valuta, kan på ytan verka vara över för den här gången. Men det tillfälliga lugnet är bedrägligt. Genom de gigantiska stödpaketen till Grekland har EU-länderna främst köpt sig tid och skjutit krisen framför sig. Snart kan krisen åter slå till med full kraft. Det är oklart om Grekland på sikt kommer att kunna betala sina skulder eller om landet vid en senare tidpunkt kommer att få ställa in betalningarna och tvingas förhandla om att få sinas lån nedskrivna.
Det är fortfarande sannolikt att den akuta krisen kan sprida sig till fler Euroländer. Den våldsamma åtstramning som nu sker i flera Euroländer kommer att hämma återhämtningen i ekonomin under många år framöver. Bördorna läggs främst på löntagare, pensionärer och de som behöver den gemensamma välfärden. Massarbetslösheten riskerar att bita sig fast för lång tid framöver.
EU har valt en metod för att bekämpa den akuta krisen som sprider riskerna. Främst sprids risken till Euroländernas skattebetalare. För att finansiera nödlånen till Grekland tvingas andra Euroländer låna pengar. ECB, eurons centralbank, gav i realiteten upp sin oberoende ställning när den började stödköpa obligationer från länder som hade problem med att få låna pengar. I praktiken förs nu risken från de banker som har stora innehav av osäkra statspapper. De kan dra sig ur affären med vinst. Risken tas nu istället över av skattebetalarna runt om i euroområdet. Åter bevisas tesen att i krisen så är vinsterna privata men förlusterna får bäras av oss alla. Insatserna för skattebetalarna blir med denna metod ännu högre om krisen slår till på allvar igen.
Som aktiva på nej-sidan inför den svenska folkomröstningen om EMU 2003 skulle vi kunna luta oss tillbaks och säga ”vad var det vi sa”. Sverige har sedan folkomröstningen vunnit på att ha en egen växelkurs och lägre ränta. Euron har visat sig vara ett hinder både för länder som har behövt strama åt i överhettning och för de som behöver stimulera sin ekonomi. Att ha samma valutapolitik för länder med vitt skilda ekonomiska förutsättningar är i bästa fall oklokt, i värsta fall farligt. Idag är Euron ett hinder för att komma ur krisen för flera av värst drabbade länderna.
Visst måste länder som Grekland och Portugal få ordning på sina statsfinanser. Inte minst måste de få stabila skatteintäkter. Men uppoffringarna blir större och risken för att fasta i recession ökar när de samtidigt tvingas ha samma växelkurs som Tyskland. På längre sikt drabbas även vi om dessa länder inte förmår vända sin dystra ekonomiska utveckling och problemen sprids genom Euroområdet. Vi är mycket nöjda med att de rödgröna partierna, till skillnad från de borgerliga, har klargjort att folkomröstningens nej från 2003 kommer att respekteras om vi vinner valet.
Men Sverige måste också i EU våga diskutera verkliga långsiktiga lösningar på krisen. I det måste möjligheten för euroländer att återgå till en egen nationell valuta ingå. Om krisen förvärras exempelvis genom att Grekland tvingas ställa in betalningarna, vilket mycket väl kan ske, så måste denna fråga vara förberedd. Idag vill EU-länderna inte diskutera en återgång till nationella valutor med egna växelkurser av prestigeskäl. Den prestigen kan stå EU dyrt.
Idag finns ingen reglerad väg för att återskapa en nationell valuta inom euroområdet. Det i sig kan förvärra en ekonomisk kris och bidra till spekulation och ekonomiskt kaos. Men att valutaområden skapas eller bryts upp är inget nytt. Det farliga denna gång är de höga insatserna om Euron inte klarar krisen. Vi menar därför att Sverige i EU bör resa frågan om att öppna en nödutgång från Euron. Priset för att inte ha sett till att ha en nödväg ut om det börjar brinna på allvar kan bli högt. Det måste bli möjligt för ett Euroland att under ordnade former lämna valutaunionen. Den borgerliga regeringen som inte ens kan enas om ifall Sverige bör gå med i Euron under de kommande fyra åren kommer knappast att orka ta tag i frågan. Men vi anser att en rödgrön regering bör göra det. Som vänsterpartister föreslår vi att en rödgrön regering väcker frågan i EU efter en valseger.”
Igår publicerade
VK ett inlägg av mig om medias fixering vid Stockholm i den politiska bevakningen och
Ulricehamns Tidning hade ett reportage om mötet i tisdags.
