Jonas Sjöstedt

Åter hemma efter dagens firande av första maj. Det har varit en intensiv och rolig dag som började vid de spanienfrivilligas monument La Mano. Det var första gången jag var med där och det kändes riktigt bra, inte minst eftersom jag har träffat och skrivit om flera av de frivilliga som slog mot fascismen. Det var roligt med ett möte där representanter från olika delar av arbetarrörelsen deltog.

Från La Mano på söder tog jag mig till Södertälje där det blev demonstration och tal på torget där det var gott om folk. Jag talade främst om arbete, välfärd och klimatet. Flera gamla vänner träffade jag också. Efter Södertälje åkte jag till Stockholm och Sverige största 1a-majtåg med vänsterpartiet. Det var ett mäktigt tåg med 10 000 deltagare i solen och ännu många fler på mötet i Stockholm. Vilken kick det var att få tala inför så många tillsammans med talare från Ung Vänster, VSF, fackliga talare och lokala partister.

Det har varit ont om blogginlägg den senaste veckan. Det beror inte på att jag inte har gjort något, tvärtom har det varit svårt att hinna skriva. Det har varit medverkande i Agenda, debatter i radion, ett fint 100-årsjubileum för abf i Oxelösund och ett välbesökt möte med VSF på Södertörns högskola. Ett besök i Dublin har jag också hunnit med, irländarna ska folkomrösta om EU:s finanspakt och det ser inte så illa ut för nej-sidan. Den här gången är flera av de ledande fackförbunden på nej-sidan.

Dagens grattis går till VSF i Umeå som gjorde ett lysande resultat i kårvalet, när jag deltog i deras fullsatta valmöte häromveckan anade jag att det skulle bli så.

I SvD inför morgondagens riksdagsdebatt om vapenaffären med Saudiarabien;

På begäran av Vänsterpartiet håller riksdagen under onsdagen en extrainsatt debatt om vapenfabriken i Saudiarabien. Historien som de senaste veckorna har rullats upp handlar i grund och botten om att det är fel att exportera vapen till diktaturer. De ansvariga har fört allmänheten bakom ljuset eftersom de helt enkelt vet att de flesta svenskar är emot vapenexport till diktaturer.

Vapen är verktyg för att döda. Det är ett faktum man ofta försöker sminka över i offentligheten, men när det ska göras affärer talar man klarspråk. I reklamen för stridsflygplanet Gripen på en vapenmässa i diktaturen Qatar lyfte man fram att det garanterar en ”hög dödsratio”. Saabs marknadsföring av pansarvärnsroboten Bill 2 stoltserar med att den har ett läge för ”mjuka mål”, till exempel civila hus, bilar och folksamlingar.

Utrikesminister Carl Bildt försvarar vapenexporten till diktaturer med att om inte Sverige gör det så skulle någon annan göra det. Det är ett argument som kan användas för att legitimera nästan vilken tvivelaktig verksamhet som helst. Vänsterpartiet vill istället se ett Sverige som verkar för fred och nedrustning. Vapenexporten till diktaturer innebär att man ställer sig på regimens sida mot folket och måste därför upphöra. Avtalet med Saudiarabien bör sägas upp så fort som möjligt. Sverige bör över huvud taget inte exportera vapen. Som första steg bör lagstiftningen ändras så att inte någon form av export av krigsmateriel sker till diktaturer och stater som grovt kränker mänskliga rättigheter.

Vi var det parti som krävde att Tolgfors avgick eftersom han stod i vägen för sanningen. Att han nu har gjort det nu är bra, men en rad frågetecken återstår. Bland annat behöver det klargöras vad Fredrik Reinfeldt kände till om bulvanföretaget och den planerade vapenfabriken.

Även den moderata handelsministern Ewa Björlings ansvar måste redas ut. Hon har lagt mycket energi på att knyta handelskontakter med diktaturer i Mellanöstern och Nordafrika. Samtidigt har hon ansvaret för den myndighet som ska ge tillstånd till vapenexporten – Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Som tillståndsmyndighet bör ISP naturligtvis hålla ett rejält avstånd till aktörerna i de affärer de beslutar om tillstånd för. Men nu vet vi att ISP:s dåvarande generaldirektör satt med på möten då FOI och Saudiarabien 2008 gjorde upp om vapenfabriken. Bland annat ska han under mötet ha hjälpt till att bedöma olika alternativ för affären. En så nära kontakt med affärens parter måste ses som mycket olämplig för en myndighet som är satt att besluta om tillstånd för affären.

Det har även kommit fram allvarliga brister i ISP:s information till Exportkontrollrådet om det så kallade bulvanföretaget. Och det finns uppgifter i medierna om att man från regeringens sida ska ha pressat ISP när dessa tvekade om vapenfabriksprojektet. Björling är ansvarig minister för ISP och det behöver nu redas ut vad hon har känt till om det som hänt. Vi kräver att alla uppgifter kommer fram i ljuset och att det klargörs vem som har vetat vad.

Riksdagsdebatten är ett bra tillfälle för regeringen att förklara sin roll i affären. Debatten är även ett tillfälle att redogöra för om man är beredd låta demokrati och mänskliga rättigheter spela någon roll i vapenexportpolitiken. Bland annat måste insynen i vapenexporten bli bättre och Exportkontrollrådet därför reformeras. En ledamot i rådet bör kunna redogöra för hur hon eller han har ställt sig i de fall ett ärende senare blir offentligt. Det finns ibland även ett behov för ledamöterna där att kunna rådgöra med personer utanför rådet. Som det är i dag kan vår ledamot i rådet inte ens diskutera med mig eller någon annan i partiledningen om det som behandlas. De politiker som inte vill stå för sin politik tjänar på den höga graden av hemlighetsmakeri kring svensk vapenexport. För alla oss andra är behovet av öppenhet uppenbart.