Jonas Sjöstedt

Man kan missförstå allt – bara man anstränger sig lite

Published

on 10 mars 2010

in Israel, Palestina, Socialdemokraterna and Vänsterpartiet

. 8 Comments

Det går alltid att missförstå sin politiska motståndare och, medvetet eller ej, angripa nidbilden istället för de verkliga åsikterna. I politiken är det ett lika vanligt som trist knep att undgå svåra frågor genom att förvanska frågeställarens budskap. Ibland är det bara mänskligt – den som i grunden har en annan syn har ofta svårt att förstå vad den andre egentligen menar.

Ibland sätts missförstånden i system. Motargumenten blir medveten svartmålning och lögner. Det som skulle bli ett samtal, eller åtminstone en debatt, blir brölande megafoner och stängda öron. En av de debatter där det allt som oftast sker är den om Israel, ockupationen av Palestina och antisemitism. Den som kritiserar Israels ockupation eller övergrepp riskerar att omedelbart buntas ihop med Hamas och utmålas som antisemit/judehatare. Sällan har detta varit tydligare än i diskussionen om hot och våld mot judar i Malmö. Nästan ingen beskriver själva det allvarliga grundproblemet, än mindre vad vi behöver göra åt det. Istället kidnappas hela frågan för att skälla på socialdemokrater, vänsterpartister, muslimer eller den som kritiserar Israel. Det hela blir en smutsig och medveten politisk kampanj, läs bara Mats Odells dumheter i Svenska Dagbladet igår. Desto mer befriande att läsa Jan Guillou och Håkan Hermansson som reder ut begreppen.

Trots all min kritik mot Israel, jag önskar att landet hade bättre och klokare svenska vänner.

Film om Israel

Published

Jonas

on 10 mars 2010

in Israel and Palestina

. 0 Comments

Den senaste tiden har jag betat av några filmer gjorda i eller om Israel. Flera av dem berör konflikten i området på något sätt. Men utgångspunkterna är mycket olika.

Lemon tree, på svenska Citronlunden, är en mycket sevärd film som ger en intressant och trovärdig bild av både israeliskt och palestinskt samhälle. Det är realistiskt och starkt, men också vackert. I fokus står en palestinsk änka, spelad av fantastiska Hiam Abbass, som lever av sin citronodling som ligger alldeles på gränsen till israeliskt område. En dag flyttar den israeliske försvarsministern in med sin fru på andra sidan gränsen och snart höjs kraven på att änkans träd ska huggas ner av säkerhetsskäl. Konflikten skildras genom människorna med deras svagheter och tvivel vilket bara gör historien starkare.

Waltz with Bashir är något så ovanligt som en animerad film i dokumentärform. Trots att filmen är tecknad så är bilderna extremt realistiska. En medelålders israel inser att han har förträngt vad som skedde när han som ung soldat tjänstgjorde vid Israels ockupation av Libanon 1975. Med hjälp av en terapeut och samtal med gamla stridskamrater kommer bilderna av det förflutna tillbaks. Det hela kulminerar med massakern i Sabra och Shatila, två palestinska flyktingläger utanför Beirut. Tusentals värnlösa palestinier dödas av falangister men allt sker under israels beskydd och indirekta medgivande. Visst är perspektivet israeliskt, men filmen behandlar ändå den avgörande frågan om israels skuld och förträngning av landets aggression mot arabiska grannfolk.

Don’t mess with Zohan, Jiddra inte med Zohan på svenska, är något helt annat. Filmen kan närmast beskrivas som en sexfixerad actionkomedi som till stor del utspelar sig på frisersalonger i New York där en tidigare hemlig israelisk agent ska omskola sig till frisör. Låter det skruvat? Det är det också. Jag var klart tveksam när jag började se filmen men fick kapitulera. Filmen är en hejdlös och respektlös men också varmhjärtad drift med det israeliska samhället och i viss mån även med palestinierna. Det var längesedan jag skrattade så mycket när jag såg en film. Men humorn bygger mycket på igenkänning och därmed på viss kännedom om Israel.

Annars är min favoritfilm från Israel några år gammal. Den heter Kadosh och utspelar sig i det slutna samhälle som tillhör de ultraortodoxa judarna i Mea Shearim i Jerusalem. Ett ortodoxt par förblir barnlöst vilket är en katastrof i deras värld. Omgivningen tvingar paret, som verkligen älskar varandra, att skiljas. Samtidigt tvingas kvinnans syster in i ett äktenskap som hon inte vill ha. Det är vackert, starkt och sorgligt och en mycket ovanlig inblick i de ortodoxas verklighet.

I ett Israel där det politiska klimatet allt mer domineras av extremism och intolerans framstår filmproduktionen som en frisk fläkt av sans och eftertanke.

Mats Odells olidliga lätthet

Published

Jonas

on 09 mars 2010

in Israel, Kristdemokraterna, Lars Ohly and Palestina

. 3 Comments

Inga poänger verkar för simpla, inga insinuationer för grova, för en desperat kristdemokrat. Det verkar inte heller spela någon roll att de i debattens undervegetation hejas på av de brutalaste rasisterna.

I Svenska Dagbladet försöker Mats Odell göra Lars Ohly (V) och Ilmar Reepalu (S) till medansvariga när judar hotas och angrips i Malmö. I ett skolboksexempel på ”guilt by association” kopplas de samman även med Hamas och kristallnatten. Det är en ynklig argumentation. Ohlys ”brott” är att han kritiserat Israels ockupation av Palestina i starka ordalag. Genom sin argumentation blir det Odell som kopplar ihop Israels brott mot folkrätten med judar och judendom. Det är en sammanblandning som Ohly själv aldrig skulle göra just för att det blir oändligt fel och dessutom antisemitiskt. Men för Odell verkar ingen pöl vara för gyttjig för röstfiske av enklaste slag.

De rödgröna har en tydlig gemensam politik när det gäller konflikten Israel-Palestina. Denna berör inte Odell med ett ord. Det är väl enklast att inte kolla några fakta om man inte vill förstöra sin egen ”argumentation”. Attacker mot judar och antisemitism är vidrigt som det är. Den som använder dessa attacker som tillhygge för att försöka smeta ner politiker som är absolut emot sådana övergrepp missbrukar en allvarlig fråga för egna syften. Det är ynkligt.

Ta ställning för Norrbotniabanan

Published

Jonas

on 09 mars 2010

in Alliansen, Klimat, Miljö, Rödgröna and Västerbotten

. 0 Comments

I dagens Norra Västerbotten tar tidningen via sin chefredaktör tydligt ställning för bygget av Norrbotniabanan, kustjärnvägen från Umeå till Haparanda via Skellefteå, Piteå och Luleå. Det är bara att hålla med. Idag saknar Sveriges norra halva rimliga kommunikationer med järnväg. Den gamla järnvägen går inne i landet långt från stora befolkningscentra och är enkelspårig. Samtidigt ligger en mycket stor del av Sveriges tunga industri längs norrlandskusten

Med Norrbotniabanan skulle den norrländska industrins konkurrenskraft öka. Transporterna skulle bli snabbare och pålitligare. Utsläppen av växthusgaser skulle kunna minska betydligt när transporter går från väg till järnväg. Vi skulle kunna få en modernare sammankoppling av järnvägarna i norra Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Även persontransporterna skulle kunna bli en stor vinnare med helt andra pendlingstider för som reser mellan olika städer längs norrlandskusten. Det är bara att hålla med Norran. Ska man peka ut en enda avgörande reform för övre Norrland som den viktigaste de kommande åren så är det bygget av Norrbotniabanan.

I norr är enigheten om att banan behövs bedövande från företagare till fack, från vänster till höger i politiken. Vad är då problemet? Jo, problemet är att vår borgerliga regering inte har gjort något för att få igång bygget. Allianspartierna i norr har aldrig lyckats övertyga sina egna i Stockholm om att Norrbotniabanan behövs. Borgerliga regeringar innebär förlorade år för bygget av banan.

Det är därför lite märkligt när borgerliga politiker i norr går till val på att banan ska byggas. Hur kan ni lova det? Annorlunda är det med de rödgröna. Blir det en rödgrön regering så tyder allt på att Norrbotniabanan blir verklighet. Det är något för väljarna i övre Norrland att fundera på.

Om att skriva

Published

Jonas

on 08 mars 2010

in Okategoriserade

. 1 Comment

Jag fick ett mejl om hur man skriver böcker. Personen som skrev höll på med en bok med fastnade efter 20 sidor och skrev sedan om texten igen och igen. Vad ska man ge för råd? Hur man vill skriva böcker är ju mycket personligt. Men så här tänker jag:

1) Planera
Gör en synopsis och kapitelindelning samt en lista över karaktärerna när du startar. Du kommer säkert att ändra saker under vägen, men utan en plan inklusive ett slut på historien så kör man lätt fast.

2) Fastna inte
Börja inte med att att fundera över varje formulering. Skriv på även när du vet att det inte är perfekt. Det är viktigt att få flyt och bygga historien. Skriva om och justera kommer man ändå att göra massor med gångor efter att man har skrivit ut hela historien.

3) Disciplin
Avsätt tid, tvinga dig själv att skriva. Det går inte att vänta på inspiration, att skriva är att arbeta.

Det funkade för mig, men alla är vi ju olika. När du väl är färdig är det bra med ärlig kritik från personer med olika bakgrund. Sedan är det bara att börja arbeta om texten igen. Men låt den svalna lite för att få distans till den.

Är man klar sedan? Inte riktigt, då återstår det svåraste, att få boken utgiven. Räkna med att bli refuserad flera gånger. Trösta dig med att många framgångsrika författare har blivit det.

En eftermiddag med Adaktusson

Published

Jonas

on 08 mars 2010

in Cecilia Malmström, EMU, EU, Flamman, Lars Ohly, Rödgröna, Socialdemokraterna and Vänsterpartiet

. 3 Comments

Idag har jag bytt ut flyttbestyren mot två möten av olika slag. Först en lunch med Aron Etzler, redaktör för Flamman. Det är alltidlika intressant att prata med Aron. Det blev förstås en del talat om det politiska läget och det rödgröna samarbetet. Vi var nog ganska eniga om en del saker som att Vänsterpartiet faktiskt börjar bli mer intressant i media som parti tack vare det inflytande över sakpolitiken som utformningen av det rödgröna samarbetet ger. Det är också uppenbart att det är en borgerlig strategi att försökas ”skrämmas” med att Vänsterpartiet och Ohly har stort inflytande i det rödgröna samarbetet vilket tyvärr inte riktigt alltid är sant. Men intressant nog stärker den borgerliga kritiken Vänsterpartiet och bidrar till att de interna kritikerna mot samarbetet tystnar allt mer. En annan, ännu viktigare, iaktagelse är att det rödgröna samarbetet får allt större konsekvenser på basplanet där murarna mellan partierna rivs som aldrig förr. Istället för konkurrens mellan partierna blir det mer utrymme för möten och att man tar intryck av och lyfter fram varandras argument. Det märks inte minst bland bloggarna. En av de stora vinnarna i det rödgröna samarbetet kan bli den socialdemokratiska vänstern som plötsligt har nya möjligheter till framgångar och allianser.

Efter lunch med Aron for jag till TV8 och en inspelning av Lars Adaktussons program. EU-kommissonären Cecilia Malmström var huvudgäst medan jag och Cecilia Stegö Chilò var någon sorts utfrågare och sidekicks. Debatten berörde främst frontex och EUs flyktingpolitik, krisen för EMU och euron samt de demokratiska problemen med EU-kommissionen. Trots våra olika åsikter i sakfrågorna så blev det ett ganska vänligt samtal. För den som vill se programmet så sänds det klockan 22 i TV8 imorgon tisdag. Roligt att få vara med på ett hörn även om jag kände mig lätt ringrostig.

Spånt utdelar ett dråpslag

Published

Jonas

on 07 mars 2010

in Alliansen, Anders Borg, Maud Olofsson, RUT and Reinfeldt

. 9 Comments

Ibland kommer det inlägg i politiska debatter som ändrar hela debattens förutsättningar. Ibland är argumenten så starka att meningsmotståndarna ger upp och helt enkelt slutar argumentera. Idag verkar ekonomen Roland Spånt ha utdelat ett sådant dråpslag i debatten om hushållsnära tjänster och RUT-avdrag, texten kan avnjutas i SvD.

Nej, det var inga 11.000 jobb som skapades. Detta trots att ledande ministrar upprepat gång på gång att de rödgröna vill ”förbjuda 11.000 jobb” genom att avskaffa RUT-avdraget. Detta trots att siffran okritiskt har upprepats i olika media. Genom ”vanlig enkel matematik” som Bildt brukade säga så leder Spånt i bevis att det nog snarare handlar om runt 1 000 nya jobb till den smått svindlande summan av 800.000 kronor styck. Få, dyra jobb som betalas av vanligt folk och mest gynnar dem med högst inkomster som blir subventionerade. Inte imponerande.

Man skulle kunna tänka sig att de borgerliga partierna omedelbart gick i svaromål och bemötte Spånt. Men det är helt tyst till och med från de mest kaxiga borgerliga bloggare. Helt tyst. Det beror knappast på att de inte har försökt finna motargument. Men även tystnaden kan säga något. Vad kommer nu då, en ursäkt från Borg och Reinfeldt för att de har spridit rena grova felaktigheter i debatten? Avbön och ursäkter i de stora media och på ledarsidorna? Skulle inte tro det. De lär bita huvudet av skam och försöka fortsätta sprida myterna om RUT-avdragets välsignelse. Det är nästan det enda alliansen har av ”jobbpolitik”.

Istället tävlar de borgerliga om att föreslå hur avdraget ska utökas. Såg att Maud Olofsson vill att vi ska kunna göra avdrag för att någon går ut med vår hund och betalas för det. Ja, jösses. I den offentliga sektorn försvinner viktiga riktiga jobb i tusental i alliansens Sverige. Regeringen är i stort sett passiva när avgörande delar av svensk industri hotas till sin existens. Sedan är ”lösningen” att subventionera att vi ska gå ut med rika människors hundar. Det är inte mycket till framtidsvision för ett utvecklat industriland och kunskapssamhälle.

Läs mer hos Alliansfritt Sverige och Martin Moberg.

RUT är en regional omfördelare

Published

Jonas

on 05 mars 2010

in RUT, Reinfeldt and Västerbotten

. 10 Comments

Debatten om avdrag för tjänster i hushållet går het. De borgerliga eldar upp sig över ett avdrag som enligt dem skapar arbete. Själv blir jag inte så imponerad över en borgerlighet som, lite brutalt uttryckt, går igång mest på att överklassen ska ha rabatterad städning.

Jag har inget emot hushållsnära tjänster i sig, de får gärna finnas, man får gärna anlita någon som utför dem om man vill det. Men man får betala själv, skattebetalarna ska inte stå för en del av notan genom avdrag på skatten. Argumenten är väl kända:

Skatteavdraget går främst till de rikaste. Statistiken från SCB talar ett entydigt språk: Halva befolkningen (20 år och äldre) hade 2008 en årsinkomst under 200 000 kronor. Av dem var det endast 6 promille som hade denna skattereduktion. Bland de fem procent av befolkningen som hade över en halv miljon i årsinkomst var det däremot betydligt vanligare. Drygt sju procent av dem hade skattereduktion för hushållsnära tjänster. De rikaste tar inte bara ut reduktionen betydligt oftare, de tar dessutom ut större summor. Det är en direkt omvänd fördelningspolitik.

Det är också en myt att många nya arbeten har skapats. Ungefär lika många arbeten skulle kunna skapas med samma summa pengar som avdraget kostar. Men de arbetena skulle då kunna fördelas efter behov via den offentliga sektorn. De som bäst behöver hjälp i hemmet skulle få det, inte de som tjänat mest. Läs mer om detta hos Ali Esbati. Dessutom skulle de nya arbetena kunna fördelas mer rättvist över landet.

Ekonomiskt är avdraget en dålig åtgärd. Jag kan tänka mig att man stimulerar vissa sektorer genom skatteavdrag. Jag kan tänka mig att man exempelvis stöder utvecklandet av förnyelsebar energi, forskning inom vissa framtidsbranscher eller att renovera skolor. Detta för att jag tror att det lönar sig nationalekonomiskt att satsa på vissa grupper och sektorer. Någon sådan långsiktig positiv effekt på samhällsekonomin av avdraget för hushållsnära tjänster finns dock inte.

Dessa argument är väl kända vid det här laget. Mindre känt är att avdraget för hushållsnära tjänster är en regional omfördelare. Mycket förenklat kan man säga att hela Sverige betalar för de välavlönade i storstäderna. Några exempel (all statistik är från SCB och avser 2008):

I hela Västerbottens län bor 263 639 personer. 1 533 gjorde avdrag för hushållsnära tjänster. I den mycket välmående kommunen Danderyd utanför Stockholm bor bara drygt en tiondel så många invånare, 32077 stycken, men nästan lika många, 1528 stycken, gjorde avdrag. Inte nog med det, medan västerbottningarna i snitt drar av 3 600 kronor drar Danderydsbon av 8 200 kronor. En Danderydsbo kostar alltså i genomsnitt ungefär 20 gånger mer än en västerbottning i avdrag för hushållsnära tjänster.

I statsminister Reinfeldts hemkommun Täby bor 63 315 personer, 1702 gör avdrag på i genomsnitt 6 200 kronor årligen. I Skellefteå bor 73 659 personer varav 476 personer gör avdrag på i genomsnitt 3 200 kronor. Statistiken talar sitt entydiga språk. Avdraget är en omfördelare till de rikaste i de rikaste kommunerna. Jag tittade också på siffrorna för Sorsele där 11 personer gör avdrag för hushållsnära tjänster. Hur många av dem tjänar under 200 000 kronor årligen? Ingen.

Läs även Storstad, SvD och DN.

Västerbottens pappor i topp – igen

Published

Jonas

on 03 mars 2010

in Feminism and Västerbotten

. 1 Comment

Så har förra årets statistik över hur många pappor som tar föräldraledigt kommit. Västerbottens pappor ligger i topp, igen. I Västerbotten tas 25,8 % av föräldradagarna ut av pappor, snittet i Sverige är 22 %. Näst bäst i Sverige på att vara föräldralediga är papporna i Uppsala län medan de skånska papporna ligger i botten. Det vore intressant att studera närmare vad de ganska stora regionala skillnaderna beror på. Något för den av Göran Hägglund så fruktade genusforskningen att utreda ännu mer.

För Västerbotten är det en hedrande förstaplats. Problemet är att pappornas andel av ledigheten ökar så långsamt, förra året med en procent. Det finns en tendens att utjämningen går allt långsammare. Det är nog dags för lite politiska beslut som skyndar på utvecklingen.

Jag har svårt att se varför inte samhället aktivt ska driva på för att fler pappor ska vara hemma. Jämställdhet är ett mål i sig. Dessutom visar forskningen att jämställda par håller ihop bättre och skiljer sig mer sällan. Varför är då så många familjehyllande socialkonservativa så ointresserade av att ta beslut som får fler pappor att vara hemma? Dessutom, hur många lite äldre män har man inte träffat som ångrar att de var borta så mycket när barnen var små? Motsatsen, pappor som tycker att de var hemma för mycket med sina barn, har jag knappt stött på.

Något som slog mig är att Västerbotten är ett av de län där rasistiska partier har minst stöd medan det är precis tvärt om med Skåne. Försök att förklara sambandet mellan rasism och de hemmavarande papporna den som kan.

Läs mer i Norran och VK.

Stödet för EMU rasar

Published

Jonas

on 01 mars 2010

in EMU, Folkpartiet, Jan Björklund, Lars Ohly, Lettland, Rödgröna, Vänsterpartiet and regeringen

. 2 Comments

Såg precis på EMU-debatten som gick på Agenda igår. En lugn och saklig Lars Ohly radade upp tunga sakargument mot att Sverige skulle gå med i en valutaunion i djup kris. Jan Björklund verkade stressad och upprepade mest att ”vi behöver mer samarbete inte mindre”. Om samarbete är att avskaffa sin egen valuta men inte få något inflytande över den nya valuta som man går med i så är det en rätt häftig omdefinition av ordet. Björklund försökte sig också på en direkt osaklighet med att anföra Lettland som exempel på att det kan gå illa utanför EU:s valutaunion. Men en viktig förklaring till Lettlands djupa kris är just att landet har låst sin valuta till euron i ett försök att gå med i EMU. Det är just det som även Sverige måste göra om Björklund får som han vill.

Intressantast i debatten var när Ohly klargjorde att folkomröstningen från 2003 kommer att respekteras om det blir en rödgrön regering. Ingen äventyrspolitik med EMU-anslutning kommer att ske då. Björklund däremot kunde bara säga att Folkpartiet vill avskaffa kronan så fort som möjligt, men han kunde inte ge besked om den borgerliga alliansen har någon gemensam politik i frågan. Det är ju ganska anmärkningsvärt att regeringen saknar politik i en så avgörande fråga. Det kräver att EMU blir ett tema i de kommande valdebatterna.

Samtidigt visade en ny sifo-mätning att stödet för EMU bland svenskarna har rasat. Nu leder nej-sidan med 50 mot 39 procent av väljarkåren. Bara för några månader sedan ledde ja-sidan med någon procent. Förklaringen är enkel, folk ser vilken djup kris euron och flera euroländer befinner sig i. Inget blir bättre av att även vi kliver på en båt i sjönöd.

läs även Emil Broberg

Jonas Sjöstedt

Man kan missförstå allt – bara man anstränger sig lite

Film om Israel

Mats Odells olidliga lätthet

Ta ställning för Norrbotniabanan

Om att skriva

En eftermiddag med Adaktusson

Spånt utdelar ett dråpslag

RUT är en regional omfördelare

Västerbottens pappor i topp – igen

Stödet för EMU rasar

Jonas Blogg

Senaste inlägg

Sidor

Arkiv

Länklista