Sex timmars arbetsdag fungerar – i Mölndal och Göteborg

Mölndal-Det går bättre för min elvaåriga dotter i skolan sedan jag fick sex timmars arbetsdag. Nu kan jag hjälpa henne med läxorna när både hon och jag är pigga. Förut skulle jag alltid få henne att plugga när hon och jag var trötta på kvällen. Det var inte roligt.

Ett av de mest oväntade argumenten för sex timmars arbetsdag är samtidigt ett av de som gör störst intryck på mig. Jag är på besök på operationsavdelningen på Mölndals sjukhus och pratar med en av avdelningens sjuksköterskor. Undersköterskor och sjuksköterskor på avdelningen är nöjda, de håller på och ställer om arbetet på avdelningen. Nu jobbar de 30 till 32 timmar i veckan. En normal arbetsdag är sex timmar – lönen är oförändrad. Tidigare kände de sig pressade att arbeta övertid efter sin heltid. Nu anställer avdelningen fler och använder operationssalar och dyr utrustning mer effektivt när de opererar i två skift. Köerna betas av när fler operationer utförs. Regionen slipper köpa in dyra operationer från privata företag när de hinner göra mer själva. Den kortare arbetstiden gör att fler söker de lediga tjänsterna och målet är att helt slippa ta in bemanningsföretag. Att erbjuda kortare arbetstid och livskvalitet kan bli ett trumfkort för att locka den erfarna personal som det är så stor brist på. Jag pratar med Pamela som är en erfaren undersköterska, hon har sökt sig till Mölndals sjukhus och den kortare arbetstiden från privat arbetsgivare. Pamela är mycket nöjd. De undersköterskor och sjuksköterskor som jag talar om är alla positiva till försöket med kortare arbetstid. De känner att de orkar bättre både på jobbet och hemma. De första utvärderingarna visar att sjukfrånvaron har sjunkit. Jobbet med operationerna är tunga med många lyft, det sliter på dem som jobbar.

-Vi hinner återhämta oss, vi hinner träna och sköta om oss, är en av de vanligaste synpunkterna.

Marina som är vårdenhetschef visar runt mellan de sju operationssalarna där det är full aktivitet. Vi är klädda i skyddsrockar och mössor som täcker håret. Marina berättar om hur de tidigare hade svårt att hinna med alla operationer och hur omsättningen på personal var hög. De försökte lösa det genom att be de som jobbar om mer övertid. De provade att ge bonusar till de anställda, men problemen fanns kvar. Förslaget om att istället korta arbetstid kom från personalen själva. Det tog ett tag att planera genomförandet. Sedan februari 2015 är försöket igång, i september ska det vara helt genomfört. Då ska fler än 115 personer ha fått kortare arbetstid. Försöket ska utvärderas och mätas. Marina talar om ekonomin, det kostar nästan tio miljoner att genomföra. Frågan är hur mycket som sparas in när operationerna blir fler, utrustningen används bättre och om personalen blir friskare och inte byter jobb.

-Vi tittade faktiskt på Toyotas verkstad på Hisingen, berättar Marina. Toyota i Bäckebol har haft sex timmars arbetsdag i mer än tio år. Även om sjukvård och bilar är helt olika saker så finns det likheter. På bägge ställena kan vi använda utrustning och lokaler mer effektivt, kapa köer och hinna med vårt jobb bättre. Även jag har varit på Toyotas verkstad och sett att det fungerar. Cheferna och bilmekanikerna var lika nöjda. Cheferna var frågande till att fler företag inte gör likadant. Verkstan är lönsam, hade förlängt sina öppettider och minskat köerna när de gick från ett skift på åtta timmar till två med sex timmars arbetsdag. Precis som i Mölndal berättare bilmekanikerna för mig att de blev mer produktiva, de sista två timmarna på arbetsdagen är inte de då man är mest skärpt och effektiv.

På operationsavdelningen i Mölndal jobbar både män och kvinnor, även om kvinnorna är fler. Bland bilmekanikerna dominerade männen stort. Flera av dem berättade att den kortare arbetstiden gjorde att de kunde hämta sina barn oftare på skola eller förskola, att de lagade mer mat och handlade till hemmet mer. Kortare arbetstid kan användas till bättre jämställdhet.

Att korta arbetstiden är en stor social reform. Den ökar livskvaliteten och kan göra att vi blir friskare och orkar arbeta ända fram till pensionen. Kvinnor som idag arbetar deltid kan få en heltid och bättre inkomster. Vi får mer tid för våra barn och för att leva rikare liv. De som idag arbetar för mycket får det bättre, och många som inte får jobb idag kommer att behövas på arbetsmarknaden. Sådant kan man inte mäta i pengar. Då passar det inte in i dagens politiska debatt där det mesta ska motiveras av att det är lönsamt. Men rimligen är ekonomin främst ett medel för att folk ska kunna leva bra liv. Det glöms ofta bort i politiken.

På många ställen är det faktiskt lönsamt att arbeta sex timmar med bibehållen lön. Toyota är ett exempel. Ett annat är IT-företaget Brath AB i Örnsköldsvik som jag också har besökt. Brath är i internationell toppklass i sökoptimering. Personalens kunskap och kreativitet är företagets viktigaste tillgång. Ägaren menade att man helt enkelt inte är kreativ i mer än sex timmar. Med kortare arbetstid får man en lojal personal som stannar och får mer harmoni i sina liv. Det lönar sig i längden, även i företagets bokslut.

Det är mycket möjligt att den kortare arbetstiden blir lönsam även för sjukhuset i Mölndal. Nu höjer de sina mål. En höftfraktur ska som regel kunna opereras inom 24 timmar, det klarar man redan i 70 procent av fallen. Vinsterna av det är enorma i form av minskat lidande och att folk blir friska snabbare. Men vinsterna av kortare arbetstid är ofta mer samhällsekonomiska än företagsekonomiska. Om fler får jobb och färre blir sjuka så vinner främst staten och samhället på det ekonomiskt, inte den enskilda arbetsplatsen. Därför är det ett politiskt ansvar att se till att arbetstiden kan sänkas. Resurser kan behövas fördelas om för att små företag ska klara att anställa fler. En stor utmaning för att korta arbetstiden är att vi behöver utbilda fler inom många yrken. Det är kanske det största praktiska hindret. Men det innebär också att fler kommer att få kunskap och meningsfulla arbeten.

Högern har alltid gjort motstånd mot kortare arbetstid. De var emot åtta timmars arbetsdag, de var emot 40 timmars arbetsvecka. Idag motsätter de sig i stort sett alla försök med kortare arbetstid som vi i vänstern vill sätta igång. Argumenten från deras sida är i grunden desamma nu som för 100 år sedan, det blir för dyrt, våra företag kommer att tappa i konkurrenskraft. Men faktum är att världens mest framgångsrika exportindustri, den tyska metallindustrin, redan har kortat arbetstiden. Långa arbetstider är snarare något som utmärker ekonomier som är dåligt utvecklade och har låg produktivitet.

Historiskt har högern oftast motsatt sig reformer som vi idag ser som självklarheter. Vänsterns roll har varit den motsatta. Vi har ofta varit först med förslag på reformer. Ibland har vi varit så tidiga att vi har avfärdats som orealistiska. Så var det när vi föreslog åtta timmars arbetsdag, när vi ville förbjuda barnaga eller att homosexuella skulle få gifta sig. Men stegvis tar andra partier till sig förslagen och gör dem till sina. Idag är det självklarheter som inte ens moderater ifrågasätter. Nu driver vi på för sex timmars arbetsdag och individuell föräldraförsäkring. Rollfördelningen är densamma, högern bromsar, vi driver på.

Vårt samhälle är rikare än någonsin. Vi tillverkar saker allt snabbare och effektivare. Frågan är hur vi använder rikedomen och den ökande produktiviteten. Idag blir en allt större del av det som produceras vinst, inte löner. Löneandelen av produktionsvärdet minskar. En arbetstidsförkortning kan delvis finansieras genom att mer av värdet av det produceras går till de som skapar värdena – löntagarna. Löneandelen får öka och vinsterna minska. Det är bra för samhället på många vis. En arbetstidsförkortning innebär också att löntagarna tar ut ökad produktivitet i kortare arbetstid istället för högre lön. Med mer ledig tid och mer social konsumtion istället för mer materiell konsumtion minskar belastningen på miljön. Vi står sannolikt inför en ny våg av automatisering. Den nya tekniken gör att många jobb försvinner med nya tekniska lösningar. Det måste en modern konkurrenskraftig ekonomi bejaka. Vi kan se det som ett hot, eller en möjlighet att dela på det arbete som vi gemensamt behöver utföra.

Jag lämnar Mölndal och sjukhuset. Besöket har gjort mig både glad och fundersam över hur man kan gå vidare. Det är kallt för att vara maj, men solen skiner och träden blommar. Själv har jag en riktigt lång arbetsdag denna dag. Jag gick upp klockan fem för att göra mig klar för att debattera NATO med Jan Björklund i SVTs morgonsändning. Tillsammans med vänsterpartister från Göteborg åker vi till restaurang Jenin på Hisingen och äter vällagad palestinsk mat till lunch.

Vänsterpartiet i Göteborg har drivit på för att starta försök med sex timmars arbetsdag inom kommunen. Liknande försök är på väg att starta runt om i Sverige. Oftast är det Vänsterpartiet som har tagit initiativet. I det rödgrönt styrda Göteborg är det Svartedalens äldreboende som har fått korta arbetstiden. Där tas vi emot med öppna armar av de som jobbar. De bjuder på kaffe och nybakade bullar medan de berättar om försöket med entusiasm. De berättar om en piggare och gladare personal som orkar mer. Att arbeta med dementa och sjuka är ett krävande och svårt jobb. Även de äldre som bor på boendet märker skillnaden. 14 nya anställda har fått jobb när arbetstiden har kortats.

Vi hamnar i en diskussion om jämställdhet. Det är fler kvinnor än män som gör jobbet i äldreomsorgen, det gäller även Svartedalen. Hur använder de sina extra två timmar? Blir det inte bara så att de får göra ännu mer av det obetalda hemarbetet och att ojämlikheten förstärks? Men ingen av de som sitter runt bordet tycker att det blir så. Tvärtom hinner de med sig själva och sina barn bättre och de känner sig mindre stressade. Många kvinnor i äldreomsorgen arbetar deltid antingen för att de inte får heltidsjobb eller för att de inte orkar med jobbet på heltid. Med en låg deltidslön följer oftast ett direkt ekonomiskt beroende av en man både i arbete och efter pensioneringen. Det är knappast bra för jämställdheten. Med sextimmarsdag och heltidslön får de ett större ekonomiskt oberoende.

Försöket i Svartedalen fick genomslag över hela världen när det beslutades. Vänsterpartiets kommunalråd Mats Pilhem intervjuades i både CNN och Washington Post. Han citerades i tidningar i Vietnam, Australien och Finland. På något dygn fick Mats större globalt genomslag med sina argument om arbetsmiljö och jämställdhet än vad andra politiker kan få under en livstid. Det blev fin reklam för det rödgröna Göteborg och för Sverige som progressivt välfärdsland. Personalen vid Svartedalens äldreboende har fått vänja sig vid studiebesök från Frankrike och förfrågningar från Singapore.

På Svartedalens äldreboende har jag fått ett hedersuppdrag. Det rödgröna styret i staden har precis förhandlat färdigt budgeten för 2016. Efter hårda förhandlingar har Vänsterpartiet fått klart att försöket på Svartedalen ska förlängas hela 2016. Lättnaden och glädjen runt bordet blir påtaglig. Flera av dem frågor om det verkligen är sant.

Mitt emot mig sitter en man som har arbetat många år i yrket. Han är ensamstående med tre barn. Då måste man arbeta heltid för att kunna klara sig med de låga löner som kommunalarna har. Han har berättat hur mycket bättre hans liv med barnen har blivit med sex timmars arbetsdag. Jag ser på honom hur lättad och glad han bli när han får beskedet att det han får arbeta sex timmar även nästa år. Just då känns det ovanligt bra att vara ordförande i vänsterpartiet.

Vänsterns väg

Skriver i Flamman om Vänsterpartiets uppgifter åren framöver.

För Vänsterpartiet var det egna valresultatet en besvikelse. En mindre framgång i valet till riksdagen och något större framgångar i kommuner och landsting innebär att vi presterade sämre än förväntat. Nu är vi igång med valanalys och en öppen självkritisk debatt i partiet.
Vänsterpartiet har gjort mycket rätt de senaste åren. På fyra år har medlemstalet fördubblats. Vi styr i en stor del av Sveriges kommuner och regioner. Valrörelsen var på många håll starkare än på mycket länge och vi lyckades göra frågan om privatiseringar, vinster i välfärden och en välfärd att lita på till en av valets huvudfrågor. Förtroendet för Vänsterpartiet i olika sakfrågor har växt kraftigt de senaste åren. Allt detta är styrkor som vi ska bygga vidare på de kommande åren.

Valresultatet innebär att Sverige får en regering med socialdemokrater och miljöpartister. Det är en regering med svag parlamentarisk bas. Vi var redo att ingå i regeringen och ta fullt ansvar för att styra Sverige, det hade gjort den starkare. När detta inte är möjligt kommer vi att vara ett oppositionsparti, det tydliga vänsteralternativet i och utanför riksdagen. Vi kommer inte, som under åren före 2006, att på förhand lova uppgörelser med den nya regeringen på olika områden. När regeringen har fastlagt sin position kommer vi att förhandla med den från fall till fall. När vi kan göra upp om beslut som gynnar rättvisa, jämställdhet och klimat så kommer vi att göra det. När vi inte är nöjda kommer vi att rösta på våra egna förslag.
När det finska Vänsterförbundet gick in i Finlands regering år 2011 skedde det med uttalat stöd från de gröna och många socialdemokrater. Bidragande var nog att de insåg att risken att förlora väljare vänsterut var stor om Vänsterförbundet inte var med. Men de insåg även att de vann politiskt på att Vänsterförbundet deltog i regeringen. På det viset fick de en allierad och det blev större genomslag för miljöfrågor och arbetarrörelsens värderingar. Mitt mål är att svenska miljöpartister och socialdemokrater ska dra motsvarande slutsatser de kommande åren.

Under valrörelsen var det bara Vänsterpartiet som argumenterade för en rödgrön regering utan borgerliga partier. Vi påtalade att S och MP hade ett val mellan rödgrönt samarbete eller att ge makt och inflytande till partier i högeralliansen. Detta vägval kommer att prägla regeringens arbete under den kommande mandatperioden. Vänsterpolitik för klimatinvesteringar, jämställdhet och en bra välfärd är bara möjlig tillsammans med oss. Det ger Vänsterpartiet en stark förhandlingsposition. Alla de som har röstat rödgrönt för verklig förändring ska kunna lita på Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet är vänsteralternativet i svensk politik. Vi är rösten för feminism och antirasism. En tydlig vänsterröst i politiken är också nödvändig för att ge mindre utrymme åt SD. När S och MP blir otydliga i höger/vänster-frågor växer andra konflikter i betydelse i den politiska debatten. Samma sak när partier påstår att höger/vänster-skalan är föråldrad. Det gynnar ett parti som SD. Vår roll är att vara det tydliga vänsteralternativet. I den rollen ingår att utmana SD:s högerpolitik, inte bara partiets uppenbara rasism.
Vi kan inte nöja oss med att många tycker som oss. Vänsterpartiet är fortfarande för litet och för svagt. Allt för många bär på fördomar om vårt parti och om vår förmåga att styra. Under de kommande åren ska det förändras. Det är vår strategiska utmaning inför 2018. Det är en utmaning i flera delar.

Vänsterpartiet måste växa. När jag valdes till partiordförande år 2012 sa jag att vår potential på medellång sikt är att få stöd av 10 till 15 procent av väljarna. Denna mandatperiod bär på en god möjlighet att ta steg på vägen dit. Det kräver att vi blir ett parti som är närvarande i fler människors vardag. Efter en stadig medlemsökning de senaste åren närmar vi oss nu 20 000 medlemmar. 25 000 partimedlemmar är ett rimligt mål under de kommande åren. Vänsterpartister ska vara en självklar del av feministiska rörelser, fackföreningar och kulturvärlden.
I flera kommuner där vänstern har styrt de senaste åren, som Eskilstuna, Göteborg, Malmö, Umeå och Gotland, gjorde vi nu framgångsval. Det är ett gott betyg åt vår förmåga att styra. Våra idéer har ofta gett oss ett större inflytande än antalet mandat talar för. Under de kommande åren ska vi bygga ut vår bas av lokalt styre. I vänsterkommuner ska den nya politiken genomföras och provas. I våra kommuner ska man kunna se vad det innebär att ha vänstern vid makten. På riksnivå är vi ett vänsteralternativ till en S-MP-regering. När vi kan vrida politiken till vänster genom uppgörelser i riksdagen ska vi göra det. Även på riksnivå kan delar av vår politik genomföras. Steg för steg ska vi bygga upp förtroendet inte bara för våra idéer utan också för våra politiska lösningar och vår förmåga att styra.

Vi har haft avgörande framgångar i striden om vinster i välfärden. Nu ska vi se till att vår politik som speglas i uppgörelsen med regeringen förverkligas. Efter detta väntar en större uppgift, att skapa en välfärd att lita på. Detta kräver en ekonomisk politik som satsar på välfärden och det gemensamma. Det krävs nya ekonomiska ramverk där sysselsättning och välfärd är huvudmål. Vi behöver mer resurser till välfärden. Men det räcker inte. Den gemensamma välfärden måste utvecklas och demokratiseras. Marknadsmodeller för att styra måste bort även i det offentliga. Inflytandet för brukare och anställda måste öka. Ineffektivitet och bristande lyhördhet måste bekämpas. I detta arbete för en demokratiserad välfärd måste vänstern ta ledningen.
I den politiska idédebatten måste vänstern ta större plats. Vi ska vara ett öppet parti där framtidens idéer diskuteras. Vänsterpartiet ska vara den naturliga platsen där feministiska och socialistiska idéer bryts med miljörörelsens insikter och skapar konkret politik. Vi ska fortsätta ta fram konkreta politiska förslag om allt från ekonomisk politik till landsbygdsutveckling. Men det är också viktigt att höja blicken. Vi har enorma utmaningar framför oss inte minst i frågor om klimat, tillväxt och hållbarhet. Vänstern måste förmå att smälta samman socialismens syn på ekonomisk makt och jämlikhet med klimatkrisens krav på att ändra grundläggande mönster av konsumtion och tillväxtberoende. Regeringar brukar ganska snart fastna i dagspolitikens hantverk och krishanteringens kortsiktighet. Det ställer högre krav på Vänsterpartiets förmåga att som ett öppet och fritänkande parti diskutera de långsiktiga och svåra framtidsfrågorna.

I valet 2018 ska Vänsterpartiet vara ett betydligt starkare parti än i dag. Vi ska vara fler aktiva och ha stöd av fler. Vi ska visa att våra idéer bär och vi ska vara pådrivande i idédebatten. Vi ska bli ett parti som är nödvändigt i varje regering som tar klimatfrågan, feminism och rättvisa på allvar.

Så tar vi bort vinsterna i välfärden

Idag presenterar DN vår plan för att ta bort vinsterna i välfärden.

Vinster i välfärden har blivit en avgörande fråga i valet 2014. Den står i centrum för debatten och det är nu det ska bestämmas om vinstuttagen tillåts fortsätta. Om de borgerliga partierna sitter kvar kommer privatiseringarna att rulla på. Om det blir regeringsskifte men Socialdemokraterna och Miljöpartiet regerar i någon mittenkonstellation kommer frågan knappast heller att lösas. En regering där Vänsterpartiet ingår kommer däremot att på allvar ta tag i vinstfrågan. För oss är den central och vi kommer inte att sitta i en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik.

Att avkommersialisera välfärden och få bort vinstintresset innebär beslut på en rad områden. Arbetet måste omgående sättas i gång efter ett regeringsskifte för att förslag ska hinna beredas ordentligt. En bra process kräver därför en effektiv men realistisk tidsplan. Tidsplanen för att avskaffa vinster i välfärden är en central del av vad vi i Vänsterpartiet tar med oss in i kommande regeringsförhandlingar.

• Kommunalt veto för etablering av fristående skolor. För fristående skolor gäller i dag mycket generösa etableringsregler. Det har lett till allt större skillnader mellan skolorna och till den överetablering vars resultat är skolkonkurser med tiotusentals drabbade elever. Eftersom kommunen alltid har ansvaret för att alla elever får en skolplats är det naturligt att de avgör när och var nya skolor öppnar. En sådan ändring av skollagen är förhållandevis enkel att genomföra och kan börja gälla från den 1 januari 2015.

• Avskaffa tvångs-Lov i primärvården. Det är i dag obligatoriskt för landstingen att använda den så kallade Lagen om valfrihetssystem (Lov) i primärvården. Den innebär valfrihet för företag att starta skattefinansierade verksamheter på den plats och med den inriktning de själva önskar. Konsekvensen har blivit en systematisk snedfördelning av skattemedel där lönsamma områden har prioriterats på bekostnad av de områden där invånarna är svårare att göra vinst på. Jämfört med att införa en ny lag är det förhållandevis enkelt att avskaffa de skrivningar i hälso- och sjukvårdslagen som tvingar landstingen att införa fri etableringsrätt för primärvårdsföretag. Det kan göras direkt i budgetpropositionen, vilket innebär beslut december 2014 och att obligatoriet är borta från och med den 1 januari 2015.

• Stopp för nyetableringar av vinstsyftande välfärdsbolag. En heltäckande lag mot vinstuttag kräver sin utredningstid, men innan den finns på plats kan en stopplag införas mot att nya vinstsyftande verksamheter öppnar på de aktuella välfärdsområdena. För förskola, grundskola och gymnasium bör en sådan stopplag kunna träda i kraft den 1 juli 2015. Motsvarande lag för hälso- och sjukvård och äldreomsorg kräver mer beredning. En stopplag för nyetablering på dessa områden bör kunna träda i kraft ett halvår senare.

• Lag mot skattemedel till vinstsyftande välfärdsföretag och för välfärd efter behov. Vänsterpartiets huvudförslag innebär att skattemedel inte ska kunna gå till vinstsyftande företag inom kärnverksamheterna i vård, skola, förskola och äldreomsorg. Så ser vi till att våra gemensamma resurser används till välfärden, inte läcker till privata vinster. Centralt är även att välfärden ska fördelas efter brukarnas, inte företagens, behov. Vårt förslag är att icke-offentliga bolag ska ha bolagsformen aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (SVB). Företag från ett annat EU/EES-land kan använda motsvarande bolagsformer. Bolagsformen SVB behöver troligen kompletteras för att göras vattentät mot fusk och vinstuttag, till exempel så att SVB-bolag inte ska kunna ägas av andra bolag än SVB-bolag. Ett krav på SVB-bolag kompletterat med tilläggslagstiftning motsvarar LO:s förslag om samhällsbolag. Även andra associationsformer som stiftelser och ekonomiska föreningar utan vinstuttag ska tillåtas, vilket kräver reglering.

Detta behöver utredas, och en sådan utredning bör bland annat beakta erfarenheterna från stopplagen för sjukhus från år 2001. Utredningen ska även ta fram förslag som säkrar att välfärden fördelas efter behov och att resursfördelningen beslutas om demokratiskt av berörd nivå i kommun, landsting eller stat. De marknadslösningar som framför allt dagens skollag och Lov har skapat sätter i stället företagens etableringsfrihet framför alla medborgares rätt till lika vård, omsorg och skola.

Utredningen tillsätts förslagsvis under vintern 2014–2015 och arbetar till våren 2016. Den nya lagstiftningen mot vinstuttagen ska gälla från den 1 januari 2017. För att säkra kontinuerlig kvalitet i välfärden ska företag vid särskilda skäl kunna beviljas undantag under en övergångsperiod på upp till två år. Befintliga kontrakt kan även behöva löpa ut.

• Nya regler för upphandling. Det finns en bred uppfattning i Sverige om att den svenska lagen om offentlig upphandling (LOU) är strängare än vad EU:s direktiv kräver. Det påverkar många områden, inte bara välfärden. Upphandlingsreglerna är redan föremål för utredning och det finns ett delbetänkande om bland annat sociala tjänster och kollektivavtalens roll. Vänsterpartiets hållning är att sociala tjänster ska skyddas från marknadens logik. Kollektivavtalens ställning måste stärkas vid upphandling och aktörer som agerar från skatteparadis utanför EU/EES ska kunna stängas ute.

Sådana ändringar skulle betyda mycket i både välfärden och en rad andra branscher. Till exempel skulle krav på kollektivavtal i välfärdsupphandlingar få stora positiva effekter för arbetsvillkoren i många kvinnodominerade yrken. Ändringarna förutsätter dock att delar av den befintliga utredningen görs om. En ny utredning om offentlig upphandling bör därför tillsättas med dessa syften under våren 2015 och ny lagstiftning bör kunna vara på plats under 2017. Befintliga avtal enligt LOU gäller tills de löper ut.

• Välfärdsmyndighet. För att underlätta och samordna denna process föreslår vi att en särskild myndighet inrättas. Den ska bistå kommuner och landsting med den hjälp de behöver och se till att rätten till en bra och välfungerande välfärd alltid tillgodoses.

Med denna tidsplan kan välfärden under mandatperioden avkommersialiseras och befrias från vinstintresset. Vi är i dag ett parti vant att samarbeta med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och att arbeta fram gemensamma lösningar. Vi diskuterar gärna tidsplanen och utformningen av våra förslag om hur vi tar bort vinster i välfärden, men de nödvändiga besluten för att ta bort vinster i välfärden ska tas under nästa mandatperiod.

Stödet bland befolkningen för detta är massivt, och andra partier närmar sig stegvis vår position. De senaste åtta åren har präglats av privatiseringspolitiken och i spåren av den de allt mer uppenbara negativa konsekvenserna. Det är dags att avsluta vinstexperimentet och bygga en välfärd att lita på.

Verkligheten tränger sig på

affisdcher2Frågan om privata vinster i välfärden är på väg att bli en stor valfråga. Även om vi i Vänsterpartiet har drivit frågan hårt och länge så kan vi inte ta åt oss det mesta av äran för det. Det är verkligheten som tränger sig på.

Häromveckan var det Attendo i Helsingborg som skämde ut sig med nya avslöjanden om misskötta vårdtagare samtidigt som företaget gör enorma vinster. Igår gick fyra privata vårdcentraler i Småland i konkurs. ETC rapporterar om att risken för nedlagda och konkursade skolor är akut i samband med årets skolstart. Bland de som arbetar i skolan är stödet för att ta bort vinsterna mycket kraftigt rapportera DN.

Vänsterpartiet kommer att göra frågan om privata vinster i välfärden till vår stora valfråga. DN och SvD skriver om upplägget på vår kampanj på ledarplats. Andra partier verkar göra det bästa för att undvika frågan, högerpartierna flyr både debatten och sitt eget ansvar. Socialdemokraterna lägger försiktiga förslag som inte löser det grundläggande problemet. Det hänger på oss i Vänsterpartiet om det ska bli en verklig förändring.

 

 

Valrörelsens första dag

Idag kändes som den första riktiga dagen av valrörelse. Visst har jag och Vänsterpartiet varit aktiva tidigare under sommaren, bland annat har vi lagt nya förslag om tandvård, mobiltäckning och järnvägen i norra Sverige. Vi har firat pride och jag och många andra har också varit aktiva i protester mot Israels krig mot Gaza. Men idag var första dagen med valmöten och känsla av valkampanj.

Skeå1

Första stopp idag blev Skellefteå där den lokala partiföreningen hade ordnat torgmöte. Det hade de gjort bra, kanske var det 150 Skelleftebor som hade mött upp, någon trodde att det var 200. Jag talade om vinster i välfärden, arbetsrätt, feminism och våra förslag om järnvägen i norr. Skellefteå skulle verkligen ha nytta av en Norrbotniabana.

Skeå2

Från Skellefteå reste jag vidare till Piteå och den årliga Noliamässan. Där blev det debatt om just Norrbotniabanan på stora scenen. Alla partier var med, på bilden syns jag tillsammans med Peter Eriksson (MP) och Helena Lindahl (C). Det borgerliga partiernas företrädarna har ett dilemma i norr. De vill gärna säga att de är för att bygga Norrbotniabanan trots att deras partier på riksnivå i regering och riksdag har valt bort den genom att inte lägga in den i trafikplanen och inte finansiera bygget. Därmed är frågan direkt beroende av valutgången, vid en rödgrön valseger byggs banan, vid en ny högerseger får vi ytterligare fyra förlorade år för järnvägen i norr. En missad möjlighet för moderna transporter, jobben och klimatet.

Nolia

Efter debatten talade jag i Vänsterpartiets monter. Där rådde god stämning och många nyfikna kom och lyssnade. Intrycket från både Skellefteå och Piteå är att valarbetet redan börjar komma igång.

Sedan blev det en tur runt Noliamässan, jag köpte lite bröd och finsk kaffeost innan jag for söderut.

Tio punkter för kvinnors arbetsvillkor

Idag skriver jag i Aftonbladet om vårt tiopunktsprogram för kvinnors arbetsvillkor.

Trygga och bra jobb hör till de viktigaste frågorna inför valen. Det är mycket bra att problemen på byggen och i transportbranschen nu lyfts fram, men alltför ofta hamnar kvinnors situation i bakgrunden.

Idag värderas kvinnors arbete lägre än mäns. Det märks såväl i arbetsmiljö och anställningsvillkor som i lönekuvertet.

Det är främst kvinnor som tvingas jobba deltid istället för heltid. Det är också de som drabbas av arbetspass med långa, obetalda pauser mitt i. Kvinnor i arbetaryrken är den grupp där flest har värkande axlar och armar och flest är uttröttade i kroppen varje vecka. Sjukskrivningar är vanligare bland kvinnor än bland män och efter ett långt arbetsliv i slitsamma jobb är det många som inte orkar jobba fram till pension.

Ett av Sveriges största jämställdhetsproblem är regeringen Reinfeldt. På många områden är den passiv, på andra områden har den aktivt försämrat kvinnors villkor. Sedan regeringen införde ”allmän visstidsanställning” behöver arbetsgivare inte längre ha något skäl till att anställa tillfälligt istället för fast. De som framför allt tvingas till visstider är kvinnor. Det ger sämre ekonomi och en osäker framtid.

Vänsterpartiet har tagit fram ett tiopunktsprogram som tar tag i problem i arbetslivet som särskilt drabbar kvinnor.

1. Fasta jobb. Avskaffa anställningsformen allmän visstidsanställning och stoppa staplandet av visstidsanställningar.

2. Rätt till heltid. Vänsterpartiet har genomfört rätt till heltid i flera kommuner, men det behövs en lag. Deltidsarbete ska vara en möjlighet, inte ett tvång. Samtidigt behöver vi driva en personalpolitik i kommuner och landsting som löser problemet med delade turer.

3. Bort med löneklyftan. Vi vill ge ett nytt uppdrag till medlingsinstitutet för jämställda löner. Som arbetsgivare i kommuner höjer Vänsterpartiet lönen i underbetalda kvinnodominerade yrken, det vill vi göra på fler håll.

4. Rättvisa villkor för arbetskraftinvandrade. Idag är det i praktiken arbetsgivaren som har makten över om den anställda får stanna eller utvisas. En sådan extrem beroendesituation innebär särskilda problem för kvinnor. Reglerna gör att arbetsgivare kan ställa krav på sexuella tjänster och få vågar vända sig till polisen.

5. Bättre arbetsmiljö. För dem som arbetar i välfärden är politiska beslut om bemanning centralt. Vi behöver även satsa på skyddsombud och arbetsmiljöinspektörer. Fackens ställning är avgörande och politiken ska göra vad den kan för att stärka dem. Vi säger nej till EU-förslaget om att undanta småföretag från många arbetsmiljöregler.

6. Fasa ut farligt och riskfyllt ensamarbete. Mer än var femte kvinna i ett LO-yrke jobbar ensam och utsätts för risker varje vecka. Vi föreslår effektivare sanktionssystem, fler inspektioner och strategiskt arbete för att fasa ut farligt ensamarbete.

7. Kollektivavtal och vita jobb. Nya EU-regler har stärkt möjligheten att ställa krav på schyssta villkor vid upphandling. I Malmö har Vänsterpartiet varit med och visat att kommuner och landsting kan gå före.

8. Jämställdhetsmyndighet. Inför en ny myndighet som driver på för jämställdhet i hela samhället och ser till att nödvändig forskning och statistik finns.

9. Meddelarskydd i all skattefinansierad verksamhet. Detta oavsett om driften är offentlig eller privat.

10.Kommission för kvinnors arbetsvillkor. Representanter från facken, forskarvärlden och myndigheter ska följa att de nödvändiga förändringarna genomförs. Vi vet att det går att göra något åt dagens situation. Alla ska ha rätt att komma hem efter jobbet och ha ork kvar i kropp och själ.

Dessutom, i EU-parlamentet har Vänsterpartiet varit det viktigaste partiet i arbetet för kvinnors rättigheter. Läs mer här.