Ordning i bärskogen

bärplock

I Umeå pågår en bitter strid mellan thailändska bärplockare som uppger att de inte har fått lön och representanter för ett bemanningsföretag. Företagets attityd i artikel ovan, från Västerbottens Folkblad, säger det mesta.

Det är hög tid att vi skärper kraven för att få justa villkor för alla som jobbar här. Oseriösa bemanningsföretag är något som vi måste sätta stopp för. Det kräver att uppgörelsen mellan regeringen och MP på området överges och ersätts med regler som är till för att skydda löntagare istället för oseriösa företag.

Sommartal och folkomröstning

Idag åker jag upp till Umeå. Imorgon är det dags för mitt sommartal på Gammlia. Här är programmet för dagen.

Tid och plats: Gammlia, Umeå Söndag 18 augusti 2013, kl. 12-16 (Jonas Sjöstedt talar kl 14.00)

Program 12:00-12:15 Dagens värd Tamara Spiric kommunalråd (v) 12:15-12:50 Folkmusik o Sving med Teljenäs och Roth 12:50-13:00 Maria Grip (v) om folkomröstningen om sjukvård 13:00-13:30 Kicki Fagerlund musiker och låtskrivare 13:30-13:50 Ulla Andersson 1.e vice ordförande (v) 13:50-14:00 Tamara Spiric om vänstern i Umeå Kommun 14:00:14:40 Jonas Sjöstedt ordförande (v) sommartal 14:40-15:15 Laservågen, musiker från Värt, Säkert, Kraja m.fl 15:15-15:45 Kristina Öhmans bluesband

Hela arrangemanget kommer att sändas live via hemsidan

Imorgon startar vi också valkampanjen inför folkomröstningen om akutvården i Västerbottens inland. Mia Grip och jag skriver i VK om varför man bör rösta JA.

Den 8 september 2013 hålls folkomröstningen i Västerbotten om de hårt kritiserade neddragningarna på vården i inlandet. Om du röstar Ja betyder det att du röstar för att Dorotea sjukstuga ska få tillbaka sina vårdplatser och att Åsele får tillbaka sin ambulans. Det vore en viktig seger för oss som vill se en bra akutvård i inlandet. Men striden om sjukvården i inlandet är förstås mycket större än så.

Servicen på Sveriges landsbygd har utarmats under lång tid och just nu går det fort. Affärer läggs ner, polisen lyser med sin frånvaro, det är svårt att tanka bilen när macken inte längre är kvar. Samhällsfunktion efter samhällsfunktion försvinner, men det behöver inte vara så. Det är möjligt att genomföra satsningar på småföretag och på gröna näringar som skulle ge arbetstillfällen även på landsbygden.

Det är möjligt att garantera likvärdig samhällsservice över hela landet. De rikedomar som våra skogar, vattenkraft och gruvor skapar skulle kunna återföras och användas för att utveckla Västerbotten. Men det kräver en politik som styr och omfördelar, som gör det som en avreglerad marknad inte klarar av. Den ogenomtänkta privatiseringspolitik som regeringen står för drar resurser till större städer kan röstas bort.

I Västerbotten kommer vi den 8 september att folkomrösta om vården. Att rösta Ja den 8e är att säga att det är nog med neddragningar av samhällsservice i inlandet. Vi vill ha lika möjligheter att bo i olika delar av vårt land. På så vis har folkomröstningens utgång i länet nationell betydelse.

Ett Ja i Västerbotten kommer att stärka andra som arbetar för möjligheter att bo och leva i hela landet. Doroteauppropet har gjort ett viktigt arbete med att samla in namn och väcka debatt. Det är gott exempel på att vi inte accepterar en långsam utarmning av vår landsända. Det kan bli ett exempel som inspirerar fler liknande rörelser runt om i Sverige.

Vänsterpartiet vill utveckla vården i länet, inte avveckla den. Vi lämnade samarbetet med S och Mp i landstinget hösten 2011 när vi inte kunde stoppa besparingarna på inlandssjukvården. Sedan dess har vi konsekvent arbetat för att besluten kring inlandssjukvården ska ändras och för att sjukvården i vårt län ska få mer resurser. En Ja-röst den 8e är också att sätt att visa landstingsledningen i länet, bestående av S och MP, att de måste bli bättre på att lyssna på länets invånare. Det vore en nyttig påminnelse om att politiken är till för medborgarna, inte tvärtom.

I Västerbotten ska man kunna känna sig trygg med att man får den vård man behöver i länets alla kommuner. För många enskilda som vill bo kvar eller satsa på ett nytt företag så är tillgången till vård viktig. För att det ska vara möjligt är vi i Västerpartiet övertygade om att det behövs mer pengar och personal till sjukvården. Om regeringen inte är beredd att ta sitt ansvar och satsa på sjukvård i stället för till exempel jobbskatteavdrag, så är vi beredda att för vårdens skull höja landstingsskatten här i Västerbotten.

Även om S och MP leder landstinget och har tagit de dåliga beslutet om vården i Dorotea och Åsele så har regeringen ett stort medansvar. Det är den borgerliga regeringen som har urholkat värdet av statsbidragen till landsting och kommuner. I klartext innebär det ständiga krav på besparingar. Det är den borgerliga privatiseringspolitiken som tvingar alla länets skattebetalare att betala för privata vårdcentraler som drivs med vinstintresse i Umeå samtidigt som vården i andra delar av länet skärs ner. För de borgerliga partierna är det viktigare att låta privata vinstdrivna företag ta del av våra skattepengar än att ge likvärdig vård i hela landet.

Därför bedriver inte Vänsterpartiet någon gemensam valkampanj med borgerliga partier för ett Ja i folkomröstningen. Vi kommer under valkampanjen istället visa att vänsterpolitik med mer resurser till vården och mindre privatiseringar är alternativet till dagens politik.

Det är i dagarna 10 år sedan Sverige röstade nej till medlemskap i EMU. I Västerbotten var engagemanget stort och vi var ett av de län som hade störst nej-flertal. Därmed var det vi som såg till att vi slipper medlemskap i en valutaunion som innebär en allt svårare situation för vanliga människor i medlemsländerna.

Vänsterpartiet gjorde avgörande insatser för att vinna den gången. I Västerbotten har vi alltså vunnit folkomröstningar förut.

Vi gör det gärna igen! Inför folkomröstningen kommer vi att vara ute och möta folk och anordna valmöten över hela länet.

Det är viktigt med solidaritet i vårt län och därför viktigt att människor från länets alla delar röstar. Även den som bor vid kusten bör stödja en fungerande vård i hela länet. Vi behöver varandra och den solidaritet som fördelar vården dit behoven är störst. Ta tillvara din rätt att påverka vården i vårt län.

Gå och rösta den 8 september, och rösta ja för vård på lika villkor, i hela länet.

Norrlands nostalgi

Det är min första arbetsdag efter helgerna. Jag är just tillbaks efter att ha medverkat i radions P4. Där presenterade jag vårt nya förslag om att stegvis skriva av studieskulder för den som väljer att bo och arbeta i svenska landsbygds- och glesbygdskommuner. På så vis skulle det bli enklare att rekrytera till läkare, lärare, poliser och andra bristyrken. Nu sviktar samhällsservicen på en del områden när det inte går att få utbildad personal på viktiga befattningar på landsbygden och i mindre orter. Idén har vi fått från Norge där den redan fungerar i praktiken. Förslaget är ett av flera som vi lägger fram i det nya punktprogram för landsbygden som vi arbetar med.

Även tidigare under jul, på annandagen, var jag med i ett program i serien ”kluvet land” som handlade om samhällsservice i glesbygd.

Annars var jul lugn med tid för familj, vänner och skidåkning hemma i Umeå. Jag passade också på att läsa Po Tidholms bok Norrland. Boken är en samling essäer och reportage om norra Sverige, inte minst Po Tidholms eget Hälsingland. Det är välskrivet och kunnigt och undviker de värsta klyschorna om ett Norrland som antingen görs exotiskt eller betraktas nedvärderande som en utmark bebodd av förlorare. Tidholm har respekt för dem han skriver om.

Jag har lite svårt för begreppet Norrland. Något enhetligt Norrland finns inte, lika lite som en Malmöbo och någon från Motala är en del av ett enhetligt Götaland. Tvärtom är regionala och lokala identiteter ofta starka i norr, fråga en jämte eller pitebo om det. Men visst finns det också mycket som förenar på många håll i norr, inte minst utflyttning, avstånd och beroendet av naturens resurser. Stora delar av landsbygdssverige håller på att dö. Men i norr finns också några växande städer som mitt eget Umeå, en av Sveriges mest expansiva kommuner.

Trots att jag värjer mig för begreppet Norrland så dras jag ständigt dit. När mina jämngamla flyttade till Göteborg och Stockholm flyttade jag till Norrbotten. Med en mor född i Umeå och barndomen delvis i Sundsvall fanns det kopplingar norrut, det var ingens slump att det blev Umeå så småningom. Det finns för mig mycket vackert i norr bland människorna och i naturen. Kanske är det därför jag blir så irriterad när folk uttalar sig nedsättande om norra Sverige. Så jag läste Tidholm med stor behållning. Läs mer i DN, Aftonbladet och SvD.

På nyårskvällen hade vi fyra vänner hemma på middag. Alla fyra uppväxta i Västerbotten. Tre av dem växte upp i små byar utanför Vilhelmina, Norsjö och Jörn. Byar som då hade skolor, barn, affärer och föreningar. Byar där fattigsverige delvis dröjde sig kvar längre än på många andra håll med skogsarbete med häst och utan varmt rinnande vatten i huset. Men det är byar som nu håller på att dö ut helt precis som så många andra byar i norr.

Även om många ville och valde att flytta därifrån så var det många andra som inte gavs ett val. Fler delar av landsbygdssverige skulle överleva och blomstra bara man gavs någorlunda lika förutsättningar vad gäller sådant som arbete, kultur, utbildning och service. Men i Sverige, till skillnad från Norge, verkar det inte finnas någon verklig politisk vilja att bedriva politik för regional utjämning. Allt mer av politiken handlar om medelklassen i våra storstäder. Den stora kunskap som finns i landsbygdssverige ses knappt som en tillgång. Själv önskar jag att fler av de som fnyser år Norrland skulle göra en resa norrut, både på semestern och med Po Tidholm i hans bok.

En regering som struntar i Norrland

Vi har en regering som är snål mot norra Sverige. Nödvändiga investeringar i infrastruktur blir inte av. Norrbotniabanan, en modern kustjärnväg, mellan Umeå och Luleå blir inte byggd med dagens regering. Det är dåligt för miljön, industrins konkurrenskraft och Norrlands utveckling.

Igår kom ännu ett exempel till på att regeringen inte bryr sig om infrastrukturen i norra Sverige. Den finska regeringen, Umeå kommun och Vasa stad vill alla satsa på att säkra färjetrafiken över Kvarken mellan Umeå och Vasa. Idag hotas den efter att det privata färjebolaget har gått i konkurs. Om även den svenska staten satsar på trafiken så finns det goda möjligheter att få medfinansiering från EU för att säkra och utveckla trafiken. Några stora summor handlar det inte om för den svenska staten, däremot stora miljövinster och stora möjligheter till bättre samarbete mellan norra Finland och norra Sverige. Men regeringen verkar vara helt ointresserad. Detta trots att färjorna som går via Åland har kvar taxfreeförsäljningen vilket ger dem en uppenbar konkurrensfördel.

Det är ett exempel i raden på hur regeringen inte bryr sig om att satsa på norra Sverige. Igår diskuterades frågan i riksdagen. De borgerliga ledamöterna från Västerbotten valde att inte delta i debatten, det kan man kanske förstå med tanke på hur lite de har att komma med. Se debatten här. Läs mer i VK och VF.

Kanske kan det ha betydelse att den finska ansvariga ministern, Merja Kyllönen, kommer från Vänsterförbundet medan den svenska är moderat.

Sommartal i Umeå

Måndag morgon och jag reser norrut. Under tre dagar blir det möten, först i Pajala och sedan en inlandsbaneturné med stopp Jokkmokk, Arvidsjaur, Sorsele, Storuman och Vilhelmina.

Gårdagens sommartal i Umeå blev fint. Mycket folk, bra musik och bra väder gjorde att stämningen var god på Gammlia. Här är några utdrag ur medias bevakning; DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, SVT och ekot.

Här är själva talet i skrift och på youtube, jag gjorde dock en del avvikningar från manus.

 

För tusende gången

Jo, nu har det blivit ett tusen blogginlägg skrivna. Det trodde jag knappast när jag startade min blogg hemma vid köksbordet i Brooklyn för några år sedan. Sedan dess har mycket skett. Det har varit roligt att blogga och jag har fått en liten fast läsekrets som jag vet brukar gå in regelbundet och läsa. Idag brukar antalet besökare pendla mellan 500 och 1 000 per dag. Ju oftare jag skriver, desto fler läser förstås. Jag vill gärna ha era synpunkter och reaktioner.

Allra flest besökare på en dag, uppåt 5 000, fick sidan den dag då Håkan Juholt avgick. De inlägg som är mest lästa har handlat om europakten och pensionsålder. Jag har fått runt 5 000 kommentarer till mina inlägg, särskilt tack för dem. Argaste debatten i kommentarsfältet uppstod när jag hade skrivit om Rättvisepartiets splittring och debattörerna rök på varandra så rejält att jag fick ta bort rätt många inlägg. Jag är också glad att så många har velat läsa sidorna om Brooklyn och om mina böcker.

Men bloggen har tapppat lite av sin roll. Jag har haft svårt att hinna skriva och Facebooksidan har delvis tagit över som kanal. Den har fler besökare och blir lite mer levande. Därför tänker jag göra om den här bloggen i grunden före hösten. Tanken är att den ska få mer färg och bilder. Den ska berätta mer om vad jag gör och blanda rapporter från möten med egna skrivna texter och artiklar. Kanske kommer jag också igång med twittrandet i samband med det.

Idag hade jag tänkt skriva om hur bemanningsföretagen breder ut sig och ersätter fast anställda på allt fler ställen. Vi ska vara utbytbara och flexibla. Företagens makt ökar medan de anställdas minskar. Nu har denna utveckling även nått min gamla arbetsplats Volvo lastvagnar i Umeå där kraven på att ta in bemanningsföretag har skapat en rejäl konflikt med de anställda om arbetstiden. I fredags uppstod en vild strejk på fabriken på grund av missnöjet. Läs mer i VK.