V kan rädda Löfven från dåligt sällskap

Jag och Ulla Andersson skriver om regeringsfrågan i Dagens Arena.

Politik är att vilja. Uttrycket kan tyckas vara slitet. Men i dessa tider av spekulationer om vilken regering Sverige ska få efter valet 2014 kan det vara värt att påminna om. Spelteori och maktanalys kan inte vara avgörande för inställningen till framtida regeringar. Värderingar och politikens innehåll måste rimligen vara det som avgör. I den senaste tidens debatt om regeringsfrågan saknas ofta det viktigaste, politikens innehåll.

Det är självklart att partier kan ha regeringsalternativ i första, andra eller tredje hand. Många dörrar kan hållas öppna om man inte får som man vill. Men lika självklart är det att man bör veta vad man helst vill. Det handlar om vilken politik man vill se, om vilka värderingar man har.

Det är inte samma sak att regera med Annie Lööf och Jan Björklund som med Vänsterpartiet. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet går till val som ett regeringsalternativ, S-Mp, får inte frågan stanna vid med vem de vill regera, utan också, vad de vill uppnå.

Vänsterpartiet vill bryta med den borgerliga politiken eftersom den leder till ojämlikhet, otrygga jobb och sämre välfärd. Det krävs en annan politik för att minska arbetslösheten, öka jämställdheten mellan kvinnor och män och för att ta klimatfrågans utmaningar på allvar. Det är därför vi inte vill att några delar av dagens högerregering med dess politik ska finnas kvar i maktställning efter valet 2014. Det är därför vi förordar en rödgrön regering med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är dessutom det mest populära alternativet bland svenska folket.

Med Vänsterpartiet slipper vi vinsterna i skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Pengarna går till verksamheten, till att skapa en likvärdig skola med bra undervisning för alla barn och ungdomar. Det blir fler undersköterskor i äldreomsorgen och de äldre får större inflytande över sin tid. Kvinnors arbetsvillkor förbättras.

Med Centern och Folkpartiet blir i stället vinstintresset kvar. Girigheten kvarstår som drivkraft när barn ska få utbildning och sjuka tas om hand. Det är positivt att socialdemokrater och miljöpartister skärper tonen mot riskkapitalbolagen. Men det är bara i samarbete med oss som vinstintresset i välfärden kommer att tas bort på riktigt. De partier som har börjat leka affär med välfärden kommer inte att kunna lösa problemen.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska bli en föregångare på klimatområdet. Det kräver en massiv utbyggnad av järnväg och kollektivtrafik. Det kräver resoluta åtgärder för att minska utsläppen, inte minst från lastbilstrafiken. Det kräver att bostäder byggs om för att spara energi och att alla de nya hyreslägenheter som vi måste bygga byggs med bästa möjliga energiteknik. Vi vill se massiva satsningar på förnybar energi som sol, vind och vågkraft.

I dessa klimatinvesteringar finns också en stor del av de nya arbeten vi måste skapa för att få ner arbetslösheten. Vänsterpartiet är det parti som föreslår störst klimatinvesteringar. Folkpartiet och Centerpartiet saknar ambitioner att minska utsläppen till en hållbar nivå.

De kommande åren har vi en gyllene möjlighet att fortsätta avveckla kärnkraften och utöka satsningen på förnybar energiproduktion. Vänsterpartiet har som mål att två kärnkraftsreaktorer ska stängas under kommande mandatperiod. Priset för att bygga ny kärnkraft är högt medan förnybara energislag är mycket konkurrenskraftiga. Satsningar på förnybar energiproduktion kan skapa tiotusentals nya arbetstillfällen. Vi vill ge Vattenfall nya ägardirektiv och göra om bolaget från miljöbuse till pådrivare i energiomvandlingen. Detta är inte möjligt att göra om man ska regera med Folkpartiet. Men det är möjligt med Vänsterpartiet. Valet för S-Mp är tydligt. De behöver Vänsterpartiet för klimatets skull.

Centern vill förändra lagen om anställningsskydd så att det blir lättare för arbetsgivare att säga upp trotjänare. Annie Lööf vill ha sänkta ingångslöner. Vänsterpartiet vill i stället se färre otrygga jobb. Idag missbrukas tillfälliga anställningar och bemanningsföretag. För majoriteten av unga som har jobb är otrygga arbeten vardag. Arbetstagare från andra länder utnyttjas hårt på byggarbetsplater, i svenska restaurangkök, åkerier och bärskogar. Denna utveckling skapar otrygghet och stress. Den pressar tillbaks löntagarnas villkor och gynnar oseriösa företag.

Vänsterpartiet vill stärka arbetsrätten, begränsa möjligheten att använda bemanningsföretag och skapa justa villkor även för löntagare från andra länder. Vi vill ha ett socialt protokoll i EU:s fördrag som skydd för våra kollektivavtal. Det låter sig inte göras med partier som ytterligare vill försvaga arbetsrätten. Frågan är vilken väg S-Mp vill gå.

Vänsterpartiet vill föra en politik som präglas av omtanke om dem som drabbas av arbetslöshet och sjukdom. Vi vill ha en politik som inte släpper loss girigheten som drivkraft i välfärden. Vi måste skapa en jämlik skola och sjukvård som vi kan lita på. Därför kommer vi aldrig att hjälpa fram Reinfeldt till makten.

I dagens politiska läge är Stefan Löfvén det bästa alternativet som statsminister. I samarbete med honom är en solidarisk politik möjlig. Men det kräver att han får rätt sällskap. Det finns många områden där vi inte har exakt samma politik som socialdemokrater och miljöpartister, men den politiska grunden för kompromisser och samarbete finns. Vi styr redan en stor del av Sveriges kommuner och landsting ihop.

Den tid då ett parti ensamt kunde styra landet är över för överskådlig framtid. Nästa regering kommer att behöva flera partier för att kunna regera. Vi vill ta fullt regeringsansvar och ha vänsterpartister som ministrar. En förutsättning för att vi ska kunna regera är att dagens politik med privata vinster i välfärden ändras i grunden. Vi kommer inte att vara ett stödparti efter valet 2014. Antingen regerar vi – eller så är vi i opposition. Vi vill inte tillbaka till de oklara ansvarsförhållanden som samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet gav före valet 2006. Vi vill regera.

Det är när Vänsterpartiet har gjort bra val som 1998 och 2002 som vi har nått rödgrön majoritet. När det har gått sämre för vänstern som 2006 och 2010 har borgerligheten vunnit. Det finns ingen risk att få Annie Lööf eller Jan Björklund på köpet när man röstar på Vänsterpartiet. En rödgrön regering med S, V och MP är vårt mål. Det är bara så verklig politisk förändring kan uppnås. Det är politik att välja vem man vill samarbeta med. Men framför allt är politik att vilja förändra.

Jonas Sjöstedt (V), partiordförande Ulla Andersson (V), vice partiordförande

Avgiftsfri kollektivtrafik – tack vare vänstern i Avesta

avesta buss2

Tåget åker söderut genom novembermörkret. Eftermiddagen har jag tillbringat med Vänsterpartiet i Avesta. Kommunen styrs av en rödgrön majoritet med V, S och MP. Vänsterpartiet gör skillnad även i Avesta.

Från stationen i Krylbo åkte vi buss in till Avesta. Det var fullt med folk på bussen, som var gratis. Kollektivtrafik utan avgifter infördes för något år sedan på initiativ av Vänsterpartiet. Resandet har ökat med 80 %, men merkostnaden för kommunen har varit begränsad. De lokala vänsterpartisterna framhöll att både miljön och låginskomsttagare är tydliga vinnare. En oberoende utvärdering som har gjorts bekräftar de goda resultaten.

Vänsterpartiet i Avesta har vunnit fler politiska segrar. De anställda i kommunen har rätt att arbeta heltid, och de flesta väljer att göra det. Det finns barnomsorg på obekväm arbetstid. På partiets initiativ har det anställts ett par fältassistenter. Just nu arbetar Vänsterpartiet i Avesta för fler ungdomsbostäder. Partiföreningen har dessutom växt rejält på senare år.

Jag hann också besöka det gamla bruket där Avesta art har unika lokaler för konst och skapande. Väl värt ett besök.

 

 

 

 

Klimatfrågan kräver rödgrönt styre

Från dagens DN:

Nu i helgen samlas Miljöpartiet till kongress i Västerås. Vi hoppas att kongressen blir framgångsrik och ett steg på vägen till att nå en rödgrön majoritet och regering i riksdagsvalet 2014.

Vänsterpartiet delar många ståndpunkter med Miljöpartiet, inte minst i de avgörande miljö- och klimatfrågorna. Vi styr tillsammans i många kommuner och landsting. I riksdagen har vi mer gemensamt med varandra än med andra partier. Av alla voteringar sedan valet 2010 har V och MP röstat likadant i 66 procent av fallen.

Motsvarande siffra för S och MP är 57 procent och för MP och de borgerliga partierna 41 procent.

Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet behövs i en framtida regering. Det är allra tydligast på klimatområdet, där det är våra två partier som tar frågan på tillräckligt allvar och låter hänsynen till klimatförändringarna prägla politiken även på andra områden. Det kommer att bli nödvändigt. Tillsammans kan vi göra S politik grönare. En rödgrön regering måste göra Sverige till en internationell föregångare när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser. Det skulle dessutom ge Sverige trovärdighet i det internationella klimatarbetet.

Tillsammans kan vi storsatsa på järnväg och kollektivtrafik för att minska utsläppen från transporterna. Tillsammans kan vi stödja investeringar för att renovera hyreslägenheter och kommunala lokaler till bra boendemiljöer och energisnåla byggnader. Vi kan göra Sverige till en föregångare vad gäller förnybar energi som biogas, solenergi och vindkraft. Det kan skapa nya arbeten, teknisk utveckling och exportnäringar.

Det är våra partier som har modet att formulera en politik för att minska utsläppen från köttkonsumtion och flygresor. Det krävs om man tar klimatfrågan på allvar. Framför oss ligger en viktig diskussion om tillväxtens gränser, kortare arbetstid och rättvis fördelning av ett knappt miljöutrymme. Bara våra två partier tar i dag de frågorna på det allvar som krävs. Vi kommer att behöva varandra för att för att åstadkomma nödvändig förändring.

Detsamma gäller energipolitiken. I dag saknar Sverige långsiktig energipolitik. Detta trots att förutsättningarna för att ersätta fossila bränslen och kärnkraft med förnybara energikällor aldrig har varit bättre än i dag. Byggandet av ny kärnkraft vore ett stort och onödigt misstag. Det är vår gemensamma uppgift att i stället inleda avvecklingen av svenska reaktorer redan under nästa mandatperiod. Tillsammans kan vi förbjuda den miljöfarliga uranbrytningen.

I frågan om privata vinster i välfärden skiljer vi oss åt. Samtidigt noterar vi med intresse att många miljöpartister, och en klar majoritet av MP:s väljare, delar Vänsterpartiets syn att de privata vinsterna ska bort från skola, äldreomsorg och sjukvård. Det ger en god grund för att komma överens.

Vi förstår Miljöpartiets omsorg om alternativa driftsformer och brukarnas rätt att välja vårdcentral eller äldreboende. Men i dag slår de vinstdrivna aktörerna ut idéburen verksamhet. Det är ytterligare ett argument emot det privata vinstintresset och de allt mer dominerande riskkapitalbolagen i välfärden.

Debatten om en verksamhet styrd av kvalitet och behov måste i stället fördjupas. Vi vill se ökat inflytande för brukare och personal i offentlig service. Tillsammans med bättre resurser, utbildning och fler anställda kan det utveckla kvalitén i äldreomsorg och skola, i stället för att göra dem till marknader för giriga riskkapitalister.

Vänsterpartiet är det rödgröna partiet i svensk politik. Vi förenar arbetarrörelsens värderingar om rättvisa och jämlikhet med insikten om de absoluta gränser som miljön och klimatet ställer för politiken. Vi är övertygade om att bägge dessa grunder måste förenas i en ny regering. Vi har därför en nyckelroll i utformandet av en rödgrön politik.

Det är med förvåning som vi har hört flera ledande miljöpartister öppna för ett samarbete mellan MP, S och ett borgerligt parti efter valet. Vanligtvis nämns Folkpartiet som möjlig regeringspartner i spekulationerna. Den som röstar på Gustav Fridolin och Åsa Romson 2014 riskerar att få Jan Björklund och Annie Lööf på köpet. För många väljare som vill se att en rödgrön majoritet används till en rödgrön politik kan det bli en stor besvikelse. Den borgerliga politik och de borgerliga ministrar som man hoppades bli av med kan släppas in genom bakdörren av Miljöpartiet.

Hur ska Miljöpartiet kunna avveckla kärnkraften tillsammans med Folkpartiet? Det framstår som ett mysterium. Hur ska en bra klimatpolitik kunna bedrivas med partier som under snart sju år har bevisat sin bristande vilja på området och som motsätter sig nödvändiga styrmedel som en kilometerskatt på lastbilstransporter? Menar Miljöpartiet allvar med sin flirt med borgerliga partier så måste frågor som dessa besvaras före valet.

Vänsterpartiet har en rödgrön majoritetsregering som mål i valet 2014. Vi anser att en regering med de tre rödgröna partierna vore det bästa för Sverige. Vi leker inte med tanken på att hjälpa borgerliga partier tillbaka i regeringsställning. I dag ser det tyvärr ut som om vi kan bli det enda parti som är klara i den ståndpunkten inför valet 2014. Vill man ha en rödgrön regering och politik krävs därför en starkare vänster.

En rödgrön regering kommer att kräva kompromisser av alla. Vi inser det och är beredda att förhandla och komma överens efter valet, precis som vi redan gör i kommuner och landsting runt om i landet. Men vi regerar inte till vilket pris som helst. Vänsterpartiet kommer inte att sitta i en rödgrön regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik.

Om vi i Vänsterpartiet bara vill maximera vårt röstetal på längre sikt så vore ett samarbete mellan S, MP och FP perfekt för oss men farligt för S och MP. Man kan jämföra med situationen före valet 1998. Man kan också se på dagens politiska utveckling i Danmark.

Men politik handlar inte om röstmaximering utan om att påverka och förverkliga visioner. Därför vill vi ha en rödgrön regering. Vi vill se en politik som tar klimathotet på allvar, som inte leker affär med välfärden och som gör Sverige till ett jämlikare och mer jämställt samhälle. Det måste finnas ett verkligt alternativ till fortsatt borgerlig politik. Bara en rödgrön regering kan skapa det. Vi tänker ta det ansvaret.

Nya förluster för regeringen i EU-nämnden

Vi har en minoritetsregering i Sverige om har stora problem med att få igenom sin politik. Nya stora skattesänkningar och utförsäljning av statliga bolag har stoppats. Idag gick regeringen på pumpen två gånger i EU-nämnden i ärenden som avgjordes via skriftligt beslut. Regeringen tvingas rösta emot EU:s föreslagna fiskeavtal med Kap Verdeöarna och finansieringen av fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Så här motiverer vi rödgröna partier vårt nej till avtalet med Kap Verde;

Sverige borde kräva att EU:s samtliga fiskeriavtal med utvecklingsländer omvandlas till utvecklingssamarbete i syfte att utveckla hållbart och ansvarsfullt fiske som förvaltas av länderna. Därför borde regeringen motsätta sig förhandlingar om nya avtal och protokoll och istället framföra detta krav. I den socioekonomiska analysen för avtalsprotokollet med Kap Verde framgår tydligt att landet inte har kapacitet att övervaka hur stora mängder fisk som egentligen tas upp. I ljuset av den osäkerhet som präglar redovisningen av hur stort överskottet på beståndet är och att det finns oroande tecken på överfiske när det gäller avtalen med tredje land är detta ett extremt oroväckande faktum. Analysen understryker vidare att det finns stor risk för att ett hållbart fiske inte kan garanteras. Det framgår också att det inte sker någon lokal förädling av den landade fisken, att få av lokalbefolkningen anställs inom EU-flottorna samt att fiskeavtalet totalt sett har en begränsad påverkan på Kap Verdes totala ekonomi. Detta är skäl som ytterligare stärker argumentet att motsätta sig detta avtal.

Europaportalen

Jag skulle hellre ha varit i Köpenhamn

Idag invigdes riksdagsåret med pompa och ståt, kungen, statsministern och hedersvakt i pälsmössor. Men särskilt spännande var det inte ens för oss som samlades i kammaren. Kungen har alltid något lätt obegripligt över sig när han talar. Dagens tal var inget undantag. Det mesta av talet ägnades år ett scoutmöte i Kristianstad. Sedan lyckades kungen med att jämföra terrorattentatet på Utöya med oprovocerat gautuvåld. Det är en bra bit från det politiska terrodåd som det handlade om. Kan ingen skaffa kungen en vettig talskrivare?

Reinfeldt var väldigt förutsägbar när han läste upp regeringsförklaringen. En del sa att han sa ordet ansvar 22 gånger, andra räknade till 26 eller 36. Men allt för många gånger blev det. Det var sämre med innehållet. I den kristid som nu sannolikt väntar är budskapet att det är bäst att göra så lite som möjligt för att mota krisens effekter. Så mycket till ny politik är det inte. Folkpartiet får någon miljard till skolan. Centerpartiet får drygt fem miljarder för att öka inkomsterna för restaurangägare. Kristdemokraterna får ingenting och moderaterna bestämmer resten. Så kan Alliansens politik sammanfattas. Det var många högtravande ord i regeringsförklaringen, bland annat om klimat och hållbarhet, men inte en enda ny åtgärd för en bättre miljö.

läs mer i DN, DN, SvD, SvD, Sydsvenskan, Expressen och Aftonbladet.

Det kan bli ett intressant politiskt år med flera nederlag för regeringen om nu inte Miljöpartiet väljer att sälja sig billigt i de förhandlingar som uppenbarligen pågår.

Betydligt mer upplyftande verkar det vara i Köpenhamn ikväll där resultaten från det danska Folketingsvalet nu strömmar in. Valundersökningarna ger entydiga besked om vänsterseger. Det förväntade reultatet har flera goda inslag:

– Danmark får en vänster/center regering med Socialdemokrater, Socialistisk Folkeparti och Radikale

– Den nya regeringen blir beroende av stöd från vänsterpartiet Enhedslistan som går fram rejält

– Främlingsfientliga Dansk Folkeparti backar och ännu viktigare är att de nu helt tappar det stora inflytande de har haft över dansk politik, istället går DFs tydligaste kritiker, Enhedslistan och Radikale tydligt fram. Det bäddar för ett nytt politiskt och mindre extremt politiskt klimat i Danmark när det gäller invandringspolitik

Dansk politik gör en tydlig vänstersväng och rasisterna marginaliseras, det är goda nyheter. Om SF som väntat går in i regeringen i Danmark så är vänsterpartier med och regerar i alla våra nordiska grannländer. Men SF:s högergir straffades av vänsterväljarna som strömmade vänsterut till Enhedslistan. Sammantaget röstar drygt 15 % av danskarna på partier till vänster om Socialdemokraterna. Den potentialen finns även i Sverige.

läs mer i Politiken, DR, DN, DNSvD, Aftonbladet, Expressen och Sydsvenskan

EU:s fiskeavtal med Gabon

Riksdagen ska egentligen ha gått på sommarlov. Men denna vecka blir det övertid med en debatt om gränskontroller idag och debatt och beslut om sjukförsäkringen på fredag. I EU-nämnden jobbar vi dock hela sommaren förutom i augusti. Denna vecka har vi två möten och att antal skriftliga samråd.
 
Har du funderat mycket över EU:s fiskeavtal med Gabon den senaste tiden? Jasså inte. Knappt jag heller trots att jag har besökt Gabon och träffat dåvarande presidenten Omar Bongo som sades ha 97 barn. Men i EU-nämnden har vi behandlat fiskeavtalet med Gabon i veckan. Vi rödgröna brukar vara kritiska mot avtalen eftersom de är dyra, ekologiskt tveksamma och drabbar det lokala fisket. Så här skrev vi ihop oss i nämnden; 

S- MP- och V-ledamöterna anmäler följande avvikande mening:

Sverige borde kräva att EUs samtliga fiskeriavtal med utvecklingsländer omvandlas till utvecklingssamarbete i syfte att utveckla hållbart och ansvarsfullt fiske som förvaltas av länderna.

I framtagandet av ett nytt avtal med Gabon har inte ens en socio- ekonomisk analys tagits fram trots att rådet år 2004 beslutade att detta skulle genomföras både före och efter avtalen. Vilka effekter avtalet hittills har haft för Gabon samt vilka konsekvenser detta förväntas få vet vi ingenting om. Det finns anledning att misstänka att hållbart fiske inte kan garanteras mot bakgrund av osäkerheten i redovisningen av hur stort överskottet på beståndet ser ut. Detta ger anledning att misstänka att överfiske sker. Därför bör regeringen motsätta sig att ge kommissionen mandat att förhandla om ett nytt avtal.

Samt nedanstående särskilda yttrande som tillsvidare kommer att bifogas samtliga liknande fiskeavtal.

S- och V-ledamöterna anmäler följande särskilda yttrande:

EU:s fiskepolitik ska bygga på att den skall vara hållbar biologisk och ekonomiskt.

En stor del av EU flottans fångster kommer från fiskevatten utanför EU. Huvuddelen av dessa fångster kommer från fiskeavtal med de nordliga länderna som Norge, Färöarna och Island. Dessa länders möjligheter att kontrollera att fisket sker på hållbara bestånd är väl så goda som EU:s.

Utöver dessa fiskeavtal finns sk FPA, fiskepartner avtal som utgör ca 8% av totala fångstvolymen men kostar 16 procent av fiskeribudgeten. Dessa tecknas nästan uteslutande med Utvecklingsländer i tropiska och subtropiska vatten. I de avtalen överför avtalsländerna fiskemöjligheter till EU mot ekonomisk ersättning. Avtalen innehåller oftast olika delar där viss ekonomisk ersättning skall gå till landet så att de kan stärka kontrollen samt utveckla den egna fiskeindustrin. Den andra delen är en riktad ersättning för respektive fiskemöjlighet.

I flera av dessa länder som EU har avtal med är fiskebestånden överfiskade eller kunskapen om bestånden knapphändig. Utrymmet att släppa in utländska fartyg är alltså litet. Det är oklart om de pengar som EU betalt verkligen kommit fiskesektorn i länderna till godo. I Västafrika tyder mycket på att det kustnära småskaliga fisket helt slagits ut med svåra humanitära konsekvenser.

Regeringens argumentation för att Sverige skall stödja att EU tecknar avtal är oftast att EU då kan kontrollera och ställa krav på fisket. Om vi inte skriver avtal så kommer andra mindre nogräknade länder att göra detta. Även fiskeföretagen från EU kommer att själva köpa sig rättigheter utan insyn från EU:s sida.

Socialdemokraternas ståndpunkt är att EU:s fiskeflotta skall anpassas till de fiskemöjligheter som finns inom EU:s vatten. När Spanien och Portugal blev medlemmar i EU på mitten av 80-talet var både Spaniens och Portugals fiskeflottor betydligt större än vad som fanns fiskemöjligheter till. Utifrån denna situation upphandlade EU partneravtalen. Meningen var att under en period av 10 år skulle fiskeflottorna i Spanien och Portugal reduceras till de fiskemöjligheter som fanns inom EU:s vatten. Detta skedde inte och partneravtalen har fortsatt och kostnaden för dessa har ständigt stigit.

Vi anser det viktigt att vi fortsätter hjälpa de länder vi idag har avtal med att utveckla och stärka deras fiskeförvaltning genom både ekonomiskt stöd och kunskapsöverföring. Detta innebär inte att vi skall underhålla en för stor fiskeflotta inom EU med fiskerätter som undergräver dessa länders möjligheter till både arbetstillfällen och möjlighet att försörja befolkningen med ett bra livsmedel.

EU:s gemensamma fiskepolitik är just nu i omdaning inför 2013 då ett nytt regelverk skall sjösättas. Att det är minst lika viktigt då som nu att EU:s fiskeflotta anpassas till de fiskemöjligheter som finns inom EU:s fiskevatten är en självklarhet. Att fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt oavsett var det sker är lika självklart. Regeringens argument att om inte EU utnyttjar dessa länder så gör andra det än mer är icke hållbart. Det måste vara en svensk ståndpunkt att EU skall stödja dessa länders utveckling inom fiskesektorn så att de slipper utnyttjas. Och att vi avstår att nyttja fiskerätter fram till den dag då dessa länder har en fiskekontroll och förvaltning som motsvarar de krav vi ställer på oss själva.

Intressant nog vill även SD att regeringen ska motsätta sig avtalet, så här skrev de:

Sverigedemokraterna motsätter sig en förlängning av fiskeriavtal med Gabon. Grunden härför är att fiskeriavtalens kostnadseffektivitet starkt kan ifrågasättas samt att det aktuella avtalet inte gagnar svenska fiskeriintressen.

Då skulle man ju kunna tro att regeringens position har fallit eftersom de har en majoritet i riksdagen emot sig. Men icke, istället hävdas att regeringens position kvarstår eftersom motiven till avslagen är olika. Det tycker jag är märkligt eftersom en majoritet i riksdagen faktiskt säger nej. Det vore annorlunda om partierna som motsätter sig beslutet krävde olika politik av regeringen vilket ofta sker, men i det här faller borde det stå ganska klart vad som förväntas av regeringens förhandlare.

 

Nobbar Juholt rödgrönt?

Enligt uppgifter i SvD ska Håkan Juholt ha uttalat sig emot ett rödgrönt samarbete. Det ska vara ett utdrag ur en intervju som sänds i SVT ikväll. Man ska nog vara försiktig i att övertolka det Juholt säger innan man har sett hela intervjun, men det lilla som återges är ändå intressant. Om det är ett försök till återgång till en Socialdemokratisk  syn att man vill regera ensamma i minoritet så är det ett stort misstag. Varken vi i Vänsterpartiet eller Miljöpartiet lär vara särskilt intresserade att vara stödpartier till en S-regering. Ännu värre är det förstås om socialdemokraterna dessutom vill samarbeta med Centerpartiet och Folkpartiet som Juholt markerar. De partierna ligger idag närmast till höger om moderaterna.

Däremot är det nog klokt att skynda långsamt med ett nytt rödgrönt samarbete. I dagsläget finns ingen anledning att skapa nya allianser och om de  skapas framöver så bör de se klart annorlunda ut jämfört med förra gången. Mindre toppstyrt, mer folkligt och mindre heltäckande överenskommelser som ger mer utrymme åt de olika partiernas profil tror jag vore bra. För ett regeringsalternativ till vänster måste finnas inför nästa val till riksdagen. Men först måste det diskuteras ordentligt internt i de berörda partierna. Lars Ohly skriver om läget i Expressen.

Läs mer i Expressen och DN

I dagens Aftonblad skriver Lena Olsson och Ulla Andersson om Vänsterpartiet som det nya landsbygdspartiet nu när centerpartiet inte längre vill veta av sina traditionella väljare. Vänsterpartiet har lagt mer mycket arbete på att ta fram konkreta förslag som gynnar glesbygd. Det handlar om allt från attgynna lokala sparbanker till bra kommunikationer, hjälp till småföretag och utbildning. Det finns ett Sverige utanför de stora städerna som vi vill satsa på.