Krisen präglar Portugal

Jag är på väg hem efter några dagar i Lissabon, denna vackra men slitna stad. Jag har inte bara hunnit med att vandra runt och lyssna på Fado och musik från Kap verde utan också passat på att möta några ledande företrädare för landets vänster.

Den politiska situationen i landet domineras helt av den ekonomiska och sociala krisen och de mycket kraftfulla nedskärningar och åtstramningar i ekonomin som Portugal tvingas till av långivarna i EU och IMF. Såväl de två högerpartierna som ingår i regeringen som socialisterna står bakom politiken. De två vänsterpartierna, BE och PCP, utgör en tydlig opposition. Den ekonomiska utvecklingen är mycket dålig. 2011 krympte den portugisiska ekonomin med 1.8 % och 40 000 företag gick i konkurs. 2012 fördjupas recessionen och beräknas detta år till 3.4 %. Officiellt är arbetslösheten 14.8 % men i praktiken överstiger den 20 % om man räknar in de som inte registreras. Minst var tredje ung människa är arbetslös. Nya varsel om uppsägningar kommer i stort sett dagligen.

Minimilönen är 485 euro och 16 % av arbetskraften har den. Såväl arbetslösa som många pensionärer och arbetande är fattiga, antalet fattiga beräknas till 2.5 miljoner (inkomst under 419 euro/månad). Det sker stora nedskärningar i offentlig service och sociala trygghetssystem. Antalet lediga dagar per år skärs ner. Avgifterna inom sjukvården höjs kraftigt vilket enligt vissa bedömare leder till sämre folkhälsa och ökad dödlighet. Utvandringen tar fart, inte minst är det välutbildade unga som emigrerar till Brasilien, Angola och andra EU-länder. Nästan inga offentliga investeringar sker och situationen i jordbruket förvärras av svår torka. Tiggeri och desperat fattigdom är väl synligt i stadsbilden.

”Stödpaketen” från EU innebär att unionen detaljstyr den ekonomiska politiken även på områden som privatiseringar och nedskärningar. En stor del av de lånade pengarna har gått till att täcka förluster för bankerna. Portugal har ingen möjlighet att låna upp pengar på egen hand på grund av ränteläget. Sannolikt kommer Portugal att behöva ett nytt stort lån från EU framöver. Vänstern inriktar sig på att bekämpa nedskärningar och försämringar. Flera stora strejker och demonstrationer har hållits. Den 11e februari demonstrerade 300 000 arbetare i Lissabon, det var den största manifestationen på 30 år i landet. Det kommunistdominerade facket CGTP dominerar i protesterna. En generalstrejk är utlyst till den 22/3 då nya neddragningar ska antas av parlamentet. Motståndet är väl synligt i stadsbilden med banderoller och affischer.

När det kommer till att föreslå alternativ politik finns det såväl likheter som skillnader mellan BE och PCP. Bägge partierna betonar vikten av omförhandlade lånevillkor, offentliga investeringar, försvar av löntagares rättigheter samt en tuffare politik mor bankerna. Bägge partierna diskuterar om Portugal kan tvingas ställa in betalningarna och vad som då kommer att ske. BE är dock mer EU-vänligt och ifrågasätter inte Portugals deltagande i Euron. PCP utesluter inte att en lösning kan inbegripa att lämna euron och EU, en debatt om detta är att vänta inför deras kongress som infaller sent 2012. BE vill att ECB, den europiska centralbanken, ska göras till ”lender of last resort” som lånar ut till 1 % ränta till länder istället för som idag till banker. Det kan inte uteslutas att stödet för vänstern kommer att öka eftersom de faktiskt motsätter sig nuvarande katastrofala politik. Flera som jag talade med beskrev en växande desperation i samhället och risk för social oro.

Eurokris på väg mot eurokatastrof

Igår möttes euroländernas finansministrar för ännu ett krismöte. Situationen är på väg att glida EU:s politiker helt ur händerna. Tecknen är säkra på att eurokrisen i form av skenande räntor nu är på väg att slå mot Italien. Italien är en av världens tio största ekonomier, har mycket hög statsskuld, svag banksektor och en instabil och oseriös regering. Akut kris i Italien hotar hela euroområdets stabilitet på ett helt annat vis än kriser i mindre länder som Irland och Grekland. Efter Italien står kanske Spanien och Belgien på tur.

Grekland behöver snabbt ett nytt ”stödpaket”. Stödet går i praktiken till banker och för att rädda Euron, för grekerna väntar bara nedskärningar och recession. Ingen tror att de pengar som nu ska lånas ut kommer att kunna återbetalas. Frågan är nu bara hur och när Greklands skulder ska skrivas ner. Att låta skattebetalarna pumpa in miljarder till Grekland medan bankerna drar sig ur affären är en svart fars. Jag hoppas att svenska skattepengar inte slösas bort i onödan denna gång.  Även i Portugal krymper nu ekonomin medan investeringarna faller och landets möjligheter att ta sig ur krisen ser inte så lysande ut. EU:s försök att bekämpa krisen är ett grundligt fiasko.

Tyvärr ser det ganska dystert ut framöver. Den akuta eurokrisen i kombination med budgetkrisen i USA gör att risken för en ny finansiell härdsmälta är påtaglig. Det kommer att påverka även oss i Sverige trots att vi står fria från euron. Risken är att vi kommer att få se ökande arbetslöshet och försvunnet reformutrymme de närmaste åren. I ett sådant läge borde vi öka investeringarna i sådant som järnväg, bostäder och utbildning för att få fler i arbete på kort och lång sikt, inte satsa på trötta skattesänkningar som mest kommer välbärgade till del. Vi bör självklart också fortsätta stå fria från euron, hålla järnkoll på bankerna och ha ordning på statsfinanserna.

För euroområdet väntar betydligt svårare uppgifter. En nedskrivning av de grekiska skulderna är oundvikligt. Bättre att göra det så snart som möjligt – och låt de som äger obligationerna betala. Dessutom måste en väg ut ur Euron öppnas så att nationell penningpolitik kan återskapas för krisländerna. Utan det är nog Grekland chanslöst. Räntorna på lånen till krisländerna som idag ligger runt sex procent måste minskas om man menar allvar med att ”hjälpa” dem. Men om man ser till EU:s förmåga att hantera krisen hittills så tyder inget på att de ska kunna ta tag i situationen. I bästa fall kan de skjuta upp den. Men förtroendet för EU:s krishantering är i botten. Så mitt tips är att krisen kommer. Läs gärna, beställ gratis eller ladda ner min lilla skrift om eurokrisen här.

Jo förresten, Folkpartiet och Jan Björklund vill fortfarande att vi ska anslutas till Euron.

läs mer DN, DN, SvD, SvD, Europaportalen och Jon Wemans sanningar i Aftonbladet

Grekland inleder rond 2 i Eurokrisen

För omkring ett år sedan fick Grekland ett jättelikt stödpaket från EU för att klara sin ekonomiska kris. Nu är pengarna slut och ett nytt paket har förhandlats fram i Bryssel och Aten. Nya stenhårda neddragningar och privatiseringar av allt som kan privatiseras väntar de hårt prövade grekerna. Detaljerna är ännu inte kända, först när man läser dem brukar vidden av hur politiken slår kunna förstås fullt ut. Ekonomin befinner sig redan i recession, massarbetslöshet rådet och stora protester väntar. Inget av det lär ändras av detta nya paket, tvärtom.

Grekland kommer inte att klara av att betala sina skulder. Det inser säkert även de finansministrar som påstår motsatsen. Men deras jobb är att inte medge det. Frågan är när skulderna kommer att skrivas ner och vem som kommer att betala. Med EU:s ”hjälp” tar skattebetalarna över allt mer av risken. De som verkligen får hjälp är i praktiken bankerna och euron. Den som nu lånar ut pengar till Grekland riskerar att bara få tillbaks en mindre del av dem. För grekerna väntar mycket hårda tider. Den grekiska ekonomin och grekerna skulle ha bättre hjälp av en ordnad nedskrivning av skulderna och ett utträde ur euron samtidigt som landet måste göra nödvändiga reformer inte minst av sitt skattesystem. Därför bör vi avvisa även detta ”hjälppaket”. Frågan om Sverige bidrar med nya pengar via lånemekanismen EFSF framgår inte att pressrapporteringen. Det kan i så fall vara bortkastade miljarder.

Vilket är nästa land som behöver hjälp? På Irland talas redan om behovet av ett andra paket. Portugal har just fått sitt första. Om Italien och Spanien kommer att behöva hjälp så lär det blir svårt till och med för EU och IMF att klara det. EU skjuter bara problemen framför sig istället för att göra nödvändiga nedskrivningar av skulderna och börja lösa upp valutaunionen. EU:s prestige kan leda till att krisen avslutas med en okontrollerbar situation. För krisen är idag lika mycket politisk som ekonomisk. Det gäller de hårt pressade krisländerna där regeringarna gör sig djupt impopulära. Men det gäller allt mer även långivarna där oron växer över de pengar som lånas ut. Det räcker med att åka till Finland där finansieringen av eurokrisen är en bidragande orsak till att en landets partier inte förmår bilda en ny regering. Beställ gärna min lilla kostnadsfria skrift om eurokrisen här.

Nu väntar vi bara på att de som är/var för eurons införande i Sverige ska samlas på Sergels torg för att göra avbön, ta på sig tagelskjortor och ropa högt ”förlåt oss vi förstod inte vad vi gjorde” mot Kulturhusets fasad. Samtidigt oroar sig DN över att vi ska behöva växla pengar när vi reser på semstern om euron kollapsar. Tja, det kan man ju också bekymra sig över när miljoner människor blir arbetslösa och drabbas av fattigdom.

läs mer i E24, SvD, DN, DN, DN och ekot

Inga svenska miljarder till Portugal

Idag skriver jag tillsammans med Ulla Andersson och Eva-Britt Svensson i Sundsvalls Tidning om EU:s ”hjälppaket” till Portugal. Liknande argument kan användas mot paketet till Grekland som nu förhandlas färdigt och som är ännu värre.

Vänsterpartiet är djupt kritiskt till den utveckling vi ser i spåren av eurokrisen. EU tvingar fram en centraliserad ekonomisk politik där länders folkvalda regeringar fråntas beslutanderätten över sitt lands ekonomi och utveckling.

Genom den prestigefyllda låsningen till euron tvingas länder till omfattande ”interna devalveringar”, det vill säga sänkta löner, nedskärningar i de sociala systemen och utförsäljningar/privatiseringar. Priset får betalas av människor som inte har orsakat krisen. Detta samtidigt som banksektorn klarar sig lindrigt undan – vilket är helt orimligt eftersom det är de som har orsakat krisen.

Få svenskar vet om att Sverige lånar ut nästan 10 miljarder kronor till Portugal genom EU och IMF:s olika stödprogram. Villkoren för lånen är stenhårda med långtgående krav på detaljnivå, men Portugal har inget val eftersom man är anslutna till euron. Om landet hade haft sin egen valuta kvar hade man istället kunnat devalvera, vilket bland annat skulle ha förbättrat konkurrenskraften.

Långivarna – och Sverige är alltså en av dem – kräver nu tydligt högerinriktade åtgärder som får stora sociala konsekvenser. Programmet kommer troligtvis att förvärra Portugals ekonomiska situation, med recession och ökad arbetslöshet – redan i dag är den över 11 procent.

Här är några krav som Sverige och övriga långivare ställer på Portugals folk.

· Löneutvecklingen ska hållas tillbaka: statligt ingripande i kollektivavtalen och inga höjda minimilöner. Kraftiga nedskärningar i a-kassan och den tid den får omfatta, svårare att få tillträde till försäkringen. Kraftigt decentraliserade löneförhandlingar ner till företagsnivå. Det vill säga den fackliga styrkan undergrävs och därmed arbetstagarnas styrka.

· Flexiblare arbetstider och försämrade ersättningar vid övertidsarbete.

· Nedskärningar inom utbildning och hälso- och sjukvård, färre offentligt anställda, försämringar i pensionssystemen

· Privatiseringar inom energi- och transportsektor, telekommunikation och posttjänster. Inga nya statliga bolag får startas och banker ska säljas.

· Krav ställs på att Portugal ska genomföra kommunsammanslagningar.

Detta kan Vänsterpartiet inte ställa sig bakom.

Självklart kan Sverige bistå utsatta länder i en ekonomisk kris, men inte på vilka villkor som helst. Det är rimligt att en del krav ställs på vad mottagaren bör klara för att få ta del av ett lån, såsom utgiftsminskningar, intäktsökningar och införande av ett finanspolitiskt ramverk. En folkvald regering skulle då själv kunna välja hur och inom vilka områden man skulle genomföra kraven.

Det vore bättre om långivarna erbjöd mer långsiktiga övergripande åtgärder för landet, där skuldavskrivningar borde ingå. Det är mer rationellt att de skuldtyngda länderna på ordnad väg får skriva ned delar av sina skulder och låta de banker och finansinstitut som i stor utsträckning både orsakade finanskrisen och eurokrisen, för att sedan profitera på desamma, vara med och betala. Om det skulle leda till att europeiska banker hamnar på obestånd bör aktieägarna få ta hela smällen och staten ta över bankernas systemviktiga funktioner.

Vi lånar gärna ut pengar, men kraven för lånen måste bygga på grunder som upprätthåller ett nationellt självbestämmande, främjar utsatta grupper och social trygghet samt är jobbskapande. Det är genom att upprätthålla sysselsättning, trygghet och goda arbetsvillkor som ekonomin stärks.

Därför säger vi nej till att svenska miljarder används till att angripa välfärd och löntagare i Portugal.

läs mer i; Europaportalen, SvD och  ekot

Låt Grekland lämna euron

I SvD återges en kort men intressant rapport från mötet för EU:s finansministrar i Bryssel. Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker utesluter enligt rapporten att Greklands skulder ska skrivas ner. Det kommer att bli en ohållbar position ganska snart, för Grekland kommer helt enkelt inte att kunna betala. Ännu intressantare är att Juncker slår ifrån sig en diskussion om att Grekland skulle lämna euron. Det intressanta är att frågan nu diskuteras helt öppet. Här ligger också Greklands enda realistiska chans om landet inte ska fastna i långvarig ekonomisk nedgång och djup social kris; få skulderna nedskrivna (och låt dem som har lånat ut, inte skattebetalarna,  betala) och lämna EU:s valutaunion. Då skulle landet kunna få en ränta och växelkurs som hjälper det ur krisen. Då har Grekland en chans att vända utvecklingen. Men istället låser EU sig vid en politik som misslyckas och som kan sluta i en rejäl och akut kris för hela euron. Läs gärna denna oroande rapport om hur ECB, eurons centralbank,  är på väg att hamna i ordentlig kris.  Nästa land att sättas på svältkur är nu Portugal.

läs även Expressen

Portugal får kapitulera

Så kom det väntade beskedet. Portugal kastar in handuken och ber EU om lån för att klara sin kris. Eurokrisen rullar vidare. I Portugal kompliceras bilden av att regeringen har avgått och nyval väntar tidigt i juni. Vem ska EU förhandla med? Dessutom finns det i Portugal en stark fackföreningsrörelse och vänster som kommer att bekämpa den nyliberala svältkur som nu väntar landet.

läs mer i SvD, DN, DN och Expressen

Idag väntas ECB dessutom höja euroräntan. Det är exakt vad länder som Portugal eller för den delen Grekland, Spanien eller Irland inte behöver. Det kommer att försvåra återhämtningen. De länderna skulle istället behöva en ordentlig räntesänkning. I andra länder som Tyskland skulle nog en större räntehöjning behövas. I dagens SvD redovisas beräkningar som visar att länderna optimalt skulle behöva en ränteskillnad med nio procent (!). Den gemensamma penningpolitiken skadar den ekonomiska utvecklingen.

Läs mer i GP

EU:s försök att möta den ekonomiska krisen är fullständigt valhänt och sannolikt dömt att misslyckas. Läs en god analys här. Euron och bankerna ska räddas till varje pris. Priset blir högt, massarbetslöshet och sönderslagen välfärd när skattebetalarna får betala kalaset som bankerna har ställt till.

Jag blir allt mer övertygad om att EU bara kommer att lyckas skjuta den stora krisen framför sig ett tag. Mer drastiska åtgärder kommer att behövas. Skuldavskrivningar där även de privata intressenter måste bära stora förluster. Det finns ingen anledning att skjuta det hela framför sig 0ch vänta på en ännu mer akut kris. Dessutom måste euron brytas upp och överges av flera länder om man ska lyckas vända utvecklingen. Men det får inte ens diskuteras i EU av politiska prestigeskäl. Utan det riskerar flera länder att hamna i en snudd på permanent ekonomisk kris.

Eurokrisen blir akut i Portugal

Idag samlas EU:s stats- och regeringschefer till toppmöte i Bryssel. Räkna med att den akuta politiska och ekonomiska krisen i Portugal kommer upp på mötet. Den är nästa steg i eurons utförsbacke.

Igår var Fredrik Reinfeldt i EU-nämnden inför Europeiska rådet. Han fick klargöra att Sverige liksom åtminstone Storbritannien, Ungern och Tjeckien kommer att tacka nej till att gå med i den europakt som ska centralstyra den ekonomiska politiken i EU. Det är en stor seger för oss i oppositionen och ett nederlag för regeringens politik som syftar till att euroanpassa oss så långt det är möjligt. Intressant nog växer också kritiken mot de sex lagförslagen om att öka den ekonomisk styrningen i EU. Liksom europakten lägger sig förslagen direkt i lönebildningen och  våra möjligheter att styra vår egen finanspolitik. Socialdemokraterna blir allt mer kritiska till förslagen. Även om de ännu inte går emot förslagen helt öppet som oss i Vänsterpartiet så flaggar de för att de kan göra det senare om inte respekten för den svenska lönebildningen garanteras. Kanske går regeringen här emot ett nytt nederlag i sina försök att underkasta oss EU:s centralstyrda ekonomiska politik.

läs mer på Dagens Arena, Europaportalen, DN och LO-tidningen

På toppmötet som börjar idag lär eurons kris stå i fokus. Portugals regering har precis avgått efter att den inte har fått igenom ett nytt sparpaket. Det lär utlösa en akut ekonomisk kris för landet och ett nytt stort räddningpaket från EU. Till det kommer att Grekland och Irland som redan har fått stöd har stora problem att klara kraven från EU. Dessutom ser spanska banker ut på att bli nedgraderade, ett tecken på att Spanien kan vara nästa akutakrisland efter Portugal. Eurokrisen blir allt djupare.

Som svar försöker EU öka trycket på nedskärningar och privatiseringar i länderna. Dessutom ska den tillfälliga lånemekanismen EFSF få mer pengar och sedan omvandlas till ESM med ännu mer pengar. Men i euroländer som Finland, Estland och Slovakien växer kritiken mot hur mycket det kostar. Det var inte riktigt vad man hade väntat av att gå med i euron.

I Portugal väntar sannolikt nyval. Den redan mycket starka portugisiska vänstern i form av PCP och vänsterblocket kan nog växa ytterligare. Därmed kommer oppositionen mot den råa högerpolitik som EU föreskriver krisländerna att hårdna.

läs mer i SvD, SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet, Expressen, ekot och DN