Kategoriarkiv: Politik

En lång dags färd mot Maud Olofssons avgång

Postat av
3

Det har varit en lång dag i riksdagen. EU-nämnden började redan klockan 08.00, vi behandlade utrikesfrågor, allmänna rådet, miljö och bistånd. SD lämnade sin stol tom på förmiddagens möte. Det var bara ordförandens utslagsröst som räddade regeringen i ett par frågor. Carl Bildt var nära (8-8 i voteringen) att få åka till Bryssel och lyfta frågan om att oljebolagen måste ta sitt ansvar för sina härjningar i Sudan i utrikesrådet. Lika knappt klarade regeringen sig ifrån att få högre mål i klimatpolitiken. Inför det europeiska rådet står den ekonomiska krisen i fokus och EU ordinerar nedskärningar och försämrad arbetsträtt till medlemsländerna (förvånad, någon?) inom ramen för den europeiska terminen. Bland förslagen märks sådant som att det krävs att Spanien ska göra om sitt system för att förhandla om kollektivavtal och att Danmark uppmanas försämra möjligheterna till förtidspension. I skuggan av den ekonomiska krisen tar EU allt mer makten över den ekonomiska politiken.

I kammaren pågick debatten om den svenska militära insatsen i Libyen. Vänsterns Hans Linde debatterade skickligt ensam mot insatsens alla förespråkare. Det ät tydligt att den insats som nu ska genomföras går långt utöver det FN har gett mandat för i resolution 1973. Voteringen vann regeringen behändigt med hlälp av socialdemokraterna. Några miljöpartister valde att avstå i protest mot att även MP stöder insatsen. Mer info; ekot

Efter en snabb lunch var det dags för interpellationsdebatter. Jag hann med min debatt med Birgitta Ohlsson om hur EU använder miljoner till propagandakampanjer av olika slag, allt ifrån att vi ska förmås köpa mer tulpaner till att islänningarna ska göras mer positiva till EU inför sin folkomröstning. Jag tyckte att Ohlsson slirade lite i några av frågorna. Men i en fråga var hon tydlig, hon gillar inte att Ungern använder EU-pengar till en kampanj mot aborter. Det är en fråga som EU inte har någon bestämmanderätt över.

Tyvärr missade jag min andra interpellation för dagen, EU-nämnden kallade till dagens andra möte. Jens Holm, min trogne vapendragare i kammarens debatter, tog över min fråga. Den handlar om ett märkligt domslut i EU:s domstol där en tysk jordbrukare har vunnit rätten att uppgifterna om att han får jordbruksstöd från EU ska vara hemliga av integritetsskäl. Det blir ju knappast enklare att minska fusket med EU:s jordbruksstöd om det kan vara hemligt vilka som är mottagare.

Anders Borg kom till dagens andra EU-nämnd. Förslagen om ökad ekonomisk styrning var uppe till diskussion. Genom dem ska EU få ökade möjligheter att styra och straffa länder som inte följer unionens rekommendationer och regler om den ekonomiska politiken. Även flera förslag till nya regleringar av banker och finansmarknader, en del av de riktigt bra, var uppe. Men huvudnumret var förstås Greklandskrisen. Intrycket av att detta är den värsta fasen av eurokrisen hittills förstärktes. Osäkerheten är stor både om utvecklingen i Grekland och om hur EU:s beslut ska se ut. Uppenbart är i alla fall att Anders Borg allt mer verkar acceptera tanken på att någon form av skuldnedskrivning kommer att bli oundviklig och att bankerna måste vara med och betala. Det är steg i rätt riktning.

läs mer: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

Eftermiddagens snackis var annars Maud Olofssons avgång. Inte så överraskande i sig men tidpunkten var kanske lite oväntad. Olofsson har ju drivit sitt parti åt höger med en konsekvent övertro på marknadsliberala lösningar. Det är nästan som om den nya centern inte riktigt vill kännas vid sina gamla väljare. Bakslaget i valet var ju också tydligt, inte minst i Olofssons hemlän Västerbotten. Frågan är om Olofssons högerlinje kommer att leva vidare. Då kommer ännu fler centerväljare att lämnas hemlösa. Det behövs ett parti som förvarar landsbygdens och småorternas intressen. Själv skulle jag gärna se att vänsterpartiet klev in i det politiska tomrummet.

se även DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, GP

Nu är det äntligen helg och jag är tillbaks i Umeå. Skönt.

CH bäst vid riksdagens öppnande

Postat av
11

Riksdagens högtidliga öppnande var nästan ännu högtidligare än jag hade trott med barnkörer, blomsterarrangemang, hedersvakter och uppklädda riksdagsledamöter. I vår partigrupp hade Hans Linde och Rosanna Dinamarca till och med på sig folkdräkter dagen till ära. ”Det är bara bögar och blattar som har folkdräkt i vår grupp” som Josefin Brink sa i fikarummet innan det var dags att tåga iväg i samlad trupp.

Kungen talade och det var så där lagom intetsägande som det brukar vara när kungen talar. Han sa dock inget tydligt om rasism och främlingsfientlighet denna gång vilket han har gjort vid andra tillfällen. Därefter läste Fredrik Reinfeldt upp en lång och ganska trist regeringsförklaring. ”More of the same” kan den sammanfattas som. Här fanns inget hopp för arbetslösa eller för den som vill se några nya förslag på miljöområdet. Skattesänkningar och privatiseringar är mirakelkuren som ska hjälpa mot allt i Alliansens Sverige. Det kändes väldigt trött.  Själv kände jag mig rätt nedslagen av att ha funderat på all den skada fyra år till med Alliansen kan göra Sverige.

Men, även denna dag hände det intressanta och uppiggande saker. Sverigedemokraternas famösa uttåg ur kyrkan efter att biskopen hade talat om människor lika värde piggade upp på sitt sätt.  Kan det bli tydligare vad rasisterna står för?

Dagens höjdpunkt blev däremot ett samtal med CH Hermansson på mottagningen som följde efter öppnandet. 93 år ung hänger CH med helt i den politiska debatten och är klokare än de flesta. Ett inlägg med eftervalsanalys från honom är på gång till Flamman. Det är något att se fram emot. Han talade med mig bland annat om vikten att inte fastna i det parlamentariska manövrerandet och lyfta frågor om industriell och ekonomisk demokrati. Mötet med CH räddade min dag.

läs mer i: DN, DN, DN, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen och GP

SD agerade borgerligt stödparti

Postat av
7

Idag var det upprop i riksdagen. Det kändes lite som första skoldagen med uppklädda ledamöter, hjärtliga hälsningar gamla vänner emellan, ett långt formellt upprop och en ganska långsam dag då det kändes som om man inte egentligen fick så mycket gjort.

Men valde talmän gjorde vi, och det blev som väntat ett första test på hur rasisterna i Sverigedemokraterna kommer att agera. Dagens facit: de vek ner sig och agerade borgerligt stödparti utan att få något i utbyte. SD röstade för den moderata talmanskandidaten Per Westerberg som då kunde vinna med stor majoritet över de rödgrönas Kent Härstedt. Det var knappast sista gången vi såg SD agera borgerligt stödparti i riksdagen denna mandatperiod.

Jag är nöjd med att det fanns en rödgrön kandidat, det tydliggjorde hur de politiska skillnaderna ser ut i riksdagen. Om Alliansen hade velat ha en bred överenskommelse om talmannen så hade de kontaktat de rödgröna och förhandlat. Det valde de att inte göra och de sköt därmed avgörandet till SD. Förhoppningsvis har de borgerliga lärt sig något av detta, men jag har mina tvivel.

läs mer i DN, DN, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, GP och Sydsvenskan.

Vi hann också med ett kort gruppmöte där Hans Linde valdes till gruppledare och Ulla Andersson till vice gruppledare för Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Det blir säkert en bra gruppledning. Själv fick jag ”äran” att ingå i riksdagsgruppens förtroenderåd. Det kan nog bli ett ganska intressant uppdrag i dessa tider av oklara parlamentariska förhållanden.

Steget efter i sista kurvan

Postat av
3

Dagens opionionsmätning från DN och Synovate bekräftar bilden. De borgerliga leder med ett par procent och socialdemokraterna har historiskt låga siffror. Moderaterna är största parti. I förra mätningen avvek Synovate och gav S och de rödgröna bättre siffror. Denna gång stämmer siffrorna bättre med de andra instituten. Alliansen leder, så ser det ut. Men många väljare, runt en femtedel, har inte bestämt sig än. Kan Socialdemokraterna hämta tillbaks gamla sympatisörer när det väl gäller? det ser ut att avgöra valet.

Den ena av två goda nyheter i mätningen är att rasisterna i SD är kvar under spärren. Men det är alldeles för tidigt att räkna bort dem. I många andra mätningar är de över. Den andra goda nyheten är att Vänsterpartiet klättrar även i denna mätning. Man kan börja se en svag uppåtgående trend för V i flera institut. Ett valresultat en bit över det i valet 2006 är nog inom räckhåll. Men, i ärlighetens namn, i detta politiska läge och med S svaga siffror så borde vänsterns siffror vara betydligt starkare.

Snart tre veckor kvar och Alliansen leder och har en fördel. De är steget före i kurvan före upploppet. Innebär det att de vinner? Det är långt ifrån klart. Skillnaden är så liten mellan blocken att de rödgröna kan komma ikapp och gå förbi. Det är viktigt att sätta fokus på rätt frågor, välfärden, jobben och miljön. På det som avgör folks vardag och som de borgerliga inte hade några svar på igår i sitt valmanifest.

Läs mer i DN, DN, Aftonbladet, Expressen och Sydsvenskan.

Om att skilja sak och person i stridens hetta

Postat av
6

Nu stiger valtemperaturen och tonläget höjs i de politiska angreppen. Politik väcker känslor, och det är precis som det ska vara. Ofta blandas person och politik samman. Som politiker personifierar vi vår politik och vi får både sympati och arga blickar för det. Det är nog oundvikligt.

Men det är också viktigt att kunna skilja mellan sak och person. Jag tycker att flera av mina borgerliga politiska motståndare i länet som moderaterna Ulf Grape och Jan Nilsson eller centerpartisten Helena Lindahl verkar vara trevliga prickar som jag gärna skulle ta en kaffe eller öl med. Vi behöver inte tycka illa om varandra för att vi har helt olika värderingar. Det vore sorgligt om vi gjorde det. Vi har nog också en del att lära av varandra om vi lyssnar.

Vi politiker har ett ansvar för att inte angripa personer får hårt, nedsättande eller osakligt i stridens hetta. Risken är annars att vi sprider hat och förakt. Vi kan avsky motståndarens politik utan att avsky dem som personer. I politikens undervegetation finns ofta en obehaglig underström av rykten och förtal. Det som sägs men inte trycks, det som kommer i mejl med oklara avsändare men som inte står i partiernas glättiga foldrar eller de föraktfulla omdömena med anonyma avsändare i tidningarnas kommentarutrymmen på webben. Förtalskampanjen mot Mona Sahlin har flera sådana inslag.

I Västerbotten är nog Maud Olofsson den politiker som väcker mest känslor. Flera gånger per dag hör jag stenhårda negativa omdömen om Maud, ord som inte lämpar sig för tryck. Ibland hajar jag till över hårdheten och avskyn. Jag har inte mycket till övers för Maud Olofsson som politiker och absolut inte för det högerparti som Centerpartiet har blivit. Partiet har övergivit sina traditionella väljare och sålt ut många av sina ideal, sådant har ett pris. Maud Olofsson verkar personifiera den omvandlingen för många. Samtidigt märker jag att jag har börjat undvika att nämna henne för att inte blandas ihop med eller riskera att förstärka avskyn mot personen.

Många centerpartister verkar tro att det handlar om en planerad kampanj från politiska motståndare ungefär som många borgerliga sympatisörer sprider dynga om Mona Sahlin eller Lars Ohly. Jag tror att det i huvudsak är fel. Avskyn mot Maud uttrycks mest av folk som inte är politiker, den har en djup folklig förankring om uttrycket tillåts. I grunden finns en sorts känsla av förräderi. Att hon utger sig för att företräda norra Sverige och glesbygden och sedan bara gynnar storstäderna och de rika. Avskyn mot överlöparen blir större än mot den som man alltid visste var man hade.

Det påminner mig lite om de negativa omdömen man kunde möta om Marit Paulsen i samband med striderna om EU och EMU. Även där fanns en underström av ”hon utger sig för att vara en av oss, men hon tillhör makteliten”. Men känslorna runt Maud Olofsson är ännu starkare. Jag undrar om orden blir så nedsättande för att det handlar om en kvinna, jag är rädd för att det kan vara så ibland.

Nu när det hettar till på allvar har vi alla ett ansvar att vara raka och klara i politiken där tydliga motsättningar hör hemma, men att samtidigt inte spä på avskyn mot våra politiska motståndare som personer.

Politikernas trista bloggar

Postat av
12

Idag har SvD en intressant liten text om hur få politiker som hanterar sociala medier på ett bra sätt. Jag är helt enig i att att de flesta politikers bloggar är ganska trista. De mest intressanta politiska bloggarna skrivs sällan av kända folkvalda. Ibland blir det väldigt förutsägbart när politiker skriver, som ännu en variant av det centrala utskicket från partikansliet med få reflektion och egna åsikter. Lite ängsligt. När det ska vara mer personligt blir det ofta kommentarer typ ”åt ärtsoppa till lunch, sedan utskottsmöte”. Men kanske kastar jag bara sten i glashus nu…

Vad beror det på? Det finns nog flera orsaker. Politiker lever ofta hektiska liv och har inte den tid att skriva och fundera som det tar att göra en bra blogg. Många folkvalda tillhör en generation som inte har växt upp med internet och det påverkar dem. Allt för många politiker är rädda att inte vara lojala med sitt parti. Kombinationen ger nog det magra resultatet. Dessutom känner många att de måste ha en blogg fast de egentligen inte vill eller hinner. Då ska man nog hellre låta bli.

Sedan är jag inte helt övertygad om att man måste hänga med i sociala medier. Själv struntar jag helt i twitter. Det känns lite för uppskruvat, kortfattat och internt för de som är med i den politiska svängen. Men kanske har jag fel. Jag nöjer mig i alla fall med blogg och Facebook. De flesta väljarna når man inte alls via sociala medier, det är till stor del en generationsfråga. Då får man istället träffa dem på riktigt vid valstugan eller på Coop. Fortfarande är nog lokaltidningens insändarsida viktigare än bloggen.

Apropå bra genomarbetade bloggar, visst har ni lästs Storstads inlägg om vinst i privatskolor? Jäklar vilken bra blogg med tunga genomarbetade inlägg.

Ett annat tips idag är Jens Holm med flera som skriver om djurplågeriet på minkfarmarna i SvD.

Djurplågeriet i alliansens Sverige

Postat av
13

Jag har precis sett Rapports bilder på djurplågeriet på svenska minkfarmer. Det var trånga äckliga burar, kannibalism bland djuren och gamla kadaver som var kvarlämnade. Rent djurplågeri med andra ord. Djurrättsalliansen som hade filmat har dokumenterat grava missförhållanden på merparten av de många pälsfarmer som de hade besökt i smyg. Få farmer kunde inte visa djur med störda beteenden.

Det här djurplågeriet bryter mot djurskyddslagen, ändå får det fortsätta år efter år. Den borgerliga majoriteten i riksdagen är ansvarig. Hade vi haft rödgrön majoritet i riksdagen så hade vi genomfört ett förbud mot den här typen av pälsfarmer. Dessutom har vår borgerliga regering kraftigt minskat på kontrollen av att djurskyddslagen följs. Den unika djurskyddsmyndigheten har de lagt ner – istället har de skapat en myndighet som ska arbeta för att öka Sveriges vapenexport. Tydligare kan det knappast bli.

Den som vill ha slut på djurplågeriet har ett lätt val den 19 september – rösta rödgrönt.

Läs mer hos. Jens Holm, DN, SvD, Expressen, GP, Aftonbladet och Sydsvenskan.

Begränsa vapenexporten

Postat av
6

Denna morgon började jag med att åka in till SR i Umeå för att delta en radiodebatt i P1 med handelsminister Ewa Björling. Ämnet var den snabbt växande svenska vapenexporten och regeringens nyinrättade myndighet Försvarsexportmyndigheten som har till uppgift att ytterligare öka den svenska vapenexporten.

Jag tycker att debatten blev tydlig. Björling försvarade i stort sett nuvarande politik och regelverk. Jag lyfte fram den rödgröna överenskommelsen på området, en överenskommelse som är riktigt bra. Med en rödgrön regering kommer reglerna att skärpas så att export till diktaturer inte blir möjlig och så att reglerna skärps så att vi inte ska exportera till länder i väpnad konflikt och länder där det begås brott mot de mänskliga rättigheterna. Dessutom ska vi införa regler för vapenimporten. Idag exporterar vi vapen till diktaturer som Saudiarabien, länder med väpnad konflikt som Thailand och till länder där militären begår övergrepp som Pakistan. Sverige importerar vapen från diktaturen Vitryssland och ockupationsmakten Israel.

Vinner vi rödgröna kommer den nya Försvarsexportmyndigheten att läggas ner. Det är lite typiskt för den här regeringen att de har lagt ner en myndighet som arbetade för djurskydd och skapat en för att öka vapenexporten. Vi gör tvärtom.

läs mer i E24, Broderskap och Sydsvenskan

Bildt och Littorin – påverkar det valet?

Postat av
10

Sedan jag skrev igår har Littorin förnekat Aftonbladets uppgifter om sexköp. Idag upprepar Aftonbladet uppgifterna. Men självklart vet inte heller jag om anklagelsen är korrekt. Inte heller Littorin ska vara dömd på förhand. När uppgift står mot uppgift lär dock grävandet i saken fortsätta ett tag framöver.

Kommer anklagelser mot Littorin för sexbrott och mot Lundin Oil med Bildt i styrelsen för folkrättsbrott att påverkar valet? Det är inte givet. Dels för att inget är bevisat och för att ingen är dömd. Dels för att hela Littorins avgång kan ses som en personlig tragedi och för att Bildt är mästare på att ruska av sig kritik och bara gå vidare.

Men jag är inte så säker. Orsaken är det moderata upplägget på valrörelsen där partiet framställer sig som det ansvarsfulla statsbärande partiet som ska ta hand om Sverige i en osäker omvärld. Det upplägget rimmar illa med att två av regeringens riktiga tungviktare är indragna i anklagelser om brott och att en av dem har avgått.

En annan orsak är att delar av borgerligheten har haft som medveten strategi att försöka skjuta ner Mona Sahlin genom att påminna om Tobleroneköp och gamla p-böter. Avsikten är förstås att väljarna ska känna att det inte går att lita på henne. Men uttjatade gamla Tobleroneköp väger nog ganska lätt inför det som Littorin och Bildt står inför. Nu riskerar ”mosa Mona strategin” att åka på ett rejält bakslag. Paradoxalt nog kanske det slutar i att det bli färre personangrepp i valrörelsen. Det vore i så fall bra.

läs mer i DN, GP, Aftonbladet, Sydsvenskan, Aftonbladet, Expressen och SvD.

Spanska brev

Postat av
4

Idag har utgivningsdag spikats för min nästa bok, ”Spanska brev”. Boken släpps i bokhandlar och för recension måndagden 6e september. Kvällen efter, den 7e, blir det släppmingel på bokcafé Pilgatan i Umeå klockan 18.30, alla är välkomna. Lördag den 11e september blir det lite tal om boken och signering på Åkerbloms i Umeå klockan 12.00. Ett liknande arrangemang hålls på Söderbokhandeln på Götgatan i Stockholm klockan 18.30 onsdag den 22e september, några dagar efter valet. Möjligen blir det också en lansering i Göteborg och Bryssel.

”Spanska brev” är sista delen av tre fristående kriminalberättelser i politisk miljö. Första delen hette ”Sammanflöden” och tvåan ”Sahara”. Boken utspelar sig delvis i EU-parlamentet och en del personer kommer igen från de tidigare böckerna. Boken börjar dock i Holmsund utanför Umeå där David Löf är på sin farmors begravning. Han får ärva en låda brev efter henne, brev från hennes okände halvbror Sven som försvann 1938 under det spanska inbördeskriget där han var frivillig. Steg för steg börjar David nysta upp vad som egentligen hände med hans förvunne släkting. Samtidigt mördas en konservativ spanjor i EU-parlamentet. Han torteras till döds under mycket brutala former. Snart faller misstankarna på ETA, de baskiska separatisterna. Det är upprinnelsen på berättelsen som, förutom i historiska tillbakablickar, utspelar sig på försommaren 2006.

Boken utspelar sig inte bara i Sverige och Belgien utan också i Rotterdam, i Spanien, Brooklyn och Strasbourg. Inspiration till boken har jag fått från flera håll. En viktig källa var de eftersforskningar jag gjorde om de spanienfrivilliga från Västerbotten när jag skrev en längre text om dem till länsmuseets tidskrift. En annan källa var de brev från inbördeskriget från Bengt Segerson, spanienfrivillig som jag skrev om i boken Masthugget Moskva Madrid, som återfanns för omkring ett år sedan. Men trots den historiska inspirationen är ”Spanska brev” en påhittad historia, men med mycket verklig bakgrund.