En politik för Norrland

Här följer en liten text som jag och distriktsordförande Agneta Hansson hade införd i gårdagens VK, den jämför moderat politik och vänsterpolitik i frågor som rör Norrlands utveckling. Andra lästips är Aftonbladets recension om mina deckare och Flute-tankars blogg om Grekland.

Vänsterpartiet har arbetat med att ta fram en politik för Sveriges landsbygd och för norra Sverige. Vi vill föra en konkret politik som gör det möjligt att vända den trend av försämrad service och minskade befolkning som dominerar i norra Sverige. Därför har vi med intresse läst vad moderaterna, det dominerande regeringspartiet, har att föreslå på området i partiets Norrlandsrapport. Tyvärr är högerns Norrlandspolitik en stor besvikelse – det är längesedan vi såg en så innehållslös luftpastej.

Servicen, både statlig och kommunal, utarmas på landsbygden. Vänsterpartiet vill införa servicekontor och servicepunkter för att öka samarbetet mellan myndighet och ge en godtagbar miniminivå i service över hela landet. Ett sådant förslag har också tagits fram av en av regeringens utredare för att sedan stoppas i en byrålåda och glömmas bort – det är moderaternas ansvar. Vi vill gynna framväxten av lokala sparbanker vilket kan vara av stor betydelse för det lokala näringslivet.

Det finns stora möjligheter att skapa nya arbeten och företagen inom de gröna näringarna. Vi vill satsa på att stimulera investeringar i vindkraft, bioenergi, solenergi, biogas och nya kraftnät. Det kan skapa tusentals jobb i Norrland och vill gynna lokalt ägande av kooperativ vindkraft och förenkla för små kraftproducenter genom att införa nettoinmatning på elnätet. Vi vill återföra en del av vinsterna från kraftbolag och gruvnäring till regionen. Moderaterna saknar helt politik och förslag på detta område.

Vänsterpartiet vill satsa på goda och miljövänliga kommunikationer även i norra Sverige. Inte minst för de tunga transporterna för industrin samt skogs- och gruvnäring behövs det satsningar på malmbanan, bygge av Norrbotniabanan, dubbelspår mellan Gävle och Sundsvall samt en upprustning av inlandsbanan med tvärbanor. Moderaterna föreslår och genomför inget av detta. Deras satsningar på infrastruktur går till storstäder i södra Sverige.

Moderaterna konstaterar helt riktigt att det råder bostadsbrist i många norrlandskommuner. I flera orter är bristen akut och kan hindra utvecklingen av gruvnäringen. Trots detta ges inget stöd till bostadsbyggande, det är vi beredda att ge.

När det gäller sjukvård och äldreomsorg präglas den moderata politiken av en naiv övertro på privatiseringar. Partiet vill påtvinga alla kommuner privata bolag som Attendo och Carema inom äldreomsorgen. Det är riskkapitalbolag som smiter från skatt och gör miljardvinster genom att ha dålig bemanning och dåliga arbetsvillkor för personalen. I Norrland har invånarna i många kommuner valt politiska majoriteter som inte vill privatisera, men det vill moderaterna nu påtvinga oss. På liknande vis har den fria etableringsrätten inom sjukvården utarmat vården i glesbygd där bara en av 190 nya privata hälsocentraler har öppnat. Istället centraliserar vården allt mer till större städer. Om ett år är det fritt fram för de ägarna att lägga ner privatiserade apotek i glesbygd och moderaterna har inga förslag om hur servicen kan behållas.

För att få en politik som gynnar norra Sverige behöver vi en ny regering och en starkare vänster. Allianspartierna med moderaterna i spetsen sviker norra Sverige.

Fullsatt i Fagersta

På väg hem efter ett besök i Fagersta, den välskötta kommunen där Vänsterpartiet har haft egen majoritet i flera mandatperioder. Kommunen kan inte bara skryta med väl fungerande skola och omsorg utan också med god kommunekonomi och växande befolkning. På kvällen hade partiföreningen dagit ihop till offentligt möte i Folkets Hus. Alla de 120 stolarna var upptagna och en del fick stå. Några hade rest lång väg för att komma på mötet, roligt. Intresset för Vänsterpartiet är stort.

Det kommer oroande rapporter om att moderater och socialdemokrater förhandlar om ett svenskt inträde i Europakten. Det stora argumentet för att gå med ska visst vara att vi inte behöver följa paktens budgetregler, knappast ett övertygande argument. Skulle S och M göra upp om saken så innebär det att de två gamla ja-partierna tar ett stort steg för att anapassa oss till den Euro som vi väljarna har röstat nej till. Argumenten mot Europakten är starka;

- Vi bör inte gå med för att vi har valt att stå fria från Euron och för att paktens hela syfte är att styra Euroländernas ekonomiska politik.

- Pakten innebär att makt över den ekonomiska politiken förs från folkvalda till EU:s kommission och domstol, alltså till icke folkvalda. Den ekonomiska politiken ska också skrivas in i nationella grundlagar.

- Den ekonomiska politisk som föreskrivs handlar enbart om budgetdisciplin, här finns inga mål om sysselsättning, investeringar eller ekonomisk utveckling. Det är en torftig högerpolitik som redan har misslyckats.

- När Europakten antogs slog man också fast att bankerna inte ska kunna göra förluster när de köper obligationer. Bankerna ska bara kunna göra vinst medan notan sänds till skattebetalarna.

Hur Socialdemokraterna ens kan överväga något så enkelspårigt som Europakten är en gåta. Enda orsaken kan vara att man vill föra in oss i Euron stegvis. Det är en direkt provokation mot väljarna som har avvisat Euron. Socialdemokraterna borde lyssna på den kloka kritiken från LO.

 

Mina italienska kusiner firade med champagne igår

Jag har halva släkten i Italien. I morse fick jag ett sms från Matteo, en av mina elva italienska kusiner, som berättade att de hade firat Berlusconis avgång med champagne igår kväll. Äntligen är de av med honom. För mina kusiner har det varit plågsamt att ha en premiärminister som skämmer ut sitt land och har uppträtt som en nidbild av en italienare. Ännu värre har det känts för dem att försöka begripa hur deras landsmän kan välja en sådan person i flera val. Matteo frågade om jag kände till den tippade efterträdaren Mario Monti från min tid i EU-parlamentet. Det göra jag, jag svarade att han är en seriös – nästan lite tråkig - borgare, men inte kriminell eller helt omdömeslös. Därmed är är han ändå ett lyft jämfört med Berlusconi. Men problemet är att Berlusconis vanstyre och Euron gör att Italien nu sitter fast i en mycket djup ekonomisk kris oavsett vem som får styra landet framöver. Det kan vara värt att påminna om att det inte var längesedan som svenska moderater hyllade Berlusconi.

Läs mer i DN, SvD, Aftonbladet och Expressen.

Idag har jag varit med en sväng i norsk radio, jag tyckte att det var en ovanligt intressant debatt om Europas vänster och vårt svar på den ekonomiska krisen i NRKs Söndagsavisa. Apropå radiodebatter så skriver Jens Holm ett läsvärt inlägg om borgarnas strategi för att stoppa obekväma debatter, de vägrar helt enkelt att komma och så blir det ingen debatt. Det är något som regeringen har satt i system. Tyvärr brukar TV eller radio då släppa ämnet helt, den här gången handlade det om riskkapitalbolagens härjningar i apotekssektorn. Men den här gången gick det inte helt, för Jens bråkade och bloggade om saken vilket uppmärksammades av radioprogrammet medierna i P1 (15 min 20 sekunder in i sändningen). Detta är en strategi som regeringen har använt med framgång vid massor av tillfällen i flera år. Jämför hur detta accepteras med allt liv det blev då Vänsterpartiet och Socialdemokratern inte ville klumpas ihop med SD i en debatt i Agenda.

Här kan du läsa en liten söndagsintervju med mig av Eric Rosén.

Moderaterna skriver (om) historien

Det är något helt häpnadsväckande med moderaternas försök att skriva om partiets historia. Är det ren fräckhet? Är det okunskap? Har de låtsats vara socialdemokrater så länge nu att de börjar tro på det själva? Det är svårt att se vad som drev Sofia Arkelstens parodiska försök att få omvärlden att tro att de helt har missuppfattat historien.

Det är klart att det skulle vara mycket roligare att vara ett parti som inte har motsatt sig i stort sett varje demokratisk reform av betydelse i vårt land inklusive rösträttens införande. Det klart att det skulle kännas bättre för moderaterna om de hade varit med och byggt upp välfärden, men även varje social reform av betydelse har de motsatt sig. Det är partiet som har rivit ned välfärd, inte byggt den. Om demokratin har partiet ångrat sig, men välfärden river de fortfarande ner samtidigt som de envist upprepar motsatsen.

Inte heller var moderaterna aktiva i kampen mot apartheid. Själv minns jag debatter från 80-talets mitt med ungmoderater i Göteborg. De angrep oss för att vi stödde ANC som de själva stämplade som en marxistisk terrorgrupp. Flera moderater stödde öppet apartheids allierade som UNITA och RENAMO, grupper som faktiskt var terrorgrupper i Sydafrikas grannländer där de mördade och våldtog med stöd av rasisterna i Pretoria. Allt för att underminera kampen mot apartheid och frontstaterna som stödde ANC.

Kanske har moderaterna lyckas stjäla så många socialdemokratiska begrepp att de också trodde att de kunde byta historia med partiet? Men den här gångens slutade propagandatricket med ett rejält magplask. Istället blir hela affären en nyttig påminnelse om vilken reaktionär och sunkig histoira moderaterna har. Som Vänsterpartist skulle det ju också vara skönt ibland att få skriva om delar av partiets historia. Men det är en dålig vana. Misstag och oförsvarbara åsikter i ett partis historia innebär inte att man tycker likadant idag, moderat eller vänsterpartist. Historien kan man lära av, men det förutsätter att man vågar granska den kritisk och inte ljuger om den.

läs mer i DN, SvD, Aftonbladet och ekot

Jag skulle hellre ha varit i Köpenhamn

Idag invigdes riksdagsåret med pompa och ståt, kungen, statsministern och hedersvakt i pälsmössor. Men särskilt spännande var det inte ens för oss som samlades i kammaren. Kungen har alltid något lätt obegripligt över sig när han talar. Dagens tal var inget undantag. Det mesta av talet ägnades år ett scoutmöte i Kristianstad. Sedan lyckades kungen med att jämföra terrorattentatet på Utöya med oprovocerat gautuvåld. Det är en bra bit från det politiska terrodåd som det handlade om. Kan ingen skaffa kungen en vettig talskrivare?

Reinfeldt var väldigt förutsägbar när han läste upp regeringsförklaringen. En del sa att han sa ordet ansvar 22 gånger, andra räknade till 26 eller 36. Men allt för många gånger blev det. Det var sämre med innehållet. I den kristid som nu sannolikt väntar är budskapet att det är bäst att göra så lite som möjligt för att mota krisens effekter. Så mycket till ny politik är det inte. Folkpartiet får någon miljard till skolan. Centerpartiet får drygt fem miljarder för att öka inkomsterna för restaurangägare. Kristdemokraterna får ingenting och moderaterna bestämmer resten. Så kan Alliansens politik sammanfattas. Det var många högtravande ord i regeringsförklaringen, bland annat om klimat och hållbarhet, men inte en enda ny åtgärd för en bättre miljö.

läs mer i DN, DN, SvD, SvD, Sydsvenskan, Expressen och Aftonbladet.

Det kan bli ett intressant politiskt år med flera nederlag för regeringen om nu inte Miljöpartiet väljer att sälja sig billigt i de förhandlingar som uppenbarligen pågår.

Betydligt mer upplyftande verkar det vara i Köpenhamn ikväll där resultaten från det danska Folketingsvalet nu strömmar in. Valundersökningarna ger entydiga besked om vänsterseger. Det förväntade reultatet har flera goda inslag:

- Danmark får en vänster/center regering med Socialdemokrater, Socialistisk Folkeparti och Radikale

- Den nya regeringen blir beroende av stöd från vänsterpartiet Enhedslistan som går fram rejält

- Främlingsfientliga Dansk Folkeparti backar och ännu viktigare är att de nu helt tappar det stora inflytande de har haft över dansk politik, istället går DFs tydligaste kritiker, Enhedslistan och Radikale tydligt fram. Det bäddar för ett nytt politiskt och mindre extremt politiskt klimat i Danmark när det gäller invandringspolitik

Dansk politik gör en tydlig vänstersväng och rasisterna marginaliseras, det är goda nyheter. Om SF som väntat går in i regeringen i Danmark så är vänsterpartier med och regerar i alla våra nordiska grannländer. Men SF:s högergir straffades av vänsterväljarna som strömmade vänsterut till Enhedslistan. Sammantaget röstar drygt 15 % av danskarna på partier till vänster om Socialdemokraterna. Den potentialen finns även i Sverige.

läs mer i Politiken, DR, DN, DNSvD, Aftonbladet, Expressen och Sydsvenskan

SD är borgarnas stödparti – och förhandlingspartner

Regeringen Reinfeldt regerar med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Utan det stödet i riksdagen skulle det sannolikt bli nyval. I nästan 95 procent av de avgörande blockskiljande voteringarna röstar SD lojalt med de borgerliga. De skulle kunna välja att lägga ner sina egna röster som andra partier normalt gör när det egna förslaget har fallit, men de väljer nästan alltid att aktivt stödja högeralliansen. Så ser verkligheten och det parlamentariska underlaget ut i riksdagen.

Regeringen har försvarat sig med att den inte förhandlar med SD och att den inte ändrar sina förslag för att gå rasisterna till mötes. Det har nu visat sig vara fel – åtminstone i Trafikutskottet där det nu bekräftas att de borgerliga har förhandlat och ändrat sina förslag för att få med sig SD:s ledamot.

Jag är ersättare i Trafiksutskottet. Även om Siv Holma gör merparten av jobbet för Vänsterpartiet så deltar jag i en del av utskottets sammanträden. Uppgifterna om samarbetet SD-Alliansen förvånar mig inte alls. Tvärtom bekräftar det en känsla som jag har haft i utskottet några gånger av att de borgerliga och SD har förhandlat saker i förväg. Något jag tycker har märkts på blickar och formuleringar under några sammanträden. Jag tog till och med upp saken med ledamöter från S och MP för att höra om de hade uppfattat samma sak. Men eftersom jag inte hade några som helst bevis för denna känsla så har jag förstås aldrig sagt något om saken utåt. Men så visar det sig vara sant nu i efterhand.

Nu har de borgerliga en del att förklara. Vad säger exempelvis Edward Riedl, moderat i TU från Västerbotten, är det OK att förhandla med SD de få gånger de inte självmant agerar borgerligt stödparti i riksdagen?

läs mer i SvD, SvD, Expressen, Aftonbladet och TV4

Rödgrönt i Västra Götaland?

Riktigt lågt valdeltagande på dryga 40 procent. Opinionsmätningar som stämde dåligt. En spännande sammanräkning. Det har inte varit lätt att tippa omvalet i Västra Götaland och det var en spännande valkväll.

Det som förvånar är flera saker. Sverigedemokraterna göra betydande framgångar. Jag trodde att det skulle bli tvärtom med det låga valdeltagandet. Men rasisterna vinner enkla segrar. De borgerliga brukar ha lättare att mobilisera sina väljare, men inte den här gången. Moderaterna gör ett uselt val. Men när vann Johnny Magnusson senast ett val? Han har dessutom det dåliga omdömet att flirta med SD efter valet. Intressant nog försökte de borgerliga smita undan från hela privatiseringsdebatten, det kanske säger något i sig. De rödgröna klarar sig bra tack vare Socialdemokraterna som går fram ordentligt medan både Miljöpartiet och Vänsterpartiet står och stampar. Intressant nog vann sossarna på en tydlig vänsterprofil. Sjukvårdspartiet gled sakta under 3 procentspärren ju mer rösterna från Göteborg började räknas in. Likaså gled Vänsterpartiet ikapp och förbi Sverigedemokraterna under kvällen med göteborgarnas röster. SD är ett ganska tydligt landsbygdsparti. Vägvalet var inte i närheten av att ta mandat. De rödgröna blev större än högeralliansen, men skulle SD bli vågmästare? det var kvällens fråga. Tyvärr blev de det. Nu får vi se vad som händer.

Jag har varit med i valrörelsen i Västra Götaland ett par dagar. Valtempen var ganska ljum. För Vänsterpartiet var intrycken blandade. Valrörelsen genomfördes med låg budget. Valsedlar och foldrar fick delas ut för hand. Men på många håll arbetade vänsterpartisterna hårt. Även Lars Ohly arbetade hårt och grovjobbade mer än  någon annan partiledare i valarbetet. Budskapet var tydligt med udden mot privatiseringar och för en bättre kollektivtrafik. Med tanke på det och de bra siffrorna några dagar före valet får nog resultatet ändå räknas som en liten besvikelse. Men heder åt alla regionens hårt kämpande valarbetare. Nu får vi bara hoppas att det går att tråckla ihop en rödgrön majoritet.

läs mer i GP, DN, DNSvD, SvD och Aftonbladet

och bloggar Thaher Pelaseyed och Jinge

Lång dag idag, tre möten i Umeå och ett i Uppsala, men trevligt var det.

Moderater, lögner och EU-nämnd

Idag deltog jag i mitt första möte med riksdagens EU-nämnd. Det var intressant, uppenbart är att förutsättningarna för regeringens EU-politik är helt annorlunda nu då de regerar i minoritet. Men frågan är om de har begripit det själva.

Redan vid dagordningens första beslutspunkt, om riktlinjer för EUs sysselsättningspolitik, höll regeringen på att gå på pumpen. V-S-MP hade kommit med en gemensam avvikande mening eftersom förslaget både innehöll en del avregleringstugg och en tydlig inblandning i den svenska modellen på arbetsmarknaden. När även SD invände mot förslaget hade regeringen plötsligt ingen majoritet för sitt förslag. Det är mycket ovanligt. Regeringen räddades bara av att en socialdemokrat hade fått förhinder och kom sent till omröstningen.

Vid de följande punkterna saknade regeringen majoritet och fick sända tillbaks ärendena till utskottet för att de skulle förberedes ordentligt, något som inte hade skett före mötet.

Det var nog många, inklusive mig själv, som undrade hur SD skulle agera. Svaret är att de ibland kritiserade regeringen när vi rödgröna gjorde det, ibland inte. Exempelvis gav de sitt stöd till att regeringen är emot en Tobinskatt, något som vi i Vänsterpartiet är för.

Det som förvånade mig mest är det som skedde efter mötet. Då spred en eller flera av nämndens moderater, en journalist nämnde  Gustav Blixt, den direkta lögnen att vi skulle ha förhandlat med Sverigedemokraterna om hur vi skulle agera. Det saknar självklart all grund och framstår som en ganska desperat smutskastning. Tvärtom frågade Sverigedemokraten mig uttryckligen om de fick ansluta sig till den rödgröna ståndpunkten i ett ärende och jag svarade självklart att vi inte kommer att göra upp med dem i några ståndpunkter i nämnden.

Fortsättning lär följa… bland annat i Expressen

Kent Härstedt som talman!

På måndag är det upprop i riksdagen och den första votering som jag kommer att delta i handlar om att utse riksdagens talman. Som vänsterpartist kommer jag självklart att rösta på den rödgröna kandidaten Kent Härstedt. Jag är övertygad om att Kent skulle bli en god talman och jag ser mycket hellre honom än moderaten Per Westerberg på posten.

Omröstningen har också en djupare betydelse. Det blir den första votering som Sverigedemokraterna kan avgöra med sina röster. Låt mig gissa att de kommer att bekänna färg som stödtrupp till de borgerliga och att moderaterna kommer att knipa talmansposten. Även det blir i så fall ett viktigt besked.

Jag är mycket nöjd över att det finns en rödgrön kandidat att rösta på. Det sämsta som kunde ske i detta läge vore att oppositionen slutar vara opposition i någon sorts missriktat försök att minska SDs inflytande. Låt istället SD bekänna färg. Med en tydlig rödgrön opposition som står för en helt annan politik än regeringen så läggs grunden till att kunna vinna nästa val. 

läs mer i DN, DN, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen och GP.

2010 års valstugefilm

Undersökande reportage om vad som egentligen sägs i valstugorna ”i förtroende” kan som bekant vara avslöjande. Se denne lilla pärla på youtube gjord av Ung Vänster som vandrade runt i de moderata valstugorna.

Musiken till reportaget är gjord av proggduon Kreti och Pleti. De kommer från Ö-vik men bor i Umeå. De har varit mina följeslagare på ett antal valmöten i denna valrörelse. Om en liten stund ska de spela på torget i Skellefteå där jag ska tala på Ung Vänsters konsert. Imorgon kan du höra den på Rådhustorget i Umeå klockan 13.00 när vi har vår valfinal för Vänsterpartiet.