Syrien – nästa diktatur som måste falla

Det är en glädje att se Gaddafis fall. Ännu en arabisk diktator har fallit i vågen av demokratiska uppror runt om i regionen. Visst finns det stor osäkerhet om vad som kommer att ske nu och om vilken sorts styre Libyen kan få. Men när råder det inte osäkerhet om framtiden när en hård diktatur faller?

läs mer i SvD, DN, Aftonbladet och Expressen.

Men det finns smolk i glädjebägaren. Nato har överträtt FN:s mandat i sina militära aktioner för att störta Gadaffi. FN:s resolution handlade om att skydda civilbefolkningen och försöka uppnå eld upphör och förhandlingar. Där gavs inget mandat för att avsätta regimen i Tripoli eller delta i ett inbördeskrig. Risken är uppenbar att Natos agerande i Libyen kommer att göra det svårare att få igenom framtida beslut om skydd av civilbefolkningen i FN:s säkerhetsråd.

I Syrien är läget akut, men omvärlden har svårt att enas om aktioner mot regimen och till stöd för oppositionen. Jag är inte för något militärt ingripande i Syrien. Men man kunde åtminstone sluta importera olja från landet.

Europas köp av syrisk olja står för så mycket som 30 procent av den syriska statens intäkter. Italien, Nederländerna, Frankrike och Tyskland köper råolja från landet, och energijättar som nederländska Shell och franska Total sysslar både med produktion och prospektering i Syrien. Allt enligt Svenska Dagbladet. USA har redan beslutat om en bojkott mot syrisk olja.

Regeringen måste ta strid i EU en för en oljebojkott mot Syrien. Det är dags att Carl Bildt visar att arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter är viktigare än oljebolagens verksamhet.

På tisdagen antog riksdagens EU-nämnd ett beslut om skärpta sanktioner mot Syrien inför mötet i EU:s ministerråd. Vänsterpartiet krävde då att regeringen ska driva frågan om att EU ska bojkotta syrisk olja. Vi fick stöd av Miljöpartiet.

Nej till fortsatt svensk militär insats i Libyen

Regeringen har förhandlat med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en fortsatt svensk militär insats i Libyen. Både S och MP verkar gå med på uppgörelsen. Lite märkligt är det, sossarna har intagit alla möjliga positioner i frågan den senaste tiden och inom MP finns det en betydande skepsis.

Vänsterpartiet kommer att rösta nej till ett nytt militärt mandat. Det finns flera goda skäl till det;

-Det libyska flygvapnet är i stort sett utslaget så det behövs betydligt mindre resurser till att upprätthålla en flygförbudszon för att skydda civilbefolkningen

-Idag är det betydligt viktigare att använda pengarna på humanitära insatser för att hjälpa dem som har drabbats av kriget.

-Kriget har ändrat karaktär. Idag använder Nato FN-resolutionen som en förevändning att delta i ett inbördeskrig och avsätta Khadaffi. Detta har ingen grund i FN-resolutionen som istället talar om att uppnå eld upphör och förhandlingar. Om FN-resolutionen överskrids så undermineras tilltron till denna typ av beslut inom FN. Det bör Sverige inte bidra till.

Därför är jag nöjd med att Lars Ohly och Hans Linde så tydligt har markerat att Vänsterpartiet inte kommer att rösta för en fortsatt svensk militär insats i Libyen.

läs mer i DN, SvD, GP och ekot.

Den svåraste voteringen hittills

Jo, voteringen imorgon är nog den svåraste hittills under min korta tid i Sveriges riksdag. Jag har tvekat en del och funderat fram och åter. Många personer som jag håller högt och brukar vara enig med tycker tvärtom, bland dem Jens Holm. Men jag kommer att rösta ja till att sända svenskt stridsflyg till Libyen. Jag tycker att resolutionen i FN:s säkerhetsråd var bra och nödvändig. Jag är övertygad om att den förhindrade en massaker i Benghazi. I konsekvensens namn bör vi då också ställa upp när FN kallar. Särskilt viktigt blir det att vi inte bara lämnar över uppdraget till länder som USA och Frankrike. Det håller inte att samtidigt säga att det är fel att just de länderna deltar men att vi samtidigt inte vill vara med. För mig är det också avgörande att svenska plan inte ska sättas in mot markmål. Det gör att vi inte kommer att bidra till att resolutionen från FN överskrids. Jag ser flera risker med insatsen och tycker att många av motargumenten är relevanta. Men för mig väger argumenten för att skydda civilbefolkningen i Libyen tyngre. Framtiden får utvisa om det är fel beslut.

läs mer i SvD, DN och Aftonbladet

Igår var jag hos Vänsterpartiet i Värmdö. Vi började med dörrknackning i ett område med hyreslägenheter. Det är imponerande att se hur systematiskt och långsiktigt partiföreningen arbetar med att förbättra villkoren för hyresgästerna. Därefter hade vi en diskussion om Vänsterpartiets hållning i frågan om Libyen (olika åsikter och bra debatt) och sedan om partiets framtid. Trevligt var det.

Alla former av solidaritet är inte så betungande. Jag knallade över till bolaget och beställde en låda öl från Västbanken. Palestinska Taybeh är ett bra öl som nu finns i beställningssortimentet. Kan rekommenderas varmt, fast dricks helst kallt. Har druckit den på plats i Palestina många gånger.

Arabisk vår

Upproret i arabvärlden rullar vidare som en tidvattensvåg som inte går att hejda. Ibland slår despoterna tillbaks med stor kraft som i Libyen, Bahrain och Syrien. Våldet och förtrycket gör att de som går ut på gatorna riskerar allt. Inte minst i Syrien så handlar det om en regim med blod upp till armbågarna. Ändå fortsätter revolten från land till land. I Yemen verkar revolten vara på väg att segra. I Syrien och Jordanien  ökar trycket för förändring. I Marocko och Algeriet pyr det. I flera av gulfländerna inklusive Saudiarabien vågar folk protestera. Det ska bli intressant att se om väst vågar ställa sig på demokratins sida även när det gäller de egna skyddslingarna i gulfen och när det heliga flödet av olja hotas.

läs mer i SvD, DN, DN och GP

Debatten om det var rätt eller fel av FN att sanktionera militärt våld för att skydda civilbefolkningen i Libyen fortsätter. Jag medger gärna att det är en svår debatt och att det är oklart vart den militära inblandningen leder i nästa led. Men en sak är klar, revolten hade varit krossad nu utan FN:s ingripande. Revolten hade varit krossad och klappjakten och dödandet av de som reste sig mot Khaddafi hade pågått för fullt. Det vore att betala ett högt pris för att inte ingripa. Två intressanta röster i debatten; Aron Etzler och Göte Kildén.

Frågan om Sverige ska bidra med JAS-plan har varit i fokus ett tag. Jag utesluter inte det om uppdraget är klart avgränsat och inom vad FN har beslutat. Det är också viktigt att se hur det militära ingripandet utvecklas och vem som leder det i praktiken. Samtidigt är nog den debatten i grunden ett sidospår. Insatsens stora problem lär knappast vara bristen på stridsflygplan och militär kapacitet. Kanske kan Sverige göra betydligt större nytta med humanitär hjälp och stöd till flyktingar. Risken är ju också uppenbar att en svensk militär instats drivs av mindre ädla motiv som att visa upp JAS och vara en duktig lärling till Nato.

läs mer i SvD, DN, Aftonbladet,  Aftonbladet och GP

Trots våldet och trots osäkerheten så är det som sker i grunden glädjande och överraskande. Vänsterns roll kan bara vara en, att utan tvekan ställa sig på samma sida som de som idag kräver demokrati, slut på diktaturen och social rättvisa. Dessutom bör vi använda tillfället att kräva skärpta regler för den svenska vapenexporten och att det finns ett tydligt samband mellan närmare handelsförbindelser och demokratisk utveckling.