Så var dagens EU-nämnd avklarad, en ganska lugn tillställning som handlade mycket om utrikesfrågor och försvar. Dagens höjdpunkt, eller kanske snarare lågvattenmärke, kom inte oväntat Sverigedemokraterna med. När södra Kaukasus diskuterades tog Margareta Sandstedt (SD) ordet och anmälde avvikande mening. Hon tyckte inte att vi skulle bry oss om länder som Georgien och att Ryssland de facto ockuperar delar av landet. Andemeningen i hennes anförande var ungefär ”vi kan inte bry oss om att Ryssland ockuperar lite småländer här och där - makthavarna i Ryssland är för strategiskt viktiga för oss för att vi ska kritisera det”. En mindre debatt uppstod i nämnden och för en gångs skull var jag och Carl Bildt helt överens. Sandstedt bekräftade på en följdfråga att den ”noninternventionspolitik” gäller alla länder i Rysslands närhet, i princip även Baltikum och Finland. Vi skulle alltså inte ha några synpunkter på om Ryssland hotade eller angrep de länderna – det var nog den slutsats alla drog om SD:s politik. Till och med den luttrade Carl B Hamilton, ordförande i nämnden, såg lite tagen ut när han sammanfattade SD:s avvikande mening.
För den som tvivlar på att detta kan stämma rekommenderas att läsa de stenografiska uppteckningarna från mötet som så småningom kommer att publiceras.
När jag debatterade med Jimmie Åkesson för någon månad skyllde han på att partiet inte hade hunnit utveckla någon vidare utrikespolitik när jag ansatte honom med att ledande SD:are har åkt till israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk makt för att stödja Israels ockupation. Nu när partiet börjar försöka utveckla en utrikespolitik önskar man att de aldrig hade försökt.
