Nej till fortsatt svensk militär insats i Libyen

Regeringen har förhandlat med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en fortsatt svensk militär insats i Libyen. Både S och MP verkar gå med på uppgörelsen. Lite märkligt är det, sossarna har intagit alla möjliga positioner i frågan den senaste tiden och inom MP finns det en betydande skepsis.

Vänsterpartiet kommer att rösta nej till ett nytt militärt mandat. Det finns flera goda skäl till det;

-Det libyska flygvapnet är i stort sett utslaget så det behövs betydligt mindre resurser till att upprätthålla en flygförbudszon för att skydda civilbefolkningen

-Idag är det betydligt viktigare att använda pengarna på humanitära insatser för att hjälpa dem som har drabbats av kriget.

-Kriget har ändrat karaktär. Idag använder Nato FN-resolutionen som en förevändning att delta i ett inbördeskrig och avsätta Khadaffi. Detta har ingen grund i FN-resolutionen som istället talar om att uppnå eld upphör och förhandlingar. Om FN-resolutionen överskrids så undermineras tilltron till denna typ av beslut inom FN. Det bör Sverige inte bidra till.

Därför är jag nöjd med att Lars Ohly och Hans Linde så tydligt har markerat att Vänsterpartiet inte kommer att rösta för en fortsatt svensk militär insats i Libyen.

läs mer i DN, SvD, GP och ekot.

Arabisk vår

Upproret i arabvärlden rullar vidare som en tidvattensvåg som inte går att hejda. Ibland slår despoterna tillbaks med stor kraft som i Libyen, Bahrain och Syrien. Våldet och förtrycket gör att de som går ut på gatorna riskerar allt. Inte minst i Syrien så handlar det om en regim med blod upp till armbågarna. Ändå fortsätter revolten från land till land. I Yemen verkar revolten vara på väg att segra. I Syrien och Jordanien  ökar trycket för förändring. I Marocko och Algeriet pyr det. I flera av gulfländerna inklusive Saudiarabien vågar folk protestera. Det ska bli intressant att se om väst vågar ställa sig på demokratins sida även när det gäller de egna skyddslingarna i gulfen och när det heliga flödet av olja hotas.

läs mer i SvD, DN, DN och GP

Debatten om det var rätt eller fel av FN att sanktionera militärt våld för att skydda civilbefolkningen i Libyen fortsätter. Jag medger gärna att det är en svår debatt och att det är oklart vart den militära inblandningen leder i nästa led. Men en sak är klar, revolten hade varit krossad nu utan FN:s ingripande. Revolten hade varit krossad och klappjakten och dödandet av de som reste sig mot Khaddafi hade pågått för fullt. Det vore att betala ett högt pris för att inte ingripa. Två intressanta röster i debatten; Aron Etzler och Göte Kildén.

Frågan om Sverige ska bidra med JAS-plan har varit i fokus ett tag. Jag utesluter inte det om uppdraget är klart avgränsat och inom vad FN har beslutat. Det är också viktigt att se hur det militära ingripandet utvecklas och vem som leder det i praktiken. Samtidigt är nog den debatten i grunden ett sidospår. Insatsens stora problem lär knappast vara bristen på stridsflygplan och militär kapacitet. Kanske kan Sverige göra betydligt större nytta med humanitär hjälp och stöd till flyktingar. Risken är ju också uppenbar att en svensk militär instats drivs av mindre ädla motiv som att visa upp JAS och vara en duktig lärling till Nato.

läs mer i SvD, DN, Aftonbladet,  Aftonbladet och GP

Trots våldet och trots osäkerheten så är det som sker i grunden glädjande och överraskande. Vänsterns roll kan bara vara en, att utan tvekan ställa sig på samma sida som de som idag kräver demokrati, slut på diktaturen och social rättvisa. Dessutom bör vi använda tillfället att kräva skärpta regler för den svenska vapenexporten och att det finns ett tydligt samband mellan närmare handelsförbindelser och demokratisk utveckling.