Tio punkter för kvinnors arbetsvillkor

Idag skriver jag i Aftonbladet om vårt tiopunktsprogram för kvinnors arbetsvillkor.

Trygga och bra jobb hör till de viktigaste frågorna inför valen. Det är mycket bra att problemen på byggen och i transportbranschen nu lyfts fram, men alltför ofta hamnar kvinnors situation i bakgrunden.

Idag värderas kvinnors arbete lägre än mäns. Det märks såväl i arbetsmiljö och anställningsvillkor som i lönekuvertet.

Det är främst kvinnor som tvingas jobba deltid istället för heltid. Det är också de som drabbas av arbetspass med långa, obetalda pauser mitt i. Kvinnor i arbetaryrken är den grupp där flest har värkande axlar och armar och flest är uttröttade i kroppen varje vecka. Sjukskrivningar är vanligare bland kvinnor än bland män och efter ett långt arbetsliv i slitsamma jobb är det många som inte orkar jobba fram till pension.

Ett av Sveriges största jämställdhetsproblem är regeringen Reinfeldt. På många områden är den passiv, på andra områden har den aktivt försämrat kvinnors villkor. Sedan regeringen införde ”allmän visstidsanställning” behöver arbetsgivare inte längre ha något skäl till att anställa tillfälligt istället för fast. De som framför allt tvingas till visstider är kvinnor. Det ger sämre ekonomi och en osäker framtid.

Vänsterpartiet har tagit fram ett tiopunktsprogram som tar tag i problem i arbetslivet som särskilt drabbar kvinnor.

1. Fasta jobb. Avskaffa anställningsformen allmän visstidsanställning och stoppa staplandet av visstidsanställningar.

2. Rätt till heltid. Vänsterpartiet har genomfört rätt till heltid i flera kommuner, men det behövs en lag. Deltidsarbete ska vara en möjlighet, inte ett tvång. Samtidigt behöver vi driva en personalpolitik i kommuner och landsting som löser problemet med delade turer.

3. Bort med löneklyftan. Vi vill ge ett nytt uppdrag till medlingsinstitutet för jämställda löner. Som arbetsgivare i kommuner höjer Vänsterpartiet lönen i underbetalda kvinnodominerade yrken, det vill vi göra på fler håll.

4. Rättvisa villkor för arbetskraftinvandrade. Idag är det i praktiken arbetsgivaren som har makten över om den anställda får stanna eller utvisas. En sådan extrem beroendesituation innebär särskilda problem för kvinnor. Reglerna gör att arbetsgivare kan ställa krav på sexuella tjänster och få vågar vända sig till polisen.

5. Bättre arbetsmiljö. För dem som arbetar i välfärden är politiska beslut om bemanning centralt. Vi behöver även satsa på skyddsombud och arbetsmiljöinspektörer. Fackens ställning är avgörande och politiken ska göra vad den kan för att stärka dem. Vi säger nej till EU-förslaget om att undanta småföretag från många arbetsmiljöregler.

6. Fasa ut farligt och riskfyllt ensamarbete. Mer än var femte kvinna i ett LO-yrke jobbar ensam och utsätts för risker varje vecka. Vi föreslår effektivare sanktionssystem, fler inspektioner och strategiskt arbete för att fasa ut farligt ensamarbete.

7. Kollektivavtal och vita jobb. Nya EU-regler har stärkt möjligheten att ställa krav på schyssta villkor vid upphandling. I Malmö har Vänsterpartiet varit med och visat att kommuner och landsting kan gå före.

8. Jämställdhetsmyndighet. Inför en ny myndighet som driver på för jämställdhet i hela samhället och ser till att nödvändig forskning och statistik finns.

9. Meddelarskydd i all skattefinansierad verksamhet. Detta oavsett om driften är offentlig eller privat.

10.Kommission för kvinnors arbetsvillkor. Representanter från facken, forskarvärlden och myndigheter ska följa att de nödvändiga förändringarna genomförs. Vi vet att det går att göra något åt dagens situation. Alla ska ha rätt att komma hem efter jobbet och ha ork kvar i kropp och själ.

Dessutom, i EU-parlamentet har Vänsterpartiet varit det viktigaste partiet i arbetet för kvinnors rättigheter. Läs mer här.

En ny våg av feminism

Idag kickar vi igång Vänsterpartiets nya feministiska kampanj. Jag och Rossana skriver i Aftonbladet.

Den borgerliga välfärdens effekter har varit kännbara för många kvinnor i Sverige. Det är undersköterskorna, lärarna och hemtjänstpersonalen som betalar mest när välfärden mjölkas av riskkapitalbolagen. Det är kvinnor som betalar med otrygga anställningar, ofrivilliga deltider och sämre hälsa. Det som tidigare sköttes gemensamt ligger nu allt mer på den enskilda. Oftast kvinnan. När välfärden skärs ner ökar den dubbla pressen på kvinnorna, på jobbet och hemma.

Tiden är därför inne för en ny våg av feminism. I dag startar Vänsterpartiet kampanjen ”Den nya feministiska vågen” för att mobilisera mot denna allvarliga utveckling. Det är ingen tillfäll­ighet att den nya feministiska vågen kommer från vänster. Vi har alltid gått före när det gäller kvinnors rättigheter. Nu gör vi det igen. Man ska kunna lita på att få samma lön som kvinna. Man ska kunna lita på att bli likvärdigt bemött i rättsprocesser. Man ska kunna lita på att få samma vård, samma skydd om man är hotat till livet och samma utrymme och makt som män.

Vi vill lyfta fram fyra viktiga områden där vår politik skulle göra skillnad:

1. Inkomstklyftan

Inkomstklyftan mellan män och kvinnor har ökat med 40 procent sedan Fredrik Reinfeldt blev statsminister. Det beror på att det mesta av jobbskatteavdraget har gått till väl­beställda män, medan ned- skärningar i till exempel sjuk­försäkringen framför allt har drabbat kvinnor.

Om arbetslivets villkor ska bli likvärdiga för kvinnor och män krävs rätt till heltid. I Malmö har V varit med och genomfört satsningar på höjda löner i underbetalda yrken där majoriteten är kvinnor. Genom att höja kvinnors löner i den offentliga sektorn ökar pressen på de privata arbetsgivarna inom exempelvis handel och restaurangbransch att höja lönerna för sina anställda.

2. Kvinnojourerna

I dag tvingas många jourer säga nej till hjälpsökande kvinnor då de inte har plats. För att ge kvinnojourer runt om i landet goda förutsättningar vill vi införa ett stabilt statligt grundstöd. Det ska fördelas efter hur många som bor i området där jouren finns och beviljas för tre år i taget. Där det saknas en kvinnojour gör pengarna det möjligt att bygga upp en ny. Både ideella och kommunala kvinnojourer får del av stödet. Vi satsar 200 miljoner kronor om året på det nya stödet.

3. Välfärden

Utökad rätt till förskola och mindre grupper. Förstärkning av hälso- och sjukvården. Och en rejäl satsning på mer personal i äldreomsorgen. Vänsterpartiet har i vår budget valt att lägga drygt 40 miljarder till kommunerna för att bryta den negativa utvecklingen och skapa välfärd och jobb. Regeringens skattesänkningar är 27 gånger så stora som deras sammanlagda satsningar på välfärden i kommunsektorn. Nedskärningar i välfärden drabbar framför allt kvinnor, inte minst kvinnor med invandrarbakgrund.

4. Föräldraförsäkringen

Ingen annan enskild åtgärd skulle betyda lika mycket för jämställdheten mellan män och kvinnor som individualiserad föräldraförsäkring. Den har betydelse för kvinnors ställning på arbetsmarknaden och i hemmet, sjukskrivningar och pensioner. Men de flesta politiska partier tvekar eller vill på sin höjd tredela. Vänsterpartiet anser att det är dags att ta konsekvenserna av vad vi vet och individualisera föräldraförsäkringen. Att vänta på att uttaget av föräldradagar ska bli jämnt av sig självt skulle ta nästan tre decennier.

Vi vet att jämställdhet är en fråga som brukar försvinna från dagordningen om man inte aktivt driver den. Vi har inte råd att vänta på att jämställdheten ska infinna sig i någon avlägsen framtid. Du kan lita på att Vänster­partiet kommer driva de här fråg­orna hårdast av alla. Vill du se en förändring i den förda politiken är det vi som står för den.

 

8e mars

8e mars

Det har varit en fin 8e mars. Började dagen hos Ung Vänster som hade feministiskt mingel och gav sitt feministpris till Astrid Johansson, Grattis!

Sedan har vi varit ute på stan och delat ut nejlikor med ett budskap om rätt till heltidsarbete. Se bilder och film här.

I Etc har vi en text om rätten till heltid. I SvD en om hur privatiseringen i välfärden gynnar rika män, men missgynnar arbetande kvinnor. I Dagensarena skriver andra vänsterpartister om abortfrågan.

 

Mer pengar till kvinnojourerna

Igår hade jag och Eva Olofsson en interpellationsdebatt med vår nya jämställdhetsminister Maria Arnholm. Ämnet var stödet till landets kvinnojourer. Kvinno och brottsofferjourerna gör ett avgörande arbete för att stödja och hjälpa de tiotusentals kvinnor och barn som misshandlas i sina hem varje år. Mäns våld mot kvinnor är ett av våra stora samhällsproblem, i genomsnitt mördas 17 kvinnor per år av sin partner i Sverige.

Kvinno- och brottsofferjourerna är avgörande för att bekämpa våldet. Ofta arbetar ideella krafter med denna praktiska solidaritet. Men många kvinnojourer har knappa resurser och får ägna mycket tid och möda för att söka bidrag för att fortsätta verksamheten. Många jourer får avvisa kvinnor för att de inte har plats och resurser. Det ser olika ut i olika kommuner. I många kommuner har Vänsterpartiet tagit initiativ tll att starta jourer eller till att ge dem mer stöd.

2011 lovade Fredrik Reinfeldt i sitt jultal att jourerna skulle få ökat stöd. Sedan dess har inget hänt. Jag tog upp frågan i partiledardebatten i januari och igår med den nya ministern. Igår kom åter löften om mer stöd och det är bra. Men det behövs mer än tillfälliga lösningar. Det behövs ett permanent stöd fördelat över hela landet. Vänsterpartiet har satt av ytterligare 200 miljoner kronor per år framöver i vårt budgetförslag för att klara uppgiften. Vi får hoppas att även regeringen kommer med något mer rejält när det konkreta förslaget väl kommer. Under tiden får många misshandlade kvinnor inte den hjälp de behöver –  det är inte acceptabelt.

läs mer i SvD, Aftonbladet och hos Vänsterpartiet

I måndags var jag i Värmland. Bra besök i Grums och Karlstad. Läs mer i VF och NWT.

Ulla och jag har skrivit en text i Dagens Arena om finanskrisen och EU.

Rätt till heltid för bättre jämställdhet

Skriver i Folket om rätten till heltid, ett viktigt förslag för att höja kvinnors inkomster:

För den som tvingas arbeta deltid är det ofta svårt att få lönen att räcka i slutet på månaden. Framför allt drabbar detta kvinnor. Det visar en ny jämställdhetsrapport från SCB.

I dag jobbar en tredjedel av kvinnorna deltid, men bara var tionde man. Det är framför allt i yrkesgrupperna med mest kvinnor som deltider är det enda som erbjuds. Att så många kvinnor tvingas arbeta deltid är en av de viktigaste orsakerna till inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.

Förutom att den som arbetar deltid varje månad får mindre pengar i lönekuvertet, så blir pensionen lägre och löneutvecklingen går långsammare. Deltidsarbete under några år får därmed konsekvenser för inkomsten under resten av livet. Den nya rapporten visar att den absolut vanligaste orsaken till kvinnors deltidsarbete är att de inte kan få något heltidsarbete. Det gäller hela 200 000 kvinnor runt om i landet. En annan vanlig orsak är att man har gått ner i tid för att hinna ta hand om barn eller andra anhöriga, till exempel ens äldre föräldrar. Om fler kvinnor ska kunna arbeta heltid måste vi ta tag i båda dessa orsaker.
För det första behövs det en lag om rätt till heltid. I branscher där det mest är män som arbetar har det under lång tid varit möjligt att ha minimalt med deltider. Där har man organiserat arbetet utan att män i någon större utsträckning arbetar deltid mot sin vilja. Det måste vara möjligt även inom kvinnodominerade branscher. Den som vill jobba deltid ska naturligtvis kunna göra det. Men normen att en anställning ska vara på heltid måste stärkas. Redan i dag kan kommuner och landsting bli bättre som arbetsgivare. Tyvärr har de anställda där inte alltid rätt till heltid ens när vi är med och bestämmer. Där behöver vi bli bättre. Men även då behövs lagstiftning för att anställda i alla branscher och i hela landet ska kunna jobba heltid.

För det andra behöver vi satsa mer på välfärden. När ens föräldrar blir äldre men inte får det stöd de behöver från hemtjänsten, är det många kvinnor som går ner i arbetstid för att hjälpa dem. Andra går ned i arbete eftersom de inte kan få barnomsorg när de jobbar tidiga morgnar, sena kvällar eller helger. Särskilt ensamstående föräldrar är beroende av en bra barnomsorg. Problemet blir ännu större av att många av de stora kvinnoyrkena inom vård och omsorg innebär just sådana obekväma arbetstider. Vänsterpartiets vill därför införa en rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid och vi vill öka resurserna till äldreomsorg och annan välfärd.

Fredrik Reinfeldt har pratat om kvinnors deltidsarbete som ett problem, men när det kommer till kritan sätter regeringen stopp för en lagstiftning om rätt till heltid. Och resurserna till välfärden urholkas för varje år som går eftersom statsbidragen inte skrivs upp. Det duger inte. För att kvinnor och män ska få samma möjligheter räcker det inte med fina ord. Det som behövs är konkreta lösningar.

Josefin Brink reder ut begreppen i Agenda

De osynliga

Det är en viktig, lättläst och tänkvärd liten bok som Rebecka Bohlin har skrivit. De osynliga är både bra undersökande journalistik och ett tidsdokument från en arbetsmarknad som inte syns. Den handlar främst om alla de kvinnor, ofta invandrare med svag ställning på arbetsmarknaden, som arbetar i andras hem. Den handlar om deras utsatthet, deras slit och låga löner. Den handlar om hur de sliter ut sin kroppar och skiljs från de familjer de försörjer. De finns över hela världen, och de blir allt vanligare här i Sverige där de med RUT-avdrag ska städa de välbeställdas hem och lösa andras livspussel. Men Bohlin skildrar verkligheten ur de arbetandes perspektiv, inte de välbeställdas, nog så ovanligt i dagens Sverige.

De osynliga är också en bok om facklig kamp och om en borgerliga politik, i Sverige och EU, som konsekvent undergräver löntagarnas rättigheter. Allra värst utsatta är immigranterna som inte får samma rättigheter som andra på arbetsmarknaden. De utnyttjas hänsynslöst och den ekonomiska brottsligheten frodas när kollektivavtal och fackföreningar saknas. Om inte vår regering bryr sig om de som arbetar så borde de i alla fall bry sig när ekonomisk brottslighet frodas och seriösa företag konkurreras ut.

En av de stora förtjänsterna med Bohlins lilla bok är dem feministiska perspektivet, det är nästan alltid kvinnor som arbetar i andras hem. Byggjobbare och lastbilschaufförer diskuteras ofta när vi talar social dumping, men de flesta av dem som drabbas är kvinnor. I deras utsatthet löper klass, kön och etnicitet samman. Kanske är det just den kombinationen som gör att det är så tyst om deras utsatthet.

läs mer i Flamman, DN och LO-tidningen

Ge kvinnojourerna långsiktigt stöd

I dagens SvD skriver jag om att det är dags att ge ett ordentligt stöd till det livsviktiga arbete som kvinnojourerna utför;

Runtom i landet gör kvinnojourer ett ovärderligt arbete för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Men ekonomin är ofta hårt pressad och många lever på tillfälliga projektpengar. Därför vill vi införa ett ordentligt stöd till kvinnojourerna så kvinnor och barn kan få hjälp och skydd när de behöver det.

Mäns våld mot kvinnor är ett av våra stora samhällsproblem. 2010 polisanmäldes 27300 fall av misshandel av kvinnor. I ungefär hälften av fallen var förövaren en man som haft en nära relation till kvinnan. Men Brottsförebyggande rådet uppskattar att det bara är en femtedel av alla fall som polisanmäls. Varje år dödas i snitt 17 kvinnor av män som de har haft en nära relation till.

Barnen drabbas hårt av att leva med våldet. Det begränsar även livsutrymmet för andra kvinnor än de som själva utsätts, eftersom många avstår från saker på grund av rädsla för våld. Mäns våld mot kvinnor beror på hur makten är fördelad mellan män och kvinnor. Men våldet är också med och skapar just de maktskillnaderna. För skydd och stöd till de kvinnor som drabbas finns kvinnojourerna. Det är en fristad från mannen som har slagit eller hotat. Här kan man få stöd både för att ta sig ur den akuta situationen och för att kunna ta sig vidare i livet. Här finns skyddat boende för de kvinnor och barn som tvingas fly från hemmet.

Men de flesta kvinnojourer har en pressad ekonomi och är beroende av tillfälliga medel. Ofta tvingas de leva med en stor osäkerhet om de får tillräckligt med pengar nästa år, vilket gör det svårare att ha fast anställda. En vanlig erfarenhet på kvinnojourerna är att orimligt mycket tid går åt till det eviga ansökandet om projektpengar, vilket drabbar arbetet att stödja våldsutsatta kvinnor.

Bakom dessa problem ligger att kommunernas stöd till jourerna varierar mycket och ofta saknar långsiktighet. Av det statliga stödet är merparten till för tillfälliga projekt och utvecklingsarbete. Det finns även ett verksamhetsstöd som kan sökas av bland annat kvinnojoursorganisationer, men det har inte kunnat råda bot på jourernas ekonomiska osäkerhet eftersom det är så pass litet. Det beviljas dessutom för endast ett år i taget.

Behovet är därför stort av ett nytt stöd till kvinnojourerna som är förutsägbart och tillräckligt stort för att ge trygghet. Det är inte acceptabelt att en verksamhet som rör kvinnors säkerhet år efter år ska vara beroende av tillfälliga projektpengar.

Fredrik Reinfeldt har den senaste tiden sagt en del bra saker om mäns våld mot kvinnor. Men trots de fina orden är ekonomin för landets kvinnojourer fortfarande präglad av osäkerhet. Särskilt märkligt blir det när Moderaterna i sitt initiativ mot våldet skriver att det finns en ”permanent finansiering av kvinnojourerna” på 109 miljoner kronor, trots att detta handlar om medel för tillfälliga projekt och utveckling.

För att ge kvinnojourer runtom i landet goda förutsättningar vill vi införa ett stabilt statligt grundstöd. Det ska fördelas efter hur många som bor i området där jouren finns och beviljas för tre år i taget. Där det saknas en kvinnojour gör pengarna det möjligt att bygga upp en ny. Både ideella och kommunala kvinnojourer får del av stödet som ska vara förutsägbart och långsiktigt. Vi satsar i vår kommande budget 200 miljoner kronor om året på det nya stödet.

För att få del av pengarna ska det finnas kompetens och erfarenhet vad gäller kvinnofridsfrågor. Det ska finnas barnkompetens, ett skyddat boende med hög säkerhet och god tillgänglighet.

För att klara kraven kommer mindre kommuner att behöva samarbeta. Det statliga stöd som finns i dag kommer att vara kvar.

Kommunerna har ansvar för att kvinnor och barn utsatta för våld får det stöd och skydd de behöver. Det ska följas upp att de tar det ansvaret, något de inte alltid gör i dag. Med ett bra statligt grundstöd och engagerade kommuner ska kvinnor i hela landet kunna få tillgång till fungerande jourverksamhet.

I år är det 100 år sedan internationella kvinnodagen uppmärksammades första gången i Sverige.

Det feministiska arbetet har uppnått mycket, men fortfarande har vi en lång väg kvar innan vi har ett jämställt samhälle. Att ge våldsutsatta kvinnor det stöd och den säkerhet de behöver kan inte vänta längre.