EU:s handelsavtal med USA hotar en vinstfri välfärd

Malin Björk och jag skriver i Expressen om handelsavtalet mellan EU och USA som vill sätta företags vinstintresse över demokratin

Ska företags vinstintressen vara viktigare än demokratiska beslut? Ska  företag kunna hindra oss att skärpa miljökrav eller ta bort vinsterna i  välfärden bara för att det ger dem mindre vinst? Frågorna kan tyckas  vara absurda.

Men om det föreslagna handelsavtalet mellan Europeiska unionen och USA blir av kan det ge företag rätten att överklaga demokratiska beslut som minskar deras vinster. Det här kommer att bli en stor fråga i EU-valet. Vänsterpartiet vill få bort de privata vinsterna i välfärden, oavsett om besluten sker här eller i Bryssel.

KKR är ett av det mest kända och aggressiva riskkapitalbolagen i USA. Deras ägare har blivit stormrika på att sälja och köpa företag. De äger det svenska vårdbolaget Vardaga, de som tidigare hette Carema men som bytte namn efter att varumärket hade solkats ner av vårdskandaler. De redan rika ägarna blir alltså ännu rikare på att pressa pengar ur svensk äldreomsorg.

Konsekvenserna blir tydliga i Sverige. I den vinstdrivna äldreomsorgen görs vinsterna genom lägre personaltäthet, otrygga anställningar och deltider. Det finns ett direkt samband mellan de enorma vinsterna i New York och stressade undersköterskor som inte hinner med de äldre i den svenska äldreomsorgen.

Nu förhandlar EU med USA om ett nytt handelsavtal under stort hemlighetsmakeri. Avtalet ska enligt förslaget innehålla ett särskilt skydd för investerare. Det ger företagen rätt att överpröva demokratiska beslut. Den utvecklingen har redan börjat. Tobaksjätten Philip Morris har stämt Australien för att de vill begränsa rökningen. Svenska Vattenfall har stämt den tyska staten för att den vill avveckla kärnkraften.

Om avtalet blir verklighet med ett investerarskydd, skulle KKR kunna försöka kräva kompensation om den svenska riksdagen som Vänsterpartiet vill beslutar att bort de privata vinsterna ur välfärden efter valet.

I praktiken innebär det att USA och EU skulle pressa på oss företag som Carema, mot folkets vilja. Det är naturligtvis orimligt och skulle dessutom allvarligt begränsa demokratin.

Försvararna hävdar naturligtvis att det här inte är någon stor sak. Ändå gör de allt för att hålla innehållet hemligt och driver kampanjer för att avtalet ska innehålla möjligheten för företag att stämma länder för utebliven vinst.

Sveriges regering och Moderaterna tillhör det här handelsavtalets främsta försvarare. De verkar inte se några problem med att öka företagens makt på demokratins bekostnad. Även de svenska Socialdemokraterna har uttalat sig positivt om avtalet. För oss vänsterpartister är det en självklarhet att handel med andra länder ska främjas, eftersom Sverige är ett exportberoende land. Vi ser behovet av ett modernt regelverk för en rättvis och fri handel. Men vi kan aldrig ställa oss bakom ett avtal som sätter riskkapitalisternas girighet framför demokratin.

Frågan kommer att avgöras av EU-parlamentet. Det innebär att det är du som väljare som avgör. Vi är många som vill få bort de privata vinsterna i välfärden och höja miljökraven. Vi vill att vi i Sverige självständigt ska få bestämma om hur välfärden ska organiseras. Vill du inte göra storföretag till överdomare över demokratin? Då har du all anledning att rösta och att rösta på Vänsterpartiet i valet den 25 maj.

Moderaternas replik, och vårt svar.

Läs mer om TTIP på denna faktaspäckade och utmärka blogg och även i ETC.

Är vänstern konservativ?

I dagens Expressen har jag ett litet debattinlägg. Jag är inte så förtjust i deras rubrik, men här kommer i alla fall texten:

V ses som gammaldags trots att vi är Sveriges mest radikala parti. Lösningen är delat ledarskap och att som Moderaterna hitta ett nytt språk, skriver Jonas Sjöstedt.

Valresultatet var en stor besvikelse för mig som Vänsterpartist. Istället för en av Europas mest progressiva regeringar med de rödgröna får vi fyra år till med en trött högerregering. Alliansen kommer inte göra någonting för vare sig de arbetslösa, välfärden eller klimatet. Med ett rasistiskt parti i riksdagen blir den politiska debatten dessutom råare och mer reaktionär.

I ett läge med högerpolitik som ökar klyftorna och en historiskt svag socialdemokrati borde vänstern ha kunnat växa rejält. Istället backade vi. Det stämmer till eftertanke.
Vänsterpartiet står för populära värderingar som konsekvent miljöpolitik, en stark feminism, krav på rättvisa och jämlikhet. Ändå röstar få på partiet. Våra åsikter är uppenbarligen mer populära än vårt parti. Varför?
Jag tror att en förklaring är att Vänsterpartiet uppfattas som konservativt. Vi ses som försvarare av något gammalt snarare än som bärare av något nytt. Få vet vad vi egentligen vill eller hur våra idéer ska förverkligas. Det är inget bra betyg åt ett parti. Särskilt illa är det om riksdagens mest radikala idéparti, det enda socialistiska partiet och det tydligast feministiska, uppfattas som konservativt och gammaldags.
Jag har svårt att se att vi har någon annan än oss själva att skylla.
Utgångspunkten för arbetarrörelsen är alltför ofta traditionella, manligt dominerade industriarbetsplatser. Samtidigt är det utländsk arbetskraft och unga utan säkra anställningar som är mest utsatta på arbetsmarknaden. De återfinns ofta i tjänstesektorn. Hur vill vi förbättra deras villkor och trygghet? Hur ska deras arbeten se ut?
De frågorna måste vi ge tydligare svar på.
Vi försvarar statligt ägande. Men statliga företag behöver inte bete sig bättre än privata – se bara på Vattenfall. Hur ska statligt ägande förvaltas för att skapa utveckling i hela landet och gynna god ekonomisk tillväxt?
Även där måste vi som parti presentera en lösning anpassad till 10-talets Sverige.
Vi protesterar med all rätt när sjuka kastas ut ur sjukförsäkringen eller när a-kassan slås sönder. Men vi måste också erkänna att de gamla systemen hade sina svagheter. Trots det tror många väljare att vi vill tillbaka till det gamla, inte vidare till något bättre.
Många av de nya jobben kommer att skapas i små företag och i tjänstesektorn. Småföretagare har ofta mer gemensamt med vanliga löntagare än med storföretag, och Vänsterpartiet har en bra småföretagarpolitik. Ändå upplever småföretagare att vi inte står på deras sida.
Här behövs ett nytt språk för att förmedla vår politik.
Vänsterpartiet vill tygla det spekulativa finanskapital som ledde oss in i finanskrisen. Vi vill styra kapital från spekulation till arbete, välfärd och investeringar. Ändå var det inte vänstern som förmådde ge svaren när finanskrisen slog till.
Vi är ett feministiskt parti som vill uppnå verklig jämställdhet mellan män och kvinnor. Men vi hamnar i trovärdighetsproblem när det alltför sällan är kvinnor som för fram vår politik i partitoppen. Därför tycker jag att vi ska överväga ett delat ledarskap för Vänsterpartiet – en kvinna och en man.
Vänsterpartiet är inte det dogmatiska parti våra motståndare försöker hävda. Problemet är att vi inte lyckas förklara vad vi vill som demokratiska socialister i 2010 års Sverige. Sprängkraften i idéerna om allas lika värde, feminism och ekonomisk demokrati är lika stor som förut. Men lösningarna kan se annorlunda ut. Det är nödvändigt att vara emot en politik som ökar klassklyftorna och låser oss i arbetslöshet. Men det räcker inte. Vi måste också visa att vi har realistiska och genomförbara lösningar på dagens problem.
Moderaterna insåg att de uppfattades som ett konservativt parti för överklassen och att den bilden av partiet hindrade dem från för att kunna förändra Sverige. De valde den enda möjliga vägen – att modernisera sig.
Nu står Vänsterpartiet inför en liknande utmaning.

Marianne Berg har rätt – och fel – om sexköpslagen

Igår skrev Vänsterpartiets riksdagsledamot Marianne Berg med folkpartisten Camilla Lindberg i Expressen och krävde att sexköpslagen ska rivas upp. I Vänsterpartiet är det en ovanlig och omstridd åsikt. De flesta i partiet ser sexköpslagen, som förbjuder sexkunderna att köpa sex, som en stor framgång. Så ingen kan anklaga Marianne Berg för opportunism.

Jag tycker att Marianne Berg har rätt och fel. Hon har en absolut rätt att ha en annan åsikt än partiet och det är bra att hon framför den offentligt. Jag tycker också att det är bra att det finns vänsterpartister som är för EU och emot att ta hem trupperna från Afghanistan. Ett parti mår bra av en livlig debatt och ett internt klimat där olika åsikter fritt framförs. Alternativet är konformism och att politiken inte utvecklas. Det finns alltid en impuls att man ”ska rätta in sig i ledet” och inte skapa oenighet, framför allt inför ett val och framför allt inte i media. Men ett demokratiskt parti måste tåla öppen debatt. I Marianne Bergs fall är det extra modigt eftersom hennes åsikt är så impopulär bland de flesta vänsterpartister och eftersom hon i sin valkrets, Malmö, har ett andranamn på listan, Anneli Philipson, som är mycket populärt och respekterat och har stor möjlighet att kryssas förbi Marianne Berg i valet.

Men sedan har Marianne Berg fel också – i själva sakfrågan. Sexköpslagen är bra och en framgång. Prostitution är i grunden ett uttryck för manlig makt där även kvinnors kroppar kan köpas av män. Det handlar inte om att vara puritan, för mig får folk k-a hur de vill, med vem de  vill och hur mycket de vill bara ingen skadas eller utnyttjas. Men prostitutionens grund är utnyttjan av andra människor. Argumenten utvecklas väl av andra bloggare som Fjärde vågen och Alltid rött – Alltid rätt. Dessutom är prostitutionen människohandelns själva grund och motor. Utan efterfrågan ingen trafficking.

Val och kval i Stockholm

Det är en präktig skandal detta med fusket i samband med att moderaternas listor i Stockholm ska antas. Valkonferensen som skulle ha hållits idag är uppskjuten och partisekreteraren vägrar uttala sig. Två bergsäkra kristecken. Fortsättning lär följa under de närmaste dagarna.

Oegentligheter i samband med att listor antas är inget nytt och inte heller något unikt för moderaterna. Men två saker gör det här lite extra allvarligt. Det värsta är nog uppgifterna om att det ska ha förekommit liknande fusk inför det förra valet men att det ska ha tystats ned, läs mer i dagens Expressen. Det andra som gör det extra pinsamt är att det sker i Stockholm där Reinfeldt toppar listan och justitieminister Ask står tvåa. Det var nog inte riktigt det här utfallet av valkonferensen som de moderata mediestrategerna hade tänkt sig.

se även DN, SvD och Aftonbladet    

Då verkar det det ha gått betydligt lugnare till i Södertälje där Vänsterpartiet i Stockholms län spikade sin lista. Den ser mycket stark ut med Lars Ohly, Josefin Brink och Jens Holm på topp. Valberedniningens förslag stuvades om en del. Själv tycker jag att det är extra roligt att Jens Holm med unik kompetens i miljö-och klimatfrågor hamnar så långt upp.

Bråk och kaos i moderaterna, ordning och lugn i Vänsterpartiet. Ska vi set det som ett tecken inför valet?

Piraterna seglade snett direkt

Det gick snabbare än jag trodde för Piratpartiet att komma in i värmen och börja kompromissa i viktiga principfrågor i EU-parlamentet. Jag vet hur det funkar, man bjuds på några lagom luddiga formuleringar i en kompromiss, men inga garantier om politikens konsekvenser. Sådant är juristerna i systemet mästare på. Sedan får man vara med vid bordet och tycker plötsligt att man är medansvarig för kompromisser som är alldeles för svaga. Till det kommer det politiska och sociala trycket från partigrupp och kollegor ”det vore bra att komma överens här”. Det är då man ska minnas varför man är vald till EU-parlamentet, på vems uppdrag man åker till Bryssel och Strasbourg. Men piraterna valde istället att följa strömmen i frågan om telekompaketet, en av de viktigaste av ”deras” frågor som de kommer att besluta om under hela mandatperioden,

Till skillnad från piraterna röstade Eva-Britt Svensson och vänstergruppen nej till förslaget. I Expressen i måndags förklarade hon varför:

– Det första är att kompromissen inte ger medborgarna tillräckligt skydd från myndigheters och internetleverantörers övergrepp. Den talar bara om en prövning före avstängning, inte om en domstolsprövning. Detta öppnar för godtyckliga åtgärder.
– Det andra skälet är att mina ändringsförslag om rättigheter på internet – Citizens’ Rights Amendments – inte finns med i kompromissen. Det öppnar för ett nät där det inte är självklart att alla användare har tillgång till hela nätet, där alla sajter inte har samma möjligheter att synas. Vi behöver vara mycket tydliga med att det inte ska vara tillåtet att leda in nätet i en sån fålla. Slutresultatet skulle riskera att bli en samling kabel-tv-kanaler snarare än fri kommunikation för alla.
– Det tredje skälet är att telekompaketet hamnar under reglerna för den inre marknaden. Det betyder att det kommer att bli EU-domstolen som avgör konflikter. Och jag vill inte ge mer makt åt denna domstol, den har redan alldeles för mycket av den varan.

Frågan är om Piratpartiet kan återupprätta sitt förtroende efter detta, jag tvivlar.

Igår var jag och talade om mina böcker på biblioteken i Grubbe och Nordmaling, trevligt. Idag bär det av till Sundsvall. När man har varit borta ett tag märker man vad som har förändrats. I Umeå provade jag den nya paltrestaurangen, inte illa. Certifierad av Ronny Eriksson var den också. Vet ni förresten att Västerbotten också står för den kulinariska innovationen Calskrove? En dubbel hamburgare med strips inbakad i en pizza…

Förlorade år i miljöpolitiken

Jag känner en viss sympati får Andreas Carlgren, vår miljöminister. Kanske är det för att han påminner mig om den tid då det fann progressiva inslag i Centerpartiet, tankar om alternativ till kärnkraft, decentralisering, motstånd mot EMU och annat som nu verkar vara mer eller mindre bortglömt. Kanske är det för att han ibland kan se så fantastiskt trött och utarbetad ut på bilder, det väcker en viss sympati hos en småbarnsförälder.

Men, trots detta, det måste sägas, som miljöminister är Andreas Carlgren ett misslyckande. En miljöminister som försöker skruva till den dyra bilsatsningen förbifart Stockholm som en miljösatsning är helt enkelt inte trovärdig. Då har retoriken definitivt lättat från marken. Tyvärr är listan över dåliga beslut på miljöområdet lång och besvärande för regeringen. Alliansfritt Sverige har gjort en mycket bra sammanställning på området. Då har de ändå inte fått med allt som att regeringen har beslutat att avskaffa skatten på handelsgödsel vilket direkt ökar övergödningen i Östersjön och utsläppen av växthusgaser. Häromdagen sågade både Expressen och Greenpeace Carlgren för att tillåta fiske i den nya marina nationalparken i Kosterhavet. Samtidigt pratar regeringen om miljö, inte minst klimat, så att munnen håller på att gå ur led. Sannolikt ska ordkaskaderna dölja att de mest gör inget eller tar beslut som faktiskt förvärrar de problem som de säger sig vilja bekämpa.  En ny rödgrön regering har verkligen mycket att ta itu med om ett drygt år.

I EU-parlamentet pågår rävspelet om hur och när Barroso ska återväljas till EU-kommissionens ordförande. Tydligen är socialistgruppen oenig i frågan. Hur man som socialist kan stödja en så utpräglad högerpolitiker som Barroso är en gåta för mig. Var det inte höger mot vänster det skulle vara i EU, eller gällde det bara i valrörelsen? Dessutom tycker jag, efter att ha sett Barroso in action flera år, att han helt enkelt är dålig. Han är en pompös pratmakare som alltid sätter företagen och den fria marknaden främst. När han pratar om sociala frågor eller miljö så kan man riktigt känna att han inte menar allvar, han bara läser det som talskrivarna har skrivit. Men det svenska EU-ordförandeskapet gör naturligtvis sitt bästa för att få honom vald. Lite typiskt för ett ordförandeskap vars vanligaste ståndpunkt är ett blött finger i luften.

Expressen och Wanja

Visst är det kul. Expressen hänger ut fel kvinna på förstasidan med bild och allt när de vill attackera LO-basen Wanja Lunby-Wedin. Expressen går så gärna först i drevet mot LO, men känner inte ens igen kvinnan de hetsar emot. Ändå måste deras ”nyhet” på förstasidan ha passerat många granskande ögon på väg till tryck. Expressen blir en parodi på sig själv. Det är inte konstigt att alla andra tidningar som DN och SvD har svårt att inte driva med tidningen.

Expressen beskriver det som att den falska Wanjan fick ”ett utbrott”. Nu ska man inte lita så mycket på Expressen som källa, men kanske har Wanja lite att lära av sin falska kopia. Det skulle behövas lite mer krut i LO-ledningen i kampen för medlemmarnas intressen.

Kampanjen mot Wanja Lundby-Wedin och LO har många ganska otäcka och reaktionära undertoner. Tänk om näringslivet hade granskats på samma vis? Trots det så finns det också många korn av sanning i kritiken. Det vore nog bra om LO bytte ordförande och gav den nya lite mer strikta regler om sidouppdrag och deklarationer. Alla dåliga nyheter om Wanja gör henne till en defensiv och otydlig ordförande för LO. Det är inte vad vi behöver nu när vi har en regering som försämrar löntagarnas villkor, öppnar för social dumping och låter arbetslösheten skena.