Jag har tillbringat några dagar på semester med familjen. Det har gett tid för att läsa mer än det som uppdraget och politiken kräver. Jag plockade med mig CH Hermanssons memoarbok Minnen och läste om den. Förutom en inblick i CH:s egen gärning och tankar så är det en utmärkt introduktion till Vänsterpartiets historia och utveckling. I den har CH själv spelat en avgörande roll. Även om CH saknar behov av att framhålla sin egen betydelse så visar boken tydligt hur han drev på partiets förnyelse mot självständighet från socialdemokratin, demokratisk socialism som kritiserade bristen på demokrati i Sovjet och andra kommuniststyrda länder samt öppenheten inför de nya rörelserna. Till det kommer att CH gjorde stora insatser för att förnya socialistisk teori och avpassa den till svenska förhållanden, inte minst gjorde han avgörande studier av det svenska kapitalet och storfinansen. En mer bortglömd del av hans gärning är att han har skrivit partiets historia inte bara genom sina memoarer utan också genom mycket läsvärda intervjuböcker med vanliga partimedlemmar.

Kanske var det Lars Werners bortgång som gjorde att jag kände behov av att läsa lite partihistoria. Minnesstunden över Lasse Werner hålls idag. Werner och CH kamperade ihop under många år.

Memoarer kan vara skrivna på olika vis. CH:s blir aldrig privata, exempelvis avhandlas mötet med hustrun och livskamraten Märta på några rader. Det är en integritet och åtskillnad som jag uppskattar. Men jag kan önska att CH ibland blev mer personlig, han kan vara lite för vänlig även mot sina fiender och han skulle kunna ge fler interiörer från de politiska striderna utan att det blev kletigt eller revanschsuget. Men som helhet är det mycket värt att läsa, CH:s intresse för kulturfrågor och resor i andra länder visar hans nyfikenhet. I centrum står dock den svenska kampen med sådant som gruvstrejken, Vietnamrörelsen, och striden för rättvisa pensioner. Det är intressant att se hur vänstern ofta varit de första att föreslå sociala reformer på en rad områden. Reformer som ofta avvisades som orealistiska av andra till att börja med men som nu är sådant som uppfattas som självklart.

Det finns fler böcker Om CH:s liv och gärning. Werner Schmidts politiska biografi CH är mycket läsvärd och mer politiskt ingående. CH:s egen andra memoarbok År av nåd har jag inte läst än, kanske något för sommaren.

I dessa tider av ordförandeval kan det vara av intresse att studera vilka tidigare ordföranden som Vänsterpartiet har haft som har betytt särskilt mycket för vårt partis utveckling. För mig finns det en ordförande som står helt i en klass för sig, CH Hermansson. Under CH:s ledning tog vårt parti steg som var helt avgörande för vårt partis utveckling. Dagens politiska situation är i grunden annorlunda än vad den var i Sverige 1964 då CH blev ordförande. Dessutom var det SKP som han blev utsedd att leda ett parti med få likheter med dagens Vänsterparti. Trots detta menar jag att flera av grundpelarna av det CH stod för som ordförande är användbara i dagens politiska verklighet. Något av det var;

1) Partiet skulle tydligt eftersträva en demokratisk socialism som bröt lojaliteten med Sovjet och andra kommuniststyrda länder. Demokratiska brister och övergrepp i dessa länder, som Sovjets invasion av Tjeckoslovakien, kritiserades offentligt.

Dessa sanningar gäller självklart fortfarande. Demokratin kan aldrig få inskränkas i socialismen namn. När det sker i länder som Kuba eller Kina ska vårt parti vara kristallklart i kritiken och stödja demokratisk opposition. Tanken att den svenska socialismen skulle byggas efter ett modelland långt borta med helt andra förutsättningar är orimlig. Ekonomisk demokrati kan bara genomföras och finnas med en fullständig politisk demokrati.

2) Istället för att utforma inrikespolitiken i förhållande till en stark socialdemokrati skärpte CH vänsterns oberoende hållning. Vi hade vår egen tydliga politik och skulle inte vara ett passivt stödparti.

Det rödgröna samarbetet ledde delvis till att skillnaderna mellan oss och socialdemokratin blev otydliga. Det är inte bra. Nu måste vi göra tydligt vad som skiljer oss åt, som vår syn på vinster i den offentliga sektorn eller kriget i Afghanistan. Folk måste förstå varför man ska rösta på just Vänsterpartiet. I grunden skiljs vi åt av att Vänsterpartiet, till skillnad från dagens socialdemokrati, är ett socialistiskt parti.

3) CH använde marxismen som verktyg för att analysera kapitalismens makt i den tidens samhälle. Han skrev flera viktiga böcker i ämnet. Istället för att marxismen blev stelnade dogmer eller en trosbekännelse så skulle den användas för att utforma en aktuell relevant socialistisk politik. Det innebar att partiets socialistiska profil blev tydligare och begripligare.

Idag befinner sig finanskapitalismen i djup kris och klassklyftorna ökar snabbt. Det är vänsterns uppgift att utforma radikala och genomförbara förslag som visar en väg ur detta instabila och orättvisa ekonomiska system. En sådan politik måste utgå helt från dagens förändrade kapitalism. Därför är det så viktigt att vi för fram förslag om sådant som hur pensionspengar ska investeras, finansspekulationen begränsas och eurokrisen hanteras. Socialistisk politik blir relevant för många när de ser vad den rent konkret innebär.

4) CH var öppen mot nya rörelser som kvinnorörelsen och solidaritetsrörelsen. CH satt själv i ledningen för linje 3 i folkomröstningen om kärnkraft. Han såg att en ny modern vänster rimligen borde omfatta fler och nya grupper än det traditionella partiet.

Vänsterpartiet är en del av en rörelse som är mycket starkare än vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti med förmåga att snabbt ta till oss idéer och förslag från andra rörelser vare sig det handlar om fackföreningar, feminism, hbt-frågor eller kulturpolitik. En avgörande utmaning är klimatfrågan. För att uppnå hållbara nivåer på utsläppen av växthusgaser krävs mycket stora förändringar av våra konsumtionsmönster och vår syn på ekonomisk utveckling. Det krävs att beslut om investeringar och skatter alltid tar med klimatet i beräkningen. Här har vänstern en särskild roll att förena klimatarbetet med social rättvisa nationell och globalt. Vi är beredda att investera och planera samhället långsiktigt till skillnad från en dominerande naiv tro på markandens frihet.

Till den politiska förnyelsen kom att CH:s personliga kvaliteter fick nya grupper att börja lyssna på ett parti som tidigare varit ganska isolerat och inåtvänt. I dagens Vänsterparti har vi självklart ingen ordförandekandidat av CH:s kaliber. Men vi kan ändå lära av hans period.