Sista semesterdagarna innan valet. Vi började med ett besök på Muminlandet utanför Nådendal. Det var bättre än väntat. Där rådde en lugn stämning trots att det var många besökare. Muminlandet är bra för små barn som inte behöver så mycket action. En förutsättning är nog också att man är bekant med Muminfigurerna och historierna om dem. För våra barn var det en fullträff, inte minst att få träffa muminfigurerna ”på riktigt” som barnen upplevde det. För dem är Muminlandet utan tvekan platsen där Mumin faktisk bor. Extra plus för att det finns en badplats inne på parken där man kan hämta nya krafter. Enda problemet är att sonen verkade bli kär i snorkfröken som han hade svårt att lämna. Nådendal har en charmig äldre stadsdel med trähus och havet med skärgården runtomkring.
Det var många år sedan jag var i Åbo senast. Staden har sin charm med en hel del äldre bebyggelse, ån tvärs igenom staden, saluhall och torghandel full med lokala produkter. På kvällen åt vi på restaurangen Mami. Det var mycket bra, det är längesedan jag blev så positivt överraskad av en restaurang. Mami har en ganska kort matsedel, men allt känns uttänkt och vällagat. Inte minst var de duktiga på grönsaker. Klassiskt finskt blandas med internationella influenser. En egen öl hade de också.
Sedan har vi korsat södra Finland och är nu i Eskos stuga vid Saimaas strand. Här är mycket vackert och som jag trodde ligger bastun precis vid sjön. För säkerhets skull har Esko en bastu till, ”för vintern” uppe i huset. Till kvällens ”fiskbröd” blev det förstås en del politiska diskussioner om skandalerna med partibidrag och finansiering av kandidater i finsk politik och om att de gröna sitter kvar i en regering som bygger ny kärnkraft. Lite historia blev det också. Jag frågade om de ”skogsfinnar” som vägrade delta i fortsättningskriget mot Sovjet 1941 då Finland gick med i Hitlers fälttåg österut. De flydde till skogs och avrättades om de hittades. Esko berättade att även många soldater vägrade slåss efter att Finland hade återtagit de områden som Sovjet hade tilltvingat sig i samband med vinterkriget. De ville inte delta i ett anfallskrig med Tyskland som allierade. Hundratals av dem avrättades för det. Det handlade inte om de kända organiserade kommunisterna, de satt i fångläger under kriget. Jag kände inte till den historien. Finlands 1900-tal är så mycket brutalare än Sveriges.
Inne i Puumala ligger, som i alla orter, gravarna från dem som stupade under vinter- och fortsättningskrigen bredvid kyrkan. Där fanns också ett monument över stupade vita i inbördeskriget 1918. De röda som dödades under, eller de omkring 20 000 röda som mördades efter, det kriget fick inga sådana monument eller gravar. Inte heller fick de som 1941 vägrade gå över den finska gränsen vidare in i Sovjet någon ”hjältegrav”. Man kan förstå att Finland fortfarande brottas med sin historia.
Det blir inte så mycket mer bloggande härifrån. En storm slog ut det mesta av internetkommunikationen i området för någon dag sedan.
Lustigt, jag läser just om Väinö Linnas Okänd soldat. Finlands mest lästa bok enligt bokomslaget. En antikrigsroman. Håller med om att det är svårt att fatta Finlands alla politiska och militära turer under 1900-talets första hälft.
Jag läste Okänd soldat av Väinö Linna på 80-talet, som är en roman från det olyckliga finska fortsättningskriget åren 1941-1944.
Jag vill även rekommendera hans Findländska epos, ” Högt bland Saarijärvis moar”, ”Upp trälar” och han avslutar triologin med ” Söner av ett folk” Triologin är ett kraftprov. Han skildrar de motstridiga tendenserna i detta mellankrigstidens Finland.
Väinö var en finsk arbetare och frontsoldat som sedan blev en stor författare.
Tack Jonas för att du påminner oss om vårt broderlands historia.