Mitt i semestern. Det är nyhetstorka och bloggtorka. Rötmånaden börjar, mjölken surnar fort, tidningarna är tunna och på stan strövar det runt loja norska turister. Valrörelsen har gått in i någon sorts stum väntan mellan Almedalen och den frenetiska spurten. Man kan skriva och prata med folk på marknader, men politiska möten ordnar bara självplågare vid den här tiden på året.
En av de få arenorna för den politiska debatten där det sprakar och lever så här års är tidningarnas insändarsidor. Det får mig att fundera lite. Jag gillar insändarsidorna. Där kan alla komma till tals och alla är på ett vis lika. Det är ett viktigt forum för offentlig demokratisk debatt med lokal förankring. Det är en sida i tidningen som folk läser. Det är nog betydligt mer läst än de ”finare” ledar- och debattsidorna.
Tidningen Norran har tagit beslutet att inte låta partipolitiker skriva på insändarplats om de inte blir angripna eller ska svara på direkta frågor. Jag tycker att det är synd. Självklart ska sidan inte domineras av partiernas företrädare, men att utestänga är att gå för långt.
Jag är skeptisk till anonyma insändare. Ibland kan de vara nödvändiga som när någon kritiserar missförhållanden på en arbetsplats. Men i den politiska debatten är de normalt ett oskick som sänker debattnivån. Om man inte vill stå för det man skriver ska man nog inte publicera det. Dessutom utnyttjas det av de politiska partierna.
På de centrala och lokala partikanslierna sitter unga ambitiösa partiarbetare och skriver insändare i massupplagor och sänder ut. Ofta är det smutsiga angrepp på andra partier. Ofta har de påhittade avsändare eller är anonyma. Det är en trist sida av politiken som jag önskar att redaktörerna på insändarsidorna skulle hålla kort. Det är motsatsen till en levande politisk debatt där man faktiskt bemöter varandras argument. Jag tror att de flesta partier, i varierande grad, deltar i det spelet.
I gårdagens VK fanns ett typexempel under rubriken ”kommunister i regering”. Några lögner, några överdrifter och en anonym avsändare. Syftet är att svärta ner Vänsterpartiet utan att diskutera sakfrågor. En trist liten sak som inte ens är värd att bemöta. Nästa gång kan det vara ett angrepp på en moderat minister eller något tjatigt om Mona och Toblerone.
Nä, i politiken ska man kunna stå för vad man tycker, med namn och allt.
Oftast håller jag med i vad du skriver. Men här kan jag inte helt hålla med dig.
Innan jag blev partipolitiskt aktiv så skrev jag mycket insändare, först under eget namn, men sen under pseduonym, eftersom jag har ett relativt ovanligt namn, vilket gjorde det lätt att bli attackerad oavsett om jag bodde i ett mindre samhälle som Älmhult eller större som Malmö. Visserligen var det bara verbala attacker via telefon eller brev, från mordhot efter insändare mot sd:are till vanliga tråkningar a la jantelagens regelverk.
Jag såg inte att jag som privatperson, till skillnad från när jag idag är politiker, hade något som helst att vinna på att stå med namn vid min åsikt. Snarare tvärtom eftersom jag egentligen var intresserad av att diskutera sakfrågor än få åsikterna bedömda efter vem folk ansåg att jag var.
Däremot kan jag ju tycka att insändarredaktörerna dels kan välja bort insändare som inte håller måttet, som den du beskriver och dels så tycker jag att de direkt ska släppa fram de som svarar emot den typen av insändare.
Nej, jag vill nog hålla med Jonas här. Oavsett om det är i lokaltidningen eller på internet så slår det aldrig fel- de anonyma insändarna är i 9 fall av 10 de sämsta. Bortsett från låga påhopp så är de påfallande ofta rasistiska eller allmänt reaktionära.
Kan man inte stå för vad man säger ska man nog hålla käft.
Visst är det trist med svartmålning som inte har med politiken att göra, det har du rätt i. Däremot har du fel när du tycker att man inte ens ska bemöta sådant. Det är just det man ska, för bemöter man det inte så fastnar det litet av det som sanningar. Svartmålning måste bemötas så snart det går.
Jag kan visserligen hålla med om att det är lätt att tycka att en lögn eller svartmålning inte behöver bemötas, men jag är samtidigt övertygad om att man inte ska lämna felaktiga påståenden oemotsagda.
Du har rätt, det är tyvärr lättare att vräka ur sig något mindre bra när man inte syns som på ett möte, en fest, en arbetsplats etc. Något att tänka på.
Västmanlands läns tidning tycker jag har en bra avvägning. Man får skriva anonymt men om inlägget innehåller kritik av namngiven person så måste även insändaren vara undertecknad med namn. Reciprokt mao!
Det är som med organdonation: för att få lite fart på den fråga många värjer sig för att besvara (om att donera sina organ) kunde man ha den regeln att endast personer som själva är beredda att donera organ kan själv få några…