Bengt Hurtig är död. Jag fick budet för någon vecka sedan. Idag kom beskedet om att han kommer att begravas i hemstaden Piteå den 29e. Även om saknaden efter Bengt är stor så var beskeddet tyvärr inte oväntat. Jag besökte honom på sjukhuset för några månader sedan, sjukdomen hade tagit hårt på honom. Men i anden var han stark och klar. ”Jag hoppas få leva tills valet för att få vara med och rösta bort den här j-a regeringen”, sa han. Det fick han inte.
För mig var Bengt Hurtig en förebild i politiken. Jag efterträdde honom i EU-parlamenten 1995 där Bengt hade varit Vänsterpartiets första ledamot. Som tydlig socialist och EU-motståndare hade han under sitt knappa år i EUs parlament hunnit vinna respekt såväl bland politiska vänner som motståndare. Han var en aktiv och seriös politiker som utmärkte sig genom kunskap och viljan att få något gjort. Mot fjäsk och formalism var han immun, han var alltid samme Bengt Hurtig från Piteå.
Bengt föddes i Ludvika och han behöll sin daladialekt hela livet. Men det var i Norrbotten som han främst var politiskt aktiv. I ett partidistrikt där de Moskvatrogna länge var starka var Bengt tydlig i alla demokratifrågor även när brotten begicks i ”socialistiska” länder. Lika tydlig var han i sin socialistiska övertygelse. Han hann med att vara ordförande i partiföreningen i Piteå, ordförande för partidistriktet i Norrbotten och riksdagsman för Norrbotten 1989-1998.
Bengt var en klok jordnära politiker som utgick ifrån vanligt folks liv och villkor. Han hade en bister humor och ett bullrande skratt. Han var respekterad långt utanför vänstern. Vi saknar dig Bengt. Det var en glädje och ett privilegium att få tillhöra samma parti som dig.
Om Bengt Hurtig vet jag inte mer än vad du här skriver men åter får man förundras över att vissa blir så stensäkra i sina politiska ställningstaganden. Flertalet torde dock vara mer lika mig: lutar åt ett parti men inte stensäker. Då kan politik aldrig bli ett yrkesval. Politiker behövs dock och det gör oftast ett bra jobb såvitt jag kan bedöma.
all heder åt bengt hurtig!
Det var tråkigt. Men en fin minnestext du skrev.
Jag känner ej Beng Hurtig.Men det är alltid trâkigt att förlora en en stark politisk kraft.Vi behöver all kraft som finns för att vinna valet i höst
Bengt var en stor man. Jag minns när jag var aktiv i Norrbotten och vi i ungdomsförbundet hade bjudit in honom för att tala om socialismens framtid. Det var hösten 1990 och Bengt hade just varit i Bagdad för att förhandla med Saddams styre om att sända hem svenska medborgare före det annalkande kriget mot Irak. Från detta uppdrag i världspolitiken kom alltså Bengt till oss unga radikaler i Luleå utan minsta viktighet eller distans. Bengt tillhörde dem som stod för de socialistiska principer vart än han verkade, utan minsta högmod. Detta var Bengts socialism, och det arvet ska vi värna.