Vill högern begripa vänstern?

Det kan vara bekvämt att ha fördomar. Hur enkelt är det inte att avfärda en politisk åsikt utan att behöva fundera över argumenten i sak?

 

Det har slagit mig flera gånger de gångna veckorna i debatten om valet i Grekland och den nya vänstervågen i EU. Högerns debattörer har i högt tonläge avfärdat vänstern med guilt by association och en världsbild från det kalla kriget. Kanske har de varit så säkra på att vänstern var besegrad att de inte har tyckt sig behöva begripa den. Nu när vänstern växer i styrka i EU försöker högern bemöta en motståndare som inte finns – utom i deras egna föreställningar. När jag läser den svenska högerns texter om Grekland så beskriver de något helt annat än det land och den vänster som jag har mött i Aten

 

I Grekland, Spanien och Irland är vänsterpartier idag störst i val eller opinionsmätningar. Syriza, Podemos och Sinn Fein är sinsemellan mycket olika rörelser med olika bakgrund, men de har några viktiga saker gemensamt. De motsätter sig åtstramningarna och EU-diktaten som har räddat banker men offrat välfärd och arbetstillfällen i deras länder. Även i andra länder runt om i EU som Nederländerna och Danmark har vänstern växt. I Belgien och Italien utmanas europolitiken av fackliga protester.

 

I flera länder där socialdemokratin har slutit upp bakom EU:s högerpolitik som Finland, Grekland, Irland och Nederländerna har den fått betala ett högt pris. En socialdemokrati som inte längre formulerar en alternativ ekonomisk politik får det svårt. Här finns en avgörande skillnad mot den nya vänstern som faktiskt bedriver vänsterpolitik. När EU:s extrema åtstramningar har misslyckats är det vänstern som står för en alternativ politik med jämlikhet, stimulanser och investeringar, närmast en form av keynesiansk ekonomisk politik.

 

På ett sätt kan jag förstå att läget är besvärligt för högerns debattörer. En ärlig analys av grunden för den nya vänsterns framväxt skulle kunna leda till en smärtsam självkritik.

 

Den ekonomiska krisen i länder som Spanien, Grekland och Irland har skapats av högerns idéer och partier. Högerpartierna har inte bara fört länderna in i krisen, de har också ofta varit djupt korrupta. Ibland har även socialdemokrater fört högerns politik. Tanken var att extrem åtstramning, privatiseringar och otrygg arbetsrätt skulle vara vägen ur krisen. Den politiken har varit en social katastrof som skapat fattigdom, massarbetslöshet och omfattande emigration. Faktum är att den också är ett nationalekonomiskt misslyckande med negativ tillväxt, brist på investeringar och ökande offentlig skuldsättning. Man kan jämföra med USA som valde att stimulera ekonomin för att komma ur krisen.

 

Högerns debattörer moraliserar gärna över greker och spanjorer för att de inte kan betala ländernas skulder. Men högern bryr sig aldrig om att bankerna fick vältra över sina förluster på skattebetalarna i samband med finanskrisen. EU:s politik har fokuserat på att rädda bankerna och offra välfärden och framtiden för de unga. Här finns högerns blinda fläck, man förmår inte kräva ansvar av de som faktiskt har skapat krisen. Inte heller vill man inse att euron är en dysfunktionell valuta som har förstärkt obalanserna. Att folk inte tror på ett EU som påtvingar dem denna politik är inte mycket att bli förvånad över.

 

Vänstern är den enda kraft som formulerar en alternativ politik till krisen. Därför växer vänstern. Men det är inte de få kvarvarande kommunistpartierna i syd som förmår fånga upp motståndet, det är en ny typ av vänster. Det är påfallande att det alternativ som formuleras snarast handlar om försvar av grundläggande sociala rättigheter, stimulanspolitik och att man vägrar acceptera den snabbt ökande ojämlikheten i samhället. I länder där vänstern växer minskar utrymmet för rasistiska och nationalistiska partier.

 

Om högern vill begripa vem dess motståndare så måste de nog både läsa på och tänka efter.

4 reaktion på “Vill högern begripa vänstern?

  1. Bra skrivet Jonas!
    Hoppas du någon gång kan ta upp TAPavtalet till diskussion.
    Detta avtal torde vara en styggelse för såväl vänsterpolitik som
    fackföreningar..
    MVH S-U Johansson

  2. Jag trodde att jag begrep högern. Jag trodde högerpolitik handlande om att låta varje individ få ta maximalt ansvar för sig själv, att minimera det kollektiva ansvaret, och låta alla dessa individer få växa fritt; uppfinna, tillverka, skapa, sälja och köpa. En ganska fin tanke egentligen – om bara alla hade samma förutsättningar att vara med och tävla.

    Med vad vi ser i relation till Grekland och dess skulder är inte vad jag trodde var högerpolitik. Här har vi investerare som tagit risken att låna ut pengar till Grekland. Men Grekland kan inte betala tillbaka. Högerpolitik borde då påpeka att detta är investerarnas eget ansvar – var och en får ta ansvar för hur han eller hon investerar sina pengar. Om jag investerar i ett företag och det företaget går i konkurs, då är det mitt ansvar, och min förlust.

    Men i just detta fall åberopar man istället någon sorts kollektivt ansvar – plötsligt sätter sig politiker över individers vilja och tvingar individer, som inte har med detta att göra (skattebetalare i exempelvis Tyskland), att ta över dessa dåliga investeringar! Man rentvår alltså bankerna från deras ansvar och flyttar över ansvaret på en helt annan grupp människor, som sedan för ta förlusten, ty alla vet att Grekland aldrig kommer kunna betala tillbaka.

    Detta kan man väl inte kalla för högerpolitik? Det är ju ett översitteri som är raka motsatsen till den neo-liberala ideologin med öppna marknader, konkurrens, fria val och minimal statlig inblandning.

    Klassik högerpolitik borde låta Grekland gå i konkurs, och sedan sköta det hela precis som när ett företag går i konkurs – fordringsägare får ta vad som finns att ta, men måste acceptera en förlust.

    Jag vill begripa högern – men jag får det inte att gå ihop. Jag trodde jag förstod deras ideal, och jag sympatiserande faktiskt, till viss del med dem, även om ideologin är en smula naiv. Men du begriper jag ingenting. Från vilken ideologi är den politik som man för närvarade för gentemot Grekland? Kan någon statsvetare svara på det?

  3. En fråga är inte EU-s högerpolitik lite av den misslyckade politik Herbert Hoover på 30-talet förde och som var djup misslyckad. Därefter kom ju Franklin D. Roosevelt.
    Med New Deal som blev framgångsriik.

    Herbert Hoover han försökte ju uppmuntra företagen vilket blev ett stort misslyckande.

    Samma har nu skett i hela EU och inte minst i Sverige.
    Men jobben de ekonomska klyftorna och arbetslöshet är effekterna.

    Reinfeldt som lovade utrota arbetslösheten men som istället ökade den kunde på ett enkelt sätt ha kunnat få ner arbetslösheten om det varit hans syfte.

    Byggt bostäder med statliga medel hade varit effektivt som attan och i.o.m att staten har ansvaret för Bostäder men som Reinfeldt struntade i så skulle han ha genomfört nåt fruktansvärt gott.

    Men han valde de girigas väg. och kan sänka Sverige precis som skett i Grekland.
    Det blir bara med andra regeringar som därmed också får skulden.

Kommentera