Vänsterns väg

Skriver i Flamman om Vänsterpartiets uppgifter åren framöver.

För Vänsterpartiet var det egna valresultatet en besvikelse. En mindre framgång i valet till riksdagen och något större framgångar i kommuner och landsting innebär att vi presterade sämre än förväntat. Nu är vi igång med valanalys och en öppen självkritisk debatt i partiet.
Vänsterpartiet har gjort mycket rätt de senaste åren. På fyra år har medlemstalet fördubblats. Vi styr i en stor del av Sveriges kommuner och regioner. Valrörelsen var på många håll starkare än på mycket länge och vi lyckades göra frågan om privatiseringar, vinster i välfärden och en välfärd att lita på till en av valets huvudfrågor. Förtroendet för Vänsterpartiet i olika sakfrågor har växt kraftigt de senaste åren. Allt detta är styrkor som vi ska bygga vidare på de kommande åren.

Valresultatet innebär att Sverige får en regering med socialdemokrater och miljöpartister. Det är en regering med svag parlamentarisk bas. Vi var redo att ingå i regeringen och ta fullt ansvar för att styra Sverige, det hade gjort den starkare. När detta inte är möjligt kommer vi att vara ett oppositionsparti, det tydliga vänsteralternativet i och utanför riksdagen. Vi kommer inte, som under åren före 2006, att på förhand lova uppgörelser med den nya regeringen på olika områden. När regeringen har fastlagt sin position kommer vi att förhandla med den från fall till fall. När vi kan göra upp om beslut som gynnar rättvisa, jämställdhet och klimat så kommer vi att göra det. När vi inte är nöjda kommer vi att rösta på våra egna förslag.
När det finska Vänsterförbundet gick in i Finlands regering år 2011 skedde det med uttalat stöd från de gröna och många socialdemokrater. Bidragande var nog att de insåg att risken att förlora väljare vänsterut var stor om Vänsterförbundet inte var med. Men de insåg även att de vann politiskt på att Vänsterförbundet deltog i regeringen. På det viset fick de en allierad och det blev större genomslag för miljöfrågor och arbetarrörelsens värderingar. Mitt mål är att svenska miljöpartister och socialdemokrater ska dra motsvarande slutsatser de kommande åren.

Under valrörelsen var det bara Vänsterpartiet som argumenterade för en rödgrön regering utan borgerliga partier. Vi påtalade att S och MP hade ett val mellan rödgrönt samarbete eller att ge makt och inflytande till partier i högeralliansen. Detta vägval kommer att prägla regeringens arbete under den kommande mandatperioden. Vänsterpolitik för klimatinvesteringar, jämställdhet och en bra välfärd är bara möjlig tillsammans med oss. Det ger Vänsterpartiet en stark förhandlingsposition. Alla de som har röstat rödgrönt för verklig förändring ska kunna lita på Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet är vänsteralternativet i svensk politik. Vi är rösten för feminism och antirasism. En tydlig vänsterröst i politiken är också nödvändig för att ge mindre utrymme åt SD. När S och MP blir otydliga i höger/vänster-frågor växer andra konflikter i betydelse i den politiska debatten. Samma sak när partier påstår att höger/vänster-skalan är föråldrad. Det gynnar ett parti som SD. Vår roll är att vara det tydliga vänsteralternativet. I den rollen ingår att utmana SD:s högerpolitik, inte bara partiets uppenbara rasism.
Vi kan inte nöja oss med att många tycker som oss. Vänsterpartiet är fortfarande för litet och för svagt. Allt för många bär på fördomar om vårt parti och om vår förmåga att styra. Under de kommande åren ska det förändras. Det är vår strategiska utmaning inför 2018. Det är en utmaning i flera delar.

Vänsterpartiet måste växa. När jag valdes till partiordförande år 2012 sa jag att vår potential på medellång sikt är att få stöd av 10 till 15 procent av väljarna. Denna mandatperiod bär på en god möjlighet att ta steg på vägen dit. Det kräver att vi blir ett parti som är närvarande i fler människors vardag. Efter en stadig medlemsökning de senaste åren närmar vi oss nu 20 000 medlemmar. 25 000 partimedlemmar är ett rimligt mål under de kommande åren. Vänsterpartister ska vara en självklar del av feministiska rörelser, fackföreningar och kulturvärlden.
I flera kommuner där vänstern har styrt de senaste åren, som Eskilstuna, Göteborg, Malmö, Umeå och Gotland, gjorde vi nu framgångsval. Det är ett gott betyg åt vår förmåga att styra. Våra idéer har ofta gett oss ett större inflytande än antalet mandat talar för. Under de kommande åren ska vi bygga ut vår bas av lokalt styre. I vänsterkommuner ska den nya politiken genomföras och provas. I våra kommuner ska man kunna se vad det innebär att ha vänstern vid makten. På riksnivå är vi ett vänsteralternativ till en S-MP-regering. När vi kan vrida politiken till vänster genom uppgörelser i riksdagen ska vi göra det. Även på riksnivå kan delar av vår politik genomföras. Steg för steg ska vi bygga upp förtroendet inte bara för våra idéer utan också för våra politiska lösningar och vår förmåga att styra.

Vi har haft avgörande framgångar i striden om vinster i välfärden. Nu ska vi se till att vår politik som speglas i uppgörelsen med regeringen förverkligas. Efter detta väntar en större uppgift, att skapa en välfärd att lita på. Detta kräver en ekonomisk politik som satsar på välfärden och det gemensamma. Det krävs nya ekonomiska ramverk där sysselsättning och välfärd är huvudmål. Vi behöver mer resurser till välfärden. Men det räcker inte. Den gemensamma välfärden måste utvecklas och demokratiseras. Marknadsmodeller för att styra måste bort även i det offentliga. Inflytandet för brukare och anställda måste öka. Ineffektivitet och bristande lyhördhet måste bekämpas. I detta arbete för en demokratiserad välfärd måste vänstern ta ledningen.
I den politiska idédebatten måste vänstern ta större plats. Vi ska vara ett öppet parti där framtidens idéer diskuteras. Vänsterpartiet ska vara den naturliga platsen där feministiska och socialistiska idéer bryts med miljörörelsens insikter och skapar konkret politik. Vi ska fortsätta ta fram konkreta politiska förslag om allt från ekonomisk politik till landsbygdsutveckling. Men det är också viktigt att höja blicken. Vi har enorma utmaningar framför oss inte minst i frågor om klimat, tillväxt och hållbarhet. Vänstern måste förmå att smälta samman socialismens syn på ekonomisk makt och jämlikhet med klimatkrisens krav på att ändra grundläggande mönster av konsumtion och tillväxtberoende. Regeringar brukar ganska snart fastna i dagspolitikens hantverk och krishanteringens kortsiktighet. Det ställer högre krav på Vänsterpartiets förmåga att som ett öppet och fritänkande parti diskutera de långsiktiga och svåra framtidsfrågorna.

I valet 2018 ska Vänsterpartiet vara ett betydligt starkare parti än i dag. Vi ska vara fler aktiva och ha stöd av fler. Vi ska visa att våra idéer bär och vi ska vara pådrivande i idédebatten. Vi ska bli ett parti som är nödvändigt i varje regering som tar klimatfrågan, feminism och rättvisa på allvar.

10 reaktion på “Vänsterns väg

  1. Ja Jonas, ni är nu en mycket viktig kraft i riksdagen för att minska klyftorna i samhället och skapa ökad jämlikhet och rättvisa. Det har ni redan bevisat på dessa korta veckor efter valet. Det gör gott att se. Men om partiet skall lyfta så bör ni avhålla er t.ex från att ständigt stämpla Sd som ”rasister”. Det är onödigt och Åkesson har rätt när han anser de som ständigt kastar epitetet i ansiktet på Sd vill framstå med egen gloria. Det känns bara opportunistiskt och billigt. Döm inte ut hela Sd efter dess fula lilla svans. Även v, mp, kd och alla de andra partierna har haft sina mindre vackra svansar i begynnelsen även om det ligger längre tillbaka i tiden. Sd är framför allt kritiskt till den förda invandringspolitiken. Det är varken odemokratiskt eller moraliskt förkastligt.

    • Det är väl självklart att SD:s ‘kritik’ till den förda invandringspolitiken är förkastlig på moralisk grund. Detta då kritiken egentligen inte handlar om den ekonomiska aspekten (där SD för övrigt har helt tokiga uträkningar) utan om det faktum att SD på etniska/religiösa grunder vill minska viss typ av invandring (d v s muslimer från Afrika och Mellanöstern).

      Att man på detta sätt gör skillnad på folk och folk är inget annat än rasbiologi i ‘modern’ tappning gör att det är en självklarhet för varje sann humanist att döma ut hela SD som PARTI. Däremot kan jag hålla med dig om att det är lite överflödigt att hela tiden hänvisa till partiet SD som rasistiskt trots att det är ett korrekt påstående då det ger dom ett martyrskap de inte förtjänar.

      Vad gäller SD:s väljare så ska de förstås respekteras i god demokratisk ordning men av egen erfarenhet från arbete vid valstugor e t c så har jag märkt att dessa väljare tyvärr oftast är ‘hopplösa fall’ som redan funnit ‘frälsningen’ och då är det bäst att inte ge sig i polemik med dom och deras påhittade siffror och statistik.

  2. Valresultatet var en besvikelse säger du Jonas.

    Jag har dock svårt att föreställa mig vad (v) skulle kunna ha gjort bättre. Partiledningen är nog den bästa ni haft på mycket länge, och bättre partiledare blir också svårt att hitta. Kampanjen var tydlig. Och som alltid fanns där en god dos entusiasm från trogna anhängare.

    Men det tycks ligga ett glastak över vänstern. Även när alla förutsättningar är som bäst så röstar folk inte på vänsterpartiet i den skala de borde, om de bara rationellt flöjde sitt egenintresse.

    Detta skakar min tro på den politiska demokratin. För vi skall inte glömma att även om vi är nöjda med vår politiska demokrati, så är den ekonomiska makten, en makt som på många sätt överträffar den politiska makten, allt annat än demokratisk. Den ekonomiska makten innehas av ett segment i det globala samhället vars intressen står på direkt kollionskurs med vänsterns politiska ambitioner om jämlikhet och demokratisering av den ekonomiska makten. Ett Sverige styrt av vänstern skulle bli ett Sverige där den ekonomiska eliten skulle tappa makt och inflytande.

    Så jag frågar mig, hur ser spelfältet egentligen ut? Beror vänsterns nederlag verkligen på att vänsterns idéer inte uppskattas? Jag har så väldigt svårt att acceptera att folk bara är dumma och inte begriper sitt eget bästa. ”Vänsterpartiet är vänsteralternativet i svensk politik” säger du Jonas. Just det. Det innebär att ni nu är det enda återstående hotet mot den ekonomiska maktordning som nu råder. Skulle den ekonomiska makten, med alla dess instrument (privat media inkluderad), någonsin tillåta att vänstern blev ett stort parti? Jag tror inte det.

    Så kanske är vi tillbaka vid den fråga som Rosa Luxemburg och andra kämpade med; är det möjligt att använda den politiska demokratin som ett instrument för att demokratisera den ekonomiska makten? Kanske var det möjligt då, i början på 1900-talet – stora framsteg gjordes, inte minst i Sverige. Högern kämpade emot varenda välfärdsreform, varenda demokratireform, och varenda jämlikhetsreform – men de var för få för att kontrollera den politiska makten när alla slutligen fick rösträtt, och fick därför göra avkall på lite av den ekonomiska makten också. Kanske lärde de sig av dessa smällar. Idag vet de att det bästa sättet att skydda den ekonomiska makten är att underminera den demokratiska politiska makten. I USA är detta redan ett faktum sedan långt tillbaka – den till synes demokratiska politiska makten är helt och hållet underställd den högst odemokratiska ekonomiska makten. På vår sida atlanten är vi inte långt efter. Och den där frågan om vinster i välfärden är så symbolisk för detta övertagande.

    Synd att svenskarna inte tog chansen att bromsa denna utveckling, ty det lär bli svårare och svårare ju hårdare greppet blir. Vänsterpartiets valresultat 2014 varnar för att det kanske redan är för sent.

  3. Om man verkligen vill veta vad som gör att väljare som man tycker borde rösta på ett parti, här vp, inte gör det på valdagen bör man låta externa människor/institut göra analysen. Metoden bör vara så ”vetenskaplig” som möjligt och fri från påverkan av interna och externa auktoriteter av olika slag.

    Nyligen kunde man höra moderaternas partistrateg i Ekots lördagsintervju. Persson hette han visst. Han drev sin egen linje istället för att bjuda in väljarna (bildlikt talat) som svek. Han borde ha varit mer ödmjuk, sökande och lågmäld. Typiskt, alltså inte bara för hans parti.

  4. Hej Jonas! Du fick min röst. Men vad händer nu? Blanda inte ihop RUT-avdrag med avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.
    Har inte du sagt att ni har en hemläxa att göra, vad gäller civilsamhällsperspektivet?
    Det är regeringens sak att utforma detta, så inte avdragsrätten blir en väg mot ett systemskifte. Kan du inte påverka regeringen och börja tala om frivilligorganisationer, idrott, civilsamhälle? Många ideella organisationer håller andan. Precis som med vinster i skolan är vi så gott som ensamma i världen om avdragsrätten för gåvor tas bort.
    Det är att blanda äpplen och päron.

    Med vänlig hälsning

  5. Media rapporterar om romernas situation. Snart är det vinter och många barn far illa.
    Hur ska detta lösas? Det är kommunernas ansvar sägs det. Inte riksdagens.
    Kommer du Jonas Sjöstedt att peka på detta ansvar? I min kommun finns inget härbärge. Det talas väldigt lite om detta. Bör varje kommun ha ett härbärge?

    Med vänlig hälsning

  6. Vänstern och framtiden
    I slutet av din artikel finns en kärnmening om vänsterpartiets existensberättigande på längre sikt, en ”vision”, en dröm om ett bättre samhälle. Du skriver om de oerhörda utmaningar vi ställs inför och vänsterns svar: ”att smälta samman socialismens syn på ekonomisk makt och jämlikhet med klimatkrisens krav på att ändra mönster av konsumtion och tillväxtberoende.” Ett enklare sätt att
    uttrycka det är att vi ska bedriva en rödgrön politik. Det här är de helt avgörande frågorna på både kort och lång sikt.
    De försvann helt i V:s valprioriteringar – att få bort vinsterna i välfärden(ett självklart krav som de flesta håller med om) dominerade totalt medan frågan om att ställa om Sverige till ett hållbart, grönt land med hjälp av röda värderingar om rättvisa försvann nästan helt. Det fanns undantag – (V) Stockholms ”omställningsplan för Stockholm”(Framtiden är inte till salu) är ett konkret, kunnigt exempel på rödgrön politik som borde anpassas till att gälla nationell nivå och då göras om så att både landsbygd och storstad ryms. V:s många och välskrivna miljömotioner i riksdagen om förnybar energi, kollektivtrafik är andra bra grundbultar för ett modernt, grönt vänsterparti liksom hela den diskussion som förs om ”cirkulär” ekonomi (kretsloppsekonomi) inom partiet. Det ekonomiskt-ekologiska programarbetet måste fördjupas och slutföras.
    Dessutom tror jag att (V) måste sätta ordentlig press på den s-ledda ekonomiskt tillväxtorienterade regeringen på både järnvägsunderhåll (Vad räcker 1,2 miljarder till?), solcellsutbyggnad i stor skala i hela Sverige, energieffektiv ombyggnation av miljonprogrammet. Stora satsningar på all slags kollektivtrafik(spårvagn, elbussar m.m.) med statligt stöd – helt enkelt grön tillväxt istället för grå tillväxt. Om Löfvén inte är med på massiva gröna investeringar borde (v) fundera på om det är klokt att stödja en sådan regering.
    V:s program och riksdagsmotioner är bra – Ett stort misstag var att inte prioritera de röd-gröna framtidsfrågorna i valrörelsen. Det skulle man ha gjort och kopplat detta till en mindre, men ändå påbörjad arbetstidsförkortning. Det här är också frågor som skulle ha stärkt partiets feministiska profil.
    Sverige skulle kunna vara en förebild för andra med en rödgrön politik på riktigt. Låt oss bli det så att vi kan se våra barnbarn i ögonen och säga att vi gjorde vad vi kunde – och det gick bra.

    Göran Brolund

  7. Jag satt framför dig under segermiddagen i Malmö och fick inte fram ett ord… Det pratas om solidaritet och om feminism. Men vilka värden råder?
    Jag är ensam mamma på heltid. Jag har offrat yrkesliv och ekonomi för att erbjuda barnen så mycket tid utanför institutioner som möjligt. Jag förfäras över tanken att kampen ska handla om kvinnors rätt till heltid istället för föräldrars rätt till mindre tid i arbetet, med bibehållen lön (oftast ”mammors problem”, med tanke på hur det ser ut med kvinnodominerade yrken och ensamma mammors frekvens tal) – något som manliga yrken åstadkommit genom status (mindre arbetstid, mer lön, i mansdominerade statusyrken).
    Jag förfäras över kraven på könsneutralitet inom socialförsäkringen, vilka kastar i soporna all forskning om de biologiska och psykologiska processerna i kvinnors barnafödande samt om barnets jag-bildning som en långvarig process i symbios med mamman, så att kvinnor och män ska få jobba mycket, båda två.
    Jag förfäras över hur man vill använda ”barnet i centrum” perspektivet inom rättssystemet som ett ”barnet i mitten” perspektiv, som ser till att barnet ska kunna delas lika (dvs i tid och rum och socialiserings koder) med risk för urskillningslösa ”default”-lösningar mellan föräldrar, som vore barnet ett föremål i bodelningen och föräldrarnas band till barnet, principiellt alltid likadana. I de värsta fallen, som kunde ”mamma” reduceras till ”behållare för fostret”, som enda skillnad till ”pappa”.
    Jag förfäras över hur oftast kvinnor köpslår med underhållet, om barnens trygghet och över att detta försvagar barnhushåll samt över hur barnen alltför ofta berövas trygghet och umgängestid pga hårt pressade föräldrar.
    Jag förfäras över instrumenteringen av barnen i det gränslöst individualiserade marknads-samhället och den gränslösa och obetänkta könsneutraliteten.
    Hur kan V trösta mig?

  8. Ensamstående mamma till 3 barn & sjukskriven…..DET ÄR EN MARDRÖM när barnen en efter blir sjuka & jag måste hämta ut medicin. Idag gick dotterns medicin på 300:-, dr rök våra sista pengar=( ANVÄND GÄRNA MIG SOM EXEMPEL DÅ DU FÖRESPRÅKAR FRI MEDICIN TILL BARN. God Jul….jo visst för mig är julen en mardröm, hur ska jag ens ha råd med allt, julmat & julklappar=(

Kommentera