När vänster blir höger i EU

Efter valet till EU-parlamentet vidtar en period av förhandlingar, eller mygel om man ska vara lite hård. Partier ska välja partigrupper, ny talman ska utses i EU-parlamentet och, mest prestigefyllt av allt, en ny ordförande i EU-kommissionen ska utses.

Det som före valet såg ut som en hård strid mellan vänster och höger blir efter valet vanligen förhandlingar mellan socialdemokraternas (med S och Fi från Sverige) och högerns (med M och KD) partigrupper i Bryssel. De brukar dela på makten utan större problem. Så även denna gång. Skillnaden mellan grupperna är inte så stor som man kan tro. I 92 % av voteringarna röstar de likadant. Tillsammans med den liberala gruppen driver de på för att EU, och EU-parlamentet, ska få mer makt. Den federalistiska överideologin är en viktig förklaring till att de agerar så lika i EU-parlamentet. Tillsammans tar de steg efter steg mot en EU-stat.

Snabbt har de två stora grupperna enats om att dela på uppdraget som talman i parlamentet. Första halvan av perioden till socialdemokraterna, andra halvan till högern. Men bägge gruppernas ledamöter ska rösta på varandras kandidater, så ser dealen ut. Men de blir inte outmanade. Denna gång ställer vänstergruppen upp Pablo Iglesias från det spanska vänsterpartiet Podemos som motkandidat. Podemos är bildat ur rörelsen mot Eurpolitikens katastrofala nedskärningar i Spanien. Så mot de stora grupeprnas konsensus om en politik som river ner välfärden och centraliserar mer makt till EU står en kandidat som verkligen symboliserar motståndet mot samma politik. Iglesias kommer förstås inte att bli vald, men det är en politiskt viktig makering av motståndet mot den EU-politik som räddar banker men river välfärden.

Allt tyder på att Jean-Claude Juncker, kristdemokrat från Luxemburg, blir nästa ordförande för EU-kommissionen. Han är högerman, EU-federalist och en av arkitekterna bakom europolitiken. Han är Merkels man för posten. Sannolikt kommer såväl socialdemokrater som högern att rösta för Juncker när EU-parlamentet ska rösta om posten om någon vecka. I EU-nämnden vek de svenska socialdemokraterna ner sig och lät den svenska regeringen stödja Juncker trots att S hade kunnat stoppa det.

Det finns en dragkamp mellan medlemsländerna och EU-parlamentet om makten att tillsätta EU-kommissionens ordförande. Kommissionens ordförande är en mäktig superbyråkrat, formellt förbjuden att ta instruktioner från folkvalda. EU-federalisterna vill omvandla posten till en sorts president för EU. Därför har det gjort ett stort nummer av att de olika partigrupperna nominerade kandidater för posten inför valet till EU-parlamentet. Något som merparten av EUs väljare var lyckligt ovetande om. Nu används det som argument för att Juncker ska väljas eftersom högern som vanligt blev största grupp i EU-parlamentet.

Det finns till och med de som hävdar att ledamöter på vänsterkanten borde rösta för Juncker eftersom högern blev störst i EU-valet. Det visar på de helt bisarra effekterna av ett politiskt system där det är så viktigt att omvandla EU till en stat att konflikten mellan höger och vänster suddas ut.

 

4 reaktion på “När vänster blir höger i EU

  1. Ser att Vänstern är de enda parti som säger nej till krishetsarna i nato.
    Nu har både Löhven o Miljöpartiet svikit!

  2. Jonas!
    Visst, jag håller med dig om det du skriver om EU-valet och Juncker.MEN prioritera din tid.Vad är det viktiga i Almedalen? Jag skrev till dig precis före förra Almedalen med en önskan om att lyfta den ”röd-gröna” drömmen. Och, talet var bra – klimat/miljö kom på slutet utan det kort-och långsiktiga perspektiv som behövs.
    När jag läste Stockholms omställningsplan till 2030 såg jag (V) när det är som bäst. Konkret, kunnigt, med visioner!
    Lyft att den gröna drömmen med järnvägar, ombyggnation miljonprogrammet, solceller efter tysk folkrörelsemodell……koppla till mängder med nya meningsfulla gröna jobb, kopplingen mellan grön miljö – feminism – kvinnors fotavtryck, grön omställning med röd rättvisa, genomförbara förslag om kortare arbetstid. Ett radikalt genomförbart förslag för framtiden – inte sossarnas trötta, idélösa politik.
    Dessutom – som lärare i 35 år – Kravet på ett förstatligande av skolan har ett massivt stöd hos lärarna och en kraftig satsning med specialpedagoger, mindre klasser, obligatotisk läxhjälp och annat för att bryta skolsegregationen.
    Lycka till med talet i Almedalen! (Hamra in att (V) är det enda röd-gröna partiet!

    Med röd-gröna hälsningar!

    Göran Brolund
    Uppsala

Kommentera