SEKO sjöfolk fyller 100

Igår var jag i Göteborg där SEKO sjöfolk firade 100 år. Det var ett fint och värdigt firande av en fackföring som verkligen har kämpat för sina medlemmar genom åren. I min hälsning lyfte jag fram sjöfolkets unika insatser i arbetet mot fascismen genom 1900-talet. Det är inte oviktigt att minnas i dessa tider då rasistiska idéer och partier åter försöker ta plats i politiken.

Sverige var en stor sjöfartsnation. Tiotusentals unga svenskar gick till sjöss. Många kom från enkla förhållanden, från arbetarhem och arbetslöshet. Även på båtarna märktes klassamhället av. Sjöfolket blev ofta politiskt radikala. Det märktes inte minst i samband med den stora Sjömansstrejken i mars 1933 då man strejkade emot de lönesänkningar som redarna krävde. Strejken blev delvis hätsk med sammanstötningar mellan strejkande, polis och strejkbrytare, inte minst i Göteborg.

När nazisterna tog makten i Tyskland spelade sjöfolket en viktig roll i motståndsarbetet. Svenska sjömän smugglade ut flyktingar och smugglade in motståndsmän i Tyskland. Antinazistisk propaganda smugglades också. 1934 greps den svenska sjömannen Knut Mineur och 1935 greps sjömannen Erik Jansson i Tyskland för att ha smugglat in antinazistiska publikationer. De sattes i koncentrationsläger. I Sverige ordnades omfattande kampanjer för att de skulle friges, inte minst i samband med Berlinolympiaden 1936.

När det spanska inbördeskriget bröt ut 1936 strömmande frivilliga från hela världen till försvaret av den spanska republiken mot fascisternas kupp. Påfallande många av de omkring 540 svenska frivilliga var sjöfolk. En del mönstrade helt enkelt av i en hamn nära Spanien och anslöt sig till republikens styrkor. Omkring 150 svenskar stupade i försvaret av den spanska demokratin. Andra kom hem sårade och medtagna av de hårda striderna. Men av det officiella Sverige fick de inte mycket hjälp. De flesta mönstrade på båtar och gick ut på sjön igen så fort de kunde.

Sveriges var neutralt i det 2a världskriget och anpassade sig till Tysklands önskemål. Svenska tankfartyg leasades ut till tyskarna och malmtransporterna till den tyska krigsindustrin pågick fram till 1944. Men tusentals svenska sjömän arbetade på båtar för de allierade. Det var livsnödvändiga och farliga transporter för de allierade till hamnar som Liverpool och Murmansk. Omkring 600 svenska sjömän dog på de allierades båtar som sänktes under kriget, omkring 460 dog på svenska båtar. Efter kriget fick svenska sjömän utmärkelser både av Norge och Sovjet för sina insatser under kriget. Bara under landstigningen vid Normandie beräknas omkring 100 svenska sjömän ha tjänstgjort på de allierade båtar som ingick i den jättelika operationen. Några tyska båtar som hade lagt till i Göteborg sprängdes senare av sprängladdningar. Polisen misstänkte, sannolikt med rätta, svenska hamnarbetare och sjömän för att ha legat bakom dåden.

Idag är mycket av detta bortglömt. Men det kan vara värt att påminna om när sjöfolkets fackförening fyller 100 år. Ingen svensk yrkesgrupp har gjort större insatser i kampen mot fascismen än sjöfolket.

Vänstern inom sjöfolket var länge stark. Men i takt med att sjömännen blev färre och villkoren ändrades försvagades den. Men bara för något år sedan började nya medlemmar strömma till i föreningen Röda lanternan som organiserar sjöfolket till vänster. Föreningens medlemmar var pådrivande när SEKO sjöfolk vann en strejk i skärgårdstafiken under förra året. Det var fint att se föreningens fana på kajen vid protesterna mot arbetsgivarnas strejkbryteri.

röda lanternan

4 reaktion på “SEKO sjöfolk fyller 100

  1. ”Billigt att lägga ner svenska företag”, skriver Västerbottenskuriren. Ja, verkligen! Jämför exempelvis med Frankrike…

    Vad har oppositionen för förslag på lagändring? Håller också med Margot Wallström att få politiker i dagens regering har genomfört eller lagt fram nya lagförslag (på något).

  2. Det råder inget som helst tvivel om att svenska sjömän gjorde stora insatser under Andra Världskriget och också hörde till dem som i många fall fick sätta livet till. Stor heder över deras minne.

    Det är dock märkligt att Sjöstedt, många år efter det att vänsterpartiet avsvurit sig kommunismen, inte med ett ord nämner de svenska sjömän som fick sätta livet till på grund av sovjetiska krigshandlingar. Ett omnämnande hade faktiskt varit på plats.

    Följande sovjetiska sänkningar av svenska fartyg med svenska sjömän är belagda:

    5 januari 1940, Handelsfartyget Fenris sänks, inga omkomna

    22 juni 1944, Handelsfartyget Ada Gorthon sänks, 14 sjömän omkommer

    9 Juli 1942, Handelsfartyget S/S Margareta sänks, 14 sjömän omkommer

    11 juli 1942, Handelsfartyget M/F Luleå sänks, 8 sjömän omkommer

    18 augusti 1942, Handelsfartyget CF Liljevalch sänks, 26 sjömän omkommer

    29 oktober 1942, Handelsfartyget Bengt Sture sänks, 9 sjömän omkommer, 6 sjömän räddas och förs till sovjetiskt fångläger där de avrättas

    24 november 1944, Passagerarfartyget Hansa sänks, 84 personer omkommer

    29 december 1944, Handelsfartyget Venersborg sänks, 19 sjömän omkommer

  3. vill bara säga att jonas sjöstedt är den enda ledare idag som har fighter känslan kvar och är den står för han säger.

  4. Sjöfolksförbundet i all ära, men tyvärr finns en svart plump i dess historia, 1997 skrev de på för införandet av TAP-avtalet, vilket inneburit att många arbetstillfällen för svenskar under svensk flagg försvunnit. Numera är majoriteten av manskapet under svensk flagg
    lågavlönade filippinare. Synd och skam att ett fackförbund ger efter för arbetsgivaren på detta sätt. Sjöfolksförbundet är dock i gott sällskap, befälsfacken skrev på de med och
    TAP-avtalet får vi nog leva med tills det är 100% TAP i båtarna..

Kommentera