7 reaktion på “Avslutningstal på Vänsterpartiets kongress

  1. Riksdagsdebatten var lysande. Replikskiftena begåvade. Det bästa är att vänsterpartiet har drömmar om ett bättre samhälle

  2. Såg dig i dagens riksdagsdebatt. Du hade många bra argument varför ni vill ha eran politik. Du är väldigt bra på debattera när du håller dig lugn och behärskad och vänlig. När du har detta lugn blir värdig, och folk lyssnar. Aggressiv pajkastning ska du aldrig ge dig in i oavsett hur dina motståndare agerar.

  3. Tidpunkten för att gå fram med ett förslag om 30-timmars arbetsvecka inför det här valet är tyvärr mycket illa vald. Det gör vänsterpartiet sårbart för attacker från höger för att föra en oansvarig ekonomisk politik. Och det kommer att användas för att flytta fokus från deras svaga punkt – vinster i välfärden. Den som gapar efter mycket …

    • 30-timmars arbetsvecka är inte oansvarig ekonomisk politik. Det är att ta ansvar och erbjuda en lösning på ett gigantiskt samhällsproblem

      Nästan 10% arbetslöshet. Så stavas oansvarig ekonomisk politik. Omänsklig ekonomisk politik.

      Sätt hårt mot hårt, säger jag Besvara frågor med motfrågor! Låt inte borgarna få formulera problemen! Attack är bästa försvar. Och ring den där Birger Schlaug nån gång. Så han slipper flörta med oss än mer. Stackarn väntar ju bara på ett samtal.

      • Det jag skrev handlar inte om vad som är ansvarig eller oansvarig ekonomiska politik. Det handlar om att vinna val och att inte ge motståndarna onödiga möjligheter att komma in i matchen.

  4. Helleu!

    Skriver en kommentar här trots att den kommer sig av programmet i TV söndagen (när psykoterapeuten frågade ut Jonas) den 19/1. Jag tyckte att formatet var intressant, och att frågorna var belysande och bra, liksom svaren. Men jag saknade några saker (är själv miljöpartist), bland annat undrar jag om ordet solidaritet är helt ute? Konstigt i så fall, för utan solidaritet blir ju samhället helt egofixerat och hårt. Solidariteten är väl en grundbult i Vänsterns politik, eller?
    En annan sak jag saknade var resonemang runt effekterna av människans dubbelnatur, att vi är BÅDE själviska och altruistiska, både ego, och medmänskliga.
    Är det inte detta som drabbade de kommunistiska system som prövats i praktiken? Att den från början goda intentionen korrumperats av människans inneboende själviskhet, och genom denna har jakten på egna fördelar tagit över, och så har systemen blivit sina egna motsatser så att säga. Partifunktionärerna i Sovjetstaten klarade inte av att agera jämlikt och rättvist, utan började tycka att de var värda större förmåner än sina arbetande ”kamrater” på fabriksgolven och i jordbruken, även om själva ordet ”kamrat” flitigt användes trots detta.
    Därför tror jag att man aldrig får glömma den dimensionen, det mänskliga jagets dubbelnatur. Det mänskliga jagets svårighet att avstå egna förmåner till förmån för helhetens bästa. Är inte det den STORA utmaningen vi står inför? Och att det politiska systemet måste hjälpa oss med detta, eftersom det är så svårt att klara på egen hand.

    Menar Jan Torberntsson, Göteborg.

Kommentera