En dag att fira – 10 år sedan vi vann

I Sundsvall Tidning och några andra tidningar.

Idag är det exakt tio år sedan en stor majoritet av de svenska väljarna röstade nej till euron i en folkomröstning. Det var en unik politisk händelse. De flesta ledande politiker och ledarsidor var på ja-sidan som hade obegränsat ekonomiskt stöd från Svenskt Näringsliv. Vi som var på nej-sidan fick lita på vårt engagemang, mångas frivilliga arbete och goda argument. Det var Davids kamp mot Goliat, och David vann.

I dag vill många som förordade ett ja till euron glömma hela omröstningen. Euron har blivit en katastrof för miljoner européer. När olika länder påtvingas samma valutapolitik förvärrar det krisen och leder till ökad spekulation och instabilitet. EU vill centralstyra allt mer i eurokrisens spår. Demokratin urholkas när makten flyttar till Bryssel. Europolitiken påtvingar krisländer nedskärningar, privatiseringar och försämrad arbetsrätt. Banker får miljarder i stöd av skattebetalare som själva blir fattiga. EU-kommissionärer med fantasilöner sitter i Bryssel och kräver att spanska arbetare ska få sänkt lön.

Ja-sidan hade fel 2003, vi på nej-sidan har fått rätt. Det inser i dag en förkrossande majoritet av de svenska väljarna. Nej-sidans väljare fanns ofta långt från den politiska makten, i landsbygdskommuner, bland lågavlönade och i förorterna. De var klokare än makteliten. Men det blev ja-sidans företrädare som Göran Persson och Fredrik Reinfeldt som fick förvalta folkets nej. Det gjorde de illa. Trots det tydliga resultatet begärde Sverige aldrig något formellt undantag i EU:s fördrag från valutaunionen, vilket Danmark och Storbritannien har. Politiken med att ständigt överlåta mer makt till EU har fortsatt.

Även om vi i Sverige står fria från en misslyckad valutaunion så har vi ett ansvar för Europas framtid. Euron leder till att EU stegvis omvandlas till en statsbildning. Det är en utveckling som få i medlemsländerna önskar. I stället bör det öppnas en möjlighet för länder att lämna euron under ordnade former och att minska EU:s svällande makt. Många tvingas av krisen att emigrera från krisländerna. En del av dem hamnar i Sverige där de utnyttjas med låga löner och otrygga anställningsvillkor.

Vi vill ha ett solidariskt Europa där löntagare inte utnyttjas när de söker sig över gränserna. Alla som jobbar i Sverige har rätt till samma lön och kollektivavtal. Det kräver att EU sätter löntagarnas rättigheter främst och inför ett socialt protokoll som skyddar löntagarna. Nej-sidans seger 14 september 2003 var en seger för demokratin. Det var ett tydligt budskap om att majoriteten vill se en gräns för EU:s makt över oss. Det är hög tid att börja lyssna på den majoriteten.

En reaktion på “En dag att fira – 10 år sedan vi vann

Kommentera