Några ord om barnfattigdom

Efter reportaget om barnfattigdom i Uppdrag granskning den 16 januari har debatten handlat om det verkligen finns några fattiga barn i Sverige. För den som är intresserad av fakta finns inga tvivel att det existerar fattigdom och ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer i Sverige 2013. Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, har på Rädda barnens uppdrag visat att ekonomisk utsatthet är ett stort problem för många barn och att antalet barn i ekonomiskt utsatta hushåll har ökat under senare år.

Försäkringskassan har på regeringens uppdrag tagit fram siffror på den ekonomiska utsattheten familjer och barn och visar också att den relativa fattigdomen bland barnfamiljer har ökat sedan Fredrik Reinfeldt blev statsminister 2006.

Men diskussionen borde istället handla om vad som orsakar fattigdom och vad som behöver göras för att avskaffa den. Den ökande barnfattigdomen beror på att allt fler föräldrar lever under svåra ekonomiska förhållanden. En orsak till att den relativa fattigdomen ökar är den ökande arbetslösheten, som når allt högre nivåer under högerregeringens styre. Samtidigt har ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen försämrats. Nya regler gör dessutom att allt färre får ersättning från socialförsäkringarna. Klassklyftorna ökar och många barn drabbas av de allt större ekonomiska och sociala skillnaderna i samhället.

En annan viktig orsak till att fler barnfamiljer får det sämre är att transfereringar och bidrag inte har följt med kostnads- eller löneutvecklingen. Det har drabbat barnfamiljer särskilt hårt eftersom de bidrag som riktas till dessa hushåll inte har höjts alls. Försämringarna av välfärden har finansierat de gigantiska skattesänkningar som högerregeringen har genomfört. Pengar har omfördelats från fattig till rik.

Vänsterpartiets lösning på problemet med den ökande barnfattigdomen är satsningar på arbete åt alla och inte minst rätt till arbete på heltid. Arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen måste renoveras så att de utgör en trygghet för de människor som tvingas nyttja dem. Rätten till barnomsorg även på obekväm arbetstid är en annan reform som skulle ha betydelse för att minska barnfattigdomen. Det ger fler ensamstående föräldrar möjlighet att arbeta.

Även i ett samhälle med full sysselsättning och med ett väl utbyggt socialförsäkringssystem kommer det att finnas föräldrar som behöver extra stöd och hjälp. Därför vill vi genomföra särskilda satsningar på ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Vi föreslår höjt underhållsstöd, förbättrat bostadsbidrag och höjd lägsta ersättning i föräldraförsäkringen. Vi vill också ha kostnadsfri frukost i skolan och förbud mot avgifter i skolan. Det är effektiva åtgärder mot barnfattigdomen.

Barnfattigdomen finns och den kan bekämpas med en aktiv politik. Vänsterpartiet vill bekämpa fattigdomen och inte de fattiga.

läs mer i GP och på Newsmill

23 reaktion på “Några ord om barnfattigdom

  1. Pingback: Så löser vi fattigdomen på riktigt | Vänsterpartiet

  2. Fattigdom kan vara att som ensamstående jobba heltid eller deltid och ändå bara få det att gå jämnt ut, att aldrig ha några pengar över till något speciellt eller att spara.
    Att alltid leva på marginalen.
    Jag känner många som känner sig fattiga för att de aldrig kan spara en liten buffert som trygghet, som lever med rädslan och stressen att bli sjuka eller att barnen blir sjuka och inkomsten mindre. Att det en dag inte ska räcka till.
    Det är också fattigdom och det drabbar i allra högsta grad barnen!

  3. Tycker Josefsson har rätt att ifrågasätta. Hans anslag var schyst. Magkänslan säger att han är ett bättre ombud för de verkligt fattiga barnen än de kvinnliga chefer (säkert har de skamligt höga löner) som syntes/hördes i programmet.

  4. Det känns som bra förslag till åtgärder som du nämner.
    Det som skrämmer mig mest, är en del medborgares syn på svaga grupper.
    Jag tror att man VILL trampa på utsatta grupper.
    Kanske är det ett sätt att demonstrera sin makt över barnen och kvinnorna.
    Kanske är det framgångsteologerna som har flyttat fram sina positioner ännu ett stycke. Alltså att det är Guds straff för någon synd i detta, föregående eller kommande liv som gör att den som man trampar på inte är en man, ung, vacker, frisk och förmögen.

    Uppdrag Gransknings program häromkvällen var bara ett i många som verkade beställda av gubbarna hos Timbro eller Livets Ord och liknade grupper.

  5. Många politiker och fackliga företrädare vet vilken klass de tillhör. Pågående valrörelse – även inför 2010 – handlar inte om överklassen. Den håller många politiker och fackliga företrädare om ryggen.

    Överklassen sitter tryggt i sina lyxiga bostäder och det är länge sedan som svenska arbetarrörelsen vågade ta verklig strid kring detta.

    Inom överklassen visar det sig till exempel att en föredetta vd för handelsbanken skaffat sig ett pensionskonto på 225 miljoner kronor.

    Samtidigt finns det föräldrar som inte kan ge sina barn möjlighet att få spela ishockey, rida, ta danslektioner etc. på grund av att pengarna inte räcker till – Och där står barnen inför sina kompisar med fattigdomen stämplad i pannan.

    Många politiker och fackliga företrädare är inga bimbos, men de vet vad de vill.

  6. Christer: Att barn inte, av kostnadsskäl för deras föräldrar, kan/får rida, spela hockey eller ta danslektioner är inget kriterium på fattigdom. Pengarna räcker inte till för det du nämner (för många/allt fler) men det är inte i sig ett ömkansvärt tillstånd. Det får man leva med. Delvis av det skälet spelar ca 10 gånger fler ungdomar innebandy än hockey av detta skäl. Det är en positiv utveckling.

    Det har gått inflation i orden över hela linjen. Idag är innebörden i ordet fattigdom lika med att inte alla har samma ekonomiska möjligheter.

    Sen är det en helt annan sak att verka för mer ekonomisk jämlikhet bland hela befolkningen i landet.

  7. Gunnar: Du vet att organisationerna består av fler människor än cheferna, va? Att det är folkrörelser med ideellt aktiva som arbetar för barns rättigheter och emot barnfattigdom lokalt, genom direktstöd och politiskt påverkansarbete. Att arbetet baserad på forskningsresultat som inte ifrågasatts av Janne J. Och att Janne J tveklöst har en lön i paritet med chefernas – det vet du också, väl? Till sist: vad har det med saken att göra att de är kvinnor?

  8. Vore också bra att se på fattigpensionärernas situation, där kan vi verkligen prata om fattigdom. Gamla som inte kan lösa sin medicin, som äter smörgås, ägg, smörgås, ägg. Det är ju så att många är för stolta för att gå till ”fattigvården” som försörjningsstöd kallades förr. Min gamla släkting får hjälp av sina barn att köpa skor och det nödvändigaste. Pensionärer talas det tyst om även från Vänstern. Inte konstigt att många av dom går till SD (för det gör de faktiskt) och tror de ska få bättre, för de vet att med S (som gick ihop med högern och förstörde pensionssystemet) blir det inte bättre för dom.

  9. Vad har det med saken att göra att barnfattigdomen också drabbar kvinnorna?
    Har signaturen Lars inte förstått hur samhället fungerar?
    Man trampar på de som man kan trampa på och slickar uppåt.
    Vårt samhälle är byggt av oss män för mäns behov, för lyckade män.
    Man sexuliserar barn och unga kvinnor som om de bara vore ting.
    Ting som inget får kosta.
    Åldringarna med deras pensioner är problem i debatten. De kostar för mycket.
    Omvårdnad och skola tycks ligga i vägen för våra möjligheter att som män få ut det mesta av livet.
    Och det är klart, någon skrev: Vi lever så kort tid och är döda så länge, så vem bryr sig?

  10. Gunnar. Vad tror du barnen upplever när deras kompisar frågar varför de inte spelar ishockey, rider, tar danslektioner etc? Tror du de säger: Mina föräldrar har inte råd att betala för dessa kostnader – men vi är inte fattiga. Klart att barn känner och upplever att de står utanför.

    Gunnar. Kriterium för fattigdom beror på vad man jämför med.

    Gunnar. Vad har du för belägg för att barn väljer bort ishockey, ridning, danslektioner till förmån för innebandy?

    Gunnar du skriver: ”Pengarna räcker inte till för det du nämner (för många/allt fler) men det är inte i sig ett ömkansvärt tillstånd. Det får man leva med.”
    Politik handlar om vilja till val. Och det är klart att vi kan ha vilja till att fortsätta bygga samhället på en grund där en styrelseledamot, en förälder, i ett av sveriges största företag kvitterar 440.000 kronor för ett styrelsemöte som pågår i sju timmar. Samtidigt som andra föräldrar som jobbar heltid eller är arbetslösa inte har råd att låta barnen bedriva fritidssyselsättningar tillsammans med sina kompisar. ”Det får man leva med.”

    Gunnar. Klart vi kan fortsätta bygga samhället på en grund där stadsråd, förälder, som av någon anledning slutar som politiker kan kvittera ut till exempel 112.000 kronor/månad under ett år. Och det finns politiker, föräldrar, som kvitterar ut stora summor resten av livet. ”Det får man leva med.”

    Gunnar. Hur i hela fridens namn ska vi få till en förändring om man har inställningen som säger: ”Det får man leva med.” Vi ska alltså stå där med mössan i handen, buga för överheten och vara nöjd när barnen känner hur hatet växer på grund av att den politiska viljan för en rättvisare fördelning inte finns. Är det så du vill bygga samhället?

    Med god vilja kan resurserna fördelas på ett bättre sätt. Men så länge egoismen råder blir parollen: ”Det får man leva med.”

  11. Man behöver snoka fram fakta för att få ett underlag som politiker kan stödja sig på. I tv-inslaget sa ju alla politiker, förvånande nog, att de litade på de som organisationerna presenterat. Det behövs folk som är analytiska och kyliga, helst såna som inte har en förutfattad mening i kring ämnet de undersöker. De aktuella siffrorna var enligt min mening (efter att ha hört cheferna argumentera och svara på frågor) lika trovärdiga som om t ex Brödinstitutet eller Danisco uttalar sig om behovet för svenskar att äta mer bröd och socker.

    Sen är det lite skumt detta med att kategorin barn används. Det är ju föräldrars/vuxnas objektiva totalekonomi och sätt att sköta denna i förhållande till bl a sina barn som bör granskas.

    Också jag vill att folk (där ingår de människor som kallas barn) ska ha möjlighet till ett gott liv. Tror att klyftorna i samhället är för stora sen länge. Men det hela är komplicerat … man bör vara skeptisk mot alla som är sten-säkra.

  12. Anders: mitt svar riktade sig helt till Gunnar som av någon anledning fann det viktigt att organisationernas chefer är kvinnor – det var det jag ifrågasatte. Inte det faktum att de flesta ensamstående föräldrar är kvinnor och att det de drabbas hårt av ekonomisk utsatthet. Jag vet att så är fallet. Och ja, jag förstår hur samhället är uppbyggt. Läs min kommentar igen.

  13. En sak som du missat bland orsakerna, Jonas, är att kostnaderna för bostad stigit. För den som bor i Stockholm går en allt större andel av inkomsten till bostadskostnader. Alternativet att få en hyresrätt är ju i princip omöjligt om man inte stått väldigt många år i bostadskö. Återstår alternativen andrahandshyra (dyrt) eller att köpa sig en (dyr) bostad, vilket ger höga månadskostnader för bostad. Detta drabbar förstås den med lägre lön hårdare än den med högre lön.

  14. Jag tycker att uppdrag granskning var osmakligt påhopp mot utsatta familjer och hånar de som inte ens har mat för dagen och inte har råd att köpa kläder (själv har jag inte kunnat köpa nya kläder på över 10 år och kommer inte heller att kunna göra det i framtiden).

    Men det sägs att han är medlem i folkpartiet (det parti som mest av alla saknar empati) och tidigare varit aktiv i samma parti så man undrar vems ärenden han går och när vi har en borglig MINORITETSregering (till viss mån stödd av miljöpartiet) och median kontrolleras av staten så förstår man mer..

  15. Herr Sjöstedt: En liten invändning bara. Löneutvecklingen har avstannat sedan början av 80-talet och en stor orsak till befolkningens enorma skuldsättning. Att försäkrings och bidragssystemen inte ens följer med i lönernas stagnation gör att sakernas tillstånd är ännu värre än vederbörande beskriver. Kapitalet har redan ätit upp oss och spricker bubblan så ”tuggar de luft”. Det hela är mycket skört och sårbart.

  16. Alla debattörer pekar åt samma håll. det är inte de fattiga som ska bekämpas, det är fattigdommen. Vårt stösta problem i den hanteringen är nog att fattigdomsbekämpning måste samtidigt vara rikedomsbekämpning. Det är dags att vi fattar att vi lever tillsammans med 7 miljarder människor i landet Tellus (Planeten Jorden). Den stackars planeten börjar bli uttömd på lättåtkomliga resurser för att göra livet lättare för den livsform vi kallar människa. Det lilla som finns kvar samlar sig gärna hos de som på olika sätt kan roffa åt sig.
    Skall inte detta sluta i kollektivt, självmordskrig alla mot alla, så måste vi börja sträva efter ekonomisk utjämning. I Sverige, som vi har närmast oss, men framförallt på hela planeten. Det innebär tyvärr att vi i Sverige måste räkna med att avstå från 60 – 70 % av vårt ”ekonomiska välstånd” – vår konsumtion. Belöningen blir som sagt att våra barnbarn kan ha möjlighet att överleva.

  17. Hej Jonas!

    Många av dem som inte får det att gå ihop är ensamstående mödrar som jobbar deltid. Många av de ofrivilligt deltidsarbetande finns inom kommun och landsting – politiskt styrda organisationer. Tidigare märktes det inte lika tydligt, när rätten fanns att kunna stämpla upp till heltid. Därmed inte sagt att a-kassan borde betala – vi borde gemensamt se till att de som är anställda av skattepengar har en skälig lön. Nästan bara de kvinnodominerande yrkena inom offentlig sektor dras med gamla förlegade anställningsformer som ändlösa vikariat och scheman som baseras deltidstjänster. Inom de manligt dominerade yrkena är heltid en självklarhet, lite förenklat.
    Detta är en jämställdhetsfråga som går att göra nånting åt. Offentlig sektor borde föregå med gott exempel.

  18. Pingback: Några ord om barnfattigdom | Vänsterpartiet Motala

  19. Jag har ett välbetalt jobb, ett jobb som innebär att ingen i min familj behöver svälta, frysa, eller på annat sätt sakna något. Man skulle kunna säga att jag är lyckligt lottad. Men i min absoluta närhet ser jag resultatet av vår nedrustade välfärd, det är minsann ingen vacker syn. Kalla det barnfattigdom, kalla det föräldrars ångest att inte kunna ge sina barn en trygg uppväxt. Det gör faktiskt ont i själen att se en människa våndas över hur han/hon ska ha råd att sätta mat på bordet. Kalla det vad Ni vill, men det finns riktiga människor där ute som inte har något annat val än att lägga sina liv i samhällets händer. Några politiker hävdar att alla människor har ett val, men sanningen ligger långt därifrån. Jag ser nu ett samhälle växa fram som jag inte känner igen, ett samhälle jag gärna vill vara utan. Jag innehar ingen professur i matematik, men debet och kredit…..det kan jag. Naturligtvis inser väl alla i vårt samhälle att vår välfärd har ett pris. Frågan är bara, hur många av oss är beredda att betala priset? Om jag visste att mina skattekronor oavkortat gick till att bygga upp vår välfärd, att mina skattekronor inte hamnade i något skatteparadis, då skulle jag tveklöst betala mer i skatt. Jag har råd, jaaa…jag har faktiskt både viljan och råd att ta mitt ansvar.

  20. Pingback: Vänsterpartiet Gislaved

  21. Låt inte denna debatt försvinna ut i tomma intet! Den är viktig då det handlar om hur vi vill att vårt samhälle ska se ut. Vi måste bli bättre på att kämpa för det goda vi har! Jag instämmer helt med vad Mikael Karlsson skrev den 25 januari! Vi är många som med sorg ser hur vårt land förändras, vi är många som vill att det fortsatt ska vara ett jämlikt land. Vi vet bara inte vad vi ska göra för att hindra den utveckling som är på väg.

  22. Pingback: H&M och IKEA tar sitt samhällsansvar! | understrecket

  23. Pingback: Familjerna Persson och Kamprad tar sitt samhällsansvar Sjöstedt! | understrecket

Kommentera