Välskrivet om Eurokrisen

Ekonomen Stefan de Vylder har skrivit den hittills bästa svenska boken om eurons kris, lämpligt nog kallad Eurokrisen. Boken är kunnig, resonerande, välskriven, lättläst och har ett större perspektiv på valutakriser. Möjligen är en orsak till att jag uppskattar de Vylder så mycket hans skarpa kritik mot eurokonstruktionen, de Vylder tillhör dem som varnade för euron i god tid. Men trots djupa kunskaper tillhör de Vylder inte de tvärsäkra, även det uppskattar jag.

En av bokens förtjänster är att den visar att eurokrisen inte är unik. De Vylder jämför med guldmyntfoten på 20-talet som hade förskräckande effekter och med andra valutaunioner som har kommit och gått. När de Vylder pläderar för att euron bör överges och brytas upp så gör han det med argument byggda på ekonomisk kunskap och historisk erfarenhet.

På ett förtjänstfullt sätt gör de Vylder upp med den moraliserande attityd som är så vanlig i norra Europa när krisen ska förklaras med lata greker och lättjefulla spanjorer. Istället pekar han på eurokonstruktionens inneboende svagheter och på hur bankernas risktagande och vidlyftiga utlåning lade grund för krisen.

De Vylder lyfter också fram hur fel den svenska ja-sidan har fått i sin argumentation. Det gäller såväl ekonomer som politiker som underskattade riskerna och övervärderade fördelarna med EU:s valuta. Även de journalister på DN som har använt nyhetsplats för att agera hejaklack för euron får sig en välbehövlig påminnelse om hur fel de har fått.

Stefan de Vylder blickar också framåt. Han ser hellre ett stökigt slut på euroexperimentet än att den pågående krisen med massarbetslöshet och fattigdom får fortsätta. Skuldnedskrivningar kommer att bli nödvändiga och vägen tillbaks kan bli tuff. Men utan att euron överges av ett land som Grekland finns det knappt något hopp om en positiv utveckling. Det är bara att hålla med.

 

8 reaktion på “Välskrivet om Eurokrisen

  1. Pingback: Over there the New Deal – och här Tysk svältpolitik och Europas Förenta Polisstater | Nemokrati

  2. Man skall nog inte tillskriva den där debattartikeln någon trovärdighet.
    I samma kan man läsa:

    ”ökad sparsamhet, dämpar å sin sida tillfälligt den ekonomiska tillväxten. Men det är ett pris som måste betalas för att återställa balansen i statsfinanserna.”

    Strypgrepp på ekonomin, som i sin tur urholkar efterfrågan i hela ekonomin är det den moderata artikelförfattaren kallar för sparsamhet som dämpar efterfrågan tillfälligt. Moderaten vet helt enkelt inte vad han pratar om.

  3. @Lillo:

    Även om jag också är mycket tveksam till EU:s ständigt svällande budget så känns det viktigare VAD pengarna används till än HUR STOR budgeten är. Att Moderaterna vill ha en mindre budget är inget märkligt, det är precis samma sjuka övertro på att allt löser sig bara staten håller sig utanför precis som vi ser i Sverige och precis som här är det en felaktig analys.

    Om man tog bort några av de bisarra jordbrukssubventionerna som vi ser i €U, de utgör idag närmare 50 % av budgeten efter vad jag förstått, och istället lägger dom på tillväxtfrämjande och jobbskapande åtgärder så vore det oändligt mycket viktigare än att förhandla ner budgetens storlek. Om €U:s budget blir mindre utan att jordbruksstödet också blir det så blir det ju ännu mindre pengar kvar till viktiga projekt som faktiskt skapar något gott.

  4. Jag noterar att Reinfeldt i Riksdagen idag redogjorde för hur ALLA svenska Europaparlementsledamöter UTOM Vänsterns Mikael Gustavsson röstat, så jag inser att debattartikeln 21/11 i SvD INTE talat sanning.

Kommentera