Om klimatet och Katalonien

Det drar ihop sig till ett nytt stort klimatmöte i FNs regi. Denna gång hålls mötet i Qatars huvudstad Doha. Qatar tillhör ironiskt nog en av världens värsta utsläppare av växthusgaser per capita. Hoppet om verkliga framgångar i förhandlingarna är begränsat. Detta samtidigt som de vetenskapliga rapporterna pekar på att läget för klimatet är allvarligare än vi trodde. Jens Holm och jag har skrivit i SvD om hur vill vill att Sverige ska gå före och minska utsläppen rejält – det skulle också ge Sverige lite större trovärdighet i det internationella klimatarbetet. Tyvärr har vår regering tappat alla ambitioner på området. Det verkar som om moderaterna kör över Centerpartiet i regeringen även när partiet för fram mycket måttfulla krav på skärpningar.

I fredags var jag hos SNF och diskuterade klimatfrågor, debatten kan ses här. Supermiljöbloggen rapporterar.

Igår var det regionalval i Katalonien. Vänsterpartiet ERC, den republikanska vänstern, blev valets stora segrare. På deras program står inte bara vänsterpolitik utan även krav på Kataloniens självständighet från Spanien. Resultatet kan stärka kraven på folkomröstning om Kataloniens framtid även om det borgerliga självständighetspartiet CiU backade i valet. Resultatet kan också ses som en protest mot åtstramningarna och den sociala krisen i Katalonien och i Spanien.

Själv har jag, liksom många andra vänstermänniskor, lite svårt att känna entusiasm över nationalistiska budskap och krav på att rika regioner ska öppna eget när krisen kommer. Men samtidigt är det viktigt att se att historien för Katalonien och även Baskien är mer  konfliktfylld än så. I bägge regionerna var stödet för den spanska republiken på 30-talet stort. Bägge regionerna led svårt under fascismens förtryck som inte bara riktade sig mot vänstern utan även mot regionernas språk och kultur. Det spanska regeringspartiet PP ses med viss rätt som en arvtagare till denna förtryckande spanska centralism. Partiet ERC symboliserar delvis denna konflikt. Partiet ledde Katalonien under inbördeskriget och förbjöds under fascismen. Kataloniens president Lluís Companys, ERCs ordförande, avrättades av Francos regim. Såren finns ibland bara strax under utan i ett Spanien där man aldrig gick till botten och gjorde upp med med fascismens fasor.

2 reaktion på “Om klimatet och Katalonien

  1. Nationalism är svårt.
    Är verkligen Katalonien mer nationalistiskt än Spanien? Den ena vill lämna och den andra vill behålla.
    Är Vänsterpartiet verkligen inte ett nationalistiskt parti? Ihärdigt ifrån EU-folkomröstningen och framåt har partiet drivit en linje som försvarar den svenska suveräniteten.
    Det är inte lätt att skilja på svart och vitt.

  2. Instämmer fullt ut i tvehågsenheten inför katalonien och baskien. Det historiska – republikanska – perspektivet är viktigt för att förstå det hela. Handlar alltså inte bara om den ekonomiska krisen, som ifs verkar ha spätt på strömningarna.

Kommentera