Medan bomberna faller

- Det kommer bara att bli värre om vi inte pratar med varandra.

Den medelålders mannen är den sista israel som jag talar med innan jag lämnar landet.

Liksom andra jag möter är han bekymrad.

- Förra gången vi gick in i Gaza krossade vår militär allt. Men nu några år senare är Hamas starkare än någonsin och deras raketer når Jerusalem och Tel Aviv.

Han skakar på huvudet. Bara några minuter tidigare hade larmet tjutit över Tel Aviv. Vi rusade in på vårt hotell och in i skyddsrummet. Kvinnan som hade arbetat med frukosten var ångestfylld och talade om sin son som var på skolan. Hur hade han det? Var de nere i skyddsrummen? Så kom samma ljud som när vi hade tagit skydd under en trapp i en butik dagen innan. En dov smäll när det israeliska robotförsvaret sköt ner missilen som avfyrats från Gaza.

Ingen av de israeler jag talar med vill ha krig och hämnd. Bekymrade, oroliga och uppgivna, det är mest så de verkar. Om invånarna i Tel Aviv är oroliga, hur ska de då inte känna sig i Gaza? Den lilla landremsan där de är instängda under ett regn av israeliska bomber och raketer som är oändligt mer kraftiga och träffsäkra än de som Hamas skickar iväg. Jag kan se dem framför mig, rädda och trötta när de försöker ta skydd. Hur de försöker trösta barnen. I väntan på fler bomber och kanske på att de israeliska stridsvagnar och soldater som samlas utanför stängslen ska börja sin invasion. Vi mötte dem på vägen, kolonnerna lastade med Merkavastridsvagnar, dragna av lastbilar tillverkade i Sverige.

I Ramallah har den palestinska myndigheten byggt nya fina palats åt sig självt och åt sin president. I FN vill president Abu Mazen ha stöd för att Palestina ska erkännas som en fri stat bland andra. Ett mycket rimligt krav, som skulle kunna stärka Abu Mazen hos sin egen befolkning och ge Israel en förhandlingsmotpart som inte är Hamas. Men på hemmaplan vacklar stödet för presidenten när fredsförhandlingar uteblir, korruptionen breder ut sig och den palestinska myndigheten verkar mer angelägen om att bygga palats än att ge arbete och utveckling åt sina egna.

Runt Jerusalem byggs nya bosättningar på palestinsk mark. Så befästs ockupationen, så byggs hoppet om fred och en hållbar palestinsk stat bort. Muren omger palestinierna, checkpointen i Qalandia är hårdare bevakad och mer befäst än förra gången jag var här. Där hade palestinska ungdomar och israeliska soldater drabbat samman dagen innan vi åkte igenom. Tårgas, gummikulor och stenar hade vinit genom luften. Såren är redan djupa. Min vän i östra Jerusalem träffade sin pappa för första gången när han var 14. Hans far satt i israelernas fängelser hela hans barndom.

- Jag var längre än honom när vi träffades första gången. De stal min pappa hela min barndom, säger han. Men ändå talar han om att han måste acceptera att leva tillsammans med israelerna.

Israels premiärminister Netanyahu vill bli omvald. Då kan ett litet krig med Hamas vara till hjälp, det enar nationen och får fler att vilja ha en stark ledare. Det tar fokus från de sociala problemen i Israel. Är det bra eller dåligt för opinionssiffrorna med ett anfall på marken också? Det är cynism på hög nivå. Cynismen pris betalas av de palestinska civila som lider och dör. Gazaremsan är ett befäst fängelse där nödvändigheter som bra sjukvård saknas och där de unga saknar hopp. Hamas härskar i Gaza och de tvekar inte att riskera livet på sina egna när de avfyrar raketer mot Israel mitt bland bostadshusen, en beställning på israeliska flygattacker. Även om ockupationen och blockaden av palestinska områden är konfliktens orsak och knutpunkt så gör Hamas ont värre. Så triggas hatet, kraven på hämnd och det oresonliga på bägge sidor. Så blir förnuftets röster färre och lägre.

… men det kommer bara att bli värre om de inte börjar prata med varandra.

 

 

 

 

11 thoughts on “Medan bomberna faller

  1. Obegripligt är det när nu draksådden är så synlig överallt varför inte USA/Israel tar tillfället i akt och försöker nå framgångar med en sekulär rörelse som Al-fatah. De odlar religiösa fanatiker överallt där de drar fram, extremister som offrar sina liv för sin Gud…

  2. Hej, Jonas…

    Tack för din ”situationsbild” från din resa. Ditt inlägg var mycket nyanserat och jag är glad för att du, till skillnad från många av de som bloggar och eller skriver på Facebook.Våldet och dödandet är fruktansvärt – var det än sker. I Gaza eller i Tel Aviv med en civilbefolkning som lider och som troligen INTE vill ha någon konflikt, som vill leva i samförstånd och med respekt för varandra.

    Hur ser du på Irans inblandning? Enligt uppgifter är de ett av de länder som förser Hamas med vapen, ammunition, pengar. Vad ska man tro om de rykten som gör gällande att Iran (trots inspektioner) har ett program för framställning av uran och att man därmed har kapacitet att utveckla egna kärnvapen…

    Lennart

  3. Kanske inte vore helt fel att påpeka att Palestinierna har rätt att göra motstånd (även väpnat) mot ockupanten. Ockupanten har dock ingen laglig rätt att upprätthålla sin ockupation,som Noam Chomsky brukar påpeka…

  4. Fast Clemens – Gaza är inte ockuperat. Israel lämnade området 2005. Ja – Israel har en blockad för att stoppa Hamas vapenimport (civila produkter släpps igenom) – men blockaden ger inte Hamas rätt att bombardera israeliska civila med raketer (som avfyras från oskyldiga palestiniers bostadsområden i Gaza).

  5. Visst Micke. Man kan rida på orden-de är inte ockuperade om ockupation definieras utifrån en viss fördelning av ockupantsoldater per kvadratmeter.”Bara” instängda och avspärrade från egen kontakt och handel med övriga världen av Israelisk militär.Dock är palestinier ett folk vars land ockuperats av Israel-även om man utgår från tex 1967 års gränser.Som folk har de därför all rätt (även enligt FN) att göra motstånd mot ockupanten.Att de sedan har en Vichy-liknande regering på västbanken ändrar inte den saken.Borde le resistance i Frankrike avstått från sabotage och motstånd då de visste att Tyskland slaktade x antal civila för varje tysk soldat?

  6. Jag är Israel – jag kom till ett land utan folk för ett folk utan land. De människor, som råkade finnas här, hade ingen rätt att finnas här, och mitt folk visade dem att de måste ge sig av eller dö, jämnade 480 pale­stinska byar med marken, utplånade deras historia.

    Jag är Israel – somliga av mitt folk förövade massakrer och blev senare premiärministrar, som före­trädde mig. År 1948 förde Menachem Begin befälet över det förband som slaktade invånarna i Deir Yassin, 100 män, kvinnor och barn. År 1953 ledde Ariel Sharon slakten på invånarna i Qibya och år 1982 ordnade han för våra allierade så att de slaktade omring 2000 människor i flyktinglägren Sabra och Shatila.

  7. Fantastiskt bra skrivet, herr Sjöstedt! Keep up the good job! Glöm aldrig att ligga i framkant med kritiken mot kapitalism och imperialism och stå på folkets sida!

  8. Pingback: Israeliska ledare talar om utplåning men människor över hela världen protesterar. « PEPPRAT RÖDGRÖNT

  9. Jag skriver så det haglar om det, men vad hjälper det. Jag skulle önska att Israel och Pallestina kan uppretta en gemensam frison som dom tar ansvar för. Där dom gemensmt garranterar säkerheten i denna son. Det borde kastas på bordet till dom som förhandlar om fredslösing i Kairo.

    Ser detta som liknande lösning som en har när en åker flyg. Så mellanlander en i en ”transit hall” innan en åker vidare. Där är det särskilda bestämmelser.
    Liknnde skulle mycket väl kunna göras för ett geografiskt området i en konflikthärd någon stans. Där båda parter kan hitta ett gemensamt mål i att främja olika stabliseringslösningar i området. Går ej in på det för det är en egen bok. Detta kan en ju lämna till parterna att förhandla om lösning på. En sådan son ser jag för mig ökar i sin geografiska omkrets. Så får gemensamma lösningar på hur en garranterar säkerhet mognas fram över tid. Men då har vi åtminstone ett hjul som snurrar åt rätt håll.
    DET GER SAMTIDIGT HOPP I NUTID, DET ÄR NÄSTAN DET VIKTIGASTE EN INDIVID KAN HA I EN SÅDAN KONFLIKTHÄRD.

  10. Nu verkar det som om ett ‘eld-upphör’ ska vara påskrivet av båda parter vilket är glädjande men för att det ska bli varaktigt krävs på kort sikt ett hävande av de kvävande blockaden av Gaza, ett omdelbart stopp på byggandet av bosättningar, ett stopp på raketangrepp samt seriösa fredsförhandlingar där båda parter måste vara beredda på smärtsamma kompromisser för att det ska kunna leda någonstanns.

Kommentera