En budget för rättvisa och arbete

I Dagens Nyheter skriver jag, Ulla Andersson och Josefin Brink om Vänsterpartiets budgetförslag.

När regeringen tillträdde satte de upp som främsta mål att minska arbetslösheten. Det står i dag klart att de har misslyckats. Arbetslösheten är högre och sysselsättningen är lägre än när regeringen tillträdde 2006. Långtidsarbetslösheten har ökat explosionsartat. Då var det 125.000 personer som var långtidsarbetslösa, i augusti 2012 var antalet 213.000 – en ökning med hela 70 procent.

Regeringen hanterar detta genom att lägga ansvaret hos dem som har drabbats av krisen, de arbetslösa. Den bärande idén i regeringens politik är att de arbetslösa ska pressas att söka fler jobb. Men i dag går det hela fjorton arbetssökande på varje ledigt arbete. När det inte finns jobb att söka saknar det betydelse hur hårt regeringen pressar de arbetslösa.

Regeringens klart dyraste förslag, sänkt bolagsskatt, gynnar bankerna och storföretagens ägare men leder inte till fler jobb. Det är uppenbart att de har valt sida.

I dag presenterar vi vårt budgetalternativ. Vänsterpartiets prioriteringar är att göra samhällsnyttiga investeringar som håller ihop landet och skapar jobb i både privat och offentlig sektor. Sammantaget beräknar vi att vårt budgetförslag skulle skapa drygt 100.000 fler jobb än vad regeringen gör. Detta sker på en rad områden.

För Vänsterpartiet är välfärden prioriterad och för att höja kvaliteten behövs det fler anställda. Många som arbetar inom vården, skolan och omsorgen upplever en alltmer stressig arbetsmiljö och att man inte räcker till. I och med att regeringen inte räknar upp de generella statsbidragen de närmaste tre åren, urholkas statsbidragen år för år av inflationen. Vi vill därför att det generella statsbidraget höjs och värdesäkras.

Men vi ser även kommunala områden som är i behov av riktade satsningar. Vi föreslår bland annat medel till ökad lärartäthet och öronmärkta pengar till äldreomsorgen. Vi vill att alla kommuner ska erbjuda barnomsorg på kvällar, helger och nätter. I arbetet för klimatanpassning är det lokala och regionala arbetet viktigt och vi anser att det behövs ökat statligt stöd för detta. På tre års sikt ger våra kommunala välfärdssatsningar totalt 53.500 fler jobb än regeringens politik.

Rotavdraget innebär att villaägare under flera år har kunnat renovera sina hem på ett förmånligt sätt. Nu är det dags att rikta fokus mot hyresgästerna och våra gemensamma lokaler såsom förskolor och äldreboenden. Från och med 2014 avskaffar vi därför rotavdraget och föreslår i stället bland annat nya satsningar för att bygga bort bostadsbristen och renovera miljonprogrammet, förslag som ger minst lika många jobb som rotavdraget.

Ett statligt stöd för att stimulera ökat bostadsbyggande bör införas. Inriktningen ska vara hyresrätter till rimliga priser, med låg energiförbrukning och största möjliga miljöhänsyn. Med vårt förslag möjliggörs en fördubbling av antalet nyproducerade hyresrätter jämfört med i dag. Till det vill vi rusta upp de befintliga bostäderna och bedömer att 60.000 bostäder årligen kan renoveras med våra förslag. Landets hyresgäster ska kunna bo i moderna lägenheter med god tillgänglighet och låg energiförbrukning. Vi satsar även på att tillgänglighetsanpassa såväl offentliga byggnader som restauranger, affärer och andra privata lokaler.

Sverige är i ett läge där vi av miljö- och klimatskäl måste genomföra ett systemskifte inom infrastrukturen. Järnvägens problem är större än vad som går att lösa med regeringens tillfälliga anslagshöjningar för underhåll. Vi vill därför bland annat se en kontinuerlig höjning av banunderhållet och öka investeringarna i nya järnvägar. Stora infrastruktursatsningar är i sig själva nödvändiga och skapar samtidigt tusentals jobb.

När det gäller arbetsmarknadsåtgärder är behovet av en ny inriktning stort. Vi vill avskaffa det förnedrande Fas 3 och i stället erbjuda övergångsjobb och utbildningsplatser till samtliga som i dag är placerade där. Övergångsjobben ska finnas inom det offentliga eller entreprenörer anlitade av det offentliga, samt i ideella organisationer. Deltagarna ska ha lön enligt kollektivavtal.

Genom ett generationsväxlingsprogram vid myndigheter och förvaltningar som står inför stora pensionsavgångar, kan unga få jobb och kunskaper kan föras över från dem som snart pensioneras. Vi vill se ett omfattande program med utbildningsvikariat inom omsorgen och ett stöd till anställning av lärlingar.

Många som i dag är arbetslösa saknar grundläggande utbildning från grund- eller gymnasieskola. Därför vill vi införa en rätt att läsa in gymnasieskolan inom vuxenutbildningen. Vi satsar också på fler platser i högskolan, yrkeshögskolan och arbetsmarknadsutbildningar. Tillsammans skulle våra förslag ge drygt 60.000 utbildningsplatser.

Dessa och alla andra förslag i vår budget är finansierade. Vi väljer att inte sänka bolagsskatten och vi skapar ett mer rättvist skattesystem. Vårt finansiella sparande är i nivå med regeringens.

Problemet i dag är inte att arbetslösa personer inte söker jobb. Det är jobben som saknas. Där jobben finns saknas personer med rätt utbildning och kompetens. Arbetslösheten måste därför mötas med investeringar som skapar jobb på riktigt och utbildningar som ger arbetslösa den kompetens som behövs. Verkligheten visar tydligt att regeringens politik har misslyckats. Det är hög tid att slå in på en annan väg.

15 reaktion på “En budget för rättvisa och arbete

  1. Såg att vänsterpartiet kommer att driva frågan om återreglering av järnvägen, toppen! Glöm inte bort landets havererade postgång, återreglering eller iaf slopat vinstkrav på Postnord är ett måste. Skola och vård ska vi inte tala om. Arbetsmiljö och kvalité får i alla lägen stå tillbaka till förmån för vinst i detta samhälle. Vi sliter ut oss. Lean is mean!

  2. Arbetslöshet på modern nivå kan nog inte hanteras av konventionella höger-vänster-idéer. I vissa avseenden har nog högern mer rätt än vänstern och i andra är det tvärtom. Alltså när syftet är att minska arbetslösheten – på marginalen. Jag uppfattar sen länge läget som så att arbetslöshet ökar eller minskar en aning bara beroende på faktorer som politiker inte alls kan/vill påverka. Om t ex högern inför något de kallar Fas 3 och om arbetslösheten sen minskar eller ökar så är det bara en observation som inte säger ett dyft om ev kausala samband. (Gäller många frågor t ex Björklunds idéer om lärarlegitimation, ”ny lärarutbildning” och nya karriärvägar som troligen inte alls påverkar kommande resultat hos elever. Dessa beror på andra saker tror jag.)

    Ett Manhattan-projekt, likt det amerikanerna till enorma kostnader drog igång under ett par år från 1942 för att skapa en atombomb, måste till kring arbetslösheten. Inte bara för de arbetslösas behov utan också för de som både jobbar och betalar för arbetslösheten. Gärna samarbete inom hela EU men åtminstone inom Sverige. Smarta människor (varav ett fåtal kan vara politiker) bör – iskallt – värdera läget. Se bakåt, kolla nuet och blicka framåt. Använda sina förnuft ska vara tillåtet, ostyrkta men tilltalande/lockande idéer från olika grupperingar/ideologer ska man förhålla sig skeptisk till.

    Min tro är då att ett förslag (av flera) man kommer att framföra är att för en stor subgrupp arbetslösa finns ingen annan lösning än någon slags arbetsinrättningar/samhällsarbeten som måste skapas av (den förhatliga) staten. Folk får en liten meny av jobb att utföra, men dessa måste de sköta ordentligt 8 timmar per dag ungefär som alla andra gör. Men då ska de också få både lön och gott anseende. Ingen höger-politiker får tala nedlåtande om dem typ att de tillhör den tärande sektorn. Lönen i såna här jobb kommer att ligga i nederkant på skalan, kanske 15-18 tusen per månad före skatt.

    Högern har rätt i sin käpphäst att alla mellan 18 och 65 ska försörja sig själva, oavsett ålder och begåvning, men de har fel då de tror att alla kan nå det målet. Skälen till att många inte kommer att lyckas varierar men dessa ska jag inte utveckla här. Vänstern har rätt i att det faktiskt inte finns jobb (då menar jag för alla) och i sin grundläggande humanitära inställning kan man säga och jag anar att man förstår att alla inte får/tar jobb idag oavsett hur hårt piskan viner över dem. Högern gör fel som tror att människor bara är incitament-drivna och vänstern kanske har en övertro på utbildning m m. Nej, det måste till något helt nytt, en verklig expertgrupp typ den i Los Alamos och New York 1942.

  3. Hej Gunnar!

    Strålande inlägg av dig. Fastnade speciellt för det du skriver angående Björklunds idéer om lärarlegitimation, ny lärarutbildning och karriärvägar som troligen inte alls påverkar kommande resultat hos elever.

    Där tänker jag så här: En liten del av en helhet kan inte förklara det hela. Att till exempel endast se ett litet ytligt sken av ett skolbarn och bedöma utifrån detta sken kan få förödande konsekvenser för barnets fortsatta utveckling. Med större förståelse inför varför barnet beter sig som hen gör i en viss situation, varför barnet inte förstår eller förstår undervisningen fordrar, som jag tror, helt annan förståelse än ny lärarlegitimation och lönelyft på 10.000 kronor per månad.

    Gällande EU är jag väldigt skeptisk till att politiker i Bryssel ska ta beslut om vad det enskilda landet, den enskilde kommunen och den enskilde individen får och inte får göra och vad som är bäst för enskilda landet, kommunen och individen. Hela tiden är det andra som talar om och vet bättre än de som bor i lndet, kommunen och på den lokala orten i kommunen. Samarbetade med andra länder och deras medborgare gjorde vi före EU-inträdet och för mig är det en gåta varför det inte skulle fungera utan en överstat som genom sina lagar/diriktiv talar om hur det ska vara. Ett system som verkar lika inom överstaten innebär att alla länder dras med när till exempel ett land hamnar i ekonomiska problem. Rätta mig om jag har fel: Om ett land får ekonomiska problem då borde det vara bättre om problemet stannade i det enskilda landet än att alla EU:s länder dras med och får ekonomiska problem.

    Att inse att alla inte lyckas försörja sig själv borde vara en självklarhet. Men så länge det anses att alla har samma möjlighet i sin utveckling kan det bara bli fel. Alla är vi olika och vi har olika egenskaper och förmågor. Svårare är det inte och med en nypa solidaritet, omtanke och medkänsla kunde vi avhjälpa myten om allas samma möjlighet till utveckling.

  4. Det Gunnar tar upp, dvs att staten måste ta ansvar för jobb som inte den privata sektorn förmår att göra, finns det en utarbetad modern modell för.

    Grovt sett, statens roll är i den modellen flexibel, där antal jobb ökas eller minskas beroende på privata sektorns efterfrågan på arbetskraft. Begreppet jämviktsarbetslöshet är i den modellen detsamma som den arbetslöshet som uppstår pga att människor byter arbete, och inte som idag, en nivå (som ingen vet var den ligger) för att styra inflationen.

    Att implementera modellen allena räcker dock inte. Man måste revidera dagens syn på makroekonomi, som bygger på flera helt verklighetsfrämmande ekonomiska teorier, teorier man i flera decennier använt sig av, utan att kunna påvisa att de faktiskt stämmer.

    För Vänsterpartiet borde MMT vara något att förkovra sig i.
    Ett tips är ekonomiprofessor Bill Mitchells blogg. Där finns mängder med information som är på gång att bearbetas till bokform.

    http://bilbo.economicoutlook.net

  5. Håller med om att V borde lyfta MMT som även är i linje med den växande rörelsen i storbrittanien Positive Money. Likaså är AMI (American Monetary Institute) ett exempel på det växande antal penningreformistet som finns därute. Gemensamt är att ta bort den penningskapande makten från de privata bankerna och återföra den till staten. Bankerna kan fortsätta agera som majoriteten redan tror, dvs att agera mellanhänder mellan låntagare och sparare – skapa pengar ur luft blir det dock slut på, likaså att varje krona som skapas, skapas genom att någon annan måste skuldsätta sig. Att staten behöver låna mot ränta av privata banker när det är staten som gett den rätten att trycka pengar ur luft är det största bedrägeriet i världshistorien!

  6. Vi borde inte släppa kravet på att ta bort jobbskatteavdraget som helhet. Med vissa delar kvar så är det fortfarande så att svaga grupper betalar stora summor skattepengar för att sänka skatten för dem som redan har arbete. Pengar läggs där dem inte behövs och det finns en skatteklyfta där studenter, pensionärer, sjuka med flera missgynnas.
    Jobbskatteavdraget gynnare inte bara redan arbetare utan slår ut över gruppen arbetande ojämställt. Det är ju fler män som har jobb och dessutom jobb närmre 30000-strecket.
    Jobbskatteavdraget är ju också helt verkningslöst när det gäller jobb. Det enda man lyckas uppnå är ju att dränera statskassan, öka på klassklyftorna och kväsa lönebildningen genom att man fokuserar på skattesänkningar istället för höjda löner.
    Därför bör vi avskaffa hela jobbskatteavdraget, och inte toffla som sossarna dessutom.

  7. Pingback: Budget och välfärd hör faktiskt ihop! | MeningenMedMiguel

  8. Håller alldeles med dig Nebbiolo! Den bubblan vi lever i har nu sprukit ett antal gånger i vår historia. Staten måste i princip återuppta kontrollen över det mesta som med åren har gått över i privata händer i okontrollerade former. Finanserna, bostads- och arbetsmarknaden, utbildningsbranschen, vården m.m.

  9. Om man ska bekämpa arbetslösheten måste man veta varför vi har arbetslöshet. Enligt mig har vi arbetslöshet därför vår penningpolitik kräver massarbetslöshet för att fungera. För att hålla låg inflation måste löneökningarna hållas nere. Lönebildningen klarar inte att ge låga löneökningar vid låg arbetslöshet.

    Ingen politiker vågar prata öppet om detta. Full sysselsättning kräver en lönebildning som klarar full sysselsättning samt en penningpolitik och finanspolitik som prioriterar låg arbetslöshet före låg inflation. För med högre inflation kan man korrigera för höga reallöneökningar.

  10. Jag skulle gärna se att vi inom (V) tar chansen att förklara för väljarna varför vi är det enda partiet i Sverige som faktiskt satsar på att minska arbetslösheten. För övriga i den borgerliga sjuklövern så är det inflationsbekämpning inom de fullständigt vettvilliga ‘ramverken’ som är högsta prioritet vilket inneburit att tusentals personer nu är arbetslösa helt i onödan.

    Jag skulle också nån gång vilja att ni ställer Alliansen mot väggen vad gäller deras otroligt nedvärderande syn på svenska folket bäst uttryckt genom Reinfeldts uttalande om att förbättrade nivåer i arbetslöshets och sjukförsäkringarna SJÄLVKLART leder till att svenska folket inte vill arbeta i samma utsträckning. Att jobbet fortfarande ger mer pengar även efter en höjning av försäkringssystemets nivåer verkar inte Alliansens företrädare kunna koppla, inte heller att det finns arbetande personer som inte har råd att vara sjuka i dag utan släpar sig till jobbet endå för att slippa karensdagen. Att ett arbete också innebär annat än ekonomisk trygghet verkar inte Alliansen heller förstå, att det fyller viktiga sociala aspekter är helt främmande för de som bara ser pengar framför sig.

    För mig som Vänsterpartist är det självklart att en överväldigande majoritet av det svenska folket inget hellre vill än att göra rätt för sig och tar jag illa vid mig när Alliansen kollektivt anklagar oss för att vara lata och tror vi helst vill ligga hemma på soffan och spela tv-spel istället för att gå till jobbet. Det är just människosynen som för mig är den stora skiljelinjen mellan Alliansen och oss inom den svenska Vänstern. Visst har vi olika åsikter om ekonomi och mycket annat men det handlar om sånt man kan resonera om. När det gäller synen på människor så står Alliansen för en syn som t o m får Jimmie Åkesson att framstå som mänskligare vilket väl är ett tecken på att något är allvarligt fel inne på Rosenbad.

  11. Hej jag funderar på om det inte skulle gå att låta föräldrarpengen var baserad på hushållet inkomst istället för på enskilda föräldern. jag tänker att det skulle lösa problemet med att man inte har råd att låta den som tjänar mest ta hand om barnen. Avgifterna till barnomsorgen räknas ju på det sättet så då borde bidragen oxå kunna göra det och på så sätt hjälpa till i kvinnofällan.
    skulle vara intressant att veta vad du tycker om saken.
    mvh en mammaledig som hoppas på förändring

  12. Angående jobb och göra rätt för sig. Det politiker borde lära sig är att hela livet är ett arbete (jobb). Ständiga tjatet om att göra rätt för sig genom lönearbete är för många som inte har arbete, som inte kan arbeta, rent nedvärderande. Arbete är så mycket mer än att ha en sysselsättning som genererar ekonomisk ersättning.

    När det gäller människosyn behöver både höger och vänster lära sig att tänka i andra banor.

Kommentera