Åter till full sysselsättning

Tåget susar söderut. Under dagen väntar två möten i Borås och ett i Bollebygd innan jag åker norrut igen. Igår var det partiledardebatt i riksdagen. Det kändes bra, men kanske borde man se över formen för debatten. En debatt på 4,5 timmar blir för mastig och långsam.

Jag har precis läst ut den lilla boken ”Åter till full sysselsättning” av ekonomerna Stefan Carlén och Christer Persson. Boken är en övertygande och väl underbyggd plädering för att målet om full sysselsättning kan och bör få styra den ekonomiska politiken. Samtidigt är boken en svidande vidräkning med årtionden av högerpolitik runt om i världen som har misslyckats när det gäller jobben.

Boken lyfter fram hur viktigt det är att investera för att få fler i arbete och att penningpolitiken måste användas för att öka sysselsättningen. Boken landar i en väl underbyggd kritik mot dagens ramverk för den ekonomiska politiken, inte minst överskottsmålet.

De bägge ekonomerna har gjort ett viktigt inlägg i debatten. Det är märkligt att Vänsterpartiet i stort sett är ensamt om att lyfta fram liknande tankar i den politiska debatten. Det blev tydligt igen igår i riksdagen. Att satsa på utbildning är viktigt för att bekämpa arbetslösheten, men utan ökande offentliga investeringar och en politik där full sysselsättning görs till målet för den ekonomiska politiken lär vi inte lyckas.

Boken är läsvärd. Men tyvärr är språket präglat av ekonomiska facktermer som gör den mindre lättläst för den som inte är van vid ekonomerna språkbruk. Ibland känns den nästan som en akademisk uppsats. Det är lite synd med tanke på det viktiga budskapet.

4 reaktion på “Åter till full sysselsättning

  1. Hepp, vi kanske råkar sitta på samma tåg…
    Intressant, ska se om jag hinner läsa den där boken och se vad de föreslår.
    Detta med sysselsättning och arbetslöshet är inte helt lätt. En avgörande faktor är ju vilka som räknas till arbetskraften. Ska man mäta andel arbetslösa (av arbetskraften), eller antal arbetslösa? Ska man mäta andel sysselsatta eller antal sysselsatta?

  2. Än så länge verkar lönearbetet vara det mest effektiva sättet att någorlunda fördela landets rikedom. Annars är det ju så att produktiviteten ökat många ggr mer än befolkningen och överproduktionen kan egentligen inte fortsätta om vi vill överleva på längre sikt.

  3. V är det parti som ifrågasätter en penningpolitik vi haft i tjugo år. Denna penningpoltik kräver hög arbetslöshet för att fungera.

    Men om man vill få lägre arbetslöshet med hjälp av högre infltion måste vi samtidigt ha en lönebildning som inte kompenserar ig för den högre inflationen. Den högre inflationen måste göra så att reallöneökningarna blir lägre för att arbetslösheten ska bli låg.

    Detta är svårt politiskt. Svårt att vinna val på att lova lägre reallöneökningar. Ett svårt pedagogiskt problem för V

  4. @Ante: Fast även Allianzens jobbskatteavdrag går ju ut på att minska reallöneökningarna, det är enda sättet de kan ‘betala’ sig i det långa loppet. Tanken är att vi löntagare med lägre skatt ska känna att vi redan har det ‘rätt bra’ och således ska bli mindre benägna att kräva ‘för stora’ löneökningar. Detta är ekonomer i alla läger överrens om.

Kommentera