Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser

Det brukar heta att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Möjligen är den också kantad av välmenta EU-direktiv. Under mina elva år i EU-parlamentet ställdes jag många gånger inför valet att rösta ja eller nej till förslag som jag var för, men som jag inte ville att EU skulle bestämma om. Hur röstar man då? Röstar man ja överför man mer makt till EU – vilket jag inte vill. Röstar man däremot nej så röstar man emot något man egentligen är för.  Som EU-kritiker och vänsterpartist brukade jag så konsekvent jag kunde rösta emot att ge EU makt över nya områden oavsett vad jag tyckte i sakfrågan. Frågor som kan regleras nationellt hör inte hemma på den mer odemokratiska EU-nivån. Däremot brukade jag inte tveka att försöka förbättra direktiv och förordningar på områden där EU redan bestämde, där den nationella självbestämmanderätten redan var borta. Gränsdragningarna är dock inte alltid så solklara.

Detta klassiska dilemma i EU-politiken har i dagarna blivit aktuellt med förslaget om att reglera könskvotering i bolagsstyrelsen på EU-nivå. Den borgliga regeringen och vissa ledarsidor gör ett stort nummer av att detta beslut inte ska tas i Bryssel. Å andra sidan vill de inte ta det i Stockholm heller. Socialdemokraterna och en del debattörer tycker att beslutet är bra och att det därför bör stödjas. Vänsterpartiet är för att anta en lag på området i Sverige, men inte för att reglera frågan på EU-nivå.

Själva sakfrågan är inte så betydelsefull tycker jag. Visst är det bra om det blir fler kvinnor i bolagens styrelser. Men jag är betydligt mer bekymrad över att inkomstklyftan växer mellan kvinnor och män i Sverige, att aborträtten inskränks i flera EU-länder eller att det förekommer en omfattande slavhandel, trafficking, med prostituerade i Europa. Men som principfråga har frågan om representation i bolagstyrelser ett intresse.

Ska man då inte bara rösta för alla förslag som man tycker är bra oavsett om man överför mer makt till EU? Så verkar socialdemokraterna resonera. Det finns flera argument mot att tänka så. För det första innebär det att den nationella och lokala demokratin urholkas när makten över besluten flyttas till Bryssel. Demokratin har ett värde i sig. När makten förs över till EU gör vi det svårt eller omöjligt att ändra politiken  framtiden, det är fel oavsett beslutens innehåll. För det andra så kan man försöka rösta för bra lagar i EU, men när lagarna väl antas så påtvingas vi istället något vi inte vill ha. Man kan vara för aborträtt på EU-nivå, men med dagens reaktionära regeringar och parlament i EU skulle en sådan lagstiftning kunna innebära att aborträtten inskränks hos oss. Här finns dilemmat i socialdemokraternas EU-politik. De har varit för att ge EU mer makt för att skapa ett s-märkt Europa och det har i allt väsentligt slutat med att vi påtvingas en massa borgerlig politik av EU.

Det stora hyckleriet i denna debatt tycker jag dock att borgerliga EU-vänner står för. När det passar framställer de sig som att de värnar nationell beslutanderätt och demokrati. Men det sker nästan utan undantag för att de egentligen ogillar regler som är bra för jämställdhet, löntagarnas rättigheter eller miljö. De döljer högeråsikter bakom för tillfället hävdade principer om EU och var besluten ska tas. När det handlar om att tvinga igenom rättigheter för företagen eller högerpolitik brukar de aldrig tveka att reglera saker via EU. Det är den totala principlösheten. Dessutom har de borgerliga partierna, liksom socialdemokraterna, konsekvent röstat för alla fördagsändringar i EU som har överfört stora mängder makt från Sverige till EU. Det är ändringar som har gett EU makt att lagstifta på nya områden och som har gjort unionen mer överstatlig. Det har enorm betydelse, att sedan motsätta sig enskilda förslag har liten betydelse i jämförelse. De partier som var/är för euron och nya fördrag som Lissabonfördraget är de som driver på EU:s utveckling till superstat. När de sedan försöker framställa det tvärtom i en debatt om ett direktiv om könskvotering i bolagsstyrelser så blir det rejält oärligt.

7 reaktion på “Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser

  1. Jo, man förstår att det många gånger är svårt för politiker. Ni måste säga ja eller nej genom att aktivt rösta etc och vi ja eller nej ”inom oss själva” till olika förslag som aktualiseras men där vi då inte specifikt tillfrågas om vår åsikt. Också vi måste nog överväga om vi ska ta ställning i varje fråga isolerat eller ha någon slags princip. Ju mer man begriper (eller tror sig begripa) om hur samhället funkar desto mer benägen blir man väl att rösta efter principer.

    Jag uppfattar att högern många gånger resonerar ungefär som jag och också ofta tar beslut som jag gillar men jag tror att det många gånger ligger en hund begraven i deras ställningstaganden. Samma gäller för alla partier men just för mig ligger det flest hundar begravda på högra sidan.

    När det gäller frågan om lika många kvinnor som män i bolagsstyrelser så hamnar jag på EU:s linje. Gillar ofta Sabuni men inte denna gång.

  2. Är det fel av FN att ”över huvudet på medlemsstaterna” driva igenom principier om mänskliga rättigheter och barns rättigheter”? Är det fel av Riksdagen att ”köra över” det kommunala självstyret genom krav på maxtaxa, avfallshantering, gymnasieskolor mm?
    Frågan är om den nationella självständigheten alltid finns i verkligheten. Kommer kanske kapital att lämna Nederländerna vid en vänsterseger, så att folkets önskan om högre beskattning av de rikaste inte går att genomföra?
    I USA trotsar högern federala domar om aborträtt och slår vakt om delstaternas självständighet i frågan om rätt att bära vapen.
    På sikt kanske det blir så att överstatliga beslut krävs för att kunna föra en vänsterpolitik, framför allt på ekonomins och miljöns område. Kapitalet gynnas bara av att stater tvingas tävla med varandra om att locka till sig valutaströmmarna. Naturligtvis måste då EU demokratiseras. Enklast görs detta genom att ministerrådet avskaffas och Kommissionen tillsätts parlamentariskt av ett beslutande europaparlament. Då har vi skapat en slags demokratisk EU-stat. Men varför är vi så rädda för den?
    Som jag ser det är det politiken EU bedrivit som är problemet. Inte att den demokrati som vi förlorat till marknaden återerövras på europeisk nivå.

  3. Man skulle kunna kalla det för Putinpolitik.

    Putin är ju ökänd för att uppmuntra allsköns korruption och inte dra sig för att själv berika sig å det skamlösaste. Men när korruptionen orsakar katastrof nånstans är han den första att åka dit, sparka den korrupta politikerna (på lokal nivå) och ge offret upprättelse. Så får han själv en massa cred samtidigt som han kan dra fördel av att korruptionen fortsätter.

    Det är oftast svårt att äta kakan och ha den kvar. Men på den politiska nivån tycks det gå om man är tillräckligt cynisk.

  4. Jag är motståndare till EU/EMU-projektet, jag är motståndare till kollektivanslutningen till EU/EMU-projektet, jag är ingen EU/EMU-medborgare eller EU/EMU-medlem, jag tycker att medlemmarna i projektet ska betala sina medlemsavgifter själv. EU/EMU-projektet är ett privat, delvis hemligt, sällskap. Jag vill inte bidra till dårskapen, till det nyliberala projektet, till vålds- och krigsprojektet, jag tror inte på det, jag föraktar det, jag fördömer det. EU/EMU-projektet är främst dom västeuropeiska kådisarnas projekt. Lojaliteten ligger i karriärmöjligheterna, inte hos invånarna i dom länderna som dom påstår sej representera. Man kan inte räkna med dom invånarna som är emot projektet i deras olika förfaranden. Ur demokratisk synpunkt är projektet ogiltigt då färre en hälften av invånarna bakom muren deltar i deras val. Precis som i riksdagen borde antalet stolar besättas efter antalet valdeltagande. För att respektera kriterierna för absolut majoritet och kvalificerad majoritet. EU/EMU-projektet behövs inte, EU/EMU-projektet är en olycka redan från början, en fortsättning på tidigare krig, elände och övergrepp. EU/EMU-projektet bygger på falskhet och löjliga illusioner, på lögn och propaganda, på omedvetande och okunnighet, EU/EMU-projektet är kapitalisternas och deras anhängares dröm om ett ständigt klassamhälle. Om ännu ett tusenårigt rike. Aktiva anhängare borde ställas inför riksrätt för landsförräderi.

  5. Jag är också motståndare till EU och EMU och tycker att Sverige ska lämna EU och inte tillhöra EMU. EU är en klumpig, högervriden, rasistisk och omodern dinosaurie.

  6. Anders, det var ord och inga visor. Håller med dig: ”EU och EMU projektet behövs inte.” Det är bara i EU som det är lag att man måste tillhöra EU. Inom EU har allt blivit lag och de enskilda ländernas politiker gör sig själv till åtlöje när de, utan att fråga medborgarna, gladeligen lämnar över besluten till EU-parlamentet.

    Det tycks ändå finnas ett litet hopp i EU-mörkret. Idag presenterade Sveriges riksbank de nya mynten – tiokronan, femkronan, tvåkronan och enkronan – som ska introduceras 2016. Vilket borde innebära att vi behåller vår egen Svenska valuta. Rätta mig om jag har fel.

    /Olle/

Kommentera