På väg hemåt

Tillsammans med några av de transportare som organiserar chaufförer och motverkar social dumping

Ett försenat tåg tar sig upp mot Stockholm. Jag har varit ett par dagar i västsverige på olika möten.

I måndags kväll började jag min lilla turné i Säffle. Det är ett av denna hösts många besök på orter där Vänsterpartiet är svagt. Värmlandsdistriktet hade gjort ett riktigt gott förarbete och på ett välarrangerat möte kom uppåt 50 personer varav många var intresserade av att aktivera sig. Inte illa på en ort där vi har varit riktigt svaga ett tag.

Tisdag och onsdag har jag mest tillbringat i Göteborg. Jag har träffat nordiska rådets vänstergrupp, trevligt. Inte minst var det kul att få uppdateringar om läget för vänstern på Island och Färöarna.

En höjdpunkt i tisdags var mötet med s-studenter om vinster i välfärden. Mötesrummet på Göteborgs universitet var fullsatt och stämningen god.

I morse medverkade jag i radio Göteborg och talade bland annat om Ship to Gaza, sändningen kan du lyssna på här. Ikväll var det öppet möte på biblioteket med partiföreningen i Kungsbacka.

Under dagen träffade vi Transport i Göteborg. Tillsammans for vi ut till en av portarna till containerhamnen där lastbilarna väntar på att få köra in. Transportarna talade med chaufförer och värvade nya medlemmar. Det blev extremt tydligt hur den sociala dumpingen drabbar åkerinäringen. Vissa åkerier använder i stort sett bara chaufförer från låglöneländer med usla villkor. Ofta har de F-skattesedel eller är anställda av utländska bemanningsföretag. De chaufförerna är rädda för att tala med facket. Om de organiserar sig riskerar de att få sparken bums. Det är bedrövligt att regeringen inte skärper lagar och regler för att komma åt detta utnyttjande av arbetskraft som dessutom slår ut seriösa svenska åkerier som inte vill fiffla med anställningsvillkoren. En liten bild från besöket finns överst på sidan.

 

2 reaktion på “På väg hemåt

  1. Bra att Vp engagerar sig för justa villkor för anställa, liksom för åkeriföretagen. Som busschaffis har jag förstått hur illa det kan vara (somliga kollegor är f d CE-förare eller taxiförare)

    Sen anar man ju hur det är på andra områden t ex städ- och restaurantbranschen. Stegvis tror jag sämre villkor smyger sig in i hela arbetslivet, t ex i skolan där jag tidigare jobbat. Rätt är att strama upp och se till att verksamheter funkar optimalt men hela tiden ska man iakttaga någon slags ‘allmänmänsklig norm’ så att människorna orkar jobba utan att skadas och sen ligga samhället till last, samt att företag som är hederliga inte slås ut. Anställda och företagare har samma grund-intressen här om man bara ser till helheten och bortser från enskilda/särintresset.

    Tror att de företagare som dumpar villkoren för sina anställda egentligen är inkompetenta för sin resp huvuduppgift. De kan bara överleva genom att fuska i olika avseenden. Samhället måste beivra sånt förstås ungefär som man måste haffa väskryckare, såna som kör för fort utanför skolor etc.

    Kort sagt: Samhället måste skydda/värna de skötsamma och, oftast, mer begåvade.

  2. Jag har alltid gillat herr Sjöstedt. Opinionen verkar dock inte så begeistrad. Det verkar som om ”CH Hermanssons julkort till Brezjnev” satt sig djupt hos folket (med medias ”hjälp”). I ett ”normaltillstånd” borde ju V legat på minst 20% som läget är i landet. Vad gör herr Sjöstedt och V för analys av detta och vad gör man för att komma ur kräftgången?

Kommentera