En märklig dag

Det var en ovanlig dag igår. I politiken var den ovanligt händelserik. Den tyska författningsdomstolen gav grönt ljus till konstruktionen av euroländernas räddningsfond ESM – så kan eurons vänner pusta ut ett tag. Men krisen tar snart nya vändningar.

I Nederländerna var det val. Högerliberalerna vann knappt över socialdemokraterna som gjorde en otrolig upphämtning i valrörelsen. De holländska väljarna måste vara bland Europas mest lättrörliga. Frågan är nu om de två partierna kan bilda en gemensam regering. Wilders rasistiska parti blev blev valets stora förlorare – det är något att glädjas åt. Vänsterpartiet SP stod still. Men med tanke på hur högt partiet låg i mätningarna bara för några veckor sedan så är det en besvikelse.

I Strasbourg höll EU-kommissionens ordförande ett av sina ”state of the unionen” tal där han krävde att EU ska få mer makt och centralstyre och omvandlas till en federation. Jag är glad att jag slapp höra det talet, jag minns Barroso som en pompös pratkvarn från min tid i EU-parlamentet. Om det det blir ett nytt EU-fördrag som Barroso vill så drar det nog ihop sig till en rejäl politisk strid om EU i flera medlemsländer – kanske även här i Sverige.

Själv höll jag högt tempo hela dagen med morgon-TV, träff med kommunpolitiker från hela landet, intervjuer och möten. Men så plötsligt var det som om dagen stannade upp. Från Libyen kom beskedet att Chris Stevens, USA:s ambassadör i landet, hade blivit dödad. Jag träffade Chris första gången i Jerusalem för snart tio år sedan, vi umgicks en del. Sedan har vi setts då och då, inte minst i New York när jag bodde där. För en dryg vecka sedan var han i Sverige, han var hemma hos oss, åt middag och busade med barnen. Nu är han död – det var helt overkligt att få det beskedet. Chris var en varm och prestigelös människa. Han var en kännare och vän av arabvärlden, pratade flytande arabiska och han var en mycket progressiv amerikan. Jag och  många andra kommer att sakna honom.

3 reaktion på “En märklig dag

  1. Tack Jonas för att du, trots chockbeskedet från LIbien tog dig tid att träffa oss i Centerjournalisternas förening. Du gjorde som vanligt ett bra och sympatiskt framträdande även om du knappast har så många röster att hämta i denna församling.
    Ha de!
    Sven B

  2. Pingback: De våldsamma protesterna i Mellanöstern. « PEPPRAT RÖDGRÖNT

  3. Religiositeten i den muslimska världen är vedervärdig. Enskilda människor däremot är inte vedervärdiga. Jag vill skala bort det förljugna/religiösa och få fram de stackars förtryckta människorna där bakom.

    De obegåvade och förtryckande måste ge plats åt de begåvade och toleranta. De senare måste finnas någonstans. Först då kan muslimska länder bli demokratiska och börja bidraga till något gott för dem själva och för andra folk.

Kommentera