När vi möter välfärden ska kvaliteten komma först och det ska vara våra behov som avgör vilket stöd vi får. Det är en trygghet som ska finnas för elever i alla skolor och för alla äldre oavsett äldreboende. De gånger vi tvingas uppsöka vården ska vi vara trygga i att resurserna där fördelas så att den i störst behov av vård prioriteras, inte den som är lönsammast att behandla.

Men i dagens välfärd kommer företagens mål – att maximera vinsten – gång på gång i konflikt med de mål alla vi andra har, vi som använder och betalar för välfärden. Även om personalen gör vad de kan för elevens eller den äldres bästa, är själva verksamheten styrd med vinsten som övergripande mål. Det är alltifrån att äldre på äldreboendet får mindre hjälp på grund av färre anställda, till att skolmarknaden har gett upphov till betygsinflation. En vanlig effekt är att man prioriterar de lönsammaste grupperna, vilket ofta är de som har minst behov.

Ofta slår vinstintresset mot personaltäthet och utbildningsnivå. Till exempel har kommunala äldreboenden mer än 10 procent fler anställda per äldre jämfört med privata och lärartätheten är 20 procent högre i kommunala gymnasieskolor än i de fristående. När det gäller förskolan pekar statistiken på att de privata väljer en annan metod – de anställer personal utan utbildning i mer än dubbelt så hög grad som de kommunala.

En välfärd fri från vinstintressen gör det möjligt att istället fokusera på kvaliteten. De pengar som i dag försvinner som vinst till bolagens ägare innebär ett enormt slöseri med skattemedel. Om de istället användes till att anställa mer personal i välfärden skulle de räcka till cirka 20.000 nya anställda. Det är lika många som enligt Arbetsförmedlingens prognos skapas totalt i Sverige i år och nästa år.

Vänsterpartiet är det enda partiet i svensk politik som tydligt står för att välfärdens resurser ska gå till just välfärd. I dag presenterar vi en modell för hur detta kan göras.

Vi föreslår lagstiftning om att skattemedel för kärnverksamheterna inom vård, skola, förskola och äldreomsorg inte ska kunna gå till vinstsyftande eller vinstutdelande företag. Överskott ska där i allt väsentligt stanna i verksamheten och antingen sparas eller direkt återinvesteras. Ett liknande regelverk gäller i dag för till exempel fristående skolor i Norge.

Genom förslaget försvinner vinstintresset som drivkraft i välfärden, samtidigt som vi kan ha flera olika utförare att välja mellan. Privata och ideella aktörer kan ges skattefinansiering om de i fortsättningen bedriver sin verksamhet utan vinstsyfte och vinstutdelning. De som däremot endast är ute efter att göra en vinst på skattepengar förlorar i och med våra förslag intresset för att verka i välfärden. Våra förslag gäller de skattefinansierade verksamheterna. Om någon vill starta verksamheter som finansieras privat står det dem fritt att göra så.

De som vill driva välfärdsverksamhet som aktiebolag kan i vår modell använda en särskild form för detta. Aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning är en form som redan finns men som sällan används. Dessa kan inte dela ut mer vinst än motsvarande en procent över statslåneräntan på det insatta kapitalet. Det tillåts eftersom kapital man satsar på verksamheten inte ska behöva minska i värde. Utdelningen motsvarar ungefär räntan på ett vanligt bankkonto vilket gör att resurserna i allt väsentligt stannar i verksamheten och vinstintresset effektivt avlägsnas från välfärden.

Vinst kan inte plockas ut genom att omvandla sådant bolag till annan form av bolag och det finns även bestämmelser som reglerar fusion, likvidation och interna överföringar inom koncernen. Det innebär ett slut för riskkapitalbolagens metoder att utan vanligt vinstuttag ändå slussa ut skattemedel från verksamheten. Om så behövs för att säkra att överskottet verkligen stannar i verksamheten kan aktiebolagslagens krav också skärpas för de aktuella verksamheterna.

Ändringarna kombineras med ny lagstiftning om att huvudmannen för välfärdsverksamheterna, det vill säga kommunen, landstinget eller staten, ska besluta när och var icke-offentliga aktörer får etableras. När det finns ett behov av alternativ pedagogik, behandling eller motsvarande kan icke-offentliga aktörer ges tillstånd att driva detta. Men de ska inte själva kunna bestämma var de startar en skattefinansierad verksamhet. Vid till exempel överetablering eller bristande pedagogisk mångfald ska befintliga tillstånd kunna omprövas.

Detta innebär att demokratiska beslut och noggranna bedömningar av behoven blir en förutsättning för att ge skattepengar till nya välfärdsverksamheter. Därmed upphävs LOV (lagen om valfrihetssystem) samt berörda avsnitt i skollagen och hälso- och sjukvårdslagen. Det är viktigt eftersom de på många områden ger alla som uppfyller vissa kriterier rätt att fritt starta välfärdsverksamheter finansierade av skattemedel. Resultatet har blivit en ojämlik välfärd. Det skapas överetablering i rika områden, på bekostnad av resurssvaga områden som anses mindre lönsamma och som drabbas av underetablering.

Lagstiftningen vi föreslår skulle innebära en bättre fördelning av välfärdsutövare. Den skulle även göra det möjligt att lösa de problem som på vissa håll har uppstått med uppsplittrade vårdkedjor och att verksamheter inte samarbetar med varandra.

Idag skriver jag och Ulla Andersson på DN-Debatt om hur vi skapar en välfärd fri från vinstintressen;

I dag anser mer än 8 av 10 svenskar att den som driver skattefinansierad välfärd inte ska plocka ut vinst därifrån. Men de borgerliga partierna står fast vid sina privatiseringar och andra partier famlar efter lösningar. De som är för splittrade för att ta ställning har hanterat det genom svårtolkade förslag med oklara konsekvenser. Men för att lösa välfärdens problem krävs det glasklara och konkreta förslag. Väns­terpartiets svar är tydligt: kvalitet och jämlikhet före vinstintresse.