En realistisk politik mot eurokrisen

I dagens DN skriver Ulla Andersson och jag om en möjlig politik mot eurokrisen;

Inget tyder på att eurokrisen ljusnar, snarare tvärtom. Grekland är statsbankrutt, den sociala krisen i landet är desperat. Spaniens ekonomi är i snabb utförsbacke med stora förluster i banksektorn och ohållbara kostnader för upplåning. Fler länder står sannolikt på tur för nödlån från eurogruppen där viljan och förmågan att betala minskar. Krisen är bortom kontroll trots alla försäkringar från EU:s makthavare om motsatsen. Miljoner européer betalar ett högt pris med fattigdom och arbetslöshet för drömmen om en politisk stormakt byggd med en valuta­union som verktyg.

För att kunna bekämpa krisen rätt krävs att man förstår dess orsaker. EU och den svenska regeringen har hävdat att krisens främst orsakas av hög skuldsättning i medlemsländerna vilket ska åtgärdas med åtstramning av utgifterna. Med undantag för Grekland är höga budgetunderskott knappast krisens orsak, däremot stiger skulderna snabbt som ett resultat av krisen. Inte minst beror det på att kostnaderna för bankernas förluster vältras över på skattebetalarna som i Irland och Spanien.

En annan huvud­orsak till krisen är euron i sig. Genom den låga euroräntan underblåstes skuldsättning och prisökningar i flera länder. Euron gör det dyrare för krisländer att låna pengar. Eurons gemensamma växelkurs låser flera krisländer i en hopplöst dålig konkurrenskraft gentemot Nordeuropa och omvärlden. Mot dessa strukturella problem har EU:s påbjudna åtstramningar, privatiseringar och attacker mot arbetsrätt inte hjälpt, ibland har de istället fördjupat krisen.

EU:s krispolitik syftar till att rädda euron och bankerna. Eurokrisens gyllene regel är att bankernas förluster kan göras offentliga medan vinsterna förblir privata. Sedan EU:s toppmöte i juni med dess beslut om direktutlåning till krisbanker kan bankernas förluster föras över på skattebetalarna i hela EU. Det är ett beslut som kan bli mycket kostsamt och som kommer att resa krav på starkt överstatlig reglering av den ekonomiska politiken.

I detta krisläge måste den svenska politiken bidra mer aktivt till verkliga lösningar även om det kräver att en del obehagliga sanningar får sägas i Bryssel. Krispolitiken måste också se till att priset inte blir för högt för svenska skattebetalare. Med låg statsskuld och en egen valuta har vi klarat oss hyggligt än så länge. Dessa styrkor ska vi slå vakt om. Men i takt med att krisen förvärras drabbas delar av vår export och arbetslösheten stiger. En stor riskfaktor är de svenska storbankernas allt för stora omsättning och den höga privata skuldsättningen. Det gör oss mycket känsliga för en europeisk bankkris. Vi vill därför att regeringen bjuder in företrädare för den rödgröna oppositionen till samtal om hur vi kan minska krisens risker för Sverige. Vi ser gärna att följande punkter tas upp för möjliga blocköverskridande överenskommelser:

1. För att minska hushållens höga skuldnivåer bör en amorteringsplikt på banklån införas.

Stora risker finns i den svenska bolånesektorn vid en större nedgång i ekonomin. En amorteringsplikt har fördelen att den inte utestänger unga personer som vill köpa en första bostad vilket bolånetaket gör. Vi ser med intresse på att företrädare för banksektorn har fört fram denna tanke och att regeringen inte har avvisat den.

2. Vi vill snabbutreda och genomföra en bankdelningslag. En sådan lag skulle tvinga fram en delning mellan bankernas finansiella handel och egentliga bankverksamhet i separata företag. I dag subventionerar skattebetalarna bankernas upplåning via garantier värda 30 miljarder årligen. Dessa pengar används till stor del för finansiell spekulation – inte bankverksamhet. Samhället kan behöva garantera bankverksamhet som sparande, bolån och krediter till småföretag. Men vi har inte någon anledning att underblåsa finansiell handel eller ta dess risker vid förluster. Tvärtom bör vissa former av finansiell spekulation förbjudas. Vi vill förbättra villkoren för alternativa gemensamt ägda banker som lokala sparbanker.

3. För att möta krisens negativa ekonomiska ­effekter bör de samhälleliga investeringarna öka. Det är dessutom i praktiken gratis för staten att låna pengar i dagsläget. Genom samhällsnyttiga investeringar i infrastruktur som järnväg, bostadsbyggande/bostadsrenovering och förnybar energiproduktion kan vi öka sysselsättningen samtidigt som flaskhalsar i ekonomin byggs bort och utsläppen av växthusgaser minskar. I Europa bör länder med bättre ekonomisk utveckling och överskott i bytesbalansen öka efterfrågan i ekonomin för att underlätta vägen ur krisen. Detta bör samordnas och Sverige bör ta initiativ till detta.

Sverige har inget intresse av kaos och sammanbrott i eurozonen. Därför måste Sverige höja rösten för en mer realistisk krispolitik utan EU:s marknadsliberala och federalistiska skygglappar. En sådan politik måste innebära ett större ansvar för bankernas ägare och fordringsägare vid förluster. För de länder som sitter fast i eurons skruvstäd av usel konkurrenskraft och felaktig penningpolitik måste en ordnad väg ut ur euron skapas.

På EU-nivå behövs en politik med socialt ansvar som fördelar bördorna rättvist och som bidrar till ökade investeringar för jobb. Nedskrivningar av delar av den grekiska statsskulden kommer att bli nödvändiga. På EU-nivå måste den svenska regeringen vara tydligare med att den respekterar folkomröstningen från 2003 och svenskarnas nej till euron. Det innebär att vår ekonomiska politik inte ska underordnas en framväxande överstatlig ekonomisk politik på EU-nivå. Inte heller kan vi acceptera att svenska skattemiljarder öses ner i EU:s svarta hål av bankförluster. Vi avvisar att Sverige deltar i varje sådan socialisering av förlusterna i EU:s banksystem. Däremot kan vi från fall till fall ge bilaterala lån till grannländer som behöver stöd som vi har gjort till Island och Lettland.

Vägen ur eurokrisen kommer att bli lång och svår, till att börja med kräver den att vi börjar färdas åt rätt håll.

11 reaktion på “En realistisk politik mot eurokrisen

  1. Alla tre förslagen är på pricken rätt åtgärder. Tack för denna injektion av förnuft i svensk politik, vi lider ju ofta brist av den.

    Särskilt punkt 2 om bankernas två sidor som bör separareras tilltalar åtminstone mig. Amerikanska Glass-Steagall* borde vara en självklar inspiration innan dess avskaffande… så gick det med den avregleringen!

    * http://en.wikipedia.org/wiki/Glass–Steagall_Act

  2. Jag tycker V ska föreslå satsningar på kvinnojobben i offentlig sektor – dvs ökad personaltäthet på dagis, fritids, skolan och mer lärarresurser inom högskola och universitet – Sverige som kunskaps- och forskningsnation måste värnas, dessutom måste betydligt mer pengar satsas på humaniora, inte minst pga högerextremiseringen som sker pga historielöshet kan misstänkas – människosynen som florerar är ett spöklikt eko av 30-talet, likaså utförsäkringspolitiken och dess påhejare, rasismen, det enögda tänkandet kring utveckling – att det bara ska satsas på teknik. Var finns också satsningarna på kulturen? Där behövs massiva insatser för att vi ska kunna få ett samhälle som går att andas i och inte kvävs av högerpopulismens dumdryga attityder. Också mer forskningssatsning på Solkraft, istället för att bygga nya reaktorer som reaktionära Vattenfalls Nya ledning nu föreslår. Vi behöver Solbilar!

  3. Nemokrati 1 augusti, 2012 at 12.50. Instämmer i det du skriver.

    Vill tillföra att vi alla behöver öppna upp för ett mer ”andligt” synsätt, vilket inte är det samma som att individen måste tillhöra ett samfund och vara religiös.

    Ha andlig inriktning betyder för mig att förstå att vi alla är unik och självständig som individ och var och en ingår som en del i kollektivet på planeten. Det betyder att vi på något sätt är varandra med ett gemensamt ansvar för varandra och annat liv.

    I dag härskar egoismen som ser till egen vinning eller för liten grupps vinning. Det är ett synsätt som dogmatiskt förkastar sådant som de egna känslorna inte överensstämmer med. Med detta intellektuella känslo- och tankesystem sätter personen eller gruppen sig själv instängd i en bur, i en dogm som omöjliggör fortsatt utveckling för kollektivet som helhet.

    Ett kollektiv kan vara familjen, släkt, vänner, arbetskamrater, samhället, landet vi lever i etc. I dagsläget med den förståelse vi nu äger upplever jag att det är inom dessa ramar vi behöver utvecklas. Tror inte att vi är mogna för en sammansättning till större nationer, därtill är människors känslor, tankar, synsätt, kulturer och klimat för olika. Se bara hur svårt det kan vara att komma överens inom familjen, samhället, politiken med vänster och höger, landet etc. Vilket inte betyder att vi ska utestänga oss från gemenskap och nya idéer med människor i andra länder eller att vi ska se varandra som fiender.

    Bruka makt är viktigt. Men frågan är: Hur brukar vi människor makt? Gynnar makten individens, kommunens, landets egen kreativitet till skapande eller hämmas kreativiteten och skapandet? Suger makten näringen ur individen, landets jordar och naturtillgångar, ur offentlig verksamhet till förmån för privata fickors ekonomi etc. för att sedan dra vidare till nästa land för att göra samma sak?

    Ett ”andligt” uppvaknande hos var och en av oss, och speciellt inom politiken ser jag som ett måste för att utveckling och enhet mellan människor och annat liv ska bli möjlig.

    Christer

  4. Angående villkoren för alternativa banker; Hur ser ni på infrastrukturen för elektroniska betalningar? JAK Medlemsbank har uttryckt följande i frågan:

    ”Betalningssystemet är en infrastruktur, precis som vägar och järnvägar. Alla skall kunna resa och flytta gods och det tar vi gemensamt ansvar för genom Trafikverket. På motsvarande sätt anser JAK Medlemsbank att möjligheten att smidigt kunna förflytta och förvara pengar bör vara ett offentligt ansvar. Betalningssystemet bör ligga under demokratisk kontroll, men gärna med privata aktörer som får uppdrag att praktiskt sköta verksamheten.”

    Fortsättningen går att läsa här:
    http://www.jak.se/newsdesk/lat-inte-bankerna-aga-infrastrukturen

  5. Alexander: Personligen så undrar jag över vilka dessa ”privata aktörer” är. Det nuvarande ekonomiska systemet är på väg att kraschlanda. Mycket pekar på det. Är det samma människor som träder in som räddande änglar, när kollapsen väl är ett faktum? Eller var tar de människorna vägen? De går ju knappast upp i rök.

    Under Lokalekonomidagarna samarbetar JAK bl.a. med Tillväxtverket. Vilka är en EU vänlig myndighet som är tillsatt av regeringen att främja fortsatt tillväxt. Vad slags tillväxt är oklart? Är det social, kulturell, andlig tillväxt som avses?

    Gillar JAK men är de ute och ”cyklar?” ”Betalningssystemet bör ligga under demokratisk kontroll, men gärna med privata aktörer som får uppdrag att praktiskt sköta verksamheten.” Om man läser Christers inlägg och funderar över det han skriver, är mänskligheten mogen för alla dessa ”privata aktörer” som ofta ser vinstintresse som sitt främsta mål? Det verkar onekligen inte så. Egoismen breder ut sig…finns överallt.

    Lisbeth

  6. Lisbeth: Jag tror att de privata aktörer som åsyftas är de redan existerande affärsbankerna, som ju är privata.

    Min uppfattning är att det som efterfrågas av JAK, är ett offentligt ägt och administrerat system som enbart fokuserar på att tillhandahålla ett säkert system, för att utföra elektroniska överföringar av pengar eller krediter, som sedan bankerna får använda sig av i sin verksamhet. Det är ingen liten sak för alternativa banker att på egen hand bygga upp och tillhandahålla ett sådant system.

    Som det är nu är vi alla (även de alternativa bankerna) tvungna att göra våra elektroniska överföringar via ett system som är helt kontrollerat av de privata bankerna. Ett offentligt betalningssystem skulle därför bidra till att minska vårt beroende av privata aktörer, inte öka det.

  7. Alexander: ”Det är ingen liten sak för alternativa banker att på egen hand bygga upp och tillhandahålla ett sådant system.” Nej det är det inte och vi medlemmar kräver samma service som i ”vanliga” banker. Det kanske är där ”skon klämmer.” Vi är bekväma och vill ha det på ett visst sätt? Det tvingar fram förändringar kanske inte alltid så genomtänkta? Ett nytt system kan inte se ut exakt som det gamla. Då är det inget nytt system. Man behöver kanske tänka nytt utanför systemet? Om man vill se förändring vill säga. Annars kan man ju ingå, anpassa sig i systemet som t.ex. politiska partier ta Miljöpartiet. Behövs de ens längre i nuvarande form? Är de inte numera ett parti bland alla andra?

    Du skriver ”Ett offentligt betalningssystem skulle därför bidra till att minska vårt beroende av privata aktörer, inte öka det.” Ja så kan det ju vara, men om man säger ”men gärna med privata aktörer” så låter det inte som om man har som mål att minska på antalet privata aktörer. Tillväxtverket är EU vänliga av vad jag förstått och EU står för fullständig privatisering. Det är inte konstigt att man funderar över vilka JAK samarbetar med. Nu vet jag inte i vilken grad ”samarbete”? sker. Hela samhället byggger ju på tanken om evig tillväxt. Så det finns väl inte många bra samarbetspartners för JAK. Det finns säkert också många olika motiv och viljor inom JAK precis som inom allt annat. Frågan är väl vilka som är ärliga.

    Lisbeth

  8. Pingback: NO MORE BAILOUTS – Bankdelningslag/Glass-Steagall – NU! | Nemokrati

  9. Hej Lisbeth
    Hej Christer
    Tyder på Gott omdöme,
    att skriva på denna blogg och
    att försöka lära Jonas ett & annat.
    Hej Jonas

    Men varför tar Ni inte tydligt upp galenskapen
    som gör att de girigaste och hänsynslösaste
    privata grupperna som finns på vår Jord får tillverka våra betalningsmedel ur luft samt skapa splittring, krig, ekonomiska- ekologiska- och energi-kriser och psykisk överbelastning hos många människor!
    Nu blir allt fler stater, senast Libyen och dess människor,
    slavar under Månglarnas domvärjor, för vedervärdiga tider.

    Det enda rimliga är ju att det skapas en Global valuta som ”trycks” av FN och en mängd Lokala valutor som ”trycks”
    där det rimligen hör hemma, d.v.s. av oss själva. eller folket eller kulturen eller av kommunen!

    MONEY MASTERS kan vara en bra film att börja med, för att få syn på hur vår värld vanstyrs!

    Roland som tidigare bodde på Nydalavägen 10

  10. Hej Nemokrati, vilken överraskning!!!

    Du ställde en gång svåra frågor till mig
    som jag varken vågade eller kunde svara på.
    Du får gärna försöka igen!

    Roland

Kommentera