En ny beskrivning av den ekonomiska krisen

Det har hänt något i beskrivningen av den ekonomiska krisen. Plötsligt börjar personer som ofta brukade argumentera likt den ekonomiska och politiska makten låta lite som vänsterpartister när de beskriver eurokrisen. De nya tongångarna råder inte bara ute i Europa utan börjar också tränga in i Sverige. När Wolodarski i DN helt riktigt påpekar att bankernas förluster och eurons konstruktion är krisens viktigaste orsaker har något hänt. Fortfarande tar han inte steget fullt ut och säger att euron bör överges av flera länder för att den ger dem fel penningpolitik och usel konkurrenskraft, men det vore ett logiskt nästa steg i den tidigare eurokramarens resonemang. I DN skriver Calmfors om att skuldnedskrivningar kan bli nödvändiga i fler länder än Grekland, även det något som vi vänsterpartister brukar vara rätt ensamma om att påpeka. Även skribenter i SvD drar sina strån till stacken. Cervenka skriver en mycket pedagogisk artikel om spekulation och klassklyftor när han återkommer som skribent och häromdagen överraskade Per Lindwall med att såga överskottsmålet som absurt.

Om man är lite krånglig av sig skulle man kunna kalla det ett pågående paradigmskifte i den ekonomiska debatten. Regeringen framstår som allt mer udda som bara försöker förklara krisen som en skuldkris och hävdar att lösningen är fortsatt åtstramning, fler avregleringar och att rädda euron. Enligt dem ska vägen ner i dyn ta oss upp ur diket. Men det verkar vara allt färre som tror på det. Det sorgliga i pjäsen är att socialdemokraterna verkar sluta upp bakom regeringens förenklade analys med stöd för EU:s finanspakt och allt. Vi ska strama åt i konjunkturnedgången och medan Tyskland verkar ta konsekvensen av krisen i den ekonomiska debatten i en ny diskussion om löner och inflation så duckar svenska politiker.

Själv känner jag mig lite förvånad över att tycka samma sak som för ett år sedan men att nu få allt mer sällskap i analysen. Men intressant är det. Samtidigt accelererar eurokrisen med bankförluster och kapitalflykt i Spanien och tydliga tecken på att Cypern, där det göms många osäkra grekiska tillgångar, kan bli nästa land som behöver ett stödpaket från EU.

I dagens Sydsvenskan skriver jag och Hanna Gedin om behovet av större stöd till kvinnojourerna och häromdagen fick jag grönt ljus i SvD:s faktakoll när det gäller att regeringens politik har ökat inkomstklyftan mellan kvinnor och män med 40 procent.

15 reaktion på “En ny beskrivning av den ekonomiska krisen

  1. Kan man verkligen lita på att intellektuellt hederliga borgare håller hela sträckan ut? Jag läste också Cervenka idag och började undra om han redan lämnat in sitt avskedspapper… Men om det verkligen är så att de nämnda skribenterna börjar ta intryck av verkligheten framför ögonen, så kan det bli mera spännande samtal om vägen framåt i den senkapitalistiska världen.

  2. Men så har bankerna kommit på ett bra sätt att klara sina kriser, att inte hantera riktiga pengar. När vi alla tvingas handla allting med kort kommer bankerna att tjäna lite på varje inköp vi gör, de tar sig rätten att beskatta oss alltså. Det blir pengar det (oavsett vad pengar är eller inte är så inskränker detta min konsumtionsförmåga till förmån för bankdirektröreras, förlåt, bankernas.) Snyggt!

  3. Pingback: Statsmaktens förfall och våldets ankomst | Nemokrati

  4. Pingback: Hur länge består förtroendet för regeringens ekonomiska politik? | Lena Sommestad

  5. Tack igen för ett intressant blogginlägg!
    En fundering kring inkomstskillnaden på 40%.
    Är det relevant att justera för pengarnas minskade köpkraft mellan 2006 och 2012?

  6. Pingback: Dagens länkar 2012-06-03 « claesleo

  7. Pingback: Avslöjande grafik om borgerliga regeringar. « miniblogg

  8. ” En ny beskrivning av den ekonomiska krisen.”
    Nej, men samma beskrivning tillväxt, tillväxt och åter tillväxt. Från höger till vänster….
    Lars Calmfors skriver ”Tillväxt kräver handling.” Han skriver om snabbare löneökningar, inte investeringssatsningar som t.ex. äldre vägar, järnväg osv. Det är bara att konstatera att en kollaps behövs för att förändring ska till. Vi springer som hamstrar i ett hjul fortare och fortare i jakten på evig tillväxt. Till slut tar det stopp. Tack och lov! För så här kan vi inte fortsätta på planetens bekostnad. Tråkigt att det ska behöva vara så utdraget och segt.

    ”Enligt dem ska vägen ner i dyn ta oss upp ur diket.” Så kan det nog bli. Det verkar som om människor måste ”kräla” i dyn innan omställning kan ske. Då menar jag verklig omställning som gynnar planeten och alla livsformer. Det kan man se runt om i världen kollapser krävs sedan sker saker lokalt. Björn Forsbergs bok ”Omställningens tid” Tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid rekommenderas!

  9. Svar till Johannes.

    Det procentuella svaret ska bli exakt likadant oavsett om du tar hänsyn till den reala löneutvecklingen eller ej. Både kvinnor och män upplever ju samma inflation.

  10. Pingback: Kommer (S) att hitta sin egen väg? | Annarkia

  11. Snälla Jonas, du som alltid har spenderbyxorna på. Vad är vägen ur krisen då????? Låna upp ännu mer till offentlig sektor? Den vägen är tvärstängd liksom för en tiggare som söker lån på banken.

    Allt slutar i en smäll när Euron kraschar. Hårda tider väntar. Med liberal marknadsekonomi där bankerna själva fått en tydlig signal att stå för sina förluster hade det varit annorlunda och den vanvettiga utlåningen ett minne blott. No Bail-outs, kanske de lärt läxan. Kraschen är inte marknadens fel, utan brist på marknad konstigt nog och du står på samma sida som liberaler i denna fråga. Lite märkligt faktiskt. Du o J Norberg på samma sida.

  12. Å overlate bankene og markedet til å regulere seg selv har vært prøvd før. Det ledet til krakket i 29′ – og til den bankkrise vi ser nå. Å la en bank gå konkurs betyr at långiverne og innskyterne taper sine penger. Det får dramatiske ringvirkninger.

    Det er viktig for en nasjon å ha et godt bankvesen som kan skaffe næringslivet kreditt – på det lokale næringslivs premisser. Men det er viktig at bankvesenet er lovmessig regulert på en slik måte at de ikke tar unødige risker. Visst skal/må bankene ta risker. Et lån til enbedrift innebærer en risiko. Men ikke for kun kortsiktig profitt og med høy risiko, slik de kommer til uttrykk i de mange nye finansinstrumenter – som ikke har noen mer nytte for samfunnet enn å ‘spela på hestar på Solvalla’.

    Ellers vil jeg vil sterkt anbefale Sverige at holde seg utenom ESM (European Stability Mechanism), ikke skrive under ESM-taktaten. ESM er farlig bondefangeri!

    – En liten helsning fra ‘den siste sovjetstat’, der skatter og avgifter er høye – og arbeidsløsheten lav.

  13. Pingback: Två inlägg på Lena Sommesstads blogg | Globaliseringen 3.0

  14. Cervanka verkar dock haka på den Österrikiska skolan i sin kritik av euron. Och hårdare kritiker av euron som projekt har väl inte funnits sedan starten. Jag minns att jag satt och läste kritiska artiklar om euron på mises.org när jag skrev en uppsats om euron på en kurs i internationell ekonomi på gymnasiet i Umeå år 2003. Nu vet jag ännu mer om det ruttna politiska spelet bakom skapandet av denna skräpvaluta. Denna relativts nyskrivna boken ”The Tragedy of the Euro” av Philipp Bagus, gratis liksom all annan literatur utgiven av Mises institute som inte tror på statsskapadade monopol som upphovsrätt, kan läsas i sin helhet genom att följa denna länk: http://library.mises.org/books/Philipp%20Bagus/The%20Tragedy%20of%20the%20Euro.pdf

Kommentera