LO säger nej till privata vinster i välfärden

Tåget rullar genom Dalarna med kurs mot Mora. Där ska jag träffa vänsterpartister från länet och diskutera upplägget inför valet 2014. Det har blivit många resor den senaste veckan. Snart tar sommarens lugnare politiska tempo över helt och det blir färre politiska möten. Jöran Fagerlund rapporterar på sin blogg om några av besöken i Göteborg i fredags.

Det kommer goda och mindre goda politiska nyheter från helgens kongresser. Miljöpartiet lyckades inte samla sig till att tacka nej till privata vinster i skolor framöver. Trist att de inte vill stoppa riskkapitalbolagens härjningar i välfärden. Deras vinstpengar som hamnar i privata fickor motsvarar 20 000 arbeten i välfärden som vi skulle behöva. Från LO-kongressen kommer däremot bättre besked. Kongressen har sagt ett mycket klart nej till privata vinster i välfärden. Linjen verkar vara mycket lik Vänsterpartiets där vi gärna ser non-profit utövare men inte privata vinster i välfärden. LO vill riva upp LOV, lagen om valfrihet som innebär att skattebetalarna måste betala för privata hälsocentraler som ofta utarmar den gemensamma vården på resurser och koncentrerar vården till storstädernas mer centrala områden.

LO:s tydliga position är mycket välkommen. Tillsammans kan Vänsterpartiet och LO driva debatten och kanske också förmå socialdemokrater och miljöpartister att hamna rätt i frågan. Läs mer i Aftonbladet, Vänsterpartiet och Lena Sommestad

9 reaktion på “LO säger nej till privata vinster i välfärden

  1. Sedan när vill Vänsterpartiet ”gärna” ha ”non-profit-utövare” i välfärden? Att partiets första mål är att först förbjuda privat vinst är en sak. Men i förlängningen vill vi väl inte ha privata aktörer i välfärden alls? Vinstdrivande eller ej.

  2. Efter det sorgliga beskedet att förnuftet förlorat på miljöpartiets kongress igår, så blev LO:s tydliga besked idag desto mer glädjande. Jag erkänner utan omsvep att jag hade förväntat mig det omvända. Men kanske kan LO:s NEJ bidra till att också S agerar klokt i frågan.

    Det ska dock sägas att det var ett mycket stort antal miljöpartister som röstade emot det vinnande förslaget. Kanske dags för dem att inse att MP blivit ett urvattnat mittenalternativ, som drivs av karriärism och inte längre förtjänar deras förtroende.

  3. Pingback: Barn i Hammarkullen frågade ut Jonas Sjöstedt om barnkonventionen « Jöran Fagerlund

  4. Pingback: Non-profit – låt LO visa vägen! | Lena Sommestad

  5. Petter: Själv är jag positiv till kooperativ som driver offentlig verksamhet, förutsatt att det finns något att vinna på detta. I fallet skolor så tror jag att det kan vara bra att tillåta olika idéer om hur man ska driva en skola att komma fram, och då passar kooperativ (antingen föräldrakooperativ eller personalkooperativ) bra. Även andra former av icke vinstdrivande stiftelser skulle kunna tillåtas men kooperativ är den form jag personligen föredrar.

    Kooperativ är i allra högsta grad kompatibel med socialismen, det är direktägande av produktionsmedlen (eller i det här fallet samhällstjänst) av arbetarklassen.

  6. Jag har uppenbarligen en helt felaktig bild av svenska folkets mest grundläggande värderingar och uppfattningar. Man skulle ju tro att ens tanken på att investerare skulle få lov att tjäna förmögenheter inom välfärden skulle framstå som motbjudande i det Sverige som en gång i tiden gjorde anspråk på att vara ett folkhem. Det borde inte ens vara en tvistefråga. Men uppenbarligen lever vi i nya tider nu. Tider i vilka, trots kapitalismens kris, det stora flertalet svenskar sätter sin tilltro till marknaden för att ge dem allt från utbildning och omsorg, till frihet och trygghet. Återkommer till min fråga: varför röstar inte minst 30% av folket på vänsterpartiet? I fråga efter fråga, vapenexport, jämlikhet, euro, vinst i välfärd, sysselsättning, infrastruktur satsningar, utbildning, kärnkraft – listan kan bli lång – så är vänsterpartiet de enda som tar ställningar som gynnar den stora majoriteten av svenskarna. De andra partierna tycks göra det så lätt för vänstern genom att ständigt dribbla bort sig i hopp om att inte utesluta några alternativ. Realpolitik måhända, men att svenskarna går med på det begriper jag inte.

  7. Pingback: Välfärd utan vinst | Svensson

Kommentera