Sista kvällen i Aten

Sista kvällen i Aten träffar vi den svenska journalisten
Kajsa Ekis Ekman som tillbringar mycket tid i staden och arbetar på ett
bokprojekt om krisen och om den folkliga mobiliseringen emot den. Kajsa har tre
av sina vänner med sig. Liksom många andra greker har de tre unga vännerna
mycket låna arbetsdagar och vi ses framåt niotiden när de kommer från jobbet.
Alla tre har varit mycket aktiva i de folkliga protesterna, i strejker och
demonstrationer. Alla står till vänster, men de tillhör inget parti. De har
varit hoppfulla och trott att protesterna skulle kunna påverka. Nu är de som
många andra mer pessimistiska, nästan lite nedslagna.

En av dem arbetar som ingenjör, han designar och konstruerar
ventilationssystem. Han har nyligen avslutat ett större arbete åt ett mindre
företag. När det var klart kunde företaget inte betala i pengar – istället fick
han ersättning i form av färsk fisk och ett kylskåp. Själv har han inte kunnat
betala hyra på fyra månader. Han är en av många, omkring 400 000 greker
som ännu inte är uppsagda arbetar utan lön eftersom företagen inte kan betala.
Byteshandel förekommer och ersätter delar av penningekonomin. Man får hjälp av
släkt och vänner. Många greker som blir utan arbete flyttar tillbaks till byn
som de kom ifrån och börjar odla jorden i en form av självhushåll. Ett samhälle
som delvis lämnar penningekonomin på grund av krisen är illa ute.

Tidigare samma dag har vi varit hos lärarfacket, OLME. De
berättar om kraftiga lönesänkningar och dramatiska nedskärningar i skolorna. Ingångslönen för lärare är nu omkring 6 000 kronor före skatt. Priserna är höga och
sjunker inte. Men mest intryck gjorde det när lärarna berättade om hur barn i
många områden klagar över att de är hungriga i skolan, familjerna har inte råd
att äta sig mätta. Skolmaten i Grekland kostar pengar och försäljningen har
sjunkit märkbart därför att många barn inte längre har råd med skollunch. I
landet där barnen går hungriga till skolan kräver EU nya stora nedskärningar.

Många greker som vi talar med är dystra, de ser ingen
ljusning. Den ekonomiska depressionen blir också en mänsklig depression. Ingen som vi mötte kan se att regeringens och EU:s politik skulle kunna innebära en
vändning för ekonomin. Även vänstern som gör motstånd mot den nuvarande
politiken trevar efter svar på hur ett alternativ skulle kunna se ut. En vän
och parlamentsledamot för Synaspismos som jag talade med sa att nödvändiga
reformer av rättssystem och förvaltning inte blir av, de rika smiter
fortfarande från skatt och den svarta andelen av ekonomin snarare växer än
krymper. Däremot får lönesänkningar och nedskärningar fullt genomslag. Ekonomin
krymper och människor blir fattiga, men grunden läggs inte för något nytt.

Många av de vi har talat med säger att Grekland har blivit
en försökskanin som man provar en nyliberal chockterapi på. De känner sig
förtalade i andra länder där greker framställs som lata bidragstagare när de
som har arbete arbetar hårt till låg lön.

Vänstern och fackföreningarna trevar efter en alternativ
politik, man är i alla fall överens om att den nuvarande politiken är
katastrofal för landet. Det är inte svårt att hålla med dem.

18 reaktion på “Sista kvällen i Aten

  1. Det verkar inte vara sâ lätt i Grkland.Det är väl sto risk att andra länder kan hamna i samma sitation.Undra i Sverige som vill ha sin lön i fisk eller kylskâp.Hur mânga skulle arbeta utan lön.MEN MED DAGENS eUROPAPOLITIK KOMMER ANDRA LÂNDER ATT FÔLJA EFTER.EUROPA ÂR PÄ VÂG MOT EN SOCIAL KRIS DÂR BARA VISSA MÂNNISKOR KOMMER ATT KLARA SIG BRA OCH ANDRA KOMMER ATT GÂ UNDER.

  2. Hedrande Jonas att du tar debatten även om Sverigedemokraterna är med!

    Om man inte vågar avväpna dem med argument låter man dem ju obestridda vinna genom walk-over!

    Vilken skillnad det är i Vänsterns politik med dig som ledare. Och tack också för allt ditt stöd för Västerbotten som fortsätter med oförminskad kraft.

  3. ”Byteshandel förekommer och ersätter delar av penningekonomin…”
    ”Många greker som blir utan arbete flyttar tillbaks till byn som de kom ifrån och börjar odla jorden i en form av självhushåll….”så skriver Jonas.

    Björn Forsbergs bok ”Omställningens tid” ger många exempel på länder som börjat odla jorden i en form av självhushåll däribland Detroit. Ett tidigt offer för tillväxtens död är det finansiella systemet.
    Tillväxtepokens slut innebär dödsstöten för vårt penningsystem?
    Vilken möjlighet till odling erbjuder våra städer?
    Byteshandel är det så illa? Vad är egentligen pengar? Skuldsedlar?
    Oljetoppen och tillväxtens död innebär det industrisamhällets död?
    Hur mycket är det som inte innehåller olja?
    Det finns massor av frågor vi bör ställa oss. INNAN DET ÄR FÖRSENT!

    Den ekonomiska krisen är en tillväxtkris. När vi rest oss ur askan är vi kanske lite klokare. Eller så gör vi som grekerna börjar odla jorden i en form av självhushåll innan det går för långt.

  4. Jag förstår inte riktigt din kommentar ”Ett samhälle
    som delvis lämnar penning-ekonomin på grund av krisen är illa ute.”
    För mig känns det som ett sundhetstecken – på att vi måste ställa om hela samhället ! Nuvarande penning-ekonomi fungerar ju uppenbart inte ! Vi får nog börja tänka i andra termen än pengar. Och vad är pengar egentligen ?

  5. Krisen i Grekland illustrerar vänsterns dilemma. Utan en blomstrande kapitalism (marknadsekonomi) saknas det överskott av skatter som vänstern vill ha för att kunna fördela dem ”rättvist”. Att hålla på och jiddra inom systemet fungerar allt sämre. Grekland vore annars mönsterlandet för en radikal systemöverskridande vänsterpolitik. I ett läge när landet imploderar på alla plan är självklart behovet av något annat oändligt stort. Men klarsynen och de konstruktiva politiska förslagen lyser med sin frånvaro. Grekerna är ”dystra och ser ingen ljusning”. Det blir väl EU och IMF som får gå in med nya ”räddningspaket” för att åtgärda problemen. För varje sådant räddningspaken sjunker landet ner i allt djupare misär.

  6. Nåja, Bo Zackrisson, visst är det fint med en blomstrande marknadsekonomi, men för att få till en sådan behöver man välutbildade och friska människor som har marginaler att tänka fritt, som kan uppfinna, som har något att satsa (och för detta krävs god social trygghet), och som har en möjlighet att utveckla och maximera sin potential.

    För detta, min vän, krävs det att man investerar, stort och målmedvetet. Vi har inte råd att förlora en enda talang, bara för att pappa inte är direktör. Människan utgör den avgörande resursen i en marknadsekonomi. Investera i människan, och ekonomin lär blomstra. Gör det mottsatta, vilket höjdarna nu kräver av Grekland – skär ner alla investeringar i människor till noll, och ekonomin lär stagnera.

    En konkurrenskraftig ekonomi är en produkt av ett samhälle i harmoni, social balans, och trygghet för alla.

  7. Grekland är inne i Hans Tietmayers tryckkokare, som ska koka löntagarna till mos. Hela världens härskarklasser iakttar nog experimentet med stort intresse. Går det att knäcka ett helt folk eller kommer motreaktionen från vänster till slut? Jag hade hoppats på lite mer samordning och idéer från den grekiska vänstern men det kanske finns lite tid kvar än för det. Oroande dock att det är så svårt för dem att se hur euron och EMU-samarbetet är sänket som drar ner dem mot botten. Om man inte förstår problemet så kan man inte hitta lösningen.

  8. Det politiska landskapet i Grekland ser just nu mycket splittrat ut. Det finns ingen starkt politisk kraft som förmår staka ut någon väg framåt. Allt hänger naturligtvis på ”tillväxt”. Utan tillväxt fallerar alla framtidsvisioner. Det bör vi nog hålla i minnet när tillväxtsamhällets kris till slut drabbar även oss. Så småningom.

  9. Tillväxt innebär endast hur mycket snabbare vi förvandlar värdefulla och ändliga råvaror till skräp vi slänger på tippen och hur mkt kostnaderna för detta ökar (tex atr vi byter tv vart 5:e år isf vart 10:e). Tillväxt i utökad välfärd kräver ingen tillväxt i BNP utan om prioritering. Kvalitetsförbättringar och effektiviseringar minskar normalt sett kostnaderna och därmed tillväxten (mätt i BNP).

    Inget säger att vi skulle vara mindre lyckliga, ha högre livskvalitet om vi hade behållit 70-talets materiella välfärd. Dock hade kapitalisterna och finansparasiterna haft svårt att suga ut realekonomin på 10% årlig avkastning. Atr vi hade kunnat behålla och även utveckla välfärden i ett nolltillväxtsamhälle står helt klart – det handlar som sagt om prioritering!

  10. Inget säger att vi skulle vara mindre lyckliga, ha LÄGRE livskvalitet om vi hade behållit 70-talets materiella välfärd. Med ökad kunskap, effektiviseringar och bättre metoder så hade vi enkelt kunna erbjuda bättre samhällsservice och mer ekologiskt hållbara produkter och induatri. Dock hade kapitalisterna och finansparasiterna haft svårt att suga ut realekonomin på 10% årlig avkastning. Att vi hade kunnat behålla och även utveckla välfärden i ett nolltillväxtsamhälle står helt klart – det handlar som sagt om prioritering!

    Detta är dock inget valvi har utan kommande generationer tvingar oss till denna stora förändring redan idag, innan det blir försent – det blir tex svårt att bygga alla förnybara energikällor när den billiga oljan väl är slut!

  11. Hej Jonas!

    Tack för din rapport från Grekland!
    Som socialist finner jag det snarare ytterst intressant, (om man tillåter sig själv att för en stund bortse från allt det mänskliga lidandet) att människor i krisens Europa i en allt mer tilltagande utsträckning börjar praktisera byteshandel. Jag tänker ofrånkomligen samtidigt på den parallella utveckling där kapitalet, för att slippa ta den tidsödande omvägen via varuproduktionen, numera eftersträvar att endast tjäna pengar på pengar.

    Jag tycker denna utveckling reser en massa intressanta frågor kring vad som komma skall och hur vi kan vända denna utveckling till folkets bästa och kapitalets undergång.

    mvh/Andreas

  12. Teoretiskt sett kanske det är intressant med byteshandel, men om man tänker sig själv att få betalt i saker istället för i pengar är man nog inte längre så intresserad. Tänk på alla saker och resor du har lust att göra som inte kan bli av för att istället har du bara kylskåpet fullt av fisk. Jag tror alla föredrar att bestämma själva vad vi vill göra med vår lön. Byteshandel är inte framtidens melodi.

  13. Det är inte byteshandeln i sig som är intressant, (det är är nog precis som du säger ganska krångligt och otillfredställande), utan dess konsekvenser.

    Vad händer när kapitalets ”pengaekonomi” får allt mindre och mindre koppling till den reella ekonomin? Allt mindre koppling till tillfredställandet av våra behov? Byteshandeln sker väl dessutom helt utanför den kapitalistiska ekonomin? Vad innebär detta för kapitalets profiter? Är byteshandeln rent av revolutionär verksamhet?

    Jag tycker detta är ytterst intressanta frågor vars svar kanske kan hjälpa oss att hitta både kortsiktiga och långsiktiga lösningar på de problem som vi ser idag.

  14. Vänster, tror inte det handlar så mycket om vad vi har lust med, utan
    om vilka alternativ vi kommer att ha. Lust får vi hitta i dem.
    Byteshandel kan handla om olika tjänster. Ingen behöver ha kylskåpet
    fullt av fisk. Om det nu ens kommer att finnas kylskåp.

    Tänk på att alla saker blir sopor förr eller senare. Så mycket ”lust” så mycket sopor. All ”lust” som onödigt miljöovänligt resande kors och tvärs för med sig kan vi vara utan.
    Byteshandel är redan framtiden för många. Du har väl läst vad Jonas skrivit? Det visar ju verkligheten den som vi har så svårt för att vilja se.

    Varför skulle det vara dåligt att få betalt i saker eller att byta tjänster med varandra? Pengar är papperslappar. Ett rättvisare system kan växa fram ur byteshandel.

  15. För att byteshandel skall kunna bli riltigt effektivt och praktiskt så behövs nog ett intermediärt medium, dvs nån slags pengar. Pengar som inte är räntebärande och heller inte enkelt kan växlas till vanlig valuta. Vi pratar då i princip av en typ av kreditunion, kanske inte helt olikt schweiziska WIR-banken eller varför inte en annan komplementär valute såsom Solidar. Med komplementär valuta så är möjligheterna till byteshandel oändliga och inga banker kan längre styra penningskapandet och med denna även aktiviteten i ekonomin.

  16. Pingback: Aktiv arbetsmarknadspolitik – satsa på Solbilar- lagstifta mot spekulation – sluta ECB-trixa med pengar – och Upplös eurozonen | Nemokrati

  17. Problemet är att vi fastnat i tanken att pengar har ett eget värde. Vi har fastnat i eknomomernas tankesystem.
    Vad som behövs är istället en återgång till ett system där politiker sätter upp visioner för att bygga samhället. Och då förstår att det vi kan bygga med är de resurser som finns i form av folk (och hur utbildade de är), vad som finns i form av vägar, maskiner, kunskap, naturresurser och så vidare.
    Alltså att sätta människor i rörelse genom att använda det vi har för att skapa nya nyttigheter.
    Vi måste bygga landet precis som företagaren bygger sitt företag, ingenjören sina produkter – istället för att hela tiden fastna i diverse ekonomiska resonemang i abstrakta termer vars enda verkliga syfte är att de är ”uppfinningar” som överför värde från de många till fåtalet. Men som effektivt hindrar oss från att agera enligt vad det sunda förnuftet säger, låt oss skapa/arbeta oss ur det här eländet.
    Se även min bok True Wealth of Nations.

Kommentera