Erkänn Palestina

Gemensam text med S och MP i dagens SvD;

I dag debatteras Sveriges utrikespolitik i riksdagen. I en av de mest aktuella frågorna står den borgerliga regeringen djupt splittrad.

Vi är tydliga – det är hög tid att Sverige erkänner Palestina. I dag har utrikesminister Carl Bildt möjlighet att ge besked om regeringens position.

Konflikten mellan Israel och Palestina är nu inne på sitt åttonde decennium. Gång på gång krossas drömmen om två fria, livskraftiga och demokratiska stater som lever sida vid sida inom säkra och erkända gränser. Både Israels och Palestinas befolkning har rätt till frihet och ett tryggt liv. Stridigheterna och fattigdomen har drabbat befolkningen hårt. Alla har ett ansvar att avstå från våld och inleda förhandlingar. Israel som den starkaste parten har ett särskilt stort ansvar. Ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem samt ockupationen och blockaden av Gaza måste upphöra för att en varaktig fred ska uppnås.
Den palestinske presidenten Abbas betonade under 2011 att han ville se fredsförhandlingar med Israel. Länge fanns ett palestinskt krav på att bosättningspolitiken skulle upphöra innan förhandlingar kunde inledas. Israel vägrade och godkände i stället fler illegala bosättningar. Så sent som i oktober godkändes 1100 nya bostäder i Gilo som ligger i östra Jerusalem. Det var bara ett i raden av beslut som riskerar att för alltid omöjliggöra en tvåstadslösning och ett fredsavtal.

President Abbas accepterade trots allt förhandlingar om en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser. För detta har den palestinske presidenten starkt stöd i FN:s resolutioner, av EU och av den amerikanske presidenten Barack Obama.

En lösning och ett fredsavtal kommer i slutändan bygga på att alla berörda parter respekterar folkrätten, FN:s resolutioner och rätten till en fredlig samexistens.

Krigen i Gaza och Libanon har visat att militärt våld inte är en lösning. Endast diplomatiska fredsförhandlingar där alla relevanta parter deltar kan leda till en hållbar lösning som både ger fred och säkerhet. Det är därför viktigare än någonsin att det internationella samfundet agerar.

Sverige ska bidra till en öppen dialog och vi ska använda vår röst i FN. I dag är regeringen splittrad och Sveriges röst för fred har tystnat. Sverige ska vara en stark röst för fred, frihet och försoning i Europa och i världen. Demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna ska utgöra vår utrikespolitik. Dessa hörnstenar har tyvärr hittills vägt lätt när regeringen gör sin bedömning om man ska godkänna Palestinas rätt till sin mark.

Frågan om ett palestinskt medlemskap i FN är aktuell och kommer att avgöras i närtid. Folkrättsligt finns tre huvudsakliga kriterier som ska vara uppfyllda för att ett erkännande ska kunna göras. I stora drag handlar dessa kriterier om att det ska finnas ett territorium, en befolkning och en regering som har kontroll. De två första kriterierna är uppfyllda och trots den långvariga israeliska ockupationen anser nu FN:s koordinator att palestinierna har möjligheter att uppfylla kontrollkriteriet. Dessutom anser internationella valutafonden IMF att den palestinska myndigheten är fullt kapabel att hantera ekonomin som en oberoende stat. Att neka palestinierna stöd för ett erkännande innebär att beslutsrätten om ett fritt Palestina ges till ockupationsmakten, vilket vore ett orimligt förhållningssätt från svensk sida.

Trots att konflikten i Mellanöstern är en av de viktigaste som FN har att hantera, saknar den svenska regeringen ett klart besked om hur Sverige kommer att rösta i FN:s generalförsamling.

Under hösten röstade regeringen dessutom oväntat och som enda nordiskt land nej till ett palestinskt medlemskap i FN-organet Unesco. Av de stater som deltog i omröstningen röstade 107 ja, 52 avstod och endast 14 röstade nej. Sveriges nej sände mycket förvirrande signaler, inte minst i Mellanöstern. Ytterligare ett nej i FN:s generalförsamling skulle skada Sveriges anseende än mer, och minska vår möjlighet att bidra till fred och utveckling i Mellanöstern.

Att som regeringen hänvisa till de avstannade fredsförhandlingarna är i detta läge tämligen poänglöst eftersom Israel ensidigt avvisar dessa. Ett erkännande av Palestina och medlemskap i FN är inget alternativ till fredsförhandlingar. Tvärtom kan fredsförhandlingar efter ett erkännande ske mellan två erkända stater.

Regeringens hållning innebär i praktiken att Israel ges beslutsrätt över när Palestina ska bli en fri och självständig stat. Detta är en orimlig politik som inte leder till fred eller trygghet, varken för israeler eller för palestinier. Vi kräver att regeringen klargör att Sverige kommer att rösta för ett medlemskap för Palestina i FN och att den därefter skyndsamt förbereder ett svenskt erkännande av staten Palestina.

30 reaktion på “Erkänn Palestina

  1. Ett alternativ till Palestinernas rätt till egen mark är att Palestinerna skriver på ett fredsfördrag med Israelerna där Palestinerna fritt får resa, bo och arbeta i ett StorIsrael.

    En som ur kristen synvinkel tagit upp Palestinernas krav på ett odelat palestinsk huvudstad Jerusalem är Holger Nilsson. Ni kan läsa Holger Nilssons åsikter om Palestina-Israel, Israel-Iran, EU och Jesus återkomst på:

    http://www.flammor.com/

  2. Tack för ett bra debattinlägg, jag håller med er. Jag som kristen stöder de kristna palestiniernas kamp för en Palestink stat se min blogg, stöder inte typer som Holger Nilsson.

    Citat ur min blogg ”Kristna besudlar sitt vittnesbörd i världen när de fortsätter att stödja eller vara passiva för de kvardröjande orättvisorna i Palestina.” Alex Awdad palestinsk pastor

  3. Väl skrivet. Palestiniernas nya giv att gå framåt och få status som nation i FN känns konstruktivt och bra. En skam för vårt land att Sverige stod som en av de länder som röstade emot Palestina i Unesco!

  4. Det har ALDRIG funnits en Palestinsk stat. Ottomanska riket, sen protektorat under England tills krigsslutet när Israel skapades ur detta kaos. 70% av alla palestinier bor o lever i Jordanien.

    De 800 tusen judar som fick fly, nämns aldrig i vänsterdebatten. Fy o skäms på er.

  5. @Bertil. Den låga nivån på dina argument och din aggressiva ton känns avslöjande. Det finns inga goda argument för att låta Israel fortsätta sin ockupation av Palestina.

    Du kan inte, hur mycket du än försöker, förneka det PALESTINSKA FOLKETS existens. Det är ett folk som idag lever rättslösa, som andra klassens människor. Du kan inte förneka Israels våld och ockupation av det land där detta folk lever.

    Israel vägrar rätta sig efter internationell rätt och de gränser som det internationella samfundet erkänt.

  6. Stefan Jonsson nämner inget om att palestinierna skulle få rösträtt i det Storisrael han fantiserar om. Såklart. De som är minst intresserade av något sånt av alla är israelerna, som skulle bli en minoritet och tvingas äta upp de åratals förtryck som de utsatt palestinerna för.

    Sen är det alltid kul när israeltroll som Bertil börjar babbla om det Ottomanska riket. Albanien var också ett ottomanskt protektorat. Tycker Bertil att albaner inte heller är ett folk, och att Albanien inte har rätt att existera som nation?

  7. Gaza är återlämnat o Egypten ville inte ens ha tillbaka detta kriminella banditgäng i form av Hamaz. Jag förstår dom.

  8. Palestinierna hade haft en egen stat för länge sedan om inte regimen i Iran utnyttjat konflikten för egen vinning och via Hamas och Hizbollahs raketbeskjutningar förstört alla möjligheter till fred. Jag tycker personligen att man bör vänta att utropa en palestinsk stat tills Fatah fått full kontroll över Hamas och Gaza. Varje raketbeskjutning mot Israel visar att tiden ännu inte är mogen.

    Iran och Hamas är – utan att palestinierna inser det – deras värsta fiender. Hamas regelbundna raketbeskjutningar – orkestrerade av Iran – har inte bara omintetgjort alla fredsförsök utan även lett till att israelerna blivit ännu mer misstänksamma och oförsonliga. Det avspeglas i den nuvarande israeliska regeringen. Premiärminister Netanyahu har trots allt prat aldrig gjort något konkret för att främja freden. Dessutom har Israel på senare år fått en nyinflyttning av nationalistiska nysionistiska ashkenazy-judar från forna Sovjetunionen som gör läget än mer polariserat. Det finns faktiskt klara paralleller mellan dessa nysionister och Hamas. Båda bygger sin identitet på nationalism, konflikt och hat. Sionismen var en judisk nationalistisk rörelse som ville att judarna skulle få ett hemland på samma sätt som militanta palestinier idag kämpar för att uppnå en fri och självständig palestinsk stat. Och liksom palestinierna använde en del militanta sionister terrorism som politiskt medel, t.ex. Sternligan med Yitzhak Shamir som ledare. De flesta judar var dock inte sionister och även bland sionisterna fanns det många som förordade en politisk linje. Albert Einstein, själv politiskt aktiv jude, skrev 1939:
    “Jag skulle mycket hellre se en rimlig överenskommelse med araberna på basis av fredligt samliv än tillkomsten av en judisk nationalstat. Bortsett från de praktiska synpunkterna motsätter sig min uppfattning om judendomens egentliga väsen tanken på en judisk stat med gränser, armé och ett visst mått av makt, åtminstone tills vidare, oavsett hur liten den må vara. Jag är rädd för att judendomen skulle ta skada till sin själ, i synnerhet genom uppkomsten av trångsynt nationalism bland våra egna, vilket vi ju redan tidigare, utan att det funnits någon judisk stat, måst bekämpa med all kraft.”

    Tyvärr besannades hans farhågor och på samma sätt som militanta islamister förstör Islams anseende så förstör de militanta och nationalistiska sionisterna judendomens anseende.

    Men det finns hopp. Om Assad försvinner och Syrien och Libanon blir självständiga från iranskt inflytande så förlorar de militanta krafterna i Hamas sin iranska försörjning och Fatah kan förhoppningsvis få kontroll över Gaza. Trots att Fatah har plågats av korruption ser jag Mahmoud Abbas som en statsman och intelligent pragmatiker som kan leda det palestinska folket mot verklig självständighet och fred. Och som Jonas påpekade härmdagen är Israel en levande demokrati med en mycket livlig intern debatt. Många judar är emot Israels nuvarande rasistiska behandling av palestinierna och önskar verklig fred. Med en säkrare omgivning utan ett iranskstyrt Hamas finns det möjlighet till en mer moderat regering i Israel som tillsammans med Abbas skulle kunna påbörja den tidskrävande uppbyggnaden av ömsesidigt respekt och förtroende mellan folken. Låt oss hoppas!

  9. Det blir aldrig fred, tvåstatslösning och erkända gränser med ömsesidig respekt om inte den som har det militära övertaget, dvs Israel, tvingas av en tydlig världsopinion.

    Åke, Stockolm

  10. Go Jonas! Lycka till,jag vill ge dig min förhoppning om framtiden,släpp in kvinnorna,gör en kraft samling tillsammans med oppositions partierna, för enade vi stå,söndrade vi falla,gäller än.Med önskan om regeringskifte å de snaraste,med dig vid rodret mer än gärna =)

  11. Richard, man anar goda intentioner i din text, men tyvärr stämmer din kontrafaktiska historieskrivning dåligt med verkligheten:

    ”Palestinierna hade haft en egen stat för länge sedan om inte regimen i Iran utnyttjat konflikten för egen vinning och via Hamas och Hizbollahs raketbeskjutningar förstört alla möjligheter till fred.”

    Det finns inget som tyder på att det skulle vara så. Fredsprocesserna har saboterats av Israel i de lägen då det verkat som att ett rättvist avtal varit möjligt att uppnå. Exempelvis av Barak i Tabaförhandlingarna. Eller när Rabin mördades av en extremnationalistist för att han ville sluta fred. Att flytta skuldbördan för konflikten från den ockuperande, militärt övcerlägsne och ojämförligt mest aggressive parten, Israel, till det folk de förtrycker är helt galet.

    Vill man isolera Iran, Hezbollah och Syrien så ska man se till att illa kvickt reda upp den här krutdurken som genererar så mycket ont blod. Palestinierna förtjänar en stat, och upprättelse för fördrivningen och för alla de övergrepp som de fått utstå sedan dess. Det kanske svider i skinnet for Israel i ett första skede, men det är den enda väg som är möjlig att vandra, på lite längre sikt.

  12. Staffan, jag vill vare sig skuldbelägga vanliga palestinier eller israeler. Problemen skapas av militanta extremister på båda sidorna och underblåses av Iran vars regim utnyttjar konflikten för egna syften. Iran vill bygga upp en hotbild med Israel och västvärlden som den muslimska världens huvudfiender för att legitimera sin egen makt.

    Man kan tvista om vem som är den mest aggressiva parten i konflikten. Skärmytslingarna brukar börja med att Hamas skjuter raketer mot Israel som hämnas med övervåld. Rasism och hat finns hos båda grupperna.

    Jag vidhåller dock att det hade funnits en verklig självständig palestinsk stat om palestinska myndigheten hade haft militär kontroll och raketbeskjutningarna stoppats. Israel hade då haft en mer tolerant regering och folkopinion. Dessutom hade omvärldens sympati för palestiniernas sak varit mycket större och det hade därmed funnits ett mycket starkare opinionstryck mot Israel.

    Först när palestinierna har en stark regering med militär kontroll över sitt territorium och erkänner Israels rätt att existera, är det läge att erkänna Palestina som stat. Det går ju t.ex. inte att ha meningsfulla fredsförhandlingar om inte den palestinska myndigheten har kontroll över vapnen.

  13. Richard;
    Hamas är en relativt ny aktör i en konflikt som pågått sedan efterkrigstiden. Organisationen var usprungligen sanktionerad av Israel eftersom den då vände sig mot de sekulära palestinska organisationerna kring PLO, och inte staten Israel.

    Problematiken med ditt och diverse svenska högerpolitikers resonemang är att det blir en hönan-och-ägget-diskussion av det hela; Utan egen, suverän och från Israel ohotad stat kommer palestinierna aldrig kunna få ”kontroll över sitt territorium”, och inte heller få stopp på den frustration som gjöder stödet till Hamas.

    Tvärtom vill jag påstå att erkännandet av palestina som stat är det som om något kan försvaga de militanta grupperna, det skulle ge hoppet åter till ett folk som varit systematiskt och ofta brutalt förtryckt i mer än 50 år.

  14. Sören, vi verkar vara ense att målet är ett självständigt Palestina i fredlig samexistens med Israel. Jag tycker dock att det bör finnas en central regering med kontroll över landet innan man kan tala om en självständig stat. Min ståndpunkt till att vänta med erkännande av Palestina tills raketbeskjutningarna från Hamas upphört har också den fördelen att det skulle få palestinierna att förstå att dessa raketbeskjutningar motverkar deras sak. Det skulle försvaga Hamas och underlätta och motivera den palestinska myndigheterna att ta itu med de militanta iranstödda grupperna inom deras territorium. Detta är naturligtvis även en förutsättning för att Israel ska erkänna och acceptera ett självständigt Palestina.

  15. Richard:

    Du säger emot dig själv och din egen ståndpunkt.

    Israel är emot en regering bestående av Hamas och Al-Fatah politiker. Å ena sidan säger du att det måste finnas en central regering men när väl palestinska politikerna enas får de nej både av Israel och även av dig. Och det är det som är problemet, det finns ingen fredsprocess, den motarbetas konstant av Israel.
    Högern ropar om att palestinierna måste ha kontroll över sitt område, måste enas samtidigt som detta alltså motarbetas av Israel. På toppen av detta stödjer högerns regering Israel och fortsätter samarbeta med dess regering vilket bara uppmuntrar fortsatt israelisk politik.

    Ett annat fel du gör är att säga att Hamas måste sluta med raketbeskjutningar. För det första så skickas raketer som svar på ockupationen men framför allt för tidigare israeliska aktioner och attacker i Gaza. Så, om Israel vill se Hamas sluta skicka raketer finns det en lätt lösning. Sluta ockupera, sluta bomba palestinier.
    Framför allt måste båda sidor upphöra med fientligheter, inte bara den ena sidan som du kräver. Det ger Israel carte blanche att fortsätta. Dessutom missar du att Hamas inte funnits med för alltid, när palestinierna utövade icke våld och under vapen-vilor har heller inte då palestinierna fått någon fred. Tyvärr finns det i Israel politiker som vill ha ett våldsamt palestinskt folk, på så vis kan man rättfärdiga en kontinuerlig bosättningspolitik.

    Israel verkar ha svårt att förstå orsak/verkan på samma sätt som USA som ger Israel vapen i mängder och politiskt stöd. Hur ska vi stoppa USA,s vapenleveranser till Israel?

  16. Tänker inte tjabba mer. Meningslöst i denna infekterade debatt. Arafat, PLO och den gamle nazisten med sin bakgrund med stormufftin glömmer hela vänstern. Väldigt bekvämt så eller hur mina vänner?

    Han (Arafat) hade möjlighet till en överenskommelse men utlyste en ny Intefada istället. Mest beroende på de radikala krafterna i Gaza som vill utrota alla judar. Palestinier kommer alltid slå ihjäl varandra, så är det i klansamhällen. Men satsa på hans änka, hon har en massa biståndspengar gömda. så mycket var det med biståndet o solidariteten från enfaldiga svenska myndigheter Fattar ni inte hur blåsta vi blivit.????.

  17. Kan för lite …

    Tröttsamt med denna eviga konflikt. Tror ändå Richard har rätt i många stycken.

    Jag avskyr Irans regim. Kan inte tänka mig någon sämre på jorden förutom den i Syrien förstås. Och så Kinas och Rysslands. Att deras ombud i FN inte skäms!

    Hemskt också att höra dessa bosättare i Israel. Ändå är det så att jag med åren (59 idag) får mindre aversion mot Israel – relativt sett. Det är ändå en demokrati …

    Var inte Irans president i Sverige för ca 4 år sen? Hur kunde han få komma hit? Värre än Hitler.

  18. Anonym, du har själv verkligen en extrem hållning som tycker det är fel att palestinierna slutar med raketbeskjutningar mot israeliska civila! Visserligen säger du längre ned att båda sidor måste sluta med våldet. Det håller jag med om men nog är det vanligtvis så att det är Hamas som påbörjar nya våldsperioder med sina raketbeskjutningar efter ett relativt lugn period, väl medvetna om att Israel har som policy att svara med bombningar några timmar eller dagar senare. Och det är Hamas som konsekvent vägrar att erkänna Israel. Du kan väl inte mena att detta främjar palestiniernas sak? Hamas och deras finaniärer i Iran vill inte ha fred, de vill ha evig konflikt! Om palestinierna i gemen vill uppnå fred och egen självständighet så gjorde de ett stort, stort misstag som röstade fram Hamas 2006!

    Det fanns en period i mitten av 90-talet då PLO blev mindre extrema och Israel hade en pragmatisk regering med Rabin och Perez. Denna period ändades med det nysionistiska mordet på Rabin och att terrororganisationen Hamas blev aktivt och började med sina självmordsbombningar. Det är så uppenbart att både nysionister och Hamas hela tiden velat sabotera fredsprocessen.

    Du har rätt att vissa element i Israels regering vill ha denna splittring mellan Fatah och Hamas för att rättfärdiga fortsatt ockupation. Tyvärr så verkar just premiärminister Netanyahu tillhöra denna falang. Det är just för att dessa krafter i Israel ska berövas sina argument som det är nödvändigt att omvärlden nu både hjälper och sätter press på den palestinska myndigheten att ta itu med de militanta elementen i Hamas. Palestinierna bör t.ex. utlovas en självständig stat av världssamfundet under förutsättning att Hamas lämnar in sina vapen och underordnar sig den palestinska myndigheten och att palestinierna oförbehållsamt erkänner en tvåstatslösning i fredlig samexistens. Naturligtvis ska samma krav ställas på israelerna. De centrala delarna av Jerusalem kan bli en särskild stat – liknande Vatikanstaten i Rom – gemensamt styrd av ett råd av representanter för muslimer, judar och kristna.

  19. Richard

    I konstrast till dig så sa jag att båda läger måste sluta skjuta. Du sa bara att palestinierna måste sluta skjuta och du kallar min hållning ”extrem”? Du finner inte en lösning på en konflikt när en ockupationsmakt kan fortsatt utöva våld mot ett försvarslöst folk.

    Nej det är inte Hamas som ”börjar skjuta” om du läser in dig in i konflikten är Hamas beskjutningar ett svar på ockupationen och tidigare israeliska aktioner mot Gaza. Detta måste du förstå för att kunna göra vidare analyser i konflikten.
    Hamas var ett resultat av israeliska policyn mot Gaza, Israel har sig själv att skylla för att göra det lätt för partier som Hamas att ta sig fram och bli folkvalda, under blockad och regelrätta bombningar så föds radikalism. Därför måste Israel förstå att deras våldcykler inte ger något positivt tillbaka. Hamas anammar två nationer som nästan 130 stater gjort, ett Israel ett Palestina.
    http://www.upi.com/Top_News/World-News/2011/05/05/Hamas-supports-two-state-solution/UPI-63241304578800/

    Så det var inte något ”misstag” om du nu inte heller anser att Israel gjorde ett misstag som satte Likud i maktpositionen? Eller anser att israeliska bombningar, som resulterar i radikalism, är misstag.

    Dock håller jag med om åsikten om Jerusalem. Det hade varit mest rättvist.

  20. Richard, vi är fortfarande i den där hönan och ägget-diskussionen jag nämnde innan. Din analys bygger på grundprincipen att Israels övervåld är reaktion på Hamas våld; i själva verket är det snarare tvärtom.

    Det växande stödet för Hamas i en region som under lång tid dominerats av sekulära krafter är en följdeffekt av diplomatins misslyckande. Allt fler palestiner börjar ge upp hoppet om en fredlig lösning efter decennier av palestinska eftergifter som mött ständigt hårdare krav från israelerna, av vapenvilor där israelisk militär ändå gör räder in på palestinskt territorium. För varje israel som förlorar livet i den uttragna konflikten är det uppemot 100 palestiner som dödas.

    Det är uppenbart att processen inte rör sig en millimiter framåt. Ett erkännande av Palestina och ett medlemskap i FN skulle tvinga igång en mer jämlik process där ingen av parterna längre kan smita ifrån sitt ansvar på samma sätt som sker nu. Och, inte minst, det skulle ge tillbaka hoppet om en fredlig lösning för såväl palestiner som de 2/3 av israelerna som vill ha fred enligt tvåstatslösningen.

    Ägna gärna lite tid på följande dokumentärer, så kanske du förstår den sociala komponenten i konflikten bättre;
    Gaza Tårar: http://www.youtube.com/watch?v=3r6znTGbVlE
    Palestine is still the issue: http://video.google.com/videoplay?docid=746557429802139093#

  21. För någon vecka sen ringde en irakier som talade bra svenska in till Ring P 1. Han menade att hans landsmän inte visste vad som skett med judarna under 2:a världskriget. Inte i Irak och knappast i Sverige heller. Själv hade han först i Sverige, efterhand, fått lära sig om utrotningen.

    Vad har detta med inlägget att göra? Jo, jag misstänker att araber och perser som alla lever i diktaturer har en mindre nyanserad bild av israeler än vad människor som lever i demokratier har. Därmed inte sagt att inte israeler kan och ska kritiseras för mycket onda handlingar efter kriget.

  22. Det blir aldrig frid o fred i Mellanöstern förrän klansamhällen utrotats en gång för alla. Gustav Wasa fick slut på den skiten i Sverige för 500 år sedan, början till det samhälle vi har nu o tar för självklart o givet.
    Det är annorlunda i Mellanöstern. Som huvudregel lågt utbildade människor, många gånger analfabeter. Hur skall vi få dem att förstå?
    En tung uppgift, den som inte förstår språk och saknar förmåga att uttrycka sig.

    Det blir jävligt mycket svårare då, även om vi alla vill väl som humanister.

  23. Sören, tror inte vi kommer så mycket längre i diskussionen. Man kan ha olika åsikter om ett erkännande av omvärlden av Palestina kommer hjälpa eller försvåra fredsprocessen. Jag köper dina argument men tror fortfarande att palestinierna först måste enas om vad man vill, antingen en framtid med två stater i fredlig samexistens eller en evig kamp för att förinta staten Israel. Omvärlden måste visa förståelse för båda folken, bli överens om målet och en tidplan att nå dit. Tack för länkarna. Gazas tårar har jag sett men ”Palestine is the issue” ska bli intressant att se.

  24. Richard:

    ”Man kan tvista om vem som är den mest aggressiva parten i konflikten.”

    Nej det kan man faktiskt inte. Israelerna är de mest aggressiva, och det handlar inte om marginaler utan om magnituder. Dödssiffrorna talar sitt tydliga språk: på varje dödad israel går det 100 dödade palestinier. Efter attacken mot Mavi Marmara 2010 och det sanslöst brutala anfallet mot Gaza 2008, där om jag minns rätt 400 barn fick sätta livet till, borde det vara omöjligt att säga det du säger. Om man inte är utrustad med rätt tjocka skygglappar.

    Problemet med ditt resonemang är att du inte riktigt begriper Israels roll. De, liksom USA, är inga fredsmäklare som längtar till den dag då deras ockuperade och förnedrade undersåtar bara av sig själva ska inse att kamp inte lönar sig och lägga ner vapnen. De vet mycket väl vilken respons deras övermakt och övervåld utlöser, och de kalkylerar med den. Israel stödde Hamas i deras tävlan med PLO om makten, för att Hamas passade Israels syften bättre. Israels mål är att skapa ett Storisrael där de nuvarande palestinska områdena ingår. De har snart lyckats. Har du sett några kartor över området nyligen? De palestinska områdena ser ut som små skärgårdar, omgivna av ett stigande israeliskt hav. Allt snack om fredsprocesser, och allt fingerpekande mot Hamas och Iran, syftar enbart ill att ge en täckmantel för den fortsatta expropieringen av palestinskt land. Fundera ett tag till på om du verkligen vill ge Israel en hjälpande hand genom att eka deras propaganda.

    Om du verkligen vill veta israelernas ärliga inställning till palestinierna så behöver du inte ens leta särskilt länge. De säger det öppet. Tex. Moshe Dyan, israelisk krigshjälte och politiker:

    ”We have no solution, you shall continue to live like dogs, and whoever wishes may leave, and we will see where this process leads.”

  25. Staffan, det finns ingen motsägelse mellan det du skriver och det jag skriver. Jag skrev ”Skärmytslingarna brukar börja med att Hamas skjuter raketer mot Israel som hämnas med övervåld.” Jag skrev också att man kan tvista om vem som är mest aggressiv vilket jag antar att vi gör nu utan att det leder framåt.

    Det ofta återgivna citatet från Moshe Dayan är felaktigt återgivet och taget ur sitt sammanhang:

    http://volokh.com/posts/1188228025.shtml

    Dessutom är inte Moshe Dayan representativ för israelerna i gemen.

Kommentera