Den grekiska tragedin

Det har skrivits mycket om hur eurokrisen slår mot Grekland. Bland dem som har rapporterat om de förödande neddragningarna finns Flamman. Till privatiseringarna kommer massuppsägningar i den offentliga sektorn, försämrad arbetsrätt, sänkta löner, sänkta pensionen och sänkt stöd till arbetslösa. Det är svårt att se hur människor ska klara sig när man läser om de hårda villkoren. Samtidigt förstärks den nedåtgående spiralen i ekonomin och recessionen.

Grekland lånar nu pengar för att betala av på sina lån. Övervakningen från EU ska skärpas och de två regeringspartierna lovar att följa den av EU föreskrivna politiken även efter valet som ska hållas i april eller maj. Frågan är dock vad det innebär i praktiken, såväl PASOK som Ny Demokrati tappar stort i opinionmätningarna medan de tre mer radikala vänsterpartierna stärks kraftigt och tillsammans når över 40 % i vissa opinionsmätningar. För säkerhets skull kräver EU därför att det ska skrivas in i den grekiska grundlagen att lånen till EU ska betalas först, därefter ska man kunna tänka på utgifter för grekernas egna behov. Grekerna ska inte ens i framtiden kunna välja någon annan politik.  Så här uttrycks det i eurogruppen slutsatser från i morse:

”Finally, the Eurogroup in this context welcomes the intention of the Greek authorities to introduce over the next two months in the Greek legal framework a provision ensuring that priority is granted to debt servicing payments. This provision will be introduced in the Greek constitution as soon as possible.”

Krisen är inte bara social och ekonomisk, det är i allra högsta grad också en demokratisk kris för Grekland och EU.

läs mer i ekot, DN, SvD och E24

och två läsvärda bloggar; Flute-tankar och Cornucopia

18 reaktion på “Den grekiska tragedin

  1. Grekland – En europeisk bananrepublik?
    Frågan är, vad tänker grekerna göra åt saken?
    Vi vet vad som hände i Latinamerika.

  2. Jag har svårt för den cynism som folk visar Grekerna. Härhemma hör man kommentarer som helt saknar empati. Allt räknas och värderas efter ” hur man sköter finanserna.” Att vara så kall mot något så tragiskt är illavarslande. Som du så väl sätter fingret på så är det ETT enda system som ska följas – och det skrivs av en centralmakt i europa. Inget land är fritt att forma sin egen politik längre. Det är som du säger en kris för demokratin, minst sagt.

  3. Om vänstern i Grekland har 40 procent betyder det vad jag förstår att mitten och högern tillsammans har 60 procent. Det borgar knappast för någon större förändring. Fast det är klart att extremhögern kanske är emot PASOKs och Ny Demokratis linje. Då måste vänstern söka allians med extremhögern. Vi vet att det inte är det lättaste. Vänstern i Sverige har ju vissa problem med att finna allianser med vårt svenska extremhögerparti. Det blir nog samma visa i Grekland. Å andra sidan har jag ingen kristallkula.

  4. ”Där demokratin en gång föddes där dog den också nu och ersattes med EU-krati.”

    Tänkte faktiskt i samma bana tidigare idag, underligt hur saker kan förändras.

    Vad gäller människor med dålig empati lär det nog inte hända så mycket
    innan de själva eller någon nära hamnar i en svår situation tyvärr. Det är lätt att vara tuff när allt går bra.

  5. Visst är det ledsamt när människor blir arbetslösa. Det tror jag alla vi som är ”arga på grekerna” tycker. Vi borde hjälpa landet i en andra Marshall-plan (alla Medelhavsländer har väl redan fått en sån vid inträdet i EMU) men först efter det att de sluppit vara med i den för dem alltför uppskruvade euron som inte är kompatibel med grekernas samlade förmåga, kort uttryckt. Som att tvinga mitt f d innebandy-Umeå IK att spela i Superligan trots att de egentligen är anpassade (och trivs med) för spel i div III Västerbotten.

    Liknelsen med tysk ockupation är inte fel, tyvärr. Jag är imponerad av tysk teknik och att de producerar så många saker som jordens alla folk vill köpa, rättsordning, demokrati m m men här agerar de mest i eget intresse och det ser inte snyggt ut. Greklands problem är självförvållade men tyskarna skapar nu, i onödan tror jag, andra typer av problem i samma skala då man säkerställer konstlad Greklandsexport av Audi, BMW, VW m m samtidigt som man indirekt riskerar att göra Grekland odemokratiskt igen.

    Fast jag kan ha helt fel. Kanske ska jag personligen vara mycket glad över beloppen (verkliga eller fiktiva) som Europas skattebetalare pumpar in i Grekland. Hela rubbet har gått för långt, jag hänger inte med längre. Som i fritt fall i rymden då upp eller ned inte är relevanta begrepp längre. Men jag misstror allt högerfolket typ Hamilton. Han kommer snart att säga ”jag fick rätt till slut”.

    Vi som är trötta på på-gatan-grekernas snack i media är dock inte hjärtlösa …

  6. Inte bara Grekland, utan alla euroländer ställs inför ett val mellan självständighet och demokrati. Det enda sättet att behålla både euron och demokratin är att skapa ett federalt Euroland, vilket väl alltid varit en av avsikterna med euron?

  7. Jag tycker det är fel att så mycket fokus i debatten riktas mot Grekland och landets påstått lata befolkning. Greklands befolkning inte homogen och statistiken talar tydligt för en helt annan helhetsbild än den som kablas ut i media. Grekerna arbetar bl.a. som synes fler timmar än genomsnittet i eurozonen och inte heller pensionsåldern är särskilt låg.
    UKENTLIG ARBEIDSTID (2010):
    Hellas 41,3 timer Eurosonen: 36,6 timer
    ARBEIDSTIMER PER SYSSELSATT (2009):
    Hellas: 2119 Eurosonen: 1651
    FAKTISK PENSJONERINGSALDER, MENN:
    Hellas: 61,9 Eurosonen: 61,5
    FAKTISK PENSJONERINGSALDER, KVINNER:
    Hellas: 59,6 Eurosonen: 60,4
    OFFENTLIGE TRYGDE- OG HELSEKOSTNADER % AV BNP 2005:
    Hellas: 22,3% Eurosonen: 23.3%
    Källa: http://manifestanalyse.no/-/bulletin/show/707364_nytt-notat-den-late-greker

    De fria globala kapitalrörelserna till skatteparadisen och en korrupt och dåligt fungerande stat har däremot gjort att skatteuppbörden från Greklands rika har försvårats. Man har inte lyckats få in tillräckligt mycket skatteintäkter för att täcka en med europeiska mått mätt ganska modest välfärdsstat. Greklands arbetare bär inte skulden för detta och lösningen på problemen är självklart inte som Jonas också påpekar att enligt det nyliberala chockpolitiska receptet privatisera, sänka löner och skära ned i offentlig sektor tills landet återgår till någon form av stenåldersnivå.

    Jag tror dock inte heller på Jonas och V:s förslag på lösning. Skuldavskrivning och devalvering genom en återgång drachme för att återfå ”konkurrenskraft” är säkert kortsiktigt ett sätt att mildra skuldkrisens härjningar för Grekland, men jag tycker att vänstern måste tänka längre och större än så.

    För att lösa skuldkriser, finanskriser, arbetslöshetskriser, miljökriser, resurskriser osv på längre sikt kan man inte stirra sig blind på det just för dagen mest akuta. Man måste som jag ser det titta på den långsiktiga utvecklingen av västvärldens nuvarande ekonomiska system. Ett tydligt statistiskt samband som bör ligga till grund för större analys av världsekonomins utveckling tycker jag är löneandelen och investeringsandelen av BNP i OECD-länderna de senaste 30 åren. Tydligt är att löneandelen genomgående sjunkit och sjunker och samtidigt används inte de ökande vinsterna för att investera i den reala ekonomin utan även investeringsandelen sjunker.

    I I-länderna har samtidigt arbetslösheten stigit från en redan hög nivå och när politiker idag pratar om en återgång till ”full sysselsättning” så är inte ens målet något annat än 5-6 % arbetslösa i någon sorts nationalekonomisk påhittad jämvikt.

    Jag lyssnade på David Harvey på radio för ett tag sedan och jag tycker att han sammanfattade en del av problematiken på ett mycket intressant och kärnfullt sätt. Han sa ungefär att; det finns oerhört mycket som vi behöver göra, det finns även en enormt stor grupp arbetslösa att sätta i arbete för att göra det. Kapital finns det i överflöd, men i nuvarande ekonomiska system så är det inte lönsamt för kapitalisterna att föra samman kapitalet och de arbetslösa för att göra det som behövs göras.

    Här ligger kärnan i politikens uppdrag tycker jag. Staten behöver gå in gå in där kapitalismen misslyckats och rikta om kapitalets strömningar mot det som behöver göras för att förbereda samhället för framtidens utmaningar och samtidigt ge de arbetslösa möjlighet att undkomma sin förnedrande tillvaro.

    För att vänstern i bred bemärkelse ska kunna axla detta uppdrag på förtjänstfullt vis måste man i större utsträckning än idag kasta av sig de nyliberala ekonomiska teoriernas bojor. Omvända eller kasta ut dess företrädare bland dom egna leden och söka förstå världsekonomins utmaningar ur andra mindre idiot-snäva perspektiv än den nyklassiska nationalekonomin.

    Jag tycker mig kunna se en mindre början till en sådan nyorientering inom vänstern i bred bemärkelse. Synsätt som tidigare varit tabu att tala om sipprar sakta men någorlunda säkert in i partiernas förståelse av världen. Rörande arbetet inom V skulle jag särskilt vilja lyfta fram kapitlet om ”miljö och klimatpolitik för jämlikhet” i framtidskommissionens rapport. Detta oerhört välskrivna inlägg och även vad som framkom på kongressen rörande miljöpolitiken och kopplingen mellan ekonomi och miljö tycker jag visar att V har förmågan att tänka nytt och tänka om för framtiden. Jag skulle faktiskt vilja säg att inriktningen på V:s miljöpolitik som framkommit ser oerhört mycket mer lovande ut än några andra partiers i Sveriges riksdag inkluderat miljöpartiets (och delvis därför har jag också nyligen gått med i partiet).

    Men det räcker inte. Jag tror att för att förstå exempelvis skuldkrisen och den finansiella krisen på ett djupare plan så måste V skaffa en förståelse rörande det grundläggande mekanismerna i det moderna finansiella systemet. Till en början måste det skapas en förståelse av hur pengar och skulder kommer till, vem som gör detta, i vilken avsikt de sker och i förlängningen vad denna ordning har för konsekvenser för den reala ekonomin.

    Som en introduktion till detta ämne kan jag tipsa dig Jonas och alla andra som läser om denna bok; http://neweconomics.org/publications/where-does-money-come-from författad av bland annat bankekonomen Richard Werner (Känd för att ha bland annat myntat begreppet quantitative easing)

    Steve Keens artikel här är också bra för förståelsen http://www.debtdeflation.com/blogs/2009/01/31/therovingcavaliersofcredit/

    Artikeln förklaras på svenska av Flute här; http://flutetankar.blogspot.com/2010/10/pengar-ar-skulder.html

    Här är även en video för er som vill höra Werner förklara var pengar kommer ifrån på ett lättillgängligt vis; http://www.youtube.com/watch?v=r7qOuY9ZJ8w

    Jag skulle jätte mycket uppskatta om du ville läsa och kommentera på hur du ser på beskrivningen av det finansiella systemet som tas upp i länkarna ovan.

    Med vänlig hälsning

  8. I morse blev jag mycket överraskad. Och glad samtidigt. Jag noterade nämligen att Jonas Sjöstedt helt oväntat lagt till två länkar nederst i sitt ovanstående inlägg. En länk till bloggen Flute-tankar och en till bloggen Cornucopia?. Båda dessa bloggare har vad jag vet ingen partibok, särskilt inte den senare, och särskilt inte till vänster. Men de är båda utomordentliga granskare och kommentatorer av vad som sker i samhället på politisk och ekonomisk nivå. Jag har följt dem de senaste tre åren och lärt mig mycket. Förvänta er inte att kammas medhårs. Räkna med att ni ofta inte håller med. Men framför allt, de skriver om sådant som de flesta inte gör och deras argument och analysförmåga är ofta imponerande god.
    Strongt av Jonas att uppmärksamma dessa båda bloggare. Cornucopia håller i det tysta på att segla upp till att bli ett relativt känt namn. Detta sedan han blev författare och lämnade anonymiteten.

  9. faktakollen: Hur mycket el står kärnkraften för?

    Kärnkraften står för 50 procent av Sveriges elproduktion, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) i söndagens SVT Agenda. Nej – korrekt siffra är ungefär 40 procent, hävdar samtidigt V-ledaren Jonas Sjöstedt.
    Vem har rätt? SvD:s Faktakollen har granskat påståendena.

    http://www.svd.se/naringsliv/faktakollen-hur-stor-andel-el-fran-karnkraft_6870905.svd

    sedan 2007 har kärnkraftens andel landat klart närmare 40 procent. Närmare bestämt, 44 procent (2007), 43 (2008), 38 (2009), 38 (2010) och 40 (2011).

  10. Apropå Cornucopia så kommer han med en hel del frimarknadsfundamentalistiska nyttigheter. Dock så har han inte någon korrekt beskrivning av det monetära systemet utan snarare sprider bankernas propaganda och desinformation.

    Richard Werner, Michael Hudson och Steve Keen är långt bättre referenser om man vill förstå hur pengar (och framför allt krediter) kommer till, hur bankerna fungerar och hur detta kreditbaserade penningsystem påverkar hela samhällsekonomin bl.a. genom att skapa tillgångsbubblor samt upp- och nedgångar i ekonomin.

  11. Nigel Farage sammanfattar som vanligt Greklands kris kort och koncist. Vi skulle behöva många fler av hans kaliber i parlamentet.

    Euron är en katastrof och fler länder lär följa i Greklands spår. Dags att avveckla Euro-eländet medan tid är, men kanske är det redan för sent.
    Det är också dags att fundera över Sveriges väl och ve. Svenska hushållen är högt belånade och vi bygger upp en bostadsbubbla igen. Det kan komma att vända snabbt för Anders Borg.

  12. 1.
    Tack Jonas för att du valt att komma tillbaka till den svenska politiska arenan. Blev överlycklig när jag hörde detta. Du kommer göra underverk. Strålande för svensk framtid. Tack!
    2.
    Peters kommentarer ovan är spot on. Det är högertankar av värsta sort som kollektivt spridit sig i Sverige och kan komma att plåga det grekiska folket i årtionden framöver. Empatin är som bortblåst. Man förundras över hur lätt folk manipuleras och följer strömmen som startats av ett fåtal.
    3.
    Varför diskuteras det aldrig hur många yrkesverksamma år en person arbetar? Det pratas bara om hur sent vi går i pension här i Sverige. Pensionsåldern är ju bara en variabel av två. Den andra variabeln lyser med sin frånvaro. Hur många yrkesverksamma år har de olika länderna i snitt? Börjar du arbeta när du är 28 och sedan går i pension vid 66 så kommer du ändå till korta jämfört med någon som startar sin karriär vid 19 och slutar vid 58. Det är absolut en variabel att beakta som helt fallit bort i diskussionen om pensionsålder. Visst, det handlar om delvis om utbildningsnivå, men även om ungdomars möjligheter att ta sig in i arbetslivet. Är övertygad om att exempelvis Greklands snittålder för när de börjar arbeta är betydligt lägre än vad vi har här i Sverige. Diskussioner om pensionsålder vid 61 eller 67 mellan olika länder är aldrig hela sanningen.

  13. Hej Jonas!

    Såg dig i Hubinette-programmet och vill i all välmening ge några tips inför stundande intervjuer. När det börjar frågas om vad som ska hända med människor som ”jobbar hårt” och deras framtida förmögenheter om vänstern kommer till makten borde man alltid ifrågasätta hela denna frågeställning.

    Vilka är dom där som jobbar så hårt och samtidigt är så oroliga för vad som kommer hända när dom blir rika? Är det lärarna? Är det sjuksköterskorna? Är det brevbärarna? Är det byggarbetarna? Är det falafel-försäljarna?

    Hur många är dom egentligen? Hur stort samhällsproblem är deras oro?

    Jag tror inte ens att dom svenska småföretagarnas största anledning till oro just nu är vad som kommer hända med dom när dom blir rika. Dom har nog större problem med att regeringens nyliberala politik kör den effektiva efterfrågan i botten. Och större rikedomar samlat på ett fåtal personer är en stor del av det problemet.

    Till sist en varning!

    Akta dig för Janne Josefsson. Han hatar Vänsterpartiet mer än något annat. Hur vet jag det? Jag försökte en gång ge honom lite material från partiet när vi hade en liten utdelning i Göteborg. Han vägrade ta emot när han förstod vilket parti jag kom ifrån och sen följde en lån utläggning där vi blev kallade allt möjligt. Bland annat fascister. Nu när jag skriver detta så börjar jag undra om det är ok för en Svt-anställd att uttala sig på det viset?

  14. Beaktande mitt tidigare inlägg, så är det att räntemarginalerna för banker ökar ju svajigare det blir. Historien börjar upprepa sig,…. efter alla banker utom Handelsbanken fick gå till akuten om hjälp början 90-talet ökade räntemarginalen brutalt för att rädda systemet. Och vanligt folk fick betala som brukligt är.

    Dock skall vi veta Handelsbanken mörkade ordentligt med kundförluster, med redde till sist ut ur stormen även om det var nära att gå åt helvete.

    En som var med, när det begav sig……………..

Kommentera